Lyxig helgträning – Olyxig helgträning 2-1

Fredag. Är trött i huvudet och struntar i de där norska fyrorna som jag har tänkt springa. Glider istället runt inne i Göteborg i löparskor – släpper taget om veckan som varit och laddar batterierna inför helgen. Det är lugn distans och löpning när den är som bäst och mest välgörande. Har köpt en Marabou frukt & mandel tidigare under dagen och bara mumsat i mig en endaste rad. Känner mig duktig och tänker på att jag har mycket av det goda kvar till kvällen…

Lördag. De där norska fyrorna, som jag hoppade över på fredagen, börjar gnaga i huvudet. De måste bli av! När  jag står ute på gatan klockan 06.30 känns mitt löparliv allt annat än glamoröst. Jag gillar att springa intervaller, men vid den här tiden på morgonen vill jag hellre ha någonting annat på min träningsagenda. Jag joggar iväg mot löparbanan. Känner att jag behöver springa varv efter varv för att hålla fokus. Där är tyvärr beckmörkt och snubbel- och halkrisken är stor, så efter den första fyraminutaren ger jag mig ut på de upplysta gångbanorna igen. Jag genomför passet efter bästa förmåga, men det är inget lyx där på morgonkvisten. Njuta får jag göra en annan gång…

Söndag. Jag går till gymmet och har stora delar av lokalen helt för mig själv. Tränar bara axlar och mage för att jag får feeling för axlar och mage. 45 minuter Mia-tid utan ett endaste störningsmoment. Det biter bra och jag tar i lite till! Sjukt lyxigt. Det är väldigt mysigt att ha sin lilla bebisskatt med på gymmet, men det kräver också en del underhåll i form av att plocka upp leksaker och ibland matning. När jag för en gångs skull är på gymmet helt själv märker jag hur effektiv jag faktiskt kan vara.

Så har min träningshelg varit. Både lyxig och mindre glamorös. Hur har din träningshelg varit?

Måste starta mitt träningsprogram på en måndag

Det slog nämligen alldeles slint i skallen när jag försökte tänka utanför boxen och köra en nystart på en fredag…

Den goda tanken med en fredagsstart var att tänka att min träningsvecka sträcker sig från fredag till fredag med start idag. Hjärnan gick inte med på det och började genast att trycka in träningsprogrammets tre nyckelpass på fredag, lördag och söndag för att liksom ”hinna med” innan veckan var slut.

Jag är helt enkelt för gammal och ospontan för att vara crazy in mind. Börja på en fredag liksom? Ha. Sjukt tokigt och äventyrslystet. Not for me…

Så jag lutar mig tillbaka under helgen. Springer några norska fyror, lite distans och går till gymmet. Sen är måndagen äntligen här och mitt planeringssinne kan få ro med en redig måndagsstart.

Hur funkar du?

Måndag är för att starta upp saker och ting. Fredag är för fredagsfeeling…

Kött. Trött.

Det finns många goda anledningar till en vegetarisk kosthållning. Det är gott och fräscht. Att äta vegetariskt är klimatsmart och hållbart. Djurhållningen år 2017 är vedervärdig och ur ett etiskt perspektiv är det faktiskt orimligt att äta kött. Vegetarisk mat är bra för hälsan. Och så vidare…

Personligen köttstrejkar jag just nu för att jag har ätit för mycket kött. Kroppen har helt enkelt fått nog. Jag är inte sugen. Jag bara vill ha vegetarisk mat.

Det har hittills varit en hektisk vecka utan matplanering. Köttfärssås, korvpytt och pasta med bacon har avlöst varandra i en rasande fart. Det har handlat om energi in till en familj som äter mest hela tiden och jättestora portioner. Variationen och näringen har jag löst med roliga sallader och fruktefterrätter. Så nej, det går ingen nöd på oss egentligen förutom att jag i tisdags kväll sände ut en nödraket med en önskan om vegetariskt.

Jag såg själv den där nödraketen och sprang iväg till affären och räddade mig med två paket kikärtor. Kikärtsbiffar är alltid ett säkert kort.

Men förutom kikärtsbiffarna, den där vegetariska lasagnen jag brukar göra och linssoppa står det still i inspirationsfabriken.

Ge mig ditt bästa och helst snabblagade vegetariska recept! Eller du behöver inte skriva hela receptet, men ge mig input.

Tack!

Löpning: mirakelkur för att hitta snabbheten

Att hitta sin egen väg och lära känna sig själv som löpare är inte helt enkelt. Vi matas med tips, tricks och träningsprogram från höger och vänster och måste därefter sålla för att hitta det som funkar för oss. Att bli sin egen bästa löptränare är en god investering i tid. I pengar är det helt gratis, då det skulle vara dumt att fakturera sig själv som löpcoach…

Nej, det finns inga faktiskt inga mirakelkurer eller genvägar för att bli en bättre löpare. Du måste jobba och helst på ditt sätt – det vill säga på ett sätt som funkar för din kropp, det mentala och framför allt i livspusslet. Välj varifrån du får din input och inspiration. Väljer du att läsa den här  bloggen kommer du nu att få tips på ett nedrans effektivt pass som tidigare idag, på bara några minuter, förbättrade mina intervalltider så mycket att jag nästan svimmade av förtjusning.

Passet ägde rum mitt under en barnvagnspromenad. Kiddot somnade och morsan slank in på löparbanan…

Steg 1

Välj ut tre löpskoleövningar.
Jag valde dagen till ära de traditionella hälkick, höga knän och sprättsteg.
Mät upp en sträcka som mäter cirka 100 meter.
Mät upp en sträcka som mäter cirka 300 meter.

Steg 2

Värm upp på valfritt sätt. Kör igenom dina löpskoleövningar ett varv, cirka 25 meter per övning är lagom.

Steg 3

Spring 300 meter så snabbt du kan. Om du vill kan du ta tid, men det är känslan som är det viktigaste.

Steg 4

Ställ dig vid startlinjen för 100-meterssträckan du mätt upp. Kör därefter löpskoleövningarna (en i taget) cirka 25 meter av sträckan och sprinta återstående 75 meter och jogga tillbaka. Upprepa tre varv. Du ska alltså göra samtliga löpskoleövningar tre gånger vardera och totalt nio korta sprinter.

Steg 5

Du är nu redo för kraftprovet. Det är dags att springa 300 meter snabbt igen, så många varv du önskar! Vila minst en minut mellan varven för att ge kroppen en ärlig chans att göra sitt bästa. Känn efter – hur känns löpsteget? Om du tar tid – är du snabbare nu än när du sprang 300-meterssträckan i inledningen av passet? Känns löpsteget rappare och mer självsäkert?

Om det känns grymt och/eller du faktiskt förbättrat din intervalltid – GRATTIS! Då var det här ett pass för dig också!

För mig var dagens pass ett kvitto på att kroppen är redo att växla upp och pyssla med fartträning igen. Äntligen!

Det är när jag hänger med mig själv som magi uppstår. Bli bästa kompis med dig själv och din egen löpning.

Multitasking på bosuboll

Nästan alla mina pass på gymmet avslutas på bosubollen och idag var inget undantag. Varför? För att det är så himla roligt att hitta på olika bålövningar och därefter genomföra dem. En favorit är att kombinera armhävningar på bosuboll med någon dynamisk planka. Armhävningar kombinerat med benrörelse finns på min instagram idag. Övningen är bra för alla, men helt perfekt för löpare.

En annan favorit är övningen jag utför på bilden nedan. Mest gillar jag den för att det känns som om jag är ute och flyger…

Startpositionen är en planka på knä. Därefter använder du främst bålen för att skjuta dig själv upp i luften som en kanon. Ja det är där jag är på bilden. Landa på fötterna och gå därefter ner på knä igen. Repeat till du ser stjärnor! Väldigt roligt faktiskt.

En annan grej som är bra är att det går enkelt att multitaska från bosubollen. Som ni ser på bilden är jag ute och flyger samtidigt som jag kollar till och säger något till Juni, vars lilla huvud ni ser där bakom.

Fly mama fly!

Bjudmåndag – utomhusfys i olika riktningar

Detta är ett reklaminlägg i samarbete med mig själv.

Efter en dag på jobbet, i skolan, hemma med barnen eller vad man nu än fyller sina dagar med kan en rask kvällspromenad eller joggingtur räcka gott som rörelse och utomhustid. Till Utomhusfys på Heden kommer den som vill spetsa till den dagliga rörelsen något. På Heden i Göteborg samlas vi för att röra kroppen i flera olika riktningar, anstränga viktiga muskler och höja pulsen. Efter passet går man hem med en riktigt go känsla i kroppen. Det är utomhus det händer.

På onsdag klockan 17.00 kör vi igen på Heden – mitt i centrala Göteborg! Hjärtligt välkommen till ett gratis träningspass där vi fokuserar extra mycket på utomhusfys i olika riktningar.

Benpisk och balans

Grodhopp/klivframåt med knäböj
Utfallsgång med överkroppsvridning över främre benet
Stora skridskohopp
Djup skidåkning

Bålterror

Planka med spring och hopp
Russian twist
En rolig variant på situps
Armhävningar med en twist

Pulsparty

Burpees
Superkorta sprintintervaller
Djupa knäböj med upphopp

Precis som alltid vämer vi upp, joggar ner, kör lätt rörlighet och om tid finns blir det som bonus en kreativ träningsövning ala Mia 🙂

Det ska vara kul att köra utomhusfys, men var god tag på er mer kläder än vad jag har på bilden…

Löpningen 2017 – 2.0

Tänka sig, det är bara den 22 januari och jag är redan inne på min första omstart med löpningen för i år. Kände mig väldigt på gång där vid årsskiftet och taggad för mitt träningsprogram mot snabba 5K. Var sugen på blodsmak, struktur och direkta framsteg för löparkroppen. Så kom den där nedrans förkylningen innan jag ens hann börja, vilket har resulterat i nästan två veckors uppehåll och löparsaknad. Så kan det gå och det är ingen big deal egentligen.

Efter en mjukstart i gymmet tidigare i veckan kände jag mig äntligen frisk nog för löpning i rå och kall göteborgsluft idag. Både snornäsan och luftrören samarbetade under våra 11 kilometer mellanmjölkslöpning tillsammans. Det kändes helt ok om än lite stolpigt och ovant, så nu är jag på gång. Avvaktar dock några dagar innan jag kliver på mitt träningsprogram igen för att ge kroppen en ärlig chans att komma ikapp.

Nu har jag varken tid eller lust för mer snor. Jag tänker fräsa ut det sista ikväll (se det framför er!) och därefter rikta min snorfria näsa mot en vår med löparrekord! Och ett och annat tungt marklyft förstås…

Snorfri citylöpning med flyt.

Världscupen i Ulricehamn med solsken och nödkorvar

Jag och sambon fixade oss en dag ledig från föräldralivet. Medan barnen hängde med farmor passade vi på att åka till Ulricehamn och kolla på Världscupen i längdskidor. Vi packade bilen helt full med Olas bror med familj och fick oss en fantastisk dag utomhus.

Jag konstaterade rätt snabbt att min girlcrush på främst Marit Bjørgen, men även på alla andra starka och coola skidkvinnor inte har gått över. När herrarna startade upptäckte jag att jag fortfarande är kär i dem också. Det var helt enkelt väldigt mycket kärlek längs med spåret och den där drömmen om att jag och Marit ägnar våra dagar åt att springa mosslöpning i Norge lever fortfarande kvar…

Förutom grym skidåkning och kärlek präglades dagen av sol, kalla tår, nödkorvar i väntan på lunchsoppan och stödchoklad efteråt eftersom soppan inte gjorde oss mätta. Vi fick rysningar längs med ryggraden av det fantastiska publikstödet till skidåkarna, som även vi fick äran att vara del av. Vi gladdes år Marit Bjørgens seger, Charlotte Kallas och Marcus Hellners bronsmedaljer och Hanna Falks och Daniel Richardssons överraskande storlopp.

