Saker jag kan skylla dagens uteblivna träning på

# Tvingades imorse att gå upp alldeles för tidigt i förhållande till när jag gick och lade mig igår.

# Innan jag gick och lade mig igår drack jag en klunk bubbel för mycket.

# Blev sugen på kladdkakemuffins i förmiddags och var tvungen att baka lite.

# Hade alldeles för mycket goda rester från gårdagens dop att äta upp. Sånt tar faktiskt tid!

# Familjen ville ut på glasspromenad och man kan ju inte försumma sin familj liksom.

Jag skulle kunna hålla på i all oändlighet med mer eller mindre dåliga ursäkter till dagens uteblivna träning.

Fast sanningen är nog den att jag inte ville träna. Så därför lät jag bli…

Analys

När ett sådant totalt ointresse av rörelse infaller och stegräknaren i prinicip står på noll när det börjar gå mot kväll kan jag tycka att det är läge för en liten analys.

Jag går ju inte så ofta i kyrkan, nej det är nog faktiskt bara när mina egna barn döps, så jag funderar på om det kanske hände något storslaget och gudfruktigt med mig igår under dopet. Men nej, jag stod mest och myste.

Var det den där sekvensen när jag kom på att vi hade glömt att ta med oss dopklänningen, som har fått krafterna att rinna ur mig idag? Näe, vi löste ju den detaljen och jag tycker att det är hysteriskt roligt att det faktiskt finns föräldrar som glömmer dopklänningen till sitt eget barns dop.

Så slår det mig plötsligt att vår doplördag var som skön sand som rann mellan fingrarna. Jag tänker på hur vi och Junis faddrar vandrade runt i ett sommarvarmt Göteborg, brunchade, döpte lite barn, fikade, hängde på innergården i solen, käkade middag och avslutade med guldig vuxentid med bubbel och ost när barnen somnat.

Jag har liksom stannat kvar i den där sköna känslan en dag till och vill inte gå därifrån.

Denna söndag göra sig endorfiner icke besvär och svettpärlor på pannan äro överflödiga.

Imorgon är det dock måndag. Om jag fortfarande går runt och myser då är det nog dags att riva av plåstret…

Fredagslista med kyrklig touch

1. Dagens träning

Morgonen bjöd upp till solskensdans och jag kunde med glitter i ögonen ta mig an en avslappnande morgonmil. En fin kontrast till förra veckans fredagslöpning i pissregn…

2. Helgens huvudaktivitet

Vi har sparat på det länge, men i helgen döper vi vår yngsta dotter. Det blir en enkel tillställning för bara oss och faddrarna, där vi skämmer bort vår familj och två av våra finaste vänner under en hel dag med brunch, kyrkobesök, dopkaffe, dopgodis, middag, ost och vin.

3. Helgens träning

Jo, det blir nog ett gäng dop-intervaller imorgon bitti och after-dop-distans på söndag. Och ikväll ska Ola springa sin tävling. Jag har tagit mig för pannan flera gånger under veckan när han kommit hem från gymmet och berättat hur tungt han lyft och om pers han har satt. Jaja, jag har gjort mitt bästa och det är ju hans tävling 🙂

Får en fredagslista bara ha tre punkter. Självklart!

Nu ska jag slurpa i mig en avsvalnad kopp kaffe, kolla på klockan och i vanlig ordning svära lite över att det är för lång tid kvar till den planerade lunchen…

Ta hand om er och njut helg <3

Den springande coachen

Jag tog löparbenen till och från dagens coachinguppdrag. Tänkte att lite egen träning har väl ingen dött av precis. Älskar att jobba så – det vill säga förena stor nytta med ännu större nöje.

Förutom de 11 väldigt miljövänliga kilometerna löpning jag lyckades skrapa ihop till mig själv fick jag ytterligare en timme i rörelse ute i solen med hon på bilden. Ni som har hängt med här ett tag känner säkert igen ett av mina mest lovande löparlöften, som håller på att göra comeback i löparskor! 🙂

När det väl var tid för lunch och stegräknaren slog i taket hade jag kunnat äta vilken stor häst som helst, men jag lät bli och tog en falafel mä brö.

En extremt lyxig torsdag förmiddag om ni frågar mig.

Jag hoppas på fler dagar av den här sorten nu i vår, men till nästa gång har jag massor att göra. Blogga står liksom inte på min to-do-list, men dagsformen bestämde visst att jag skulle blogga ändå…

Lyssna alltid på dagsformen!

Igår var dagen då…

# jag glatt skrollade bakåt i min egen blogg för att se vad mitt träningsprogram hade att bjuda på den här veckan. Det visade sig att träningsprogrammet var slut. Ohps liksom. Nu då? Aja. Elitgenerna får vila helt enkelt…

# jag löpcoachade med inriktning på att inte prestera. Det bjöds på en hel det löpning såklart, men jag skulle vilja påstå att samtalet var precis lika viktigt. Rekommenderar Åsas inlägg En prestationsprinsessa funderar då jag tror att det är något många brottas med.

# jag bestämde mig för att jag vill styrketräna idag. Det kan dock komma att ändras. Snart.

# jag kom på att en av anledningarna till att jag tränar just nu är för att legitimera fuldans på Instagram. Och få likes för det?! Ni som följer mig där fattar.

# jag tog ett foto och lyckades se allvarlig och seriös ut. Eller vad tycker ni?

Vår bästa löpartid är nu!

Visst är det väl fler än jag som gått och längtat efter soldränkta morgonjoggar utan risk för förfrysning av nakna kroppsdelar? Sådana där löprundor där en har tagit på sig för mycket kläder, eftersom man ännu inte litar på vädret, och får skala av ett lager under löpturen. När det börjar bli grönt ute, men fortfarande känns så där knoppigt och fräscht och det är tid kvar till utblommning och full grönskeprakt.

Vi är där nu! Alla årstider har sin charm såklart, men vår bästa löpartid är faktiskt nu. Det är nu löparsäsongare, som vilat eller tränat annat under vintern, snörar på sig löparskorna för första gången i år. Det säger bara pang och vi blir fler på gatorna, stigarna och i terrängen som springer. Vi som springer året om uppskattar den lättklädda enkelheten –  det är lättare, skönare och går snabbare att ta sig ut.

Löparkänslan kommer närmare inpå. Det blir mer välbehagsrys och mys och mindre iskall fys och frys.

Jag har en välförtjänt vilodag idag, men ska löpcoacha live ikväll och behövde komma ut och känna på terrängen och planera lite. Så trots frånvaro av egen träning fick jag en timmes morgonsol. Det kändes oerhört lyxigt att bara strosa omkring, ta något löpsteg och skutt ibland och kisa mot den värmande lysplattan på himlen.

Så gå ut bara! Och stanna där ute så länge du kan. Det är du värd.

Den magiska raksträckan

Är du precis som jag att du har partier på dina mer frekvent använda löprundor som alltid går lekande lätt medan andra alltid känns tråkiga och tunga? När jag springer till Skatås för att runda femman till exempel finns det ett ställe där hela min kropp liksom låser sig. Det är ingen tung backe eller så, nej just det där partiet bara är. Jag blir uttråkad, får trästockar till ben och vill lägga ner hela löparverksamheten.

Men nu ska vi inte grotta ner oss i tråkigheter. Idag bjuder jag på min magiska raksträcka istället!

När jag kommer i nedförsbacken som ni ser där borta i fjärran försvinner alla sölkorvsfasoner. Det går inte att springa långsamt här oavsett vilken typ av pass man är ute på. För det första får man bra fart med sig i nerförsbacken och för det andra sluttar raksträckan lite lätt nerför, men inte så att det egentligen märks. Att man springer fort känns inte, så jag brukar för nöjes skull ta en titt på klockan och konstaterar alltid ”Gött världsmästarhastighet!”.

Raksträckan som mäter cirka 1.5 kilometer leder rakt ut i havet om en inte bromsar i tid.

