Vardagsspänningen som uppstår när

…man sitter på toa på jobbet och inser att man glömt att låsa dörren, men inte riktigt når att rätta till sitt misstag.

…man som folkskygg går på jättestort julbord med bordsplacering och utsätts för det allra obekvämaste man vet. Funderade starkt på att ha en strut på huvudet (med matlucka) för att slippa socialisera med främlingar.

…den minsta älsklingen börjar på förskola några timmar i veckan och glömmer bort att hon har föräldrar eftersom hon får testa fingerfärg för första gången.

…den stora älsklingen berättar att hon ska gifta sig med Valter, men inte har bestämt hur många barn dom ska ha.

…den allra största älsklingen har varit föräldraledig så länge att han glömt bort hur man loggar in i jobbets tidrapporteringssystem.

…när man får ett mail med rubriken ”Hej, och grattis till ditt livs affär” och man undrar vad man köpt och kommer på att man köpt ett hus.

…när man lyckas crawla 25 meter utan att stanna och blir så glad över sitt framsteg att man sjunker som en sten.

Vilken är din vardagsspänning den här veckan?

Och jag tycker inte hon ska gifta sig med Valter. Hon kan gott gifta sig med mig som hon alltid sa förut…

Vad som avslöjar att jag har köpt en ny telefon

Jag menar på riktigt att jag har köpt en modern mobiltelefon utan kladdiga barnfingrar på displayen, repor i glaset och konstant smuts uppe i kanten som har gjort att jag det senaste halvåret aldrig har sett mina egna ögon när jag tagit selfies. De har varit blurrade som vore jag värsta skurken…

Egentligen har jag inte köpt mig själv en ny mobil än. Det var sambon som gjorde slag i saken och ligger ute med pengarna, men trots att jag förhalar betalningen så är den ju ändå min liksom.

Det som avslöjar mitt mobilköp, förutom att den är så pass ren att det ser ut som om en vuxen människa äger den, är bilderna. Att kunna stanna upp under kvällslöprundan och ta en bild som inte ser ut som skit bara för att det råkar vara mörkt – DEN KÄNSLAN!

Så egentligen har jag (eh sambon…) köpt min nya moderna mobil för er skull.

Inte ett endaste barnfinger ska få röra vid min nya skatt. Inte en enda olämplig barnreklamfilm på Youtube ska spelas upp på denna spegelblanka och välvda display.

Just nu bär jag runt den i en svart liten necessär, eftersom jag inte hunnit köpa något fodral…

Kolla liksom. Göteborg by night i löparskor. Oredigerad bild direkt från mobiltelefonen. Vilket lyft för min hittills väldigt lama och fattiga influencerkarriär…

Årets julklapp i Göteborg är här i år igen!

Detta är ett reklaminlägg för mina egna tjänster.

Lagom till jul öppnar jag dörren, som egentligen stått vidöppen hela tiden. I samarbete med mig själv vill jag, precis som förra året, erbjuda dig att köpa världens bästa julklapp till dig själv eller någon du vill väl. Årets julklapp stavas TRÄNING och RÖRELSE!

Träning och rörelse borde i min mening vara årets julklapp varje år, men istället blir det alltid råsaftcentrifuger, mössor och elcyklar… Kan vi inte ta och ändra på det?

Innan du läser vidare om mitt julklappserbjudande kan du ta del av min coaching och coachingfilosofi här.

Löpträning – kom igång (1 timme)

Löpträning – kom igång passar den som vill springa, men behöver en spark i baken för att verkligen ta sig för. Eller den som är nybörjare och behöver en trygg hand i ryggen. Jag har träningspasset och verktygen som hjälper till att skapa löparglädje. Den som springer med mig kommer att tycka att löpning är roligt. Glädje är hållbart och vet ni vad det betyder? Jo, det betyder att man vill göra det igen! En prisvärd julklapp med andra ord.

Pris
1 gång 750 kr
2 ggr 1350 kr
3 ggr 1850 kr

Personlig utomhusfys 1 person (1 timme)

Personlig utomhusfys syftar till att utmana någon på rätt, men samtidigt ett helt nytt sätt. Konditionsträning, varvas med styrketräning och en hel del explosivitet om så önskas. Det kommer att vara en jobbig, men samtidigt väldigt rolig timme som ger grym inspiration att använda i den egna träningen.

Pris
1 gång 800 kr
2 ggr 1500 kr
3 ggr 2100 kr

Personlig utomhusfys 2 personer (1 timme)

För den som vill träna, skratta och utvecklas tillsammans med en kompis! Jag ser till att ni båda har roligt och får den träning ni önskar.

Pris
1 gång 1200 kr
2 ggr 2300 kr
3 ggr 3300 kr

Övrigt

Önskar du något helt annat? Maila mia@menmia.se så återkommer jag med pris. För träning på andra orter än Göteborg skicka en förfrågan så ser jag över möjligheterna.

Så här beställer du årets julklapp i Göteborg!

Beställ genom att maila mia@menmia.se senast den 15 december. Julklappen levereras som ett fint kort med en personlig och peppande hälsning från coachen. Presentkortet kan nyttjas under perioden den 2 januari-31 maj 2017. Din beställning faktureras genom Frilans Finans. Alla priser är inklusive moms.

Den här löp- och träningscoachen har aldrig varit mer taggad. Komsi komsi…

När det blivit december…

och man får kasta av sig vantar och pannband redan efter uppvärmningen. När det inte gör något att det redan under första intervallen blir en glipa mellan byxa och kompressionsstrumpa. Nej, det är snarare så att det svalkar skönt.

När man får springa tusingar med solen i ögonen och vinden i ryggen. När man vänder och får solen i ryggen och vinden rakt emot sig.

Det känns som vår, men hela spektaklet utspelade sig vid havet den 3 december.

Jag vet, det kan vara växthuseffekten och det faktum att världen är helt skev.

Men jag njöt. Av precis varje steg. Trots att jag har ganska mycket att önska av min löpform just nu…

Trivselspring och pulslängtan

Minusgrader och premiär med nya vintertights. Havsvindarna är inte att leka med så här års, men födelsedagsbyxan från Craft med mjuk flossad insida stod pall. Jag frös inte en sekund, trots att jag tog det väldigt lugnt och långsamt. En annan nyhet för dagen var klockan på armen som därmed har gjort comeback i mitt liv. Jag vet inte om det är en fördel eller nackdel att jag glömde att stänga av löparklockan och träningspasset blev nästan fyra timmar långt…

Så himla krispigt med kyla i lungorna, frostig snö på fälten och seriöst vägarbete längs med ”kostigen”. Fast jag såg inga som faktiskt arbetade. Kanske har de precis som jag tagit en välförtjänt helg?

Imorgon ska jag, om nackjävlen tillåter, våga gå upp lite i puls. Det var så länge sedan jag blev riktigt fysiskt trött, nästan så att jag har glömt bort hur det känns. Det finns en stupbrant backe nästan utanför husknuten som mäter 530 meter. Jag tror att vi ska samarbeta och motarbeta varandra. Eller så blir det intervaller på raksträckan, om den inte är isig.

Gula veckan

De senaste dagarna har jag snöat in på gult. Det började i onsdags med att jag fick dille på mango och suktade konstant efter det gula fruktköttet. I samma veva käkade jag en näve knallgula cheeseballs som smakade smör och jag funderar fortfarande på varför de inte heter butterballs…

Jag har moffat banan- och havrepannkakor i gul nyans, mosat gul banan i gröten, köpt gul kiwi trots att den var dyrare och pudrat mat med gurkmeja till den har blivit alldeles…ja gul!

Jag är en urkass matbloggare, men i kollaget nedan har jag i alla fall lyckats få ihop två maträtter i ett gult kollage. Det ser inte ut som kräks eller bajs och det är alltid mitt mål när jag fotograferar mat.

Soppan serverade sambon igår – det är en enkel morotsoppa – den första som kommer upp när man googlar morotssoppa. Jag pyntade med bladspenat och Keso.

Den andra maträtten är stekt gammalt ris, bladspenat, stora vita bönor, lök, tomat och på snudd för mycket gurkmeja. Himmelskt gott! Och gult!

Allt som är gult är inte ärtsoppa med fläsk. Det får bli dagens klokord i den här bloggen…

Kjoltorsdag finns kvar!

Jag skulle kunna skriva om min sköna morgonlöpning eller de 88 mail som väntade i min inbox när jag kom tillbaka till jobbet efter tre dagars frånvaro. Eller varför inte författa något om att jag hade en för liten pajbit med till lunch och fick fruktkorgssnylta hela eftermiddagen för att stå ut samt köpa en mazarin?

Det finns så himla många grejer som har präglat min dag, men idag tänkte jag ägna mig åt världens bästa hashtag: #kjoltorsdag

Jag har alltid kjol på torsdagar. Förut var jag väldigt noga med att dokumentera detta och delade minst en bild på Instagram. Livet kom emellan för #kjoltorsdag, men kjolen finns kvar.

Kjoltorsdag har hängt med ända sedan jag jobbade i Uppsala (2011-2012) och min kollega Elin som introducerade kjolkravet var redan då och är fortfarande en mycket god vän. Och hon bär givetvis kjol på torsdagar!

Det finns så många bra grejer med kjoltorsdag.

– Det är snyggt!

– Det smittar! Alla (främst kvinnor…) vill ha kjol på torsdagar!

– Det blir en snackis på jobbet att samlas kring!

– Är resten av veckan skit kan man hänga upp hela veckan på att tokleverera snyggaste kjolen på torsdagen och skapa någon form av värde i sitt liv.

– Du blir en levande reklampelare för att det faktiskt är torsdag. Jepp, sånt missar folk idag för att de är så stressade och typ tror att det är onsdag eller fredag.

Imorse berättade jag stolt på stories på min Instagram att jag minsann bär kjol idag. Dagen hade liksom inte kunnat börja bättre. För någon…

Suget efter att börja träna ”målinriktat”

Sedan i mitten av oktober har jag genomfört alla mina träningspass utan klocka. Det har varit orimligt skönt att slippa stå ute på gatan och vänta på satelliterna och komma på en kvart in i spinningpasset att jag har glömt att sätta på den. Jag har faktiskt lyckats bli så soft att jag de senaste veckorna inte ens tänkt på att jag tränat utan löparklocka…

MEN.

