Fyra anledningar att strunta i morgonlöpningen

1.  Sju kvinnor du inte träffat på jättelänge sitter och hänger på Ölrepubliken nere vid Kronhusbodarna och du måste dit!
2.  Panerad chiliost med sötpotatis serveras din hungriga mage.
3.  Två glas vin slinker ner av bara farten under samtalets gång.
4. Du kommer hem sent, det vill säga 21.00.

Efter en sån helkväll kan det vara läge att styra om planerna och strunta i sin morgonlöpning.

För mig är att vara ute på krogen en onsdag till 21.00 numera synonymt med att leva ”det hårda livet”.

Jag minns med förundran en tid då jag kunde gå direkt från en asbra fest till en morgonföreläsning i nationalekonomi på högskolan.

Oh well. Jag ångrar aldrig en helkväll och löpningen brann faktiskt inte inne idag. Jag fick bara skjuta upp den i några timmar så att tantcellerna fick tid att återhämta sig.

Citronvatten ftw…

Sanningen om mina tretusingar…

3000 meter som ska springas som intervaller känns alltid jättelångt och förhandlingarna startar direkt. Mitt huvud börjar genast att maska ”Dagsformen är nog inte så bra, jag behöver inte springa fort. Jag sänker ambitionerna och håller en jämn och stabil fart. Jag kommer att hinna bli trött ändå!” Sen börjar kroppen trilskas. ”Amen det stramar på baksida lår. Bra, då ska jag nog ta det lugnare än jag tänkt!”

När hela ursäktsbanken är tömd är jag precis klar med uppvärmningen…

Upp till bevis kroppen! Just den här dagen har klockan inte ens slagit sju. Samtidigt som folk cyklar till jobbet ska min kropp leverera stordåd i löparskor. Före frukost. Det är bara att börja springa…

Det börjar alltid på samma sätt. Jag tycker att jag springer skitfort, men klockan på armen visar inte bättre än ett snabbare distanspass. Eftersom jag tidigare tömt hela ursäktsbanken bestämmer jag mig för att gilla läget och den första tretusingen flyter på. När jag kikar på klockan nästa gång springer jag betydligt snabbare. Jag har hittat mitt flow och behöver inga ursäkter längre!

Lägger genast tillbaka alla ursäkter i ursäktsbanken eftersom jag lär behöva dem igen nästa gång jag ska springa långa intervaller…

Det bästa med dagens tretusingar är att de bara är två till antalet. Så när den första intervallen är klar har jag bara hälften kvar. Märker dock rätt snart att jag under andra halvan kommer att utmanas av motvind. Fast nu är jag redo att börja gräva i en annan bank – den bank som är fylld med positiva tankar. ”Äh, 3000 meter är ingenting. Du har varit med om betydligt värre. Kör bara kör!”

Och vips. Jag är  klar och kan jogga hem till frukost med en nyvaken familj.

Så jäkla värt alltså. Och morgondagens distanspass kommer att kännas som en fis i rymden. Om ens det.

Foto: ballabarn.se

Min diagnos och löpningen som ger lugnet

Jag har faktiskt diagnostiserat mig själv med bokstavskombinationen DAGSFORM. Jag har oerhört svårt att leva utanför min dagsforms ramar. Är jag trött så är jag trött. Är jag ett energiknippe så gör jag saker med stor energi. Och så vidare.

Folk skryter gärna om hur de jobbar hårt och pressar sig in i kaklet till varje pris. Jag blir inte imponerad. Inte ens lite faktiskt.

Idag är det märkligt nog inget konstigt med och ger nästan lite status att ha en utbrändhet i bagaget. Okej, samhället kanske har för höga krav och mitt i allt detta har en människa inte haft förmågan att ta hand om sig själv och lyssna på sin kropps signaler. Vad är det för bra med det?

Så jag är så glad att jag har min DAGSFORM att förlita mig till. Då slipper jag dras med i det där utan att för den sakens skull sakna mål och ambitioner i livet.

Idag vaknade jag med myror i kroppen. Det är en DAGSFORM av spralligare och flamsigare karaktär. Trots myrorna har jag lyckats skicka några mail och skriva det här blogginlägget nu på morgonkvisten. Fast snart tänker jag bryta och ge mig ut och springa en sväng. Det dämpar myrorna och skapar förutsättningar för en bättre och mer produktiv eftermiddag. Löpningen eller någon annan form av rörelse ger lugnet jag behöver.

Det här ämnet borde jag eventuellt skapa en dyr föreläsning om, men Att leva efter sin dagsform säljer förmodligen inte lika bra som Att komma tillbaka efter en utbrändhet eller Söka med ljus och lykta efter balans.

Vad är det för karaktär på din DAGSFORM idag?

Foto: ballabarn.se

Gölliga helgfamiljen

Du tycker eventuellt att vi är en ganska flängig familj som alltid åker iväg någonstans på helgerna. Det stämmer! Få är de lördagar och söndagar som spenderas i centrala Göteborg där vi har vårt huvudkvarter. Det är inte så att vi flyr från någonting. Nä, vi åker till saker.

Jag vet inte hur det hände, men smultronställena i vårt gemensamma liv har blivit väldigt många. Dels har vi ju Hälsingland (mitt barndomshem), som ligger alldeles för långt bort – ett äventyr som sker lite mer sällan och kräver en plan. Och dels har vi Åmål (Olas barndomshem) – en oväntad pärla inte alls långt härifrån. Sist, men absolut inte minst har vi ju vårt eget smultronställe också – huset vid havet – som är väldigt lättillgängligt bara en timme bort.

Hemma är där vi är tillsammans liksom.

Den gemensamma nämnaren för samtliga platser är lugn, ro, barnvänlighet och en storslagen natur. Det är det vi åker till. Vi åker också till våra nära och kära som vi gärna vill träffa såklart och till möjligheten för Ola och mig att kunna göra något på tu man hand emellanåt. En löppass med sambon på en solig lördag är ju guld värt i ett småbarnsliv där minutrarna för sig själv går att räkna på ett finger…

När man gärna åker till saker går det där med packning på rutin, men ibland går det så fort från beslut till handling att vi glömmer något. I helgen till exempel glömde vi babylarmet, så bebisen fick dagsova på ett gäng väldigt innovativa platser istället för på övervåningen där vi inte hör henne. Fast det var ingen som led av det.

En grej som jag aldrig glömmer är mina träningskläder (haha!). Där kan dock sambon gå bet ibland och till exempel få springa 15 kilometer i sin pappas slitna gympadojor…eller låna en toppluva (som nästan blivit trendig igen) från 1982.

Jag hade en föreställning om att småbarnslivet skulle innebära en massa uppoffringar och att jag skulle känna mig ”låst”. Det var bullshit. Just nu inspireras jag bland annat av Petra Månström som är på exotisk resa med sin familj. De inte bara upplever, hon har sprungit en halvmara på destinationen också.

Vi har såklart våra duster även i vår familj med fyra viljor som pekar åt olika håll. Har du någon gång delat tak med en fyraåring, så har du också lärt dig vad järnvilja innebär… Men det ska vara lite skit i kanten för att helheten ska bli bra. Det vore väl för tråkigt annars.

En familj i stort samförstånd på en gräsmatta i Åmål… 😀

Skogen is calling…

Den här helgen har jag bara tagit med mig ett par terrängskor att springa i. Förklaringen till det ser ni nedan. Det vore så dumt att slösa bort skön skogslöpning när skogen liksom finns utanför knuten hela tiden.

Till min stora glädje badade skogen i sol igår och jag kunde mycket lättklädd ta mig an en runda tillsammans med sambon. Dagsformen var så där. Båda hade redan blivit solstinna och eftermiddagströtta, men det händer något med en i skogen. Den frigör lite extra ork, dock inget klipp i steget…

Om du har tränat – hur har du rört på dig i helgen?

Kärleken, musiken, osten och träningen

Det uppstår en lucka i vardagsschemat. Eller uppstår… Jag och Ola har fixat barnvakt för att kunna gå på konsert tillsammans. Det är torsdag kväll och vi startar på Bishop Arms på Avenyn. Ola vill gå dit för att de har bra burgare. Jag uppskattar stället för att jag är tidspessimist och tycker det är smidigt att det ligger ganska nära Stora Teatern, där konserten äger rum. Fast sen förtrollas jag av min fish and chips med pepparrotsdipp och rödvin och glömmer nästan bort det där med musiken…

Vi lyssnar på Plura och jag älskar mig själv för att jag köpte de här biljtterna till Ola i julklapp. Dels för att han njuter maximalt och dels för att jag uppskattar stämningen och trycket där inne. Jag omvandlas sakteligen till ett Plura-fan, mest för att han är så rolig i mellansnacken.

Sen strosar vi vidare på Avenyn och tar en drink på Park Lane. Jag beställer en Caipirinha, som är den enda drink jag tycker om och Ola tar en Gin & Tonic. Nej, inga större utsvävningar direkt.

Helt plötsligt börjar Ola att prata om ost. Klockan har redan blivit 22.30, men Coop Avenyn har öppet så vi köper ost. Och kex.

Osten och kexen intas hemma vid köksbordet tillsammans med svärmor. Vi avslutar kvällen vid midnatt med morgondagens träningsplan helt klar. För när tillfälle ges så går vi och tränar tillsammans.

Och det där gympasset knyter liksom ihop säcken för oss. Vi har fått lite av varje för bara oss två.

Kärleken, musiken, osten och träningen – vårda dem så ofta tillfälle ges!

Jag vet inte om jag måste skriva det här, men bilden nedan är åtta år gammal…

Föräldrar knarkar solskyddsfaktor på sina barn

Det känns inte som om det var så länge sedan en spenderade dagarna lätt solbränd, insmord och hal som en delfin med främsta uppdrag att hålla bebisen i skuggan och fyraåringen väl skyddad från solen. Vem skulle orka med den uppläxningen på BVC sen liksom…

Skämtåsido. Föräldrar från de nordiska länderna är verkligen jättebra på att skydda sina barn från solen när de reser utomlands. Vissa ungar är helt vita av solskyddsfaktor och/eller bär heltäckande badkläder.

Ropen ekar över poolerna ”HÅLL DIG UNDER SOLSKYDDET I BARNPOOLEN ÄLSKLING! VI MÅÅÅÅSTE SMÖRJA IN DIG! DET ÄR FÖR DITT EGET BÄSTA! NU ÄR SOLEN STARK! KOM IN HÄR UNDER PARASOLLET SÅ FÅR DU TITTA PÅ PADDAN EN STUND!”

Jepp, småbarnsföräldrar pratar väldigt ofta med stora bokstäver när de vill sina barn någonting…

Jag såg dock en trend när jag spanade i poolområdet. Medan barnen tvingas vara försiktiga i solen så ligger många päron och pressar sig bajsbruna. Då pratar jag inte om en skön stund i solen här och där – utan precis hela dagen. De enda gånger de reser sig från liggande till sittande i solstolen är när de ska smörja in sina barn med mer solskyddsfaktor…

Inom träningsvärlden är det populärt att visa sig duktig som förälder när barn apar efter ens träning (jepp – been there done that) och så säger man lite malligt ”Barn gör inte som du säger – de gör som du gör!” och förväntar sig applåder för att man har fört över ett bra beteende på sitt stackars barn som inte alls får betalt för att du ska förverkliga din föräldradröm.

Fast den där floskeln borde väl gälla precis allt i så fall? Även solande och andra grejer du gör som inte är bra för dig och din kropp. För det är klart som fan att det är skadligt och direkt ohälsosamt att ligga och pressa i solen.

Jag menar inte att jag gör allt rätt. Hey, jag tog med mig barnen till stark sol liksom. Jag tycker bara det är intressant att tänka på sånt här ibland när jag själv vill känna mig duktig. När jag mot förmodan kommer på dumma saker som jag själv gör som förälder, så skiter jag bara i att blogga om det…

Lätt solkysst mamma och kritvit bebis. Jag är perfekt!

Städa upp, fixa utomhusfys och njut!

Igår var äntligen dagen då jag sa adjöss och goodbye till saker som har hängt över mig och sa ja till och styrde upp helt rätt grejer. Fatta vad skönt det känns! Nu kan saker faktiskt hända på riktigt ty min personlighetstyp vill tydligen ha rent och städat omkring sig för att kunna göra något överhuvudtaget. I tisdags höll jag på att bli tokig på mig själv då jag bara gick och ojade mig och blev helt matt. Jag vet att ett sånt beteende oftast bara håller i sig en dag, men ändå…

Hur funkar du?

I alla fall har min akuta styra-upp-insats resulterat i att det blir ett Utomhusfys på Heden på måndag klockan 17.00 \o/ Du är hjärtligt välkommen att vara med! Anmäl dig direkt till mig här eller gå med i facebookgruppen och klicka ja till eventet.

Idag ska jag njuta av renheten i mitt sinne. Dagen bjuder på feelgood-morgonlöpning och förmiddagshäng med  kidsen. Eftermiddagen och kvällen ska jag och sambon spendera på tu man hand. Det vankas gym, middag och musik. Guld!

*TRUMVIRVEL* Nytt träningsprogram!

Från och med måndag nästa vecka är det dags att växla upp och kliva på ett träningsprogram igen. Hade egentligen tänkt starta den här veckan, men livet kom emellan och så var det inte mer med det.

Ni kommer såklart att få följa med på vägen i både medgång och motgång. Ibland berättar jag varför jag gör på ett visst sätt. Målet är fortfarande att springa mina snabbaste 5K någonsin, men inte bara…

Jag strävar också efter att bli sådär allsidig som löpare som jag var förut innan jag blev gravid med nummer två och födde barn för drygt åtta månader sedan. Ni som har hängt med ett tag vet att jag brukade springa ett snabbt millopp ena veckan och ta mig an en ultra nästa. Däremellan slängde jag inte en snabb halvmara…

Jag kanske redan är allsidig igen, men det skadar inte att ge sig själv bättre förutsättningar och en ännu starkare fysik.

På grund av ovanstående kan det också hända att distanspasset byts ut mot en tremilare (eller längre) någon vecka bara för att känna på hur det känns.

I träningsprogrammet nedan har jag inte angett någon styrketräning förutom löpstyrkan och alla pass kan genomföras utomhus där jag är. Jag hoppas dock att det ska finnas tid för ett gympass i veckan också så att hela kroppen får sitt. Det finns heller inga backpass inplanerade, då backar ingår i nästan alla pass jag springer eftersom jag lever mitt liv i kuperade landskap…

Mitt träningsprogram

Vecka 1

Distanspass 16 km

Intervaller 2 x 3000 m  (3 min vila)

Progressivt distanspass 10 km

Löpstyrka + teknikträning (kommer att beskriva detta pass för er när jag genomfört det)

Vecka 2

Distanspass 18 km

Intervaller 12 x 300 m i maxfart (1 min vila)

Progressivt distanspass 10 km

Löpstyrka (jag kommer att berätta i ett inlägg vad löpstyrka är för mig)

Vecka 3

Distanspass 10 km

Intervaller 5 x 1000 m (2 min vila)

Snabbdistans 7 km

Löpstyrka + teknikträning

Vecka 4

Distanspass 13 km

Intervaller 10 x 500 m (1 min vila)

Progressivt distanspass 10 km

Löpstyrka

Träningsprogram till alla

Hörrni, ser det inte både kul och lite skrämmande ut? Jag vet att det kommer att göra susen för mina löparben, som svarat mycket bra på förra träningsprogrammet.

Har du frågor om träning, träningsprogram och coaching så är du välkommen att kontakta mig. Jag har med enkla medel och för en prisvärd summa coachat många löparlöften till framgång 🙂

Ha en härlig onsdag!

(foto: ballabarn.se)

Träning enligt en 4-åring

Vilodagarna från träning är lätträknade i mitt liv och de är heller inget jag planerar in. Vilodagar infaller enbart när jag är förlamande trött i kroppen eller när vardagen helt enkelt inte tillåter ett träningspass. Eftersom det sistnämnda sällan inträffar var beslutet enkelt i morse, då min morgon var just förlamande trött. Vila för fan!

Fast det finns en hel del fysisk aktivitet här i livet som man aldrig kan vila sig ifrån. Det tillåts liksom inte…

I förmiddags hängde jag på Heden med 4-åringen som i vanlig ordning hade så mycket spring i benen att jag knappt hann med. Till min Instastory fångade jag en sekvens när hon visade mig sin träning.

”Det här är bra träningsövningar mamma. Dom kan du köra med dina kompisar!”

Med kompisar menar hon de härliga människor som brukar dyka upp och träna mitt pass Utomhusfys på Heden. Nej, Utomhusfys på Heden har inte självdött medan jag har varit på semester. Det kommer att starta upp inom kort igen.

Den här familjen måste bara återfå lite rutiner och struktur. Mars månad har varit som en enda lång familjesemester…som fortfarande pågår. Och jag har så nedrans mycket att tänka på och göra, vilket jag aldrig riktigt hinner med när vi är hemma allihop.

Fast det är det värt.

Nå, nu får ni avgöra. Ska jag lägga in träningsövningarna nedan i mina kommande Utomhusfys på Heden?