Hur går det med uppladningen inför Vårruset?

Tackar som frågar! Igår åt jag PCB-strömming till lunch och firade med ett glas bubbel och choklad på kvällskvisten.

Vad gäller de höga halterna miljögifter i lunchfisken så motiverar jag det med att det aldrig går att motstå stekt strömming med potatismos och lingon på en lunchmeny. Och vem vet? PCB kanske förvandlas till bensin eller annat effektivt drivmedel i blodet…

Bubblet intogs för att fira en nybliven pensionär. Är det någon gång man verkligen ska fira så är det ju när någon aldrig mer ska jobba i hela sitt liv. Även om det är dagen innan ett lopp. Och choklad – ja det är ju bra för allt.

Träningsvilat har jag i alla fall gjort och det håller jag på med fortfarande. En poäng till mig!

Ikväll är det alltså dags för tjejtävling. Vårruset i Gävle.

Hur snabbt det kommer att gå är ytterst oklart, men mjölksyra och blodsmak blir det i vilket fall som helst.

Hurra…

 

Okej, jag outar min löparhemlighet

Imorgon ska jag springa Vårruset i Gävle. På tid. Det är min första löpartävling på nästan två år. Det långa uppehållet har dels berott på att jag varit gravid och dels på ett totalt ointresse för att tävla.

Jag är fortfarande väldigt ointresserad av att tävla, men fick tuppjuck och anmälde mig i ett parallellt mentalt universum. Så imorgon är det bara att packa in delar av familjen i bilen och göra en eftermiddagsutflykt på 14 mil till Gävle, staden som var mitt hem i 10 år.

Det känns brutalt med fem kilometer ty jag är inte mitt bästa löparjag just nu. Försökte febrilt att formtoppa lite igår söndag, men kroppen är rejält nertränad och skulle behöva minst en vecka till för att pigga på sig och få snabba ben. Det var liksom aldrig meningen att jag skulle tävla nu.

Aja. Jag är cool inför spektaklet. Ett vårrus i Gävle är inte hela världen.

Vad tror du att jag springer på? 🙂

År 2015 gjorde jag Vårruset i Göteborg på 19.48, men en hel del vatten har gått sedan dess…

Semester och tid…

Ja, det låter ju så bra det där med semester. Och det är det också. Det är bara en sak som det är brist på. Tid…

Och då menar jag inte tid att hänga på altanen och kika på kidsen som plaskar i poolen. Eller den där tiden som spenderas med kaffekoppen vid köksbordet på morgonkvisten. För att inte tala om tiden däremellan då en mest gör ingenting alls mer än att umgås rätt och slätt. Oftast ute i solen. Eller så meckar man hamburgare och picklar rödlök. Sådan tid finns det massor av.

Nej, jag menar den där tiden då jag brukar blogga, träna och göra typiska Mia-grejer. Den tiden har jag glömt bort i flera dagar.

Fast jag rör på mig på en kant. Det gör jag ju. Och jag bloggar ju nu. Så det är bra.

Idag körde jag ett formtoppningpass med fem tvåminutersintervaller så att gruset yrde under fotsulorna. Vet inte vad jag ska med den där obefintliga formtoppen till, så värdesatte kattgoset med Alice efter träningspasset mer…

Förresten, jag skriver det här blogginlägget i Word för här på landet drar man ur allt som blixten kan slå ner i så fort det börjar mullra lite lätt i fjärran. Och nu sitter vi här och väntar på att åskan ska komma hit och dra förbi. Om den nu ens gör det. Bara en sån sak.

Semester.

Men håll ut kära bloggläsare! Jag utlovar en massa spänning under veckan som kommer. Till dess får ni nöja er med en bild på After-Suspekt-Formtoppning (ASF?) och kattgos…

Den förinställda fredagslistan

Jag brukar aldrig förinställa inlägg då jag lever mitt liv och skriver blogg på livsglädje, magkänsla och impuls.

Förutom att förinställda inlägg är ovanliga hos Men Mia! är det extra skakigt när det ska till en fredagslista. Hur vet jag att jag kan leva upp till det jag skriver när fredagen verkligen är här? Nåväl. Vi gör ett försök.

Dagens destination

Alltså jag vet inte riktigt var jag är, men var jag än är så vet jag att jag har det bra. Familjen är ute på en sådan där roadtrip som är väldigt typisk för familjen Hellström och Karlsson. Vi glider i vår Toyota Avensis genom Sverige och säger hej till nära och kära.

Dagens träning

Om allt går enligt resplanen springer jag vid Mälaren. Det finns en jättefin slinga vid den plats som jag tror att jag är på idag. Med stor sannorlikhet blir det en morgonjogg innan familjen och våra värdar har vaknat.

Veckans vilda

Det här var minsann veckan då jag fixade mig ett helt nytt jobb och bestämde mig för att springa ett maraton. Det ena ger liksom alltid det andra, så det är mycket att smälta nu när helgen äntligen står för dörren. Slår vad om att jag andas ut och firar med en rejäl fredagsfika.

Löparhemlighet

Jo, jag har ett litet snabbt ess i sport-behån. Ni får veta allt. Sen. Ibland är det kul att ligga och ruva på saker som en gammal höna.

Fredagsfeeling

Ja det är jag helt säker på. Vad annat kan man ha när man har över en veckas familjesemester framför sig?

På bilden får ni en glimt av vår slutdestination. Fotot har några år på nacken, men är väldigt typiskt för en av mina bästa platser i hela världen. Mitt barndomshem i Hälsingland.

Ha en fin fredag!

 

 

 

Snabba tankar om min marathoncomeback

”Ett nytt personbästa är inte viktigt. Det som är viktigt är att känna sig som en glad och ostoppbar marathonlöpare igen.”

”Det skulle vara skönt för i första hand hjärnan och i andra hand för kroppen att ha genomfört två långpass på 30-35 kilometer innan loppet. Fast får jag inte till det och väljer att pyssla med annat, så är det inte hela världen. Jag kommer att springa och vara glad ändå och dessutom vara sprängfylld med självförtroende.”

”Mitt marathon ska vara en grym och familjär folkfest och jag ska vinka till publiken och eventuellt bjuda på en fuldans innan jag passerar 30 kilometer…”

”Sist jag sprang ett Marathon på asfalt (2012) gick det astungt och jag ville bara äta ostmackor efteråt. Några dagar senare visade det sig att jag var gravid i vecka 8. Den lilla detaljen var ju mysig då, men jag slipper den i år.”

”Det här ska bli så himla kul!”

Hoppas ni vill följa med mig på vägen mot min marathoncomeback. Ska bara lämna kökssoffan  och ta av mig running sucks-tishan först… 😉

Halverad träning för pigga löparben

Ja, det är ju viktigt att hitta sina egna metoder här i livet. Det gäller även löpning och annan träning. Helvila under längre perioder är jag medvetet dålig på, då jag tycker att det känns onödigt i en motionärs liv. Vi behöver liksom all rörelse vi kan få, undantaget om vi har utsatt kroppen för en riktigt ordentlig fysisk påfrestning.

Jag kände mig halvsliten i söndags på ett oskönt sätt och bestämde mig för att handbromsa lite. Så den här veckan (typ) halverar jag min träning. Om ett distanspass vanligtvis är mellan 10-16 kilometer är det denna vecka max åtta kilometer. Kvalitetsträning äger rum, men på ett ytterst spontant sätt. Igår hängde jag på löparbanan och hade fartroligt, som en fartlek med ståvila här och där. När familjen anslöt lade jag ner träningen och gick på upptäcksfärd med 4-åringen istället. Hur jag gör på gymmet vet jag inte riktigt än, men två gympass blir förmodligen ett och så undviker jag tunga lyft och många reps.

Det är bara onsdag och jag känner redan att kroppen har piggat på sig, men jag tänker halvera hela veckan ut för att kompensera ordentligt.

Och eftersom jag har kompensationsvecka lät jag 4-åringen cykla ifrån mig. Eller inte…

När man i ett oövervakat ögonblick bräker på Instagram

Det börjar med att jag är ute och springer i en gammal finisher-tisha från Stockholm Marathon och får feeling. Nån kvart senare har jag publicerat en bild på Instagram med texten som ni kan läsa nedan. Det hela sker i affekt på den där känslan jag har under mitt löppass. Jag är helt enkelt hög på något. Någon timme därpå inser jag att det kan bli svårt att få till några långpass, eller snarare det där långpasset…

”Min längtan efter att springa ett maraton har vuxit sig olidligt stor. Jag har gjort det förr, som bäst på 3.21 år 2011, men det var en annan löpar-Mia då. Jag visste inte vad kvalitetsträning var och tuffade på i 4.47-tempo genom livet, då det var min enda fart oavsett distans. Sedan dess har jag fött två barn och med hjärna, hjärta och min egna trygga hand i ryggen kommit tillbaka. Idag tränar jag annorlunda med mindre distans och mer kvalitet och styrketräning. Yngsta dottern har blivit 10 månader och jag känner mig väldigt glad, trygg och stark i min löpning. Litar liksom på att kroppen har ett maraton i sig och att det egentligen bara är att göra. Har dock lovat kroppen att den ska få ett långpass innan själva tävlingen… Så vad säger ni? Visst ska jag göra det här?”

