Sunday by the sea…

med två springsugna föräldrar. Båda vill ha förmiddagstiden i den strålande novembersolen, men jag kan inte med att fightas för den. Jag tränade ju igår. Också. Det gjorde inte Ola. Han prioriterade röjsågen.

Så medan Ola kör intervaller på min favoritraksträcka samlar jag och barnen snäckor på stranden. Det är ungefär så idylliskt som det låter. En liten stund… Vi hinner upp till vägen för att heja på alfahannen när han kör sin sista intervall. Då har den minsta redan kastat in handduken redo för förmiddagsvila och den äldsta tjurar på sin cykel för att jag inte hämtade det hon ville ha precis på sekunden. Men jag är glad. Ja, jag är faktiskt jätteglad! Om än något matt.

Alldeles för nära inpå en taco-rester-lunch är det min tur att springa. Solen har gått i moln och det är svinkallt. Eller ska jag kalla det för friskt? Vindilarna som letar sin innanför min tunna tröja blir aldrig bekväma. Efter en mil sladdar jag hemåt, river av mitt livs snabbaste och typ kallaste photoshoot nere vid stranden och känner mig väldigt färdig.

Tack helgen. Du var fin. Alldeles lagom på något sätt och en perfekt uppladdning för kommande vecka som också är min födelsedagsvecka. Hurra! Den här puman fyller 39 år på fredag och det ska jag såklart fira.

One thought on “Sunday by the sea…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *