Ska jag ge upp?

Jag prioriterar aldrig löparrätt. Eller så kommer det något i vägen. Oftast barn 🙂

Jag är en småbarnsmorsa med halvstora löparambitioner och ett minst sagt hektiskt familjeliv som nu ska springa ett Marathon. Men. Jag får aldrig, eller åtminstone väldigt sällan, till några långpass. Jag har hittills två tremilare i benen, som jag tyvärr sprang alldeles för fort.

Ska jag ge upp mitt Marathon eftersom jag inte lyckas optimera min träning? OBS! Med optimera menar jag inte att träna helt optimalt, utan jag menar att hinna springa långt åtminstone ibland…

Nej, jag kommer såklart inte att ge upp. Dels så har jag frågat om jag får springa på Annas BUS-meriter (If she lets me… Hallå! Kvinnan sprang över åtta mil. Lite kan hon väl dela med sig?!) och dels får jag väl ta det för vad det är. Ett Marathon bland tusentals andra. En folkfest. Fast det känns viktigt att jag orkar dansa någonstans längs med banan…

Så för dansens skull tänker jag fortsätta att gräva djupt i tidbanken för att hitta timmarna som krävs för att ta sig några mil den kommande veckan.

Jag ger aldrig upp. Inte på grund av sådana här smågrejer i alla fall. Sådana som säger att man blir bra på det man tränar ljuger. Jag tänker att man blir bra på det man vill bli bra på.

2 thoughts on “Ska jag ge upp?

  1. Alltså klart jag bjussar på några mil. Fast vid det tillfället har jag som bekant inte så mycket pang i benen… men delade mil blir dubbla mil och plötsligt får vi springa två marathon i hop. Eller blev det ologiskt?

    jag ser jättemycket framemot att du drar mig över startlinjen i september. Sen säger det bara pang så är DU i mål. Hinner fixa lite målgångschoklad och gå och handla en cappuccino till mig. Fatta värsta upplägget!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *