Bjudfredag med löparkrönika ”Vågar du chilla mot din bästa löpform?”

Jag frågade här i bloggen om ni ville komma med förslag på ämnen till krönikor (tråden är fortfarande öppen!) och fick bland annat följande svar av Thaimorsan:

”Skriv en krönika om löpning för dummies! Min sambo springer då och då och alltid under våren och tränar inför Göteborgsvarvet. Han har sprungit Varvet fyra år i rad, men jag tycker att han behöver lite mer vett.”

Det är ett vanligt fenomen att löpare som gått i ide under vintern och pysslat med annat blir väldigt ambitiösa inför tävlingarna under första halvan av året. Det är absolut inget fel med att periodisera sin löpning, men jag har sett ganska många trasiga knän som kommit ur just detta beteende.

Besvikelsen som slår till när man inte kan plocka upp löpartråden där man lämnade den någon gång under sensommaren kan vara brutal och knäcker vilket löparsjälvförtroende som helst. I ren panik väljer många taktiken att pressa på och stressa kroppen till förbannelse redan från start. Från noll till 100 är sällan en bra idé när det gäller löpning, även om det känns som om det är bråttom.

När jag diskuterar med en vän som vill börja springa är jag väldig tydlig med att jag förespråkar att han ska börja lugnt och vara snäll mot sig själv. Jag erbjuder till och med min hjälp. Ändå slutar samtalet med att han säger att han vill starta sin löparkarriär med att se hur snabbt han kan springa fem kilometer. Det är en minst sagt blodig start på något som förmodligen inte kommer att hålla särskilt länge. Och vad han egentligen säger är ”I DONT LISTEN TO YOU WOMAN!”

Jag är en motionär utan direkta ambitioner och har sprungit i många år. Trots detta är det väldigt sällan jag stressar kroppen till bristningsgränsen, men utvecklingskurvan pekar glatt uppåt. Det räcker med att jag har varit förkyld för att jag ska ta en snigelvecka med hänsyn alla viktiga delar – från lungor, hjärna och hals till rumpa, knän och löpartår.

Mitt obefintliga träningsprogram är knappast perfekt, men jag håller i alla fall ihop och lyckas på köpet bli både snabbare och starkare med tiden. Jag hävdar att det beror på kontinuitet och snällhet till en motionärskropp som inte lever något elitliv utan också måste räcka till på en massa andra sätt.

Löpning för dummies? Jag känner att jag tappat tråden här och backar från att skriva en punktlista som på något sätt skulle gälla för alla. Löpning är och kommer alltid förbli en individuell sport.

Fast en sak tror jag många motionerande löparkroppar har gemensamt och det är är vinsten av att våga ta det lugnt. Även om det känns bråttom. Motionärer kan gott unna sig att springa fritt utan klocka, välja bort intervaller, välja till en kilometer och skutta runt i skogen trots att det vankas asfaltslopp. Det ska vara lustfyllt och helst riskfritt (nåja det finns inga garantier för det sistnämnda) med glimten i ögat och alla kroppsdelar på plats. För en van motionslöpare kan det vara kul med en målsökande och utvecklande pulstopp med jämna mellanrum, men den som hinner med fyra pass innan Göteborgsvarvet kan hoppa över den biten och fokusera på att i maklig takt sätta den ena foten framför den andra. Det är stressande nog för en ovan kropp.

Jag vill att fler ska ta det lugnt och helst ha lite framförhållning för att till exempel Göteborgsvarvet ska bli en fin upplevelse för livet.

Vågar du sluta pressa och börja chilla lite mer mot din bästa löparform? Och glöm inte att vinka till publiken när du springer lopp!

DNS-ångesten

Har ni känt den någon gång?

Ni vet när man är peppad för ett lopp och så får man inte ens möjlighet att starta.

Den fina födelsedagspresenten, som jag sett fram emot med skräckblandad  förtjusning kommer med stor sannolikhet att bli en DNS.

Hej baciller som har bosatt sig i min hals. Hej då Göteborg WinterRun på lördag…

Att jag är i kass löpform och att ett millopp förmodligen hade gjort väldigt ont rör mig inte ryggen just nu.

Jag är bara bitter.

Varsågoda att skicka lite snälla ord…

Men ni kan väl låta bli att kommentera hur jag ser ut på bilden nedan. Den är från ett helt annat millopp. Ett perslopp!

When life gives you VAB…

and you just love it!

Alltså, jag gillar inte att ena barnet är krassligt, men jag älskar att vara hemma och pyssla och fixa i den mån det går med två små troll i min direkta närhet.

När sambon kommer hem från jobbet blir det alltid en stunds Mia-tid för träning eller annat. Jag tror det är ett framgångskoncept för mig och för den här familjen. Jag och barnen kan inte vara ute och leka och njuta av snön just nu och är fasta innanför hemmets väggar, men jag vet att jag får lufta mig sen. De dagar sambon vabbar gör vi tvärtom såklart.

Space och egna intressen mår man gott av – varje dag!

Idag har vab-livet inneburit att tillreda kvällens ostiga och gräddiga middagspaj, rädda köket från vattenskada efter 1.5-åring vid diskbänken samt pressa apelsiner till sjuklingen. Ett helt dagsverke på bara några timmar…

I eftermiddag ska jag andas frisk luft med plaskig snö under löparskorna.

Det ser jag fram emot!

Men först lite mer av det här…

Hjälp mig!

Vad du bör fundera på under dagen:

#1 Vilken löpar- tränings- eller hälsotidning tror du skulle passa för krönikor skrivna av mig? Humor, full fart och mycket glimten i ögat utlovas, men i en av de färdiga finns även något som jag brukar hålla mig ifrån så mycket det bara går – föräldraskap! Hilfe…

#2 Om du fick välja ett ämne till en artikel eller krönika inom träning- löpning och hälsa – vilket ämne skulle du välja då?

Ja ni har helt rätt! Jag utnyttjar er för att komma framåt i mitt skrivande.

Vet ni varför?

Jo för jag har sjukt mycket förtroende för er.

Tack till dig som svarar <3

Lära kroppen att det är härligt att springa snabbt…

Nån gång måste mina sötebrödsdagar med mysjoggar som knappt höjer pulsen ta slut! För om löpningen fortsätter att se ut som den gör för mig just nu, ja då kommer jag nog att tröttna på att springa…

Efter ett uppehåll från kvalitetsträning tycker jag att det tufft både fysiskt och mentalt att starta upp ”snabbmaskineriet”. Snabbhet är en färskvara för de flesta. Så nej, tyvärr kan jag inte plocka upp tråden där jag lade ner den i september. Förra veckan fegade jag ur och småtestade att springa snabbt med en miljon ursäkter talandes till mig i bakhuvudet.

”Det är nog bra att inte gå ut för hårt!” Eh, säger vem? Jag är ju ingen nybörjarlöpare direkt…

”Det är smart att spara på energin till ett bättre tillfälle!” Ett bättre tillfälle för intervaller kommer aldrig. Det är bara att göra!

Idag tyckte jag äntligen att det var dags att riva av plåstret, ni vet så där brutalt. Så här får ni tips på ett riktigt bra pass!

Dagens intervaller

Uppvärmning: lätt löpning till en kuperad slinga (cirka 4 km)

Intervaller: 3 x 1.5 km med bara 1 minut vila mellan varje

Nedvarvning: lätt löpning hem från den kuperade slingan (cirka 4 km)

Vips, så har du sprungit 4.5 km på (typ) max i en helvetes massa backjävlar utan nästan någon vila alls. Som bonus har du fått några sköna distanskilometer i betydligt lugnare fart.

Killar dödsskönt i löparkistan. Fast imorgon får jag nog ägna mig åt någon annan sport…

Hör av dig till din bästa träningscoach NU!

Reklaminlägg för mina egna tjänster.

Det är äntligen ett nytt år, men det är inte därför du ska anlita mig som träningscoach…

Jag är träningscoachen för dig som vill ha mer rolig och hållbar träning i livet!

Om du är intresserad av att träna löpning eller utomhusfys med mig vill jag att du klipper ut listan nedan, klistrar in den i ett mail, svarar på frågorna och skickar dem till mia@menmia.se. OBS! Det kostar givetvis inget att maila och få ett ordentligt svar!

Frågorna ligger till grund för om jag är rätt träningscoach för dig och om jag har de verktyg du behöver.

Utifrån dina svar tar jag fram förslag på hur vi kan jobba tillsammans. Jag coachar både online och IRL (det sistnämnda enbart i Göteborgsområdet).

Läs mer om min coaching och min coachingfilosofi här.

Jag hoppas vi hörs!

Listan som du klipper ut och skickar till mia@menmia.se:

Namn och ålder:

I dagsläget tränar jag följande grejer:

Jag lägger så här många timmar på träning per vecka:

Det här är mina fysiska styrkor:

Det här är mina fysiska svagheter:

Jag tycker att träning är roligt på en skala 1-5 där 1=träningssuger och 5=älskar träning:

Jag skulle vilja lära mig att:

Jag har följande skadeproblematik eller annat som står i vägen för min träning:

Jag har ett mål och det är att:

Min främsta motivation till träning är:

Vill du ha referenser så skickar jag dem gärna. Jag har bland annat jobbat med följande saker:

# Träning fri från prestationsångest
# Löpning efter graviditet och förlossningsskada (med ok från vården)
# Att gå från ickelöpare till löpare
# Grupp- och individträning inom utomhusfys
# Inspirationscoaching – verktyg att ta med i sin egen träning

Av morgondagen önskar jag mig…

# VILA! Idag har jag morgontränat, transportpromenerat, flängt runt som en iller med eld i röven och som grädde på moset stått upp och jobbat hela dagen. Hittade inte kontorsstolen och på grund av den där illern med eld i röven hann jag först inte leta stolen och när jag väl hittade den fanns det inte tid att flytta den till skrivbordet. En typiskt bra dag på jobbet…

# LUNCH I RIMLIG TID! Detta var  även en dag som serverade lunch 14.30. Hann tack och lov inte känna efter så mycket. Detta hör inte till vanligheterna för någon vars mage brukar börja lunchkurra vid 09.45…

# AW WITH THE GIRLS! Den tionde januari har varit inbokad sedan länge för brugare och ett glas rödtjut på godaste Tugg. Detta går väldigt bra ihop med tidigare önskan om vila. Att träffa kompisarna är grym vila för både kropp och knopp.

Jag tror inte jag kan kräva så mycket mer av en onsdag mitt i livet faktiskt. Bring it!

Kommentera mera!

Jag vet att den här bloggen har drivit flera av er till vansinne på sistone. Ni har skrivit fina och roliga kommentarer och försökt posta dem, men misslyckats.

Så mycket slit till ingen nytta.

Det har kommit frustrerade mail och meddelande på Facebook. Tack för att ni skrivit och förlåt för merjobbet!

Nu har jag fått hjälp av världens bästa Johanna (alla bloggare borde ha en Johanna!) att fixa kommentarsfunktionen och vi är olidligt nyfikna på om problemet är helt löst.

Min uppmaning är därför: Kommentera på, trots att det kanske tar emot med tanke på den senaste tidens bakslag…

Jag lovar att ge massa kärlek tillbaka!

Löparförälskelse

Nej, löparförälskelsen slog inte till med buller och bång i lördags, då jag på stappliga ben försökte piska upp farten och springa ett snabbdistanspass. Den infann sig heller inte efteråt, när jag ändå kände mig ganska endorfinhög och nöjd med mitt tappra försök. Fast frågan ekar fortfarande över hela Göteborgs stad ”Smidiga och starka löparkroppen – var äääääär duuuu?”

Löparförälskelsen slog till med buller och bång igår söndag, då jag efter många om och men kom ut på min löptur. Mest för att det var fint väder faktiskt…

Jag lämnade gångbanan och impulssprang över en ås i skogen och kom ut på golfbanan på vägen upp mot Delsjön. Här brukar jag vanligtvis springa och ducka, men den här dagen behövde jag inte oroa mig för vinande golfbollar utan kunde bara njuta av det soldränkta landskapet.

När jag nådde mitt mål – Delsjön – var löparförälskelsen i hamn. Stannade och njöt en stund innan jag nöjd och glad kunde springa hem igen.

Det är så uppenbart vad som får mig att må bra både på in och utsidan.

Så, mer löpning och skog till mig…

Mitt ess i skjortärmen – mitt skrivande!

Jag är så glad att jag har mitt skrivande och min förmåga att skapa text och innehåll.

De oftast ganska snabbt formulerade texterna som publiceras här i bloggen är bara en bråkdel av allt jag skriver.

Och jag är kapabel att skriva om nästan allt på vilket sätt som helst. Jag har förmodligen lämnat tusentals spår efter mig som skribent, även om uppdragen på grund av tidsbrist inte varit så många och omfattande de senaste åren. Mitt namn finns i böcker, i tidningar, i informationsmaterial, i kataloger och på webben såklart.

Och där förvandlades det här blogginlägget till reklam för mig själv? Haha. Det må så vara och det går bra att anlita mig…

Om allting i livet skiter sig, så kan jag alltid skriva. Det är jag väldigt tacksam för.

Det var bara det jag ville säga.

Nu ska jag ta en löptur och fundera på vad jag vill skriva härnäst. Tidigare i veckan såddes det ett frö till ett helt gäng tränings- och löparkrönikor (en är redan leveransklar!) och så har jag ju min bok såklart. Min älskade chicklit.

Har du ett ess i rockärmen om allting skiter sig eller om du självmant vill göra annorlunda i livet. Berätta!