Mitt i min nackjävelmisär har det såklart uppstått ett sug efter tuffare och mer målinriktad träning. Jag har beskrivit den falska intervallpassionen tidigare och hur den liksom blommar upp när man är begränsad av någonting.

Jag drömmer om formtoppning inför min grymma födelsedagspresent Göteborg WinterRun på Liseberg. Jag vill spänstträna mig aptrött, spinna mig till månen, simma obehindrat och lyfta tungt. Jag vill allt som jag inte riktigt kan just nu.

Idag är min sista dag med nio smärtstillande rakt ner i svalget. Det är förhoppningsvis också sista dagen jag är hemma från jobbet. Att sitta 15 minuter om dagen framför datorn istället för flera timmar har varit grymt för nackjävlen. Näst efter rörelsen, som jag ger mig själv varje dag, känner jag att det är dator- och hjärnpausen som är nyckeln till att bli frisk. Jag tror nämligen att någonting riktigt dåligt var på väg att hända med mig. Och det kan fortfarande hända.

Men nu har jag en tydligare plan framåt och orkar nog ta de där samtalen som är nödvändiga. Jag vet vad jag måste göra för att hålla mig frisk. Det innebär mer engagemang i grejer som jag vet gör mig glad och mindre fokus och tid på det som faktiskt får mig att må dåligt.

Snart kan jag börja springa och träna som mig själv igen och det känns som ett glädjepiller. Det enda piller jag faktiskt vill stoppa i mig.

Jag skrev ”målinriktat” inom fnuttfnuttar i rubriken. Det beror på att jag även fortsättningsvis vill njutträna under 90 procent av mina pass. Det ska va fint att leva!

Nu till exempel är det dags för dagens åtta timmar långa datorpaus…

Mina erfarenheter av Hindås

Ja, Hindås är alltså samhället utanför Göteborg som vi ska flytta till om några månader. Jag kan inte påstå att jag varit där särskilt mycket, men när jag väl varit där har jag maxat livet i sann sportromantisk anda.

Min kärlek till Hindås startade redan i januari 2013 när jag var höggravid och åkte längdskidor på Västra Nedsjön. Jag var väl inte i mitt livs bästa form, men samtidigt var jag nog precis det. Fem veckor senare blev jag mamma för första gången.

Mitt andra starka minne av Hindås är starten i Tjejmarathon 2014. Jag hade överraskats kvällen innan av min bästa vän som kom från Stockholm för att heja på mig längs mitt första ultralopp. Helena och min familj puttrade runt i vår dåvarande bil, en jätteliten grön Nissan Micra, medan jag sprang genom skogen. Under våren hade jag (i sann mamma-comeback-anda) persat på både milen och halvmaran och kände mig i bra form. Därför kändes det enbart på topp när jag stod på startlinjen i Hindås. Loppet blev, efter några felspringningar längs med Knalleleden, 56 kilometer långt. Jag har aldrig varit så glad i att äntligen hamna i Borås…

Mitt tredje och väldigt stolta minne från Hindås är målgången på Skogsmaran 2014. Vildmarksleden mellan Skatås och Hindås är amazing och jag tvingades till mitt livs spurt på upploppet. Efter målgång bjöds det på hamburgare vid Hindås Station och jag var överlycklig och tänkte som så många gånger förr ”LÖPNING ÄR LIVET!”.

Inom kort är det dags att skapa fler och egna sportromantiska äventyr på denna plats. Hoppas du vill hänga med!

Amazon under uppbyggnad

I morse gick jag inte till jobbet. Under dagen har jag (förutom när jag mailade min chef och sa att jag inte skulle komma) inte suttit framför datorn alls. Istället har jag njutit förmiddagspromenad, rörlighetsträning på gymmet och plockat lite med mina grejer.

RÖRELSE. ALLTSÅ DEN.

I mitt fall den allra bästa smärtlindringen.

Under helgen genomförde jag ett experiment genom att inte röra på mig särskilt mycket alls, mer än att släntra runt på Liseberg julmarknad. Jag hade en social och väldigt fin helg med vänner, så det var inte särskilt svårt att prioritera bort att röra på sig mer, men nacken tyckte inte alls om det.

Nacken brukar börja knaka lite extra framåt kvällen, men idag är den faktiskt mer medgörlig än vanligt. Några dagar till med det här som jag faktiskt kallar för ”det goda livet” och jag räknar med att vara på banan.

Jag måste tänka positivt. Jag måste komma ihåg mitt formidabla läkkött som brukar slänga ut förkylningar på en pisskvart. Jag måste påminna mig om att inget farligt händer bara för att jag tar en paus. Jag måste tänka på att trots att jag tycker att mitt sammanhang är viktigt, så är jag viktig också.

Damaged goods eller Amazon under uppbyggnad – jag vet i alla fall hur jag väljer att benämna mig själv…