Korvsäsongen är här!

Och den här familjen är ju inte sen att börja grilla utomhus som galningar. Jag räknar med att terrorisera er med massor med korvbilder i vackra utomhusmiljöer framöver. Jag äter typ bara korv när jag kan äta den utomhus och i helgen blev det nog någon form av rekord. Eventuellt har jag gett de svenska köttbönderna ett rejält uppsving. Det har nog gått bra för korv- och tunnbrödsbagarna också…

Nu vill jag ha era bästa tips på goda tillbehör till grillkorven. På bilden nedan ser ni ett av helgens präktigare alternativ. Ibland brukar vi ha chips också. Fast vill man äta korv ofta under en period är det ju jättebra att variera tillbehören varje gång.

Vad ska jag äta till min korv närsta gång? Det är ditt uppdrag att bestämma det!

Min löpcoach höjer ribban

Det har varit mycket skön och avkopplande snäckletarlöpning på fjärran- och svenska stränder på sistone. Inget fel med det ty det har varit ljuvligt. Jag lyckades till exempel förhandla bort det avslutande passet på mitt eget träningsprogram när vi var på Teneriffa. Först bytte jag ut snabbdistansen mot fem tusingar, lite senare fick den ge vika till förmån för ett bergspass och vips så var veckan slut. Sen försvann feelingen…

Jag låter det vara så och ser de första fem genomförda veckorna som uppvärmning. Med stolta steg går jag nu vidare mot fyra nya veckor då jag höjer ribban, ökar farten och springer längre. Ett nytt träningsprogram håller på att författas i detta nu och jag kommer att släppa det i en storslagen release kommande vecka.

Under veckan som gått har jag haft ”vilovecka” (yeah right…) och tränat på känsla. Idag genomförde jag ett av mina absoluta favoritpass. Det innebär att jag springer lätt distans i en riktning, tvärvänder och kör snabbdistans hem. Målet är att springa minst en minut snabbare per kilometer på tillbakavägen, så det gäller att inte ta i för mycket under första halvan. Det gick över förväntan med de första sex kilometrarna i 5.20-tempo och därefter 4.15-tempo hela vägen hem.

Kroppen var pigg och brydde sig inte om vare sig kastvindar eller kupering. Jag tror att vårformen är på ingående. Just därför är jag extra peppad på att piska kroppen ännu smartare och hårdare nu.

För er som hänger här och undrar hur det gått med mitt andra mål, 100 kilo i marklyft, så kan jag berätta att jag bara har fem kilo kvar. Därför lägger jag det åt sidan och så någon dag när jag får feeling går jag målmedvetet in på gymmet och lyfter stångjävlen och sen är det klart…

Jepp, från och med imorgon lyfter jag blicken från snäckorna, lämnar det gamla träningsprogrammet bakom mig och kör mitt nya träningsprogram med inriktning på löpning och varierad löpstyrketräning.

Har jag berättat för er att jag är min alldeles egna bästa löpcoach? Fatta vad billigt och bra <3

Löpare och konstnärssjäl…

Nej, jag morgontränar inte varje dag. Ibland går jag upp under min golden training hour (mer eller mindre frivilligt) och låter kreativiteten flöda. Ur mina skapande händer kommer de mest fantastiska kreationer. Det måste vara kärleken till morgonstunden, det söta sällskapet, dimman och ljuset utanför fönstret som gör det.

Det vore ju elakt att undanhålla världen mina konstnärliga alster.

Så när kreativitetsruset hade lagt sig denna morgon bestämde jag mig för att blogga om den här sidan av mig själv.

Ni behöver inte tacka…

Morgonträning: ställ klockan så att du hinner dricka kaffe och bajsa

Jag är en typisk morgonträningsperson. Om jag fick välja själv jämt skulle jag genomföra alla träningspass med start senast klockan sju på morgonen. Helst vill jag vara igång vid 6, så att inte så mycket av dagen hinner gå…

Morgonträning har minst sagt varit svår att få till de senaste åtta månaderna främst på grund av väldigt mycket mammaansvar precis under min golden training hour. I början var man ju typ oumbärlig i bebisens liv och som grädde på moset har sambon börjat jobba klockan sex på mornarna under hela min mammaledighet. Nej, jag gick aldrig upp klockan fyra för att köra ett pass innan han drog till jobbet…

Allt har sin tid. Nu har jag äntligen återerövrat min morgonträning. Det är bara att ställa klockan och gå upp och träna när jag känner för det. Jag är så oerhört tacksam för det, då morgonträning aldrig stör något annat.

Nu ska jag bjuda på min bästa morgonträningsrutin:

1. Fyll på med energi kvällen innan och lägg fram allt som behövs till träningspasset morgonen efter.

2. Ställ klockan så att du har minst en halvtimme på dig att dricka kaffe och bajsa innan du ska ge dig iväg.

3. Genomför ditt pass och njut!

4. Kom hem och ät en frukost med gröt, ägg och en massa frukt.

5. Låt morgonträningen leva kvar som ett fint och energigivande minne under hela din dag.

Imorse snodde jag åt mig 14 kilometer i löparskor innan klockan ens hunnit slå halv åtta. En finfin start på en lördag om man frågar mig. Jag har dock hört rykten om att klockan ska ställas om till sommartid i natt och att man därmed missar en timmes sömn. Stämmer det? Äh skitsamma! Ställa om klockan kan man väl göra efter träningspasset…

Maxa löpträningen på familjesemestern!

För oss som har löpning som en väldigt viktig, välgörande och frekvent återkommande ingrediens i livet skulle det vara ren tortyr att åka till vilken plats som helst i världen utan ett par löparskor i väskan. Det finns ju faktiskt inget bättre tillfälle att träna på än när man är ledig…

Fast åker man på barnanpassad semester med familjen kan löpningen inte vara i fokus. Det skulle vara orättvist mot alla inblandade och själv skulle jag inte trivas med att låta mitt personliga intresse ta för mycket plats.

Nu kommer några råd från småbarnsmamman som lyckades träna 14 löppass på 14 familjesemesterdagar. Hade jag rest utan barn hade antalet träningspass förmodligen varit de dubbla (haha), men jag är så nöjd och glad över varje exotiskt löpsteg jag fick.

Råden för att maxa träningen på familjesemestern är skitenkla och egentligen bara fyra.

1. Låt träningen bli vad den blir

Alla löpsteg räknas, så skit i om det inte blir precis så långt som du hade tänkt dig eller som ditt träningsprogram vill. Du har faktiskt semester – tagga ner och njut av den rörelse du får. Ska berätta i ett senare inlägg om hur jag lyckades maska från mitt eget träningprogram, fast det berodde nog mer på lathet än på familjelivet…

2. Nyttja morgonstunden

Befinner du dig på en varm plats är morgonen förmodligen också den bästa och svalaste stunden för träning. Jag fångade otaliga månstrimmor över havet och efterföljande magiska soluppgångar. När jag kom hem vaknade resten av familjen till liv och vi kunde släntra ner och njuta frukostbuffén och resten av dagen tillsammans. Är ni två föräldrar som vill springa på morgonen så är det ju bara att turas om. Får du ångest att av att träna tidigt? Tänk på att du har semester och kan vila sen…

3. Res med människor du litar på

Vi hade förmånen att resa med barnens farmor och farfar. Så när jag och sambon ville ha tid på tu man hand och då oftast i löparskor visste vi att kidsen skulle vara trygga och glada. Vi fick till tre toppturer, en långpromenad och två vanliga löppass tillsammans. Ljuvlig kvalitetstid som vi sällan får till hemma.

4. Utnyttja återhämtningsstunderna för egen aktivitet

Jepp, även kids och partners blir trötta och behöver vila och sova. Ibland blir alla trötta samtidigt. Missade du morgonlöpningen är en sådan stund ultimat för ditt löppass, under förutsättning att inte du också behöver ta det lugnt en stund.

