Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    december 2017
    M T O T F L S
    « Nov    
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031

Löparbilderna från Teneriffa som du inte vill missa

Hej på er! I söndags bytte jag, min familj och svärisarna snöblandat regn i Göteborg mot strålande solsken på Teneriffa. Måste ge oss några ordentliga klapp på axlarna för den lilla manövern. Sedan dess har jag inte brytt mig om en endaste väderleksrapport…

Vi ska hänga här i två veckor och samtliga löprundor har varit och kommer att vara lättklädda. Det har redan blivit några turer i löparskor såklart och jag tänkte bjuda på fyra bilder. Se det som en godispåse som du antingen njuter av eller blir avundsjuk på.

Vi börjar med den första löpturen som inträffade i måndags. Jag kände ett starkt behov av att posera framför en båt. På bilden sitter jag högröd i ansiktet och gastar stränga fotograferingsdirektiv till Ola. Redan där och då kände jag att den officiella bloggposen för ”Teneriffa  2017” var redo att spikas.

Under samma löptur lurade sambon ner mig i lite sämre kvarter och vi hamnade i en djup ränna där det luktade bajs. Föräldrarna på vift kände sig ändå lite wild and crazy bland all grafitti och skit. Så ja – VÄRT! Och otroligt skönt att komma upp över ytan och känna havsbrisen sen…

Dagen därpå struntade vi i skitrännan och höll oss längs med havet och i kanten av bergen. Det var en ljuvligt vacker tur och jag kände att jag aldrig mer vill ha mer kläder på kroppen än vad jag har på bilden. Tur att den svenska sommaren är ganska nära ändå, men jag kommer nog att frysa en del när jag springer lättklädd i Göteborg i slutet av mars och i april…

På den sista bilden går sambon och väntar på mig som envisas med att fotografera blommor och berg. Efter kommer jag och gastar ”Hur sjutton ska jag kunna peaka som influencer om jag och du inte tar det på allvar?!”

Löpningen är ju en väldigt liten del av den här familjeresan, men eftersom jag har betalat halva trippen så är det ju inte mer än rätt att jag tar mig en springtur varje dag. Fast för idag är det färdiglöpt då jag kirrade morgonjoggen 05.50 i morse i beckmörker. Resten av den här dagen ska vi spendera nere på stranden och plocka snäckor trots att vi redan har plockat cirka en miljon.

Ha det fint så hörs vi snart!

Klorförgiftade intervaller

Lördag förmiddag spenderade jag som en strandad val på badhuset. Insåg nämligen ganska snart att det var poolen för de allra minsta barnen som passade mig bäst rent temperaturmässigt. Vi hade dock lämnat bebisen hos farmor och farfar och fyraåringen och Ola vill hellre vara på djupt vatten, så jag var den där creepy vuxna personen som då och då gästspelade och krälade runt helt ensam utan barn bland leksaksgrodor i småbarnspoolen… Livet handlar ju ändå om att överleva. Eller hur?

Besöket på badhuset sög musten ur tanten och trots frenetiskt duschande luktade jag fortfande klor. När vädret blev dåligt, eftermiddagen kom och det var Mia-tid för intervaller höll intervallerna (för andra gången den här veckan) på att inte bli av. Då fick sambon för sig att han skulle med, så då kunde jag inte banga…

Förväntningarna på träningsprogrammets 3×2000 meter var låga, men jag bestämde mig för att hålla ihop det i jämn fart. Ola visste en raksträcka ”som passade perfekt” att springa fram och tillbaka på. Nedan ser ni ett smakprov på första kilometern av intervall nummer två då vi hade vinden i ryggen i en lätt medlut som övergår i platt. Härligt! Bakom krönet där borta döljer sig dock den andra kilometern av intervallen, som lutar svagt uppför… Och intevall ett och tre smyckades av stark motvind.

Mina första långa intervaller på typ ett och ett halvt år gick ändå bra. Trots klorförgiftning tuffade vi på i 4.15-4.25-fart beroende på lutning och vind. Jämnt och fint hela vägen, vilket kändes som träningspassets viktigaste mål.

Den här veckans träningsprogram skvallrar om maxfart och 10×400 meter. Eventuellt kommer det också att ske ett test på 100 kilo i marklyft då jag lyckades lyfta 95 kilo i fredags. Fast det beror på om jag hinner gå till gymmet överhuvudtaget. Sånt är livet, men det flyter på!

Världscupen i Ulricehamn med solsken och nödkorvar

Jag och sambon fixade oss en dag ledig från föräldralivet. Medan barnen hängde med farmor passade vi på att åka till Ulricehamn och kolla på Världscupen i längdskidor. Vi packade bilen helt full med Olas bror med familj och fick oss en fantastisk dag utomhus.

Jag konstaterade rätt snabbt att min girlcrush på främst Marit Bjørgen, men även på alla andra starka och coola skidkvinnor inte har gått över. När herrarna startade upptäckte jag att jag fortfarande är kär i dem också. Det var helt enkelt väldigt mycket kärlek längs med spåret och den där drömmen om att jag och Marit ägnar våra dagar åt att springa mosslöpning i Norge lever fortfarande kvar…

Förutom grym skidåkning och kärlek präglades dagen av sol, kalla tår, nödkorvar i väntan på lunchsoppan och stödchoklad efteråt eftersom soppan inte gjorde oss mätta. Vi fick rysningar längs med ryggraden av det fantastiska publikstödet till skidåkarna, som även vi fick äran att vara del av. Vi gladdes år Marit Bjørgens seger, Charlotte Kallas och Marcus Hellners bronsmedaljer och Hanna Falks och Daniel Richardssons överraskande storlopp.

Att spendera en hel dag utomhus i ett skogsbryn och kolla på en spännande världscup var guld för kropp och själ. Imorgon tittar vi på stafetten från TV-soffan. Det blir härligt det också.

Här kommer en drös med bilder från åskådarplats. Skidåkarna, dagens stora hjältar, lyser dock med sin frånvaro i bildarkivet. De var alldeles för snabba för fotografen…

När det aktiva familjelivet når sin kulmen

Det händer inte när vi ger oss ut på äventyr i skogen eller längs med strandkanten. Det händer inte när vi går på Liseberg. Det händer inte när vi hänger tillsammans på löparbanan. Det händer inte när vi åker tåg genom hela Sverige. Det aktiva familjelivet når sin kulmen i vardagen. När vi ska hämta en soffa på Hisingen till exempel…

Och det är inte det enda vi ska göra. Vi ska först hämta ett gratissläp på Rusta och därefter hämta soffan som vi sen ska köra till huset som ligger cirka en timme utanför Göteborg. Jag har tränat på morgonen med bebisen som sällskap. Tillsammans med båda kidsen hämtar jag nu pappan på gymmet alldeles innan avfärd som måste ske 15.40, eftersom vi ska hämta släpet 16.00.

Vi får vänta lite på pappan utanför gymmet och fördriver tiden med att mata änderna med brödet, som vi egentligen skulle ha haft till kvällens soppmiddag, som jag har förberett under dagen och som skvalpar i en burk nerslängd i en tygkasse. Som tur är uppstår det väntetid på soffan som vi ska hämta senast klockan 17, så jag hinner slinka in på Coop och köpa nytt bröd. När jag står i kassan ringer Ola och berättar att bebisen spårat ur. Det är inget konstigt med det, jag skriker också när jag blir hungrig.

Soffan lyfts på gratissläpet och vi kommer äntligen iväg mot huset. Själva utflykten handlar, förutom att vi ska frakta dit en soffa, också om att vi ska äta den där soppmiddagen i vårt andra hem. Torsdagsmys för hela familjen liksom!

Jag och Ola bär in soffan och jag börjar gasta eftersom jag fått världens största sticka i handen, men eftersom den är så stor går den lätt att avlägsna, så det är bara att fortsätta bära. Fyraåringen har dragit fram sina miljoner bitar Duplo-lego och vi får sicksacka för att inte skada fötterna.

Under tiden värms den där soppan jag förberett under dagen på spisen. Den är jättegod tycker vi vuxna, men storbarnet vägrar och äter bara bröd. Vi äter en halv påse kvarglömda chips till efterrätt. Lite festligt ska det ju va ändå när vi har åkt hela vägen till huset en helt vanlig torsdag.

Allt diskas och packas ihop och vi beger oss hemåt mot Göteborg. Efter två minuter i bilen sover båda barnen och efter en liten stund sitter även jag och dregglar i baksätet.

Det är familjeaktiviteter när de är som bäst på en helt vanlig torsdag!

Och sådana här finutflykter framstår knappast som ett äventyr i jämförelse.

Exklusiv bildbomb från familjealbumet, men vad är det som saknas?

Förvänta er inget naket eller annat smaskigt på grund av ordet exklusiv i rubriken. Nakenblogg var något jag höll på med förr. En exklusiv bildbomb är egentligen bara en omskrivning av att jag låter er få en glimt av hur vi har det på både in- och utsidan i det där nybyggda huset som jag tjatar så mycket om.

Nåväl.

Helgen vid havet blev bokstavligt talat en solskenshistoria med strandpromenader, klippklättring och sent soffhäng med chips framför tvivelaktig amerikansk film.

Jag har för ovanlighetens skull fotograferat massor! Vilket på minussidan har bidragit till lätta köldskador på fingrarna eftersom jag inte är skillad nog att hantera en systemkamera med vantarna på.

När jag tömmer kameran upptäcker jag dock ett stort svart hål. NÅGOT FATTAS MIG! Det finns betydande grej i mitt liv som jag längtade efter, men inte kunde genomföra trots perfekta förutsättningar.

När ni skrollar igenom bilderna nedan kanske ni upptäcker helgens svarta hål, som i och för sig gick väldigt bra att leva med.

Någon som vågar sig på en gissning? Vad var det som fattades mig i helgen?