Om man bestiger ett högt berg i ottan…

går resten av dagen som en dans!

Yeah right! Men det var värt ett försök och skönt att andas morgonluft och få färg på de likbleka kinderna..

Hur det än gick resten av dagen så är morgonträning en av mina favoritaktiviteter i livet. Bor man i innerstan kan man springa mot röd gubbe eftersom det knappt kommer några bilar. Det är igen trängsel på de upplysta gångbanorna och andra löpare som hänger i stan i ottan nickar i tyst samförstånd.

Det är skönt att få vara ifred.

Jag samlar inga kilometer eller har speciellt bra koll på hur långt och fort jag springer, men morgonmilen är magisk. Den blir alltid tio punkt noll noll kilometer.

Vilken är din relation till morgonträning? Hiss? Diss? Outforskad aktivitet?

Jag tänker göra det imorgon bitti igen…

7 thoughts on “Om man bestiger ett högt berg i ottan…

  1. Jag tycker verkligen om att morgonlöpa. Skönt att ha träningen gjord och jag behöver inte fundera över när jag ska träna eftersom det redan är gjort. Och så blir jag pigg! 😀

    1. Ja den där piggheten är fantastisk 🙂 Fast ibland kan den slå över till trötthet några timmar senare för min del…

  2. Superhiss! Sen säger jag alltid att jag blir så himla pigg men jag har kommit på mig själv med att det är en lögn. Jag blir jättetrött…. Fast det gör liksom inget för dagsverket är avklarat. Att jag går omkring och känner mig småmysig på jobbet hela dagen spelar ju ingen roll när jag vet att jag kan stanna under filten på kvällen sen.

  3. Om du menar före frukost så är det diss. Min kropp v-i-l-l-i-n-t-e springa då. Om jag “måte” så blir jag oerhört sliten och trött . Så nej, inget för mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *