Fördelen med tidiga mornar

Jag kan inte tala mig nog varm om morgonträning. Förutom de rent självklara fördelarna med känslan av ”att ha världen för sig själv” och att träningen är gjord innan dagen ens har startat på riktigt blev jag denna morgon varse om en helt annan grej…

Startade passet 05.45 och det kändes hur bra som helst i kroppen. Ju längre jag sprang desto krokigare blev jag. Vid hemkomst hade marklyftsträningsvärken från helvetet blommat ut med full kraft. Jag gick alltså från ung och morgonfräsch till krokig och gammal på bara drygt en timme.

Vilken himla tur att jag startade där i ottan. Hade jag sparat på löparkaramellen hade jag ju fått springa krokig och gammal hela vägen…

Nu kan jag sitta här och vara stel hela dagen. Fast det tillåter ju inte riktigt livet. På äldsta dotterns begäran ska vi i eftermiddag ut och slipa formen inför Minivarvet <3

I år tror jag inte att det kommer att handla om att springa hela vägen och vara nöjd sen. Näe, den stora frågan är hur många gånger hon kommer att springa den 250 meter långa banan innan hon tröttnar och vill äta sin kexchoklad.

Måndagsfeelings 1-5

1. Stark! Hann hänga på gymmet en stund i morse och lekte upp marklyftsstången som vore den en slickepinne. Gårdagens intervaller och backträning retades lite i baksida lår och i skinkorna, men det var ingen större fara.

2. Göteborgsvarvetångest! Jag är inte anmäld. Jag ska inte springa. Det känns så himla fel. Nog för att jag är i skaplig löparform, men det hade inte varit grejen på lördag. Om jag hade varit anmäld hade jag helt klart prioriterat att ha det skönt och socialt längs med vägen. Kanske till och med ge några av alla barn längs med banan en high five och faktiskt titta på dem som ropar mitt namn. Står inte ut med sånt trams när jag jagar pers…

3. Hungrig! Vad är det med mig och styrketräning alltså. Kan typ äta en hel kamel med sås efter ett bra styrkepass. Och hungern går liksom aldrig över under dagen. Det är dyrt och tidskrävande…

4. Stolt! Alltså jag hade aldrig tagit på mig uppdraget som postpreggoträningscoach åt min bästa vän om jag inte trodde att jag var kapabel. Jag fick ett sådant där mail i morse som gav en tår i ögat. Det handlade om nyvunnen kroppskännedom och fysisk- och mental utveckling. Vi är på rätt väg. Det här kommer att bli grymt!

5. Hungrig igen… Kommentarer överflödiga.

Fast om vi återgår till punkt 2. Jag vet ju att jag kommer att få springa Minivarvet i år igen, precis som de senaste två åren. Det gör mig väldigt varm i hjärtat så här på en måndag.

Mamma och Moa 2015

Moa och pappa 2016 (var för gravid för att orka hänga med)

Låt kvalitetsträningen lida!

När jag springer planlöst utan direkta mål och definitivt utan träningsprogram så smiter jag undan kvalitetsträningen så ofta jag bara kan. Jag vill (i ett annat universum…) springa ett intervallpass varje vecka, men ganska ofta byts intervallerna ut mot en skön lökarrunda i bekvämt och milt tempo. Då brukar jag kalla det för att jag är ute och samlar kilometer, trots att jag är helt ointresserad av det också…

Så en söndag mitt i livet händer det något. Jag får feeling och måste ut och piska upp pulsen i brygga för att bli nöjd.

Dagens pass kan ni bara kopiera om ni har tillgång till en 530 meter lång backe som bitvis är så stupbrant att snigelfart känns smärtsamt. På Instagram tidigare idag kallade jag töntigt nog passet för ”The big four” fullt medveten om att jag failade på en snygg serie med fyror eftersom backen mätte 530 meter.

Nåväl here we go…

Del 1

Vi börjar med ett gäng traditionella norska fyror (4x4min) i överfart. Jag baserar min egen överfart på att jag vill springa 5K på 20 minuter, vilket innebär att intervallfarten bör ligga en bit under 4 min/km. Jag lyckas nästan jämt… Idag valde jag att vila två minuter mellan varje intervall.

Del 2

När fyrorna var klara och både kroppen och huvudet var helt säkra på att nu var det äntligen över tog jag en liten finjogg till den 530 meter långa backen jag nämnde i inledningen. Och så köttade jag upp för den fyra gånger också. Här fick jag faktiskt lite undrande blickar från grannar ”VA?! SPRINGER HON VERKLLIGEN UPP FÖR DEN DÄR BACKEN?!” men det bjuder jag på. Jag hade ju feeling! Jag var tvungen att göra det!

Nu kan jag md gott samvete låta kvalitetsträningen lida ett tag igen, eftersom jag idag fick så mycket kvalitet att det räcker och blir över.

Och kolla på coolaste bilden. Jag håller liksom upp fyra fingrar. The big four! Hela jag är ett koncept…

Fredagslistan med träning och happy places

Dagens träning

Ett skönt och rivigt ryggpass med inslag av bröst och bål. Var aningens opepp innan på grund av brutal träningsvärk i ländryggen och röven, men det gick bra. Ibland måste man bara gå till gymmet och hoppas på det bästa liksom.

Happy place

Mår fint inombords när jag tänker på gårdagens AW med ett gäng guldbrudar. Vi hängde på Tugg där vi tuggade burgare och pratade i flera timmar. Och burgarna på det där stället alltså. Får dra till med ett småtöntigt ”Omnomnom…”

Resmål att längta till

Huset vid havet såklart. Förra veckan var vi ju i stan och döpte barn så det känns sjukt länge sedan jag var salt och härlig. I helgen ska det grävas och fixas för glatta livet. Hoppas min träningsvärk går över inom kort…

Helgens träningsplan

Ett intervallpass med inslag av backar och ett distanspass. Inget märkvärdigt. Eventuellt brinner distansen inne på grund av fullspäckad agenda. Fast det gör inget, ty jag har sprungit distanspass som en drottning hela veckan. Det är nästan så att jag vill börja räkna mina löpta kilometer. Fast bara just den här veckan.

Helgens blomma

Jag hoppas jag får njuta återhämtning i vitsippshav även denna helg. Eller börjar de blomma ut nu för att ge plats åt liljekonvaljer och annat somrigt?

Löparmorgon längs den framtida blå linjen

Snortidigt i morse gav jag mig iväg och rekade delar av Göteborgvarvet. Jag är inte anmäld själv, men som Göteborgare känner jag ett visst ansvar för de tusentals människor som faktiskt ska ta sig an utmaningen…

På bilden nedan står jag på Eriksberg och blickar tillbaka mot Älvsborgsbron som jag för några kilometer sedan mästrade så galant. Denna morgon konstaterade jag än en gång att bron bara är jobbig i högt tävlingstempo. Tar man det lite lugnare så märks uppförsbacken knappt av och massor av skön utförslöpning och återhämtande löpning på flacken väntar därefter.

Nej, ska man oroa sig (vilket jag inte tycker att man ska) så är det Götaälvbron och Avenyn som kan vara lite tuff. Dels har du då sprungit lite längre och dels upplever jag Götaälvbron som brantare och återhämtningen därefter kortare innan det är dags att löpa uppför Avenyn. Men tat cool! Det här fixar du katten! Sen är det nämligen bara några kilometer upplopp kvar och du är i mål \o/

Nej, jag sprang ju inte hela Göteborgsvarvet idag och gjorde stora krokar från den ännu osynliga och magiska blå linjen. Förutom att reka för alla varvetlöpare var mitt personliga projekt att kolla om jag kunde starta ett längre distanspass vid 5-tiden på morgonen och fortfarande fungera som människa efteråt. Det gick bra. En stor bonus var att familjen fortfarande sov när jag kom hem så att jag kunde duscha i lugn och ro och göra plats för resten av min dag. Och här sitter jag nu och fungerar fortfarande som människa.

Vad härligt man kan ha det ändå på en helt vanlig torsdag, men min lilla morgontur på 16K skapade såklart ett sug efter Göteborgsvarvet som jag inte sprungit på flera år… Skulle kunna tänka mig en njutarrunda tillsammans med tusentals andra faktiskt.

Sälja startplats någon? 🙂

Freudiansk felspringning

I måndags gick Vårruset av stapeln här i Göteborg. Jo, jag skulle ju ha sprungit det och fått en riktigt bra tid på fem kilometer var det tänkt. Istället var jag ute och lufsade 18K i skogen på förmiddagen.

Jag kallar det för en freudiansk felspringning. Jag gjorde per automatik någonting som jag hellre ville göra genom att på ett semi-omedvetet plan springa till skogs och därmed också sumpa min medverkan i Vårruset den dagen. Överjaget tog över och jag konstaterar att löpning är djup psykologi…

Så, har du gjort någon freudiansk felspringning på sistone?

Och ni behöver inte oroa er. Jag är inte tävlings- och prestationsrädd. Är helt säker på att jag kan göra en fin tid på 5K vilken dag i veckan som helst. Det var bara inte läge just nu och jag var inte sugen på tjejtävling.

Häng med på vår morgonrunda!

Där alla bilder till blogg, instastories och instagram togs på ett och samma ställe… Men vad gör väl det när Härlanda tjärn ligger spegelblank och skogen, morgonsolstrimmorna och himlen reflekteras så vackert <3

Denna morgon testade jag ett nytt träningsgrepp som gav mersmak och som jag hoppas upprepas inom kort. Startade hemifrån och skrapade ihop några kilometer. Plockade upp min vän Johanna på vägen, drog till Skatås och sprang ett varv runt Härlanda tjärn och tillbaka. Lånade en toalett och kollade på fina tapeter med fåglar på och sprang sedan hem igen. Det lilla löparkalaset resulterade i 15 härliga kilometer som kroppen knappt märkte av eftersom det mest var så trevligt.

Om jag blir sugen på en ”satsning” på Marathon igen (jo tankarna finns där) ser jag framför mig att det är precis som ovan jag kommer att gå tillväga. Är ju inte så förtjust i långpass, men kan faktiskt tänka mig att springa runt och springa med folk jag gillar och få viktiga kilometer på köpet…

Nåväl.

När det var cirka 300 meter kvar dagens pass fick jag för mig att jag drabbats av soppatorsk och behövde fylla på. Så här i efterhand och med handen på hjärtat så inser jag ju att jag bara var väldigt sugen på choklad…

Ach, nu tittar vi på morgonens ögongodis istället!

Att vara enkel och komplicerad

Jag tror inte att det finns enkla människor. Eventuellt uppfattar vi vissa personer som ”enkla att ha att göra med”, men där tar nog också enkelheten i det mänskliga slut. Vi är alla komplicerade varelser som vandrar runt i den här världen med önskemål, drömmar, förutfattade meningar, öppenhet, kärlekstörst och så vidare.

Personligen upplever jag mig själv som svår eftersom jag i perioder kan vara väldigt grubblig, introvert och vilse i pannkakan. Jag trodde att den här sidan skulle bli lite snällare i takt med min stigande ålder, men det blev den inte.

Jag upplever mig själv som enkel för att det är så oerhört lätt att göra mig nöjd. Idag till exempel behövdes det bara en löptur till skogs och den här måndagen var i hamn som en jävligt bra dag. Väldigt enkelt. Och jag kunde göra hela jobbet själv helt oberoende av resten av världen.

Enkel och svår. Grubblar och vänder mig från världen, men blir varm i hjärtat av det lilla.

Och jag tycker om mig som jag är och vill inte ha mig annorlunda.

Saker jag kan skylla dagens uteblivna träning på

# Tvingades imorse att gå upp alldeles för tidigt i förhållande till när jag gick och lade mig igår.

# Innan jag gick och lade mig igår drack jag en klunk bubbel för mycket.

# Blev sugen på kladdkakemuffins i förmiddags och var tvungen att baka lite.

# Hade alldeles för mycket goda rester från gårdagens dop att äta upp. Sånt tar faktiskt tid!

# Familjen ville ut på glasspromenad och man kan ju inte försumma sin familj liksom.

Jag skulle kunna hålla på i all oändlighet med mer eller mindre dåliga ursäkter till dagens uteblivna träning.

Fast sanningen är nog den att jag inte ville träna. Så därför lät jag bli…

Analys

När ett sådant totalt ointresse av rörelse infaller och stegräknaren i prinicip står på noll när det börjar gå mot kväll kan jag tycka att det är läge för en liten analys.

Jag går ju inte så ofta i kyrkan, nej det är nog faktiskt bara när mina egna barn döps, så jag funderar på om det kanske hände något storslaget och gudfruktigt med mig igår under dopet. Men nej, jag stod mest och myste.

Var det den där sekvensen när jag kom på att vi hade glömt att ta med oss dopklänningen, som har fått krafterna att rinna ur mig idag? Näe, vi löste ju den detaljen och jag tycker att det är hysteriskt roligt att det faktiskt finns föräldrar som glömmer dopklänningen till sitt eget barns dop.

Så slår det mig plötsligt att vår doplördag var som skön sand som rann mellan fingrarna. Jag tänker på hur vi och Junis faddrar vandrade runt i ett sommarvarmt Göteborg, brunchade, döpte lite barn, fikade, hängde på innergården i solen, käkade middag och avslutade med guldig vuxentid med bubbel och ost när barnen somnat.

Jag har liksom stannat kvar i den där sköna känslan en dag till och vill inte gå därifrån.

Denna söndag göra sig endorfiner icke besvär och svettpärlor på pannan äro överflödiga.

Imorgon är det dock måndag. Om jag fortfarande går runt och myser då är det nog dags att riva av plåstret…

Fredagslista med kyrklig touch

1. Dagens träning

Morgonen bjöd upp till solskensdans och jag kunde med glitter i ögonen ta mig an en avslappnande morgonmil. En fin kontrast till förra veckans fredagslöpning i pissregn…

2. Helgens huvudaktivitet

Vi har sparat på det länge, men i helgen döper vi vår yngsta dotter. Det blir en enkel tillställning för bara oss och faddrarna, där vi skämmer bort vår familj och två av våra finaste vänner under en hel dag med brunch, kyrkobesök, dopkaffe, dopgodis, middag, ost och vin.

3. Helgens träning

Jo, det blir nog ett gäng dop-intervaller imorgon bitti och after-dop-distans på söndag. Och ikväll ska Ola springa sin tävling. Jag har tagit mig för pannan flera gånger under veckan när han kommit hem från gymmet och berättat hur tungt han lyft och om pers han har satt. Jaja, jag har gjort mitt bästa och det är ju hans tävling 🙂

Får en fredagslista bara ha tre punkter. Självklart!

Nu ska jag slurpa i mig en avsvalnad kopp kaffe, kolla på klockan och i vanlig ordning svära lite över att det är för lång tid kvar till den planerade lunchen…

Ta hand om er och njut helg <3