Personporträtt nummer tolv i serien om en människa

Helt spontant och utan ett endaste löfte om flera bjuder Men Mia! på en klassiker idag – ett personporträtt i serien Om en människa. Jag fick feeling helt enkelt. Enjoy!

Daniel Fagerholm bjuder på sin värld

danielfDaniel Fagerholm, som är 27 år och är född och bor i Finland, gillar att slafsa choklad och att bröla till dramafilmer. Han lyser upp bloggvärlden med sin blogg Daniels värld, med syfte att folk ska få sig ett gott skratt.

– Om jag får dig att le har jag lyckats. All verklig humor börjar där man inte längre tar sig själv på fullt allvar.

Daniel är helt övertygad om att med humor och en glimt i ögat så kan han överleva många hinder i livet. Det är en livssyn har gärna vill sprida vidare. Kanske är det just därför som hans blogg – Daniels värld – har blivit så populär.

– Antalet bloggbesökare varierar, men mellan 200-1000 personer kikar dagligen in hos mig för att fnittra, berättar Daniel stolt.

Läsarna får bland annat följa med på fester, hälsa på i finnstugan hos mormor Adele och läsa om Daniels jakt på mr. Right. Men bakom det lättsamma och fnittriga finns också en annan historia.

– Jag är uppvuxen i en trygg familj, men blev mobbad när jag var yngre och var tvungen att byta skola i högstadiet för att klara livhanken. Att komma ut i tidig ålder som bög var inte heller lätt i en liten stad. Men jag har en underbar familj och vänner som har supportat mig. Och inte minst har jag min stålmormor Adele med världens bästa humor, som alltid coachar mig. Hon är en tokig, glad och vis kärring som lärt mig allt om livet – med en näve humor på köpet.

daniel1Två återkommande inslag i bloggen är schlager och nostalgiska tillbakablickar. På frågan om det starkaste barndomsminnet kommer svaret direkt.

– Jag minns somrarna i stugan och kramarna jag fick av Lili & Susie, Carola och Pernilla Wahlgren när de var på besök i byn 1985. Det du! Nästan som man inte velat tvätta kinden sedan dess. Jag minns också när jag var liten och stod i kö till Anna Book i finnbyn. Året var 1986. Blev pissnödig och var tvungen att avlägsna mig och nynna på ABC i pinkerummet istället. Det stör mig fortfarande.

Daniel har nyligen avslutat ett lärarvikariat och arbetar just nu som arbetskraftskonsulent, mer bekant som jobbcoach. Det är ett arbete han verkligen gillar, men som har sina baksidor i dessa tider.

– Att coacha folk och få in dem på rätt yrkesbana med hjälp av personliga tester, diskussion och guidning till utbildningar och arbets- och praktikplatser är roligt. Jag hjälper dem på vägen, men jag får också möta en hopplöshet hos många som verkligen behöver jobb samtidigt som det inte finns några jobb att erbjuda i finanskristider.

danielDaniel, som älskar att shoppa på secondhand och beskriver sig själv som en strålande färgpalett, är expert på att plocka guldkornen i livet och verkligen njuta av litet som stort.

– Jag vill bli ihågkommen som Daniel som alltid följde sig egen väg och var en envis, glad och omtänksam människa. Daniel som gick mot strömmen och slutligen kom fram fnittrande till källan.

Text: Mia Hellström
Foto: Daniels privata
Besök Daniels blogg – Daniels värld

Tidigare personporträtt:
Anneli Olsson
– smyckedesigner
Anna Larsson – kreatör och bloggare
Ingemar Lundin – frilansjournalist
Tea Jusuf – ung väskdesigner
Markus Hellström
– om att bli bartender
Ida Olsson – en musiker som värnar sitt uttryck
Henrik Skarstedt – frilansande videojournalist
Minna Levin – vill förändra världen med böcker
Susanne Sadri – kläddesign med tanke
Marika Lundström – säljrepresentant
Frida Frånlund
– har drivit UF-företag
Karim Hatoum – passionerad fotograf

8 thoughts on “Personporträtt nummer tolv i serien om en människa

  1. Jag brukar följa Daniel lite sådär sporadiskt…

    Jag tror han har helt rätt,
    …med humor och en glimt i ögat så kan han överleva många hinder i livet.

  2. Oh I love att du är tillbaka med personporträtt. Jag vet du lovar inget men bara ett trevligt litet porträtt piggade upp min morgon och nu blev jag nyfiken på Daniels blogg och blir tvungen att stanna hema en stund istället för att gå tiull biblioteket och studera…vad skulle jobbcoachen säga om det…här blir inga jobb gjorda ;.-)
    KRAM

  3. Jag tror jag får börja med det här igen – men det blir kravlöst! Bara lite då och då när andan faller på och jag springer på någon som jag vill skriva om 🙂

    Daniel: I’ll be there! Sätt på kaffe och baka en kaka 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *