Nyårskrönikan som gick upp i rök

Eller den fanns aldrig.

Istället tänker jag lista saker jag har tröttnat på under 2010 med en förhoppning om ett ännu bättre 2011.

1. Anti-jantelagen, folk som envisas med att vara slav under den och hela tiden påpeka det. Om man nu är så cool, bra och tar för sig så behöver man väl inte berätta det. Eller? Då är vi tillbaka på ruta ett igen. Nej för bövelen! Slå er fri och lev istället! Det är vackert att prestera.

2. EGO. Behöver jag säga mer? Ödmjukhet är bättre. Jag tror att EGO-boomen dör ut och så blir det hett att ta hand om varandra och visa en massa kärlek istället. Och då menar jag inte länkkärlek, den är alldeles för enkel. En egoboost är ingenting värd om man inte får en kram efteråt.

3. Att jämföra sig med andra. Efter mitt inträde i ”löparbloggvärlden” har jag mött flera som mått dåligt under året för att de inte har tränat lika mycket/lika hårt/sprungit tillräckligt många kilometer och så vidare. HALLÅ! När slutade löpare att vara individer? Om nån bloggare fick mig att må dåligt så skulle jag sluta följa honom/henne och aldrig någonsin låta personen ha inflytande över mitt liv igen. Så enkelt är det faktiskt.

4. Pressen att vara en god förebild. Bakom varje blogg finns en helt vanlig människa. Ingen av de bloggar jag läser är varken några tränings- eller matproffs (med några få undantag) egentligen, men de skärskådas med lupp, som om de vore allvetare. Herregud. Låt folk vara ifred och skriva vad de vill. Det är väl det som är tanken bakom att blogga? Personligen väljer jag förebilder på elitnivå – typ Charlotte Kalla. Då är det väldigt lätt att ha distans…

Nu låter jag som en bitter gammal kärring, men jag tycker faktiskt bara att vi ska göra det lite enklare för oss. Huvudsaken är ju att vi mår bra. Jag hoppas att det framgick.

Ett gott nytt och bittert kärringår önskar jag er!

Ta hand om varandra och ha det gött!

58 thoughts on “Nyårskrönikan som gick upp i rök

  1. Åh WORD! Mer av att få vara som man är, göra det man vill och skriva/säga vad man känner och tänker utan att bli så jävla hårt dömd av oftast elaka anonyma människor.

    Stor kram!

  2. Jag har precis upptäckt din blogg och det här inlägget är ännu en anledning till att fortsätta kika in här.
    Kunde inte ha sagt det bättre själv. Gott nytt år från ytterligare en bitter kärring 😉

  3. Kanske ett av världens bästa blogginlägg någonsin. Ha en riktigt fin nyårsafton. Själv har jag blivit sjuk och är lite ledsen för det. Mina nyinköpta skidor står och ropar på mig nämligen… Fast det finns massa annat bra att glädja sig åt idag också så ja egentligen är det nog inte synd om mig. (bara lite:-) )
    Nyårskramar från mig!

  4. Å ni å, ta hand om varandra!

    Jag tycker det var viktiga, om än aningens bittra, likaväl viktiga punkter du fått ner här idag!

    Kram

    å gott nytt år!

  5. Fasen vilken bra lista!! Jag skriver under på vart enda ord. Och så lägger jag till en punkt; jag har verkligen tröttnat på att det finns så sjukt många som hela tiden känner nåt slags behov av att tala om för andra om hur man ska äta, träna, leva! Folk som har obefintlig utbildning inom området men ändå skriver och agerar som om de vore bäst i världen på just det där..

    Gott nytt år!

  6. Fast ett litet tillägg dock.. jag tycker att det är rätt viktigt att man tar lite ansvar för vad man skriver just om/när man skriver om mat/träning – saker som tyvärr blivit känsliga..

    Jag skriver aldrig om kost/träning i något ”pedagogiskt” perspektiv just för att det är så svårt att veta hur det uppfattas av läsaren. Sen så tenderar jag att, som något slags motvikt till alla ”sk hälsomedvetna” bloggare som hela tiden måste visa hur ”duktiga” de är och hur ”nyttigt” de äter, att mest skriva om att jag äter godis och sånt.. herregud, man kan nästan tro att jag inte gör nåt annat annat än att äta godis 🙂

    men hur som helst; ansvar är viktigt att ta, men pressen att vara en god förebild kan vi dock skippa!

  7. Andréa: Ska vi skriva en bok tillsammans 🙂 Jag förstår precis vad du menar med det du skriver. Men det är tyvärr inte alla som är mogna att ta det ansvaret. Så vi får hjälpas åt att tänka kritiskt istället, eftersom ordet är fritt (på gott och ont). Och sen kan man ge den som är vilsen en kram emellanåt. Jag tror att det finns många som behöver det….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *