Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Nakna vader och fredagsfeeling

Vi föräldralediga tog vårt pick och pack och drog till havs sent igår kväll. Fredagen har vi ägnat åt att samla så många vårtecken att det räcker och blir över ifall ni har behov…

För mig var det tydligaste vårtecknet att jag sprang i knälånga tights och skippade kompressionsstrumporna. Jag struntade även i vantar och pannband. Det var ett vågat drag som gick hem. Jag kände mig naken och fri! Kroppen har liksom redan glömt bort att den sprang i minishorts och sport-behå bara för en vecka sedan…

Vi flyttade in i fritidshuset i september och fram till nu har morgonljuset i sovrummet inte varit något problem. Idag var det dock väldigt tydligt att vi struntat i att sätta en persienn framför det smala fönstret ovanför sängen. Att slå upp ögonen i dagsljus var både en angenäm och oangenäm upplevelse…

Ett vårtecken är också att man blir lite ”huttrig” på eftermiddagen eftersom det fortfarande bara är halvvarmt och solstrålarna inte räcker hela vägen fram för att värma upp en fryslort. Då är det skönt att gå in…

Utomhus har det även eldats, staplats ved (under vedstaplingen sprang jag…), promenerats och njutits strandliv. Inomhus har vi festat till det med grillkorv i stekpannan, eftersom alla var för hungriga för att vänta på ”den perfekta glöden” och lite senare spagetti slungad i olja, vitlök och räkor.

I all sin enkelhet är det fredagsfeeling delux. Fast det sista glaset rödvin i boxen slurpade jag i mig igår torsdag. Så här på fredag kväll kan jag tycka att det är lite synd…

Älskade Göteborg!

Tack för idag. Tack för en underbar helt vanlig dag.

Tack för solskensjoggen till gymmet klockan 06.30. Jo, det var frost på marken och kylan bet i kinderna, men vad gör väl det när allting glittrar. Tack för Friskis & Svettis på Kungsgatan som är ett så himla grymt och inspirerande ställe att hänga på. Tack för solskensjoggen hem därifrån också.

Framför allt – tack för mitt och äldsta dotterns lilla miniäventyr. Medan pappan och Juni promenerade skatåsåttan passade jag och Moa på att gå på skattjakt i centrala Göteborg. Kartan hade pappan fixat, men det var morsan som bjöd på skattjaktssmoothies från Stadsbibliotekets café. Grym nödlösning när man faktiskt inte har fixat någon skatt till skattjakten…

Och Moa valde lämplig outfit för skattjakt med omsorg. Jag hade tagit fram ett par jeans, men det blev glittriga strumpbyxor och en glitterklänning. Och gummistövlar såklart för säkerhets skull och en vintrig, några nummer för liten, pälsmössa för att hålla öronen varma. I ryggsäcken fanns några klistermärken med Frost-motiv. Helt perfekt! Du är helt perfekt! <3

Den bästa Teneriffalöpningen

Playa de las Americas på Teneriffa må vara en riktig turistfälla med alldeles för många överstekta vita skinn, men löpningen för oss lite solförsiktigare nordbor gick inte av för hackor precis. I flera dagar gick jag och sambon och spanade på en vacker bergstopp med master på. Jag tyckte först att det såg ut som en hel dagsutflykt att ta sig dit och hem i löparskor, men det visade sig att toppen bara låg sju kilometer enkel väg från vårt hotell. Ett helt perfekt minilöparäventyr för småbarnsföräldrar på familjesemester med andra ord. Så medan kidsen busade med farmor, farfar och Lolo & Bernie gav vi oss iväg mot det gröna berg som eftermiddagen till ära låg omhuldat av ett svart ovädersmoln…

Turen gick två kilometer längs med strandpromenaden innan vi stod vid bergets fot. Samtliga höjdmeter samlade vi på ett mer utmanande och varierande underlag i form av dammigt grus och rullande stenar.

Eftersom jag är en höjdrädd räka blir jag orolig på hög höjd trots att risken att ramla ner är lika stor som att jag skulle råka svälja en kaviartub och dö. På grund av min höjdskräck får Ola extra många festliga stunder när vi springer tillsammans. Jag är nämligen inte bara rädd. Jag är dramatisk också och uttrycker gärna min ångest med stora ord och gester…

Men upp till toppen och masterna kom vi. Fast jag var faktiskt beredd att vända i samma ögonblick som vi sprang in i ovädersmolnet och jag fick för mig att en vind skulle blåsa ut mig till havs.

Jag blåste aldrig ut till havs och fick tillsammans med sambon njuta en magnifik utsikt som gjorde det svårt att skilja hav från himmel. Där uppe stod vi mitt i ett oväder och kikade ner på vårt tillfälliga hem som badade i sol.

Jag var helt lycklig på vägen ner, men det gällde att hålla tungan rätt i mun på de snirkliga stigarna och det instabila underlaget. Speciellt om man är höjdrädd och inte vill tippa över kanten som är några meter bort…

Fotocred till solskenspojken Ola Karlsson som tagit alla bilder i inlägget minus bilden nedan såklart.

Fulltankad semesterfirare

Vi packar för att åka hem från Teneriffa imorgon. Så här i slutspurten bjuder jag på en semesterlista med mina personliga godbitar från två fantastiska semesterveckor.

# D-vitamin så att det räcker och blir över – CHECK! För trots att jag är präktig som få med tjocka lager hög solskyddsfaktor och är försiktig med mitt solande för att slippa bli svennebanan-ful-brun så känner jag att solstrålarna har gjort min kropp en massa gott. En dag var lite molnig. Alla andra dagar har solen strålat från en klarblå himmel.

# Luftning av löparben – CHECK! Vi har sprungit flera äventyrliga bergspass jag och Ola. Och strandpromenaden har använts till slöa morgonjoggar och intervaller. Två veckors familjesemester innebär minst 14 löppass. Det är sen gammalt. Kommer att återkomma i ett inlägg om hur man lyckas träna så mycket utan att talla på familjetiden en endaste gång.

# Glada barn – CHECK! Som de har trivts och njutit våra två skatter. Det är lätt att vara förälder på semester när det är så.

# Croissanter och nutella – CHECK! Jepp, varje morgon som efterrätt till min huvudfrukost. Med en dubbel espresso (som stavades expresso på kaffemaskinen).

# Solmogna frukter och grönsaker – CHECK! Varje dag till i princip varje måltid. Tallrik ett (av tre) precis varje frukost har bestått av ett berg av frukter. Och ost… Och luncherna och middagarna som vi oftast har lagat själva har antingen varit stora grönsaksfat eller haft ett stort grönsaksfat som tillbehör.

# Födelsedagsbarn x 2 – CHECK! Moa fyllde fyra år dag två och Ola fyllde något annat med en fyra i igår. Moa firade även sin treårsdag på Teneriffa så det är nog läge för det där snacket om att det inte är en mänsklig rättighet att åka utomlands på sin födelsedag snart…

# Bilder och filmer från härliga löpturer – CHECK! Ja, Teneriffa är inte färdigbloggat bara för att jag åker hem. Dels har jag själv fixat massor med material och dels har Ola tagit sitt uppdrag som influencer-partner på stort allvar. Materialet vill jag gå igenom hemma vid köksbordet i Göteborg och bli så där Teneriffa-romantisk och glad.

Kvar att njuta:

# En löptur tidigt imorgonbitti.

# Fruktfrossa samt en croissant med nutella och en dubbel espresso på frukostbuffén.

Sen är jag redo för sidvind och motvind på löparbanan vid Ullevi och havregrynsgröt med mellanmjölk.

Och sen vill jag blogga om:

# Olas och min sista och bästa topptur som slog löpning ovan bananerna med hästlängder.

# Det äckel jag känner inför all-inclusivekulturen.

# Föräldrar, solande och barn. Jepp, dags för lite föräldrahets! Och det handlar inte om hur de exponerar sina barn för solen…för det gör de flesta inte alls.

# Aktiviteterna som inte var löpning.

# Och så det där jag nämnde i början – att hitta träningstid under familjesemestern.

Nästa gång vi hörs är jag i Göteborg.

Filmtajm: Löpning lite högre ovan bananerna

Yes, idag blev jag en youtuber på allvar. Johanna önskade nämligen mer löparfilm här i bloggen så jag och sambon passade på att spela in två klipp under dagens löptur upp till samma bananer som vi besökte för några dagar sedan. Klippen passade jag på att ladda upp med telefonen samtidigt som jag nattade en inte ont anande bebis…

Nåväl.

Min uppladdning inför ”toppturen” hade precis som vanligt varit helt förkastlig. Jag hade till exempel sprungit fem tusingar i högt tempo på morgonkvisten. Fast när sambon ville upp till bananerna igen så kunde jag liksom inte säga nej, hur skönt det än skulle vara med mer än typ fem timmars löpvila nån gång på det här jävla stället…

Vi nöjde oss inte med samma vändpunkt som förra gången utan passade på att ta en extra kilometer uppför berget i sand och rullgrus som dammade kring fötterna. Väldigt värt faktiskt, då ett helt magnifikt landskap gav oss så mycket ögongodis att det var svårt att lämna stället.

I den första filmen har vi bara kommit halvvägs och reflekterar lite kring dagsform, väder och huruvida Olas huvud faktiskt är 46 grader varmt… Ni behöver inte bry er så mycket om oss. Kolla på utsikten istället!

I den andra filmen har vi nått vår topp och reflekterar hur vi ska få ut kaktustaggen som Ola har fått i sitt finger… Ni behöver inte bry er om vårt snack här heller.

Löpning ovan bananerna

Ola som hade vilat sig i form från löpning i några dagar var sugen på höghöjdsträning igår. Jag som absolut inte hade vilat, faktiskt i bara några få timmar, var inte lika pepp på en fem kilometer brant klättring rakt upp i himlen till en bananodling. Det enda jag kunde tänka på var den fem kilometer långa nedförsbacken som skulle komma sen. Därefter visualiserade jag kvällens middag och det läskande rödvinet och sprang…

Och ni vet ju hur det är – en ångrar aldrig ett löppass. Efteråt. För jag svor ganska många gånger inombords på vägen upp när solen brände i nacken och på ryggen, svetten klibbade och benen var tunga som bly. Inom mig pågick mantrat ”Vila kan du göra när du kommer hem till Sverige. Njut av vyerna och utsikten. Det här är ju något du drömt om!”

På instagram finns en film när jag tar de sista och stapplande stegen på stigningen. Man kan riktigt se hur jag både lider och älskar på en och samma gång…

Fast jag ångrade såklart inte vårt lilla äventyr när vi vände om och jag kunde släppa ut benen i fem kilometers nedförsdans med havet i blickfånget.

Löpning ovan bananerna seglar definitivt upp på förstaplatsen av samtliga träningspass som hittills har sprungits på Teneriffa. Vi får se om vi hinner toppa den här goa höghöjdsträningen med något smaskigt innan söndag.

En minitopptur på Teneriffa

Det är väldigt varmt här på Teneriffa just nu och vi skäms bort med en temperatur på över 30 grader den mesta av vår vakna tid. Löpningen fixar jag därför helst i ottan innan solen går upp. Det skulle funka fint sent på kvällen också, men eftersom jag är kvällstrött har jag somnat ifrån alla sådana pass…

Igår eftermiddag tyckte jag och sambon, trots värmeböljan, att det skulle vara skönt att komma ut och röra på oss en sväng utan barn och barnvagnar. I utkanten av byn ligger en fin kulle med utsikt över havet. Det kändes som ett lagom utflyktsmål innan middagen.

Vi tog på oss träningskläderna på grund av hög svettrisk, men valde att promenera upp. Uppförsbacken till toppen visade sig vara drygt två kilometer och jag planerar att lägga till den kroken till någon av mina morgonlöprundor sen. För dammet runt löparskorna var härligt och utsikten gjorde oss inte besvikna direkt, trots att diset låg tjockt över havet.

Nedan följer ett bildspel över vår topptur. Det börjar bra, men blir bara bättre och bättre…

Hit vill jag tillbaka och njuta minst en gång till innan vi åker hem!

Löparbilderna från Teneriffa som du inte vill missa

Hej på er! I söndags bytte jag, min familj och svärisarna snöblandat regn i Göteborg mot strålande solsken på Teneriffa. Måste ge oss några ordentliga klapp på axlarna för den lilla manövern. Sedan dess har jag inte brytt mig om en endaste väderleksrapport…

Vi ska hänga här i två veckor och samtliga löprundor har varit och kommer att vara lättklädda. Det har redan blivit några turer i löparskor såklart och jag tänkte bjuda på fyra bilder. Se det som en godispåse som du antingen njuter av eller blir avundsjuk på.

Vi börjar med den första löpturen som inträffade i måndags. Jag kände ett starkt behov av att posera framför en båt. På bilden sitter jag högröd i ansiktet och gastar stränga fotograferingsdirektiv till Ola. Redan där och då kände jag att den officiella bloggposen för ”Teneriffa  2017” var redo att spikas.

Under samma löptur lurade sambon ner mig i lite sämre kvarter och vi hamnade i en djup ränna där det luktade bajs. Föräldrarna på vift kände sig ändå lite wild and crazy bland all grafitti och skit. Så ja – VÄRT! Och otroligt skönt att komma upp över ytan och känna havsbrisen sen…

Dagen därpå struntade vi i skitrännan och höll oss längs med havet och i kanten av bergen. Det var en ljuvligt vacker tur och jag kände att jag aldrig mer vill ha mer kläder på kroppen än vad jag har på bilden. Tur att den svenska sommaren är ganska nära ändå, men jag kommer nog att frysa en del när jag springer lättklädd i Göteborg i slutet av mars och i april…

På den sista bilden går sambon och väntar på mig som envisas med att fotografera blommor och berg. Efter kommer jag och gastar ”Hur sjutton ska jag kunna peaka som influencer om jag och du inte tar det på allvar?!”

