Sanningen om helgens träning

Lördagspasset

Jag ger mig iväg nån timme efter lunch med siktet inställt på 3×2000 meter. Efter 400 meter uppvärmningsjogg börjar hjärnan att koka och jag rövsvettas så mycket att jag får en blöt fläck på shortsen…

När uppvärmningen är klar står jag mitt i brant uppförsbacke. Hur tänkte jag nu? Det är bara att börja mata på i en kilometertid som jag faktiskt skäms för. Det är så jäkla varmt och på landsvägen jag springer finns ingen skugga någonstans. Skäms lite mindre under den andra tvåtusingen, men bara lite. Efter den tredje gömmer jag mig i skuggan bakom en lada målad i falu rödfärg och upptäcker att det ger mig världens bästa komouflage.

Jag gömmer mig där för att få energi att springa hem. Kroppen är slö, huvudet bultar och fyra kilometer känns som ett Marathon.

Söndagspasset

Jag ska springa ett kort långpass och det blåser hårt från alla håll. Under en kort stund står jag helt stilla i en uppförsbacke och får därmed skämmas idag igen. Jag spenderar 17.5 kilometer med att fundera på jag när jag ska få medvind. Det händer under en kort sekvens i en sänka vid 12.5. En får vara glad för det lilla.

Fast jag får ju känna att jag lever när jag tränar. Även om det inte är ett sånt kul liv…

Och jag spenderar värdefull tid med att utveckla min selfieposering.

Jag är nöjd med helgens träning. Trots allt.

Ja visst gör det ont när tomater exploderar.

Varför skulle annars löparen tveka.
Varför skulle all vår fart och löpkänsla,
bindas i det frusna vinterbleka?
Tomaten var ju målet hela vintern.
Vad är det för nytt som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när tomater exploderar
ont för den som springer
och den som ränner.

Rätt skönt ändå att vara på svenska landsbygden när falu rödfärg är ens bästa kamouflage. Bara att ställa sig vid valfri lada och smälta in…

Fredagslistan med semestertouch

Dagens träning

En löptur på bästa arbetstid med sköna kollegor i Änggårdsbergen. BAM! För andra veckan i rad har jag alltså nyttjat min friskvårdstid på allra bästa sätt. Och den lugna och njutningsfulla rundan var precis vad jag behövde, ty jag har drabbats av betongröv… En åkomma som inte är att leka med och oftast orsakas av marklyft.

Dagens insättning

Till cancerfonden – denna vedervärdiga sjukdom som drabbar oss hela tiden på olika sätt.

Fredagsfika

Näe… Men det är ju inte försent än och om det skiter sig helt får jag leva på gårdagens torsdagsfika, då det bjöds på hembakade kärleksmums och dadelbollar till eftermiddagskaffet.

Helgens träning

Ett intervallpass (är sugen på tusingar eller åttahundringar) och ett långpass. Eftersom långpasset inte hinner bli så långt tänker jag att det är bra att genomföra det på intervalltrötta ben.

Fredagsfeeling

Eller snarare semesterfeeling \o/ Redan ikväll hoppas jag att vi packar in oss i bilen så att vi får vakna till havs imorgon.

Träningscoaching i sommar?

Jag har fått en del förfrågningar om löp- och träningscoaching i Göteborg i sommar och jag har bokat in efter bästa förmåga. Det är såklart jättekul och peppande, men så är det ju den lilla angenäma detaljen med semester och att jag inte kommer att vara i stan under nästan hela juli.

Som tur är avbryter jag min semester för ett litet inhopp den 18-20 juli och pang – då går det bra för fler att boka coaching i Göteborg tidig morgon eller efter klockan 16.

Är du sugen på löpträning, utomhusfys eller något annat med mig så hör av dig med en förfrågan!

Tror knappast att trycket blir så stort så att skriva ”först till kvarn” känns lite pinsamt… Men det är i alla fall det som gäller 🙂

Om du vill ha roligt med mig kan du läsa mer här och därefter maila: mia@menmia.se

Min förebild

Jag är väldigt kräsen med förebilder inom träning och har nog hittat min först nu faktiskt. Eller jag hittade henne för länge sen, men det var först igår morse när vi talades vid en längre stund som jag insåg att hon är min förebild.

Min förebild är en kvinna som är pensionär. Måndag, onsdag och fredag tränar hon på gymmet i arla morgonstund. De andra mornarna, förutom en dag som är vilodag, går hon långa promenader.

Vi träffas på gymmet minst en gång i veckan och så har hon berättat att hon brukar se mig när jag är ute och morgonspringer.

”Jag var som du en gång i tiden, och sprang” berättade hon igår morse. ”Så tog ena knät och höfterna slut, men det går ingen nöd på mig” fortsatte hon.

Jag planerar att hålla mina knän och höfter hela såklart, men sånt där kan man ju aldrig veta och det är bra att hålla flera träningsdörrar öppna hela tiden oavsett.

När jag blir pensionär vill jag vara lika stark, träningsvillig och vacker som min förebild.

Jag har knappa 30 år kvar till pensionen, så jag har tid på mig att bli som hon <3

Jag har faktiskt fler storslagna semesterplaner

Utöver de jag nämnde igår alltså – att hänga upp TRX-banden och blåsa upp pilatesbollen…

Rörlighetsrutin

Jag har känt mig lite stel på sistone trots att jag har en hel bank med grymma rörlighetsövningar i bakfickan. Jag ser framför mig hur jag går upp varje morgon och kör min rörlighetsrutin. Mjukar upp kroppen som värsta yogin innan jag sätter mig vid ett frukostbord som dignar av frukt, grönt och fibrer.

Failfaktor: Så fort jag slår upp ögonen vaknar även båda mina barn. Ett barn är hungrigt direkt. Det andra barnet behöver en ny blöja. Sen blir hon också hungrig. Sambon kommer och vi tar en kopp kaffe. Vips så har vi fulla köksbordet med lego och den minsta har brutit sig in i den sotiga kaminen. The rörlighetsmoment is gone och jag är fortfarande lika stel, men nöjd med livet ändå.

Författarskapet

Jag ser framför mig hur jag lägger en timme varje kväll på min bestseller, som ska göra att jag i framtiden behöver jobba max 25 procent. När barnen somnat sitter jag i kvällsljusets sken och fingrarna går som pilar över tangentbordet. Det skapas magi och ibland har jag ett glas rött vid min sida.

Failfaktor: Jag har varit igång sedan klockan 6 på morgonen och är dödstrött. Inte har jag skrivit något fyndigt blogginlägg heller. När klockan slår åtta börjar jag tänka på att det skulle vara väldigt skönt att gå och lägga sig alternativt sitta och stirra in i en vägg. Samlar energi och orkar spela ett parti Yatzy.

Förbättra kvaliteten på mina bloggbilder

Var jag än går har jag systemkameran med mig. Jag tänker i ljus och vinklar och hittar de där inspirerande motiven och platserna som liksom lyfter hela bloggen.

Failfaktor: Jag har systemkameran med mig, men av någon konstig anledning är batteriet alltid slut. Sen ger jag upp.

Semester alltså. Påfrestande…

Ett landningsförsök

Jag har ju skrivit om det förut, att vi kanske framstår som en ganska flängig familj som reser bort varje helg och ledighet till olika platser eftersom vi tycker att vi har så många smultronställen att besöka och människor vi vill träffa ofta.

Nu är det semester på intågande och vi planerar att försöka göra ett landningsförsök…

Det innebär en plats på heltid (med några få undantag…) i fyra veckors tid. Gulp! Eller?

Näe, personligen ser jag fram emot att landa och äta frukost i samma kök varje morgon. Stirra mig blind på samma vackra hav varje dag. Springa samma vägar och stigar under såväl långpass som intervaller. Upprepa mig helt enkelt. Och vara jävligt ledig…

Jag har också en storslagen och nytänkande semesterplan vad gäller min träning.

Är det under dessa fyra lediga veckor jag äntligen ska sätta upp mina TRX-band och blåsa upp pilatesbollen? Jag menar, de har ju ändå legat i garderoben och mognat sedan september 2016.

Vi får se hur det går med det…

Länge leve semestern!

Finns det goda anledningar att avbryta ett träningspass?

Jag ställde mig frågan så sent som igår då världen verkade jobba emot mig för en stund…

Det är såklart alltid rimligt att avbryta ett träningspass om det gör ont, börjar killa i halsen eller något annat känns direkt fel. Om man som jag dessutom är dagsformsstyrd blir känslan före, under och efter träningen extra viktig.

Igår när världen jobbade emot mig och jag tillslut saknade känsel i armar, händer och lår så valde jag att avbryta. Jag vek ner mig mot vädrets makter eftersom jag inte mådde bra längre. Jag tänkte ”Jag är en motionär. Om jag springer 18 eller 25 kilometer spelar knappast någon roll.”

Jag hade då överlevt tre massiva regnskurar varav den sista fick mig att söka skydd i ett skogsbryn. Sikten försvann och vattnet forsade fram på den väg där jag skulle springa. Trädens kronor stod tyvärr inte emot regnmassorna och jag frös så jag skakade. Nej, det var ingen sommarvärme ute direkt.

Sen stålsatte jag mig, sprang ut i det här och tog närmsta vägen hem till dusch och värme.

Det kändes inte värt.

Eller så var jag inte hård nog.

Förmodligen var det en kombination. Och en tacksamhet över de 18 kilometer jag faktiskt lyckades skramla ihop.

Hur skulle du ha gjort? Händer det att du avbryter träningspass?

På bilden hade jag precis uthärdat två skurar och allt var ännu frid och fröjd…

”Jag är för mätt för att springa!”

Alltså, vilka jäkla lyxproblem man har ändå. Två dagars midsommarfirande pågår och jag är hela tiden för mätt för en löptur. Jag är så mätt att jag inte ens kan se mig själv skumpa fram en kortis genom de dalsländska skogarna, trots att de är bedårande vackra.

Nu är inte mättnaden enda anledningen till löposuget. Vi är som mest 15 barn, 16 vuxna och två hundar som firar tillsammans i över ett dygn. Det finns liksom inte eoner av tid för en löprunda då…

Fast man ska inte stressa upp sig över sånt tycker jag även om man är en typisk träningspersonlighet som tycker att det är högtidligt och nästintill ett måste att springa i samband med högtider. För om man är en motionär som rör på sig måttligt till mycket året om kommer den där uteblivna midsommarlöprundan i slutänden inte spela den minsta roll för hälsan eller resultaten.

Många säger att midsommar- jul och whatevermaten smakar bättre om man har tränat först och liksom har gjort plats för den. Jag säger ”Ach! It is all in your head!”

Det är lätt att hitta lugnet i vackra Dalsland. Jag fick dessutom ett dygns radioskugga. Win!

Fredagslistan – en förinställd midsommarlista

Det förinställda momentet ställer verkligen till problem den här gången. Jag styr liksom inte över min fredag och mitt midsommarfirande, eftersom vi reser till och hänger hos goda vänner i de dalsländska skogarna.

Dagens träning

Snortidig morgonträning eller vilodag är nog de alternativ som bjuds. Jag hoppas på det förstnämnda, men sörjer inte jättemycket om det blir det andra, vilket är mest troligt.

Dagens mat och dryck

Traditionell som jag är förutsätter jag att jag äter sill och jordgubbar, men inte tillsammans. Jag hoppas på ett glas rödvin och ett glas bubbel. Snaps går bort ty det är helt fruktansvärt. Är det varmt vill jag gärna dricka ett glas vatten mellan rödvinet och bubblet. Som det partyanimal man är nuförtiden vet man ju hur viktigt det är med varannan vatten…

Helgens träning

Jag hoppas på ett långpass på söndag som pågår i minst två timmar och så skulle jag vilja passa på att utforska de dalsländska skogarna medan alla andra är lätt bakis på lördag 😉

Helgens outfit

Jag tror faktiskt att jag ska ha klänningen på bilden nedan i år igen. På riktigt alltså. Den har hängt oanvänd i garderoben i ett år, så det är definitivt dags. Jag tänker dock inte att ta en tretimmars tupplur mitt på dagen och få kramp av ett högt trappsteg i den i år…

Fredagsfeeling

Det förutsätter jag. Oavsett väder och kläder tänker jag skratta mig igenom hela midsommarafton.

En glad och härlig midsommar till er alla! <3