Paus från backträningen

Ja jösses vad mina ben har tuggat backar den här semestern. Jag gillar egentligen att tugga backar, men det där tuggandet har blivit mättat och förlorat sin charm. Bara tanken på en uppförsbacke gör mig trött just nu. Trånandet efter fräsig banlöpning eller intervaller längs med platta Delsjövägen har växt sig innerligt starkt.

Till min stora glädje är min löpning familjens lag. När de märkte att det började strama i tantrumpan och knaka i knäna så styrde vi genast kosan hem till Göteborg för flack löpning extra allt. Både ettåringen och fyraåringen är väl införstådda med att variation är någonting bra för sin moders löputveckling. Sambon började bli orolig när jag samlade fler höjdmeter än centiliter rödvin under semestern. Våra Göteborgsdagar kommer att ge någon form av balans på löp- och vinkontot.

Fast det är inte bara för min löpning vi är här. Nej, vi ska gå på Håkan Hellström också och till Ullevi är bara några minuters promenad och inte en enda uppförsbacke. Fatta lyxigt?!

2 thoughts on “Paus från backträningen

  1. Du kommer ju vara stark som en björn när det är dags för Hbgm! Det är bra för det är backigt. Speciellt med skottkärra. Eller rullebör som det heter där…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *