Som vanligt satte jag in attacken för sent

Det beror mest på att jag tror att jag är odödlig och fortfarande förlitar mig på det immunförsvar jag hade när jag brukade dricka C-vitaminrik Caipirinha varje fredag och metodiskt undvek alla människor under 25…

En person har legat i influensan här hemma under veckan som gått. Jag har pussat, kramat, matat med saft genom sugrör, sovit intill feberkropp och lånat ut min Lypsyl till flagiga och bleka läppar. Lägg till en hel del stress på jobbet, mycket fläng och familjepusslande. Jag borde väl rimligen ha förstått att det i detta läge är nödvändigt att sätta in förebyggande åtgärder för att inte bli sjuk?

Men nej. Det är först när kliet i halsen är ett faktum som jag pinnar iväg till affären och köper ingefära och citron som jag värmer till max 40 grader för att nyttigheterna inte ska försvinna. Jag tror att jag ska kunna mota Olle i grind, när Olle redan har stigit på att satt sig i soffan med fötterna nonchalant på vardagsrumsbordet.

Typiskt va? Men någon influensa är det inte, snarare en helt vanlig tjejförkylning extra allt.

Förutom mina näringsriktiga insatser, tänker jag på att den här familjen ska bege sig ut i naturen och njuta, så fort alla har piggnat till. Det får mig genast att må lite bättre. Tror minsann att Olle i soffan fick något jagat i blicken…

3 thoughts on “Som vanligt satte jag in attacken för sent

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *