Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Finns det ”alternativ träning”?

Självklart har man sin favoritsport och ibland flera. För min del är det väl ganska enkelt att förstå att det är löpning som ligger mig varmast om hjärtat. Det är också med löpningen jag känner mig helt trygg. Jag vet vad jag ska göra, ibland hjälper jag till och med andra att ta reda på vad de ska göra.

För några år sedan var löpningen så stor och viktig för mig att jag såg på all annan träning som ”alternativ”. När man kallar något för alternativt känns det som om det inte är på riktigt…

Ur en motionärs synvinkel är all träning och rörelse ”på riktigt” och i min mening lika viktig. Kanske är det där Yoga-passet till och med viktigare än din huvudsport för under Yogan kopplar du av och kommer ner i varv. Eller när du väljer att klättra trots att du är höjdrädd och din självkänsla växer med flera miljoner – då har du gett dig själv en större present än om du utövat något du är trygg med.

Förstår du hur jag menar?

Jag menar inte att det är fel att jobba målinriktat med en idrott – det gör jag ju själv också i perioder

Fast jag har tänkt om och tänker aldrig på någon träning som ”alternativ” längre. Det är träning. Min träning. Och eftersom träningen är mitt val, kan den aldrig bli ”alternativ”.

Min träning går bra nu. Jag springer, cyklar, simmar och styrketränar. Jag har yogan som en ständig bubblare. Snart kommer det säkert att hända.

Många små spottloskor bygger en hel å ni vet.

Gult är inte precis fult

Eller på mig är det ganska fult. Jag trivs därför inte alls i gult.

Längs med den här gula gatan i skogen däremot – där trivdes jag! Det krävdes ingen sol för att känna sig som en solskenslöpare. Trädens gula prakt fixade känslan av ljus och fägring.

Naturen är magisk just nu, precis som den är under alla andra årstider.

Mitt bästa drag i dag var därmed inte att jag stressade ner på stan och köpte en badmössa och simglasögon (återkommer till det…). Mitt bästa drag var att bege mig till skogs i förmiddags och samla kraft.

Tack gula gatan (som ni hittar bakom Brudarebacken längs med Skatåsmilen) för det!

Hej Friskis & Svettis – viktigt att tänka på vid köp av årskort!

Det känns så kul att vara med årskort på Friskis & Svettis igen, men jag har velat länge mellan olika träningsanläggningar. Vad som avgjorde att det blev Friskis igen? Här kommer tips på vad du kan tänka på när du investerar i ett nytt träningskort.

# Lokalisering – det ska vara enkelt att ta sig dit. I mitt fall avgjorde det faktum att jag har ett Friskis & Svettis på vägen till och från jobbet. Den anläggningen ligger till och med så nära att jag kan lunchträna. På helgerna och under kommande föräldraledighet tar jag mig istället lätt till träningsanläggningarna som ligger nere på stan (eller går till Citygym där jag också har kort…).

# Utbud – vad vet jag att jag vill träna? För mig är det just nu viktigt att få tillgång till pulshöjande och svettiga spinningklasser och bra gym. Jag älskar Friskis multihall på Kungsgatan i Göteborg. När ungen i magen väl är ute ser jag framför mig, hur jag precis som förra gången, använder Friskis stärkande pass Cirkelfys i min uppbyggnadsträning.

# Öppettider – när kan jag träna? Jag har lusläst passchema och öppettider för att säkerställa att det passar min vardag. Ser bland annat fram emot en ny rutin med morgonspinning en gång i veckan och gympass innan och direkt efter jobbet. Bland annat.

# Trivsel – stämning och träningsglädje! Jag vet av tidigare erfarenhet att jag trivs på Friskis & Svettis.

# Behov av att ha kidsen på gymmet? Friskis & Svettis har barnpassning och när kiddot är supermini får det dessutom följa med in på ett gym nära mig under vissa tider.

Ovanstående punkter var avgörande för mig när jag återigen valde att lägga mina pengar på Friskis & Svettis. Fyll gärna på om du har fler grejer som det är värt att tänka på när man investerar i ett träningskort.

Min gravidträning i vecka 22…23 nånting

Jag börjar bli gravid, frodig och härlig och brösten fyller äntligen ut en A-kupa utan att det glappar. Kroppen förändras på både ut- och insidan och har så gjort en längre tid. Det bor en filur i min mage som ganska ofta gör sig påmind med ett gäng behagliga sparkar, vilket känns märkligt.

Efter att ha haft det jäkligt tufft med gravidillamående under i princip hela november och december förra året är jag glad över att jag mår så himla bra nu, både fysiskt och psykiskt. Då satt jag och höll i mig, tuggade på frukt och drack juice dygnet runt för att ta bort känslan av att vilja kräkas. När jag sprang kände jag mig sjösjuk. Ändå mådde jag bättre under tiden jag sprang, än när jag inte gjorde det. Ibland samlade jag kraft och styrketränade, det fick mig också att må tillfälligt bättre.

Sedan årsskiftet mår jag bra i hela gravidkroppen dygnet runt vad jag än gör.

Det är spännande hur olika graviditeter kan vara. Den här filuren skulle förmodligen inte ha tillåtit mig att skutta runt 30K på Lidingö på nästan medaljtid i graviditetsvecka 17 (en kisspaus när det var fyra kilometer kvar sumpade medaljtiden) eller springa en kuperad mara på 3.30 i vecka 7, som Moa gjorde. Den här filuren har däremot varit med om mitt pers i marklyft och tillåter mig fortfarande att lyfta tungt i de flesta övningar. Däremot har jag alldeles nyss insett att jag inte kan ligga på mage på platt underlag och göra rygglyft… Dessa begränsningar!

Sedan några veckor tillbaka har jag dragit ner på löpningen och det finns noll prestation inblandat. Jag springer i lugnt tempo 2-4 gånger i veckan, typ 6-10 km och njuter av varje steg. Gravidroppen vill inte springa fort och det behöver den såklart inte heller. På gymmet däremot känner jag mig stark som en oxe. Jag genomför fortfarande alla övningar som jag alltid har gjort, men maxlyfter inte i marklyft och ligger inte på mage som sagt.

Bålen är fortfarande under grym kontroll. Den inre magmuskulaturen samarbetar finfint när jag utövar dynamiska plankor på pilates- och bosubollar. När jag kopplar på muskulaturen så syns knappt gravidmagen, som är rätt framträdande annars. Jag gör inga situps, men det gör jag ju inte i vanliga fall heller, så det skulle ju vara sjukt onödigt att börja med det nu.

Jag följer såklart rådet att man inte ska äta för två under graviditeteten. Istället äter jag för tre eller fyra för att vara på den säkra sidan. Den i vanliga fall bottenlösa kvinnan har numera utrymme size världsrymden för ätbara saker. Jag försöker äta bra och näringsrikt precis som vanligt och är fortfarande ganska ofta en godisgris. Undviker allt det där som kan vara direkt skadligt, men kan inte följa livsmedelsverkets gravidråd om att använda lättprodukter. Tvi vale! Jag dricker ingen sprit och kan sakna ett glas rött till maten.

När löpning inte känns kul på en fläck längre planerar jag att ersätta den med spinning precis som förra gången. Styrketräningen lär följsamt och anpassad följa med hela vägen fram till BF.

Just nu är livet väldigt behagligt faktiskt och jag är chef över min egen gravidkropp. Jag känner med andra ord ingen osäkerhet i vad jag tränar, äter eller gör. Chef över min egen gravidkropp tänker jag vara ända till i slutet i av juni ungefär. Sen börjar, om allt går vägen, en spännande resa med en ny individ i familjen och nya fysiska prestationsmål för individens moder.

Sedan slutet av september förra året har ni alltså följt en gravidblogg.

Frågor på det?

Igår fräschade jag upp mig och fripassageraren med en sen kvällsrunda. Ljuvligt! menmia-gravid-mage

Löpare härdas i hällregn

Igår var vi ett helt  gäng med vuxna och ett barn som satte oss i bilen och åkte till annan ort. Huvudmålet är kräftskivan med ännu fler kompisar som äger rum ikväll.

Idag på förmiddagen ville dock tre i sällskapet träna. Ola, som har mitt tuffa träningsprogram (hehe), skulle springa tvåtusingar. Lars som varit skadad skulle springa kort och inte så snabbt (vilket betyder 6 km i 4.30-tempo…). Och så jag då, som har min alldeles egen strategi för att på sikt bli snabb igen, skulle springa 14 kilometer jättekuperad och mysig terräng i runt 6-minuterstempo, som veckans superlätta distans. Så vi spreds för vinden…

Höstluften var isig och klar där på morgonkvisten. Jag tyckte det var mysigt att ta på en löparjacka för att inte frysa ihjäl. Tuffade på och lyssnade på Jonas Buud i Maratonpodden och tyckte att livet var helt fantastiskt. Ganska snart började det dock att blixtra och åska nåt förjävligt och jag kände mig inte längre särskilt trygg till skogs. En liten stund senare öppnade sig himlen och bjöd på ett iskallt hällregn. Eftersom även luften var jäkligt kall frös jag snart så att jag skakade och tappade känseln i händerna. Ytterst obehagligt.

Fast ni vet när en har en plan… Jag höll mig till den. Kroppen ville såklart öka tempot för att bli varmare, men jag lät den inte. Huvudet ville gena hem till duschen, men nope det hände inte heller. Hällregnet avtog aldrig, värmen i kroppen lyste med sin fråvaro och skogen var mörk, men jag sprang mina 14 kuperade skogskilometer i planerat tempo.

Därför känner jag mig extra bra idag och är i toppform inför kräftskivan!

Vad tränar du den här veckan?

Tackar gudarna för att gårdagens vedervärdiga träningsvärk verkar ha släppt. The pain är alltid lite göttig till en början, men efter att ha vankat fram som en gravt skitnödig en hel söndag, uppskattar jag min normala gång igen.

Eftersom mitt andra hem i Uppsala stavas Friskis & Svettis och i Göteborg konstigt nog numera stavas City Gym ser jag framför mig pulsjympa, spinning, styrketräning och eventuellt något dansant. Plus lite lätt löpning då såklart. Det sistnämnda oftast på morgonkvisten.

Vi får se vad kroppen och