Att spendera en hel dag utomhus i ett skogsbryn och kolla på en spännande världscup var guld för kropp och själ. Imorgon tittar vi på stafetten från TV-soffan. Det blir härligt det också.

Här kommer en drös med bilder från åskådarplats. Skidåkarna, dagens stora hjältar, lyser dock med sin frånvaro i bildarkivet. De var alldeles för snabba för fotografen…

När det aktiva familjelivet når sin kulmen

Det händer inte när vi ger oss ut på äventyr i skogen eller längs med strandkanten. Det händer inte när vi går på Liseberg. Det händer inte när vi hänger tillsammans på löparbanan. Det händer inte när vi åker tåg genom hela Sverige. Det aktiva familjelivet når sin kulmen i vardagen. När vi ska hämta en soffa på Hisingen till exempel…

Och det är inte det enda vi ska göra. Vi ska först hämta ett gratissläp på Rusta och därefter hämta soffan som vi sen ska köra till huset som ligger cirka en timme utanför Göteborg. Jag har tränat på morgonen med bebisen som sällskap. Tillsammans med båda kidsen hämtar jag nu pappan på gymmet alldeles innan avfärd som måste ske 15.40, eftersom vi ska hämta släpet 16.00.

Vi får vänta lite på pappan utanför gymmet och fördriver tiden med att mata änderna med brödet, som vi egentligen skulle ha haft till kvällens soppmiddag, som jag har förberett under dagen och som skvalpar i en burk nerslängd i en tygkasse. Som tur är uppstår det väntetid på soffan som vi ska hämta senast klockan 17, så jag hinner slinka in på Coop och köpa nytt bröd. När jag står i kassan ringer Ola och berättar att bebisen spårat ur. Det är inget konstigt med det, jag skriker också när jag blir hungrig.

Soffan lyfts på gratissläpet och vi kommer äntligen iväg mot huset. Själva utflykten handlar, förutom att vi ska frakta dit en soffa, också om att vi ska äta den där soppmiddagen i vårt andra hem. Torsdagsmys för hela familjen liksom!

Jag och Ola bär in soffan och jag börjar gasta eftersom jag fått världens största sticka i handen, men eftersom den är så stor går den lätt att avlägsna, så det är bara att fortsätta bära. Fyraåringen har dragit fram sina miljoner bitar Duplo-lego och vi får sicksacka för att inte skada fötterna.

Under tiden värms den där soppan jag förberett under dagen på spisen. Den är jättegod tycker vi vuxna, men storbarnet vägrar och äter bara bröd. Vi äter en halv påse kvarglömda chips till efterrätt. Lite festligt ska det ju va ändå när vi har åkt hela vägen till huset en helt vanlig torsdag.

Allt diskas och packas ihop och vi beger oss hemåt mot Göteborg. Efter två minuter i bilen sover båda barnen och efter en liten stund sitter även jag och dregglar i baksätet.

Det är familjeaktiviteter när de är som bäst på en helt vanlig torsdag!

Och sådana här finutflykter framstår knappast som ett äventyr i jämförelse.

Det stora kroppsförfallet

Om jag inte tränade skulle jag förmodligen vara en sådan som hade ont någonstans jämt och dessutom, vid 37 års ålder, vara ganska långt fortskriden i det kroppsliga förfallet.

På grund av förkylningen har jag inte tränat på över en vecka. Igår tog jag min första längre promenad.

Efter en vecka med enbart väldigt lätt motion upptäckte jag genast mina svagheter. Det gnisslade i knäna och jag tyckte att det var tungt att hålla upp huvudet.

Hjälp liksom. HJÄLP!

Och den här tunghövdade gnisseltanten ska alltså lyfta 100 kilo och springa fem kilometer på under 20 minuter?

Wish me luck…

Det är dags att fräsa ut snoret och springa ifrån ålderskrämporna…