Exakt så skrev jag och fick en herrans massa glada tillrop. Så nu finns det faktiskt ingen återvändo.

Jag ska springa ett maraton! Och det måste ske ganska snart så att feelingen inte hinner försvinna helt.

Bilden är från 30 kilometer på mitt första maraton, Stockholm Marathon 2010. Om ni tycker att mitt kroppsspråk är lite märkligt beror det på avsaknaden av just långpass och det faktum att jag är extremt skitnödig. Överlevde även det… Hoppas på mer atletiska och inte lika skitnödiga bilder 2017!

Min helg ur mobilen…

En sådan här måndag går det inte att komma undan att läsa härliga race reports. Jag läser om traktorn Anna som brummat sig igenom Köpenhamn Marathon helt galant. Jag hittar en hel drös med sköna loppstories om Göteborgsvarvet hos bland annat Malin, Emma och Ida. Även jag var ju rent fysiskt på Göteborgsvarvet som supporter och hejaklack, vilket jag redan bloggat om.

Jag känner att det är dags med ett inlägg och en bild som berättar något om mig och min helg. Med stor förväntan går jag igenom bildarkivet i mobilen för att hitta måndagens bloggbild…

Minivarvet 2017 – en medalj till samlingen

Ibland brukar jag tänka på hur många loppmedaljer fyraåringen redan har. Idag sprang hon sitt tredje minivarv, men det finns ju också ett antal priser från miniknat på O-Ringen och plaketter från Hagenrundan i Åmål. Mitt prisskåp ligger inte i lä än, men om jag inte bättrar på mitt eget tävlande är jag nog omsprungen av fyraåringen inom kort. Kan jag ta det? Bäst att googla ”loppkalendern adult edition” så snart som möjligt…

Nåväl…

Vi fick en fin och varm förmiddag i Slottskogen, där minivarvet kombinerades med att klappa getter, lunchbaguetter och en kik på de riktigt snabba killarna och tjejerna när de startade det stora Göteborgsvarvet.

Jag var fotograf och lyckades klippa huvudet på Ola på alla actionbilder och min egen vackra nuna lyser med sin frånvaro. Men vad gör väl det? Eftersom bebisen sov sig igenom hela spektaklet finns det bara en huvudperson idag – Moa the runner! Hon som har laddat med banlöpning och pasta under veckan som vilket proffs som helst.

Fredagslistan med träning, pyssel och finbesök

Jag har gått och blivit dagvill för vi hade en sådan där mitt-i-veckan-ledig dag i huset vid havet igår. Men visst är det väl fredag idag? Om inte får ni byta namn på listan bara, så löser det sig…

Dagens träning

Ett ryggpass på gymmet och såklart den ljuvliga promenaden i sommarvärme dit och hem. Nu är det verkligen känslan av sommar ute. Just go and get it! Så mycket du bara kan!

Helgträning

Att springa Minivarvet med Moa och titta på alla tusentals varvetlöpare som kämpar i värmen kanske är ansträngning nog? Jag har faktiskt ingen egen plan, men om jag orkar i morgon bitti tar jag mig en rekarrunda längs med den blå linjen. Inte hela varvet, men väl utvalda och vackra delar. Och det skulle ju vara bra med ett gäng intervaller på söndag. Vi får se…

Besök

Jajemän. En av kvinnorna i mitt liv ska på yogakurs i Göteborg och passar på att bo hos oss och hänga med mig på lördagkväll. Bokade nyss bord på restaurang för bara oss två. Fint ska det vara!

Helgtripp

Ja, trots fullbokad helg måste vi ju ta oss en tur till huset vid havet där diverse pysselprojekt är på gång. Igår när vi var där grävde Ola igen ett jättelångt dike. Nej jag satt inte och tittade på. Jag kånkade runt på och underhöll två sommarglada barn. På söndag siktar vi på att flytta en bod och får fint besök som hjälper oss. Sen är det äntligen dags att anlägga en trädgård. Jag är lite nervös dock ty jag har inte gröna fingrar. De är snarare svarta som synden…

Fredagsfeeling

Oh ja (om det nu är fredag…)! Vi förstärker den ikväll med att laga billig indisk blomkålsgryta. Sen får jag väl sitta och trumma med fingrarna i bordet till nästa avsnitt av SKAM släpps.

Vi avslutar med en gårdagens outfit som jag nog även kommer att bära delar av kommande söndag. På bilden har jag ett par perfekta mysisar, en gammal gravidtröja som jag hade dagen då jag åkte till förlossningen samt mina leka-med-barn-skor. I am perfect! <3