Jag borde anordna en löpartävling på den här raksträckan. Skulle vinna lätt! I alla fall åt ena hållet…

Mycket löpning för pengarna

I min värld betyder rubriken ”Träning på minimalt med tid som ger bra effekt”.

Effekten kan, men behöver inte, vara träningseffekt. Det kan också handla om komprimerad och maximal livsnjutning eller akut behov av tid för sig själv, om än bara 30 minuter. Till exempel.

Idag var det dags för sambons förmodligen enda intervallpass inför hans tävling på åtta kilometer nästa vecka. Eftersom jag känner honom rätt väl som löpare bestämde jag korta intervaller i överfart (betydligt snabbare än hans tänkta tävlingsfart) för att ge hans snabba muskelfibrer, som han naturligt har rätt många av, en ärlig chans. Vissa löpare behöver liksom bara väckas till liv och få en knuff i rätt riktning. VISST ÄR DET ORÄTTVIST?!

Nåväl. Det blev väldigt mycket löpning för pengarna kan jag säga. Även för coachen, som fick ta rygg på sin adept och springa för glatta livet. Haha…

Dagens intervallpass

# 1 kilometer uppvärmning
# 10 x 2 minuter i överfart (1 minut vila mellan varje intervall)
# 1 kilometer nerjogg
# Bonus: några hundra meter kärlekspromenad på tu man hand, eftersom ingen av oss orkade springa en meter till när passet var färdigt…

Mitt eget träningsprogram fick i vanlig ordning ge vika eftersom träning med sambon kändes mycket roligare. Allt är som det ska med andra ord.

Näe, träningen har verkligen inte prioriterats den här lediga långhelgen. Fast igår var jag ute i skogen helt själv en väldigt kort sväng klockan sex på morgonen. Det var oerhört mycket löpning för pengarna. Och så har jag spelat in min första träningsvideo anpassad för en viss person. Det var oerhört mycket skratt och pinsamheter för pengarna, trots att jag var helt själv på inspelningsplatsen.

Vi avslutar inlägget med dagens gasell.

Fredagslistan som innehåller allt möjligt

1. Dagens träning

När man kliver upp strax efter 05.30 och regnet piskar mot fönstret krävs det lite superkrafter för att inte stanna inomhus med sin väldigt goda kopp kaffe. Jag samlade ihop mig, bytte om och när klockan slog 07.30 hade jag sprungit 15K i regn, vind och hagel. Mycket uppfriskande…

2. Fredagsfrukost

På grund av ovanstående blev jag så hungrig att jag inte orkade vänta på att gröten skulle bli färdig. Fristajlade därför ihop en stor skål med fil, havrekuddar, keso, kiwi, banan och pumpakärnor som jag åt på stående fot vid diskbänken. Och ett ägg såklart.

3. Coachingglädje

Jag får kontinuerliga och glada rapporter från den här löpardamen som går från klarhet till klarhet med sin träning. Det värmer mitt hjärta något så oerhört när hon skickar träningsglädje och endorfinkickar via Facebook <3 Sambon, som ska springa snabbt jättesnart, har sprungit tävlingsbanan som ett distanspass och så skickar jag ut honom på intervaller i helgen. Sen är det väl dags att börja trappa ner träningen för att vara pigg på tävlingsdagen? Haha… Lite är bättre än inget!

4. Vad blir det till lunch?

Förmodligen vegetarisk lasagne för fjärde gången den här veckan. Men eftersom den är fullproppad med grönsaker, Keso och många sköna kolhydrater så tror jag att jag överlever att äta ensidigt…

5. I kappsäcken

Väskan packas lätt för en helg vid havet. Egentligen är det bara ett par löparskor jag saknar där för att överleva en helg, men det slinker alltid med lite extra. Just den här helgen får vi besök av svärföräldrarna och kommer att städa stranden och hamnen med hela byn. Mysigt! I träningsprogrammet står det 10 x 500 meter och 10K progressiv löpning, men vi får väl se hur det går med det 😉

6. Vad blir det till middag?

Jag önskar att jag kunde skriva något salt här. Typ sjömansbiff, ostron eller hummer med Champagne. Det blir tacos.

7. Fredagsfeeling?

Oh ja! Jag är just nu på väldigt bra humör och ser fram emot att bocka av att-göra-listan som ligger bredvid mig på köksbordet. Sen åker axlarna ner till normalläge och jag blir ”queen om fucking weekends”.

Ta hand om er! <3

Veckans klantigaste

Jag har två miljoner gym på promenadavstånd att välja på. Näe, kanske inte riktigt så många men ni fattar… Gymmen är verkligen JÄTTEMÅNGA!

När lilla träningsluckan dyker upp där på morgonkvisten, väljer jag för kul skull ett gym jag inte brukar gå till på förmiddagarna.

Jag spatserar glad och peppad i hågen genom ett soligt Göteborg med gymväskan slängd lite coolt över axeln som värsta ungdomen. Det ska verkligen bli kul att träna idag. Träningsglädjen lyser i ögonen. Tralalalala… Och så vidare.

Döm om min förvåning när gymmet är stängt och inte öppnar förrän 10.00 då det i min värld typ börjar gå mot kväll. Världen raseras inte, men tidplanen gör det. För jag hinner verkligen inte gå till ett annat gym – jag måste träna nu! Eller gå tillbaka dit jag var och fortsätta med det jag höll på med…

Så nu sitter jag här otränad och alldeles för lunchmätt med en ny träningslucka som uppenbarar sig alldeles strax. Jag har trippelkollat öppettiderna. Inget gym i stan har stängt vid 13.30, fast den där känslan jag hade i morse är borta.

Äh jag går dit och hoppas att jag får feeling. Tar promenadvänliga skor på fötterna om kroppen kommer på att den hellre vill samla några solskenskilometer steg.

För rörelsen behöver jag verkligen efter en dag framför datorn. Och löparbenen behöver vila.

Vägra vara träningsperfekt!

Att vara en spontan löparsjäl som följer ett träningsprogram är inte helt enkelt. Den ena sidan av mig går igång på min nya grej, att försöka vara strukturerad, och klappar sig på axeln efter varje pass som genomförs enligt plan.

Den andra sidan springer tre snabba mil på påskafton och får stryka två av de planerade passen i träningsprogrammet och måste vila så mycket veckan därpå att typ allt går i stöpet. Den sidan går också till gymmet med siktet inställt på löpstyrka, men hittar sig själv hängandes i någonting eller fastnar framför marklyftsstången till det är dags att gå hem.

Jag har prestationsinriktade mål, men har inte anmält mig till en endaste löpartävling. Jag har faktiskt inte ens kollat i en loppkalender.

Om sanningen ska fram är jag nog betydligt bättre på och tycker att det är roligare att skriva ett prestations- och målinriktat träningsprogram än att faktiskt följa det.

Fast jag vägrar vara träningsperfekt, så det gör inget. Det som är perfekt är sällan särskilt roligt. För jag har ju väldigt roligt med min träning. Förmodligen är det precis den faktorn som gör att jag vill träna i princip varje dag.

Jag är långt ifrån perfekt som människa (det vill säga tråkig), men jag hyllar min inställning till träning och rörelse inför mig själv flera gånger i veckan. Träningen identifierar mig. För många människor är jag nog ”hon som tränar mycket”. Träningen fyller mig med liv, upplevelser och energi. Träning stärker befintliga sociala relationer och skapar nya. Träningen ger mig muskler och ett starkt hjärta.

Stycket ovan är förmodligen det som kommer att göra att jag tillslut eventuellt når mina prestationsinriktade mål utan att behöva träna perfekt. För jag kommer aldrig att sluta träna (och därmed också utvecklas) eftersom träningen ger mig så mycket tillbaka.

Ni ser ju, det finns ju inte en endaste anledning att vara träningsperfekt. Kanske är det till och med väldigt onödigt?

Hur funkar du?