Team Hellström – Ja tack!

dsc03080Pågående projekt: Övertyga Lillebroren om att vi borde springa Lidingöloppet tillsammans. Eller tillsammans…vi säger samtidigt istället. Vi har tävlat i patrull förut en gång i samband med fjällorienteringen 2004.

Tre dagars löpning på fjället fixade vi galant. När jag blev trött drog han mig uppför i ett rep, precis som om jag vore en hund. Det kallar jag för teamwork.

Just nu är lillebroren i Stockholm och lär sig en massa bra saker om sprit, därför har han lite ont om tid och vet inte var hans nya kunskaper kommer att leda honom. Ja vad ska man säga. Snart kan syskonen Hellström precis allt. Lillebroren kan komplettera mina ovärderliga kunskaper i Bag-in-Box…

Det spritter i kroppen. Jag skulle vilja avverka de där tre milen här och nu. Igår började jag tänka matsmart. Loppet är inte förrän i september, men det kan ju inte skada att börja ladda med pasta redan nu. Eller?

regn hos mig och mina näshår

miafianmiapussRegn. Innebär det att det är okej att stanna hemma och jobba idag? Eller är det någon som förväntar sig att jag ska vara någonstans?

Det är värt att kolla upp det där snarast och anpassa sig därefter.

En liten historia om bilderna jag stolt visar upp idag. Det finns en hel bildserie nämligen, som inte går av för hackor direkt. I höstas råkade Ola glömma sin mobil hemma hos mig och mobilen har en kamera – ja på den vägen är det. I större format kan man se hur mycket näshår jag har.

I dessa hårborttagningstider, då den naturliga hårväxten anses vara onaturlig och ska avlägsnas både här och där med mer eller mindre humana medel, tycker jag att vi slår ett slag för näshåren. Den senaste trenden är att ta bort hår för alltid med laser genom att mörda hårsäcken. Herregud. De små stråna i näsan fyller faktiskt en funktion, precis som på resten av kroppen. I näsan har de väl någon form av renande effekt. Eller?

Nåväl. Jag ska nog ta mig till kontoret ändå. Behöver sällskap.

Korv byggde denna vackra kropp

korv1Jag har ett smeknamn som jag är väldigt stolt över – Mia ”Korven” Hellström. Sedan jag lade av med mina vegetarianfasoner i januari 2007 är det ett namn jag sannerligen lever upp till. Korv med brööööö, korv i ugn, baconinlindad korv, korv på mackan, korv i köttpannkakan… Det finns ingen hejd på detta eminenta livsmedels användningsområden.

Idag är jag rastlös. Det där pissgula papperet är inlämnat till skatteverket, jag ska iväg på en viktig grej på onsdag, Ola jobbar över, jag har gjort precis allt rätt idag och nu klättrar Hellströmskan på väggarna. Vad passar då bättre än att laga paradrätten – korvstroganoff! Jäklar vad bra jag är. Hemligheterna denna gång heter färsk basilika och bladpersilja. Jag gillar inte alls att gå efter recept så hemligheterna tenderar att variera från gång till gång.

Se vad bra det kan bli när Hellströmskan är rastlös. Ett helt inlägg om…tada…KORV! Jösses.

Hellströmskan – Vad händer?

Jag får sno en line rakt av här – Helt plötsligt händer det!

För Hellströmskan händer det på onsdag och hon kan inte säga något mer om saken just nu. Det är lite jobbigt faktiskt att inte kunna gapa ut vad som helst här i bloggen precis som vanligt, men det här MÅSTE förbli en hemlighet i några dagar till.

Nope. Jag skrev inte det här för att jävlas med nyfikna själar utan för att jag var tvungen. Så där ja. Nu är mitt hjärta lättat i alla fall. Skönt.

Nuvarande sinnesstämning: nervös och otålig är bara förnamnet.

Jag byter det behagliga Göteborgsvarvet mot backig terräng på Lidingö

dsc01624Eftersom det inte blir något behagligt och småmysigt Göteborgsvarv i år tog jag ett beslut igår. Nu tränar jag för den betydligt tuffare tremilaren på Lidingö i september. Loppet ska vara väldigt backigt har jag hört – helt perfekt! Det där med backar tycker jag om – hellre uppför är nerför som jag kaxigt brukar säga och tro på det. Ja det är väl det som gör att jag orkar antar jag.

Igår när jag och mitt träningssällskap i behaglig löpfart besteg den högsta punkten i Skatås så var allt liksom precis som det ska. Underbart.

Jag ville bara berätta det här för att öka den externa pressen för de stunder då den interna motivationen tryter.

Nu kör vi!

Sommarfeelingen består liksom självkänslan

havMåndag? Va? Vadå?

Ännu en gång har en helt vanlig helg lurat in mig i en fantastisk semester- och sommarfeeling.

Jag tror liksom att det jag gör på bilden är min verklighet egentligen. Att klockan är kvart över sju och att jag sitter i en lägenhet framför en dator är relativt lätt att ignorera för en liten stund.  Vad jag gör på bilden? Tja, jag står vid havet, pillar mig i naveln och filosoferar helt enkelt. Kanske nynnar jag på något somrigt också.

Nåväl. Det är väldigt populärt just nu bland storbloggerskorna att hålla på och lista tre bra saker om sig själv för att bygga upp självkänslan. Jag tänker inte vara sämre (eller bättre beroende på hur man ser på det…).

Dagens tre bra saker:
1. Min hud har gått från mjölkvit (genom grisrosa) till en nyans av beige.
2. Jag har träningsvärk, alltså har jag tränat.
3. Jag har inte fått grisflunsan.

Om jag upprepar dessa punkter för mig själv framför spegeln, så kommer det här garanterat att fortsätta att vara en bra dag.

På återhörande.

Idag sörjer jag Göteborgsvarvet

miasorgDet tog bara två år för att löparfesten skulle kännas som en tradition i mitt liv – en tradition som kantas av prestige. Många äro de män och kvinnor, som konstigt nog har satt upp Hellströmskan som riktmärke. Ifjol var det helt hystriskt. Mejl, sms och telefonsamtal från varierande håll och kanter för att störa, psyka och tracka. Men jag blev peppad och överträffade mig själv. Big time.

Jag springer halvmaran bra, men inte jättebra. Har aldrig tränat särskilt mycket inför Varvet, men däremot blivit jättemotiverad efteråt. Förra året åkte jag på en intensiv träningshelg hos lillebroren i Halden veckan innan. Före det hade jag på sin höjd joggat en halvimme några gånger i Slottsskogen. En intensiv träningshelg innebär att man tränar två gånger om dagen och kör intervaller och sånt. En långhelg á tre dagar räckte för att få Hellströmskan på banan. De tvåkommaenmilen tog bara 1.40 faktiskt.

I år har några som jag knappt känner bestämt sig för att gifta sig samtidigt som 40 000 andra kutar runt i Göteborg. Ut till Orust ska vi på bröllop och visst blir det trevligt (och soligt?). Fast taggen i Göteborgsvarvshjärtat gör lite ont. Ja det gör den.

Idag ska vi träna ändå – med en Ulf som är modig som tusan och ska springa varvet. Han klämde 11 kilometer igår och vill springa en kortare vända idag. Jag är mycket imponerad av Ulf. Och avundsjuk.

Nästa år är det min tur att briljera. Bjud mig inte på bröllop eller någonting annat. Jag kommer inte. Aldrig i livet.

Trappstegen som leder människorna till stranden

miabarJo jag kan bara jag vill – kroppsarbeta alltså. Dock inte så länge. Efter nån timme sådär lämnade jag bryggföreningen och satte mig i solen i trädgårdsmöblerna och deklarerade. Jag hade hellre burit en till sån där jättepjäs. Jag lovar.

Vid 16:00 ringde telefonen. Mia Mia! Kom hit med kameran genast. Vi har byggt en trappa!

trappaOj oj oj vilken god stämning och vilken stolthet som mötte mig på bygget. Nu gubbar, har vi gjort ett ordentligt dagsverke!

Jag provgick och den fungerade fint som snus. Det lilla svajet försvann när vi hämtade stödjande stenar direkt från havet.

Nu är jag lätt rosa i huden, men inte så att det gör ont. Solskydd använde jag först dag två. Det var dumt.

nudeola1Slutligen lite ögongodis and a  nude picture.

Just klick to make bilderna något större.

Be proud!

Kroppsarbete och siffror

mupp1Mia och Ola fortsätter att gå från klarhet till klarhet.

Helgplanerna är många och roliga. Det kan hända att Hellströmskan blir tvungen att kroppsarbeta trots att hon borde deklarera.

Pengar in och pengar ut. Förhoppningsvis går sifferstöket lika lätt som tidigare år. Jag blir ändå lite lätt kallsvettig. Deklarationen känns nästan som en kronisk sjukdom.

Någon mer som sparat till ”sista stund”?