Läser du det här och tänker ”Mäh! Kan hon inte bara ta det lugnt och ha semester liksom?!” Då ska jag berätta för dig att ”Nä du, det kan jag inte!” 🙂

Utan löpningen hade jag ju till exempel inte kommit upp i bergen och fått ta humoristiska aj-aj-kaktus-foton…

Nakna vader och fredagsfeeling

Vi föräldralediga tog vårt pick och pack och drog till havs sent igår kväll. Fredagen har vi ägnat åt att samla så många vårtecken att det räcker och blir över ifall ni har behov…

För mig var det tydligaste vårtecknet att jag sprang i knälånga tights och skippade kompressionsstrumporna. Jag struntade även i vantar och pannband. Det var ett vågat drag som gick hem. Jag kände mig naken och fri! Kroppen har liksom redan glömt bort att den sprang i minishorts och sport-behå bara för en vecka sedan…

Vi flyttade in i fritidshuset i september och fram till nu har morgonljuset i sovrummet inte varit något problem. Idag var det dock väldigt tydligt att vi struntat i att sätta en persienn framför det smala fönstret ovanför sängen. Att slå upp ögonen i dagsljus var både en angenäm och oangenäm upplevelse…

Ett vårtecken är också att man blir lite ”huttrig” på eftermiddagen eftersom det fortfarande bara är halvvarmt och solstrålarna inte räcker hela vägen fram för att värma upp en fryslort. Då är det skönt att gå in…

Utomhus har det även eldats, staplats ved (under vedstaplingen sprang jag…), promenerats och njutits strandliv. Inomhus har vi festat till det med grillkorv i stekpannan, eftersom alla var för hungriga för att vänta på ”den perfekta glöden” och lite senare spagetti slungad i olja, vitlök och räkor.

I all sin enkelhet är det fredagsfeeling delux. Fast det sista glaset rödvin i boxen slurpade jag i mig igår torsdag. Så här på fredag kväll kan jag tycka att det är lite synd…

Älskade Göteborg!

Tack för idag. Tack för en underbar helt vanlig dag.

Tack för solskensjoggen till gymmet klockan 06.30. Jo, det var frost på marken och kylan bet i kinderna, men vad gör väl det när allting glittrar. Tack för Friskis & Svettis på Kungsgatan som är ett så himla grymt och inspirerande ställe att hänga på. Tack för solskensjoggen hem därifrån också.

Framför allt – tack för mitt och äldsta dotterns lilla miniäventyr. Medan pappan och Juni promenerade skatåsåttan passade jag och Moa på att gå på skattjakt i centrala Göteborg. Kartan hade pappan fixat, men det var morsan som bjöd på skattjaktssmoothies från Stadsbibliotekets café. Grym nödlösning när man faktiskt inte har fixat någon skatt till skattjakten…

Och Moa valde lämplig outfit för skattjakt med omsorg. Jag hade tagit fram ett par jeans, men det blev glittriga strumpbyxor och en glitterklänning. Och gummistövlar såklart för säkerhets skull och en vintrig, några nummer för liten, pälsmössa för att hålla öronen varma. I ryggsäcken fanns några klistermärken med Frost-motiv. Helt perfekt! Du är helt perfekt! <3

Den bästa Teneriffalöpningen

Playa de las Americas på Teneriffa må vara en riktig turistfälla med alldeles för många överstekta vita skinn, men löpningen för oss lite solförsiktigare nordbor gick inte av för hackor precis. I flera dagar gick jag och sambon och spanade på en vacker bergstopp med master på. Jag tyckte först att det såg ut som en hel dagsutflykt att ta sig dit och hem i löparskor, men det visade sig att toppen bara låg sju kilometer enkel väg från vårt hotell. Ett helt perfekt minilöparäventyr för småbarnsföräldrar på familjesemester med andra ord. Så medan kidsen busade med farmor, farfar och Lolo & Bernie gav vi oss iväg mot det gröna berg som eftermiddagen till ära låg omhuldat av ett svart ovädersmoln…

Turen gick två kilometer längs med strandpromenaden innan vi stod vid bergets fot. Samtliga höjdmeter samlade vi på ett mer utmanande och varierande underlag i form av dammigt grus och rullande stenar.

Eftersom jag är en höjdrädd räka blir jag orolig på hög höjd trots att risken att ramla ner är lika stor som att jag skulle råka svälja en kaviartub och dö. På grund av min höjdskräck får Ola extra många festliga stunder när vi springer tillsammans. Jag är nämligen inte bara rädd. Jag är dramatisk också och uttrycker gärna min ångest med stora ord och gester…

Men upp till toppen och masterna kom vi. Fast jag var faktiskt beredd att vända i samma ögonblick som vi sprang in i ovädersmolnet och jag fick för mig att en vind skulle blåsa ut mig till havs.

Jag blåste aldrig ut till havs och fick tillsammans med sambon njuta en magnifik utsikt som gjorde det svårt att skilja hav från himmel. Där uppe stod vi mitt i ett oväder och kikade ner på vårt tillfälliga hem som badade i sol.

Jag var helt lycklig på vägen ner, men det gällde att hålla tungan rätt i mun på de snirkliga stigarna och det instabila underlaget. Speciellt om man är höjdrädd och inte vill tippa över kanten som är några meter bort…

Fotocred till solskenspojken Ola Karlsson som tagit alla bilder i inlägget minus bilden nedan såklart.

Välja berg att bestiga

Det finns många berg i livet att bestiga och nu syftar jag inte bara på sådana som man kan ta sig an i löparskor även om de ligger nära till hands efter alla goa toppturer på Teneriffa… Vilken utmaning som helst kan i min värld likställas med ett berg att ta sig uppför. Väldigt floskligt, men oerhört sant.

Eftersom jag har mina livsprioriteringar (ganska) klara för mig vet jag också att jag måste välja berg att bestiga med omsorg. Det finns inte på kartan att jag hinner med att knata upp till alla toppar som verkar lockande. Om jag skulle välja alla berg skulle jag förmodligen bara komma halvvägs, eller ramla ner, utan att kunna slutföra någonting alls.

Jag är precis där just nu faktiskt. Ett gäng berg tornar upp sig framför mig och jag måste välja. Jag måste definitivt döda några darlings (BUHU!) och se till helheten samtidigt som jag försöker förverkliga delar av mig själv. Andra berg måste jag förändra och dessutom hänga upp några livlinor längs med vägen på. Och så har vi de där nya bergen, som definitivt måste till på listan. I fall det blir tid över…

Bergen handlar om träning, yrkeslivet, pivatlivet och det där lilla extra som jag brukar kalla good life. Alla delar hänger ihop. Inget fungerar utan det andra.

Rent fysiskt är jag i alla fall en bergsget. Jag älskar att springa uppför och det har alltid varit min styrka som löpare. Idag återvände jag till löparspåren här i Göteborg. Tog en sväng upp till Skatås för att runda femman. Löpturen skulle nog beskrivas som väldigt kuperad av någon. Efter Teneriffa-äventyren märkte jag inte ens av uppförsbackarna…

Berget blev ett helt annat. Efter fem kilometer började det hällregna iskalla regndroppar och vinden tilltog. Jag drabbades av akut brain freeze och sen domnade både händer och lår bort. De återstående åtta kilometerna var definitivt en kamp. En jävligt kall kamp. Fast samtidigt tänkte jag på humorn kring att min första löptur på hemmaplan blev den värsta möjliga. Då kändes det genast lite bättre. Och jag klättrade upp för berghelvetet och kom hem till en varm dusch. Värt!

Beat the mountain – and smile!

Konsten att komma hem

Vi hade lyxen att bli upplockade på Landvetter i två bilar igår. Hela resesällskapet kördes därmed hela vägen fram till dörren med väskor och allt. Eftersom kvällen bjöd på typ snöblandat regn, ett väder som jag i sann sällskapsresan-anda mötte i linne och utan strumpor i skorna, var jag väldigt tacksam över det. Fast tacksamheten slutade liksom inte där…

Vår skjuts hade dessutom fixat ett survival-kit för sen hemkomst. I en kasse fanns bröd, ost, skinka, fil, mjölk och frukt till hungriga magar. Och en burk Nutella. Nu kanske ni tror att det var slut på saker att vara tacksam över. Det kan väl inte bli bättre än Nutella?!

Där har ni fel.

I kassen låg också en bukett tulpaner, som var en försenad födelsedagspresent till Ola. Fast inombords lade jag genast beslag på dem och bestämde att nu får det fanimig bli vår och härligt i Göteborg. Det gick sådär med min vårönskan, men tulpaner på bordet har vi alla fall <3

Och sen slog någon form av minivardag till med plock, tvätt, städ och BVC-besök för den minsta. Imorgon eskalerar hela vardagskalaset med ett möte för mig och BVC-besök för den stora. Och sen ska jag såklart börja träna i Sverige igen. Det känns fräscht och uppfriskande…