Löpningen är ju en väldigt liten del av den här familjeresan, men eftersom jag har betalat halva trippen så är det ju inte mer än rätt att jag tar mig en springtur varje dag. Fast för idag är det färdiglöpt då jag kirrade morgonjoggen 05.50 i morse i beckmörker. Resten av den här dagen ska vi spendera nere på stranden och plocka snäckor trots att vi redan har plockat cirka en miljon.

Ha det fint så hörs vi snart!

Klorförgiftade intervaller

Lördag förmiddag spenderade jag som en strandad val på badhuset. Insåg nämligen ganska snart att det var poolen för de allra minsta barnen som passade mig bäst rent temperaturmässigt. Vi hade dock lämnat bebisen hos farmor och farfar och fyraåringen och Ola vill hellre vara på djupt vatten, så jag var den där creepy vuxna personen som då och då gästspelade och krälade runt helt ensam utan barn bland leksaksgrodor i småbarnspoolen… Livet handlar ju ändå om att överleva. Eller hur?

Besöket på badhuset sög musten ur tanten och trots frenetiskt duschande luktade jag fortfande klor. När vädret blev dåligt, eftermiddagen kom och det var Mia-tid för intervaller höll intervallerna (för andra gången den här veckan) på att inte bli av. Då fick sambon för sig att han skulle med, så då kunde jag inte banga…

Förväntningarna på träningsprogrammets 3×2000 meter var låga, men jag bestämde mig för att hålla ihop det i jämn fart. Ola visste en raksträcka ”som passade perfekt” att springa fram och tillbaka på. Nedan ser ni ett smakprov på första kilometern av intervall nummer två då vi hade vinden i ryggen i en lätt medlut som övergår i platt. Härligt! Bakom krönet där borta döljer sig dock den andra kilometern av intervallen, som lutar svagt uppför… Och intevall ett och tre smyckades av stark motvind.

Mina första långa intervaller på typ ett och ett halvt år gick ändå bra. Trots klorförgiftning tuffade vi på i 4.15-4.25-fart beroende på lutning och vind. Jämnt och fint hela vägen, vilket kändes som träningspassets viktigaste mål.

Den här veckans träningsprogram skvallrar om maxfart och 10×400 meter. Eventuellt kommer det också att ske ett test på 100 kilo i marklyft då jag lyckades lyfta 95 kilo i fredags. Fast det beror på om jag hinner gå till gymmet överhuvudtaget. Sånt är livet, men det flyter på!

Världscupen i Ulricehamn med solsken och nödkorvar

Jag och sambon fixade oss en dag ledig från föräldralivet. Medan barnen hängde med farmor passade vi på att åka till Ulricehamn och kolla på Världscupen i längdskidor. Vi packade bilen helt full med Olas bror med familj och fick oss en fantastisk dag utomhus.

Jag konstaterade rätt snabbt att min girlcrush på främst Marit Bjørgen, men även på alla andra starka och coola skidkvinnor inte har gått över. När herrarna startade upptäckte jag att jag fortfarande är kär i dem också. Det var helt enkelt väldigt mycket kärlek längs med spåret och den där drömmen om att jag och Marit ägnar våra dagar åt att springa mosslöpning i Norge lever fortfarande kvar…

Förutom grym skidåkning och kärlek präglades dagen av sol, kalla tår, nödkorvar i väntan på lunchsoppan och stödchoklad efteråt eftersom soppan inte gjorde oss mätta. Vi fick rysningar längs med ryggraden av det fantastiska publikstödet till skidåkarna, som även vi fick äran att vara del av. Vi gladdes år Marit Bjørgens seger, Charlotte Kallas och Marcus Hellners bronsmedaljer och Hanna Falks och Daniel Richardssons överraskande storlopp.

Att spendera en hel dag utomhus i ett skogsbryn och kolla på en spännande världscup var guld för kropp och själ. Imorgon tittar vi på stafetten från TV-soffan. Det blir härligt det också.

Här kommer en drös med bilder från åskådarplats. Skidåkarna, dagens stora hjältar, lyser dock med sin frånvaro i bildarkivet. De var alldeles för snabba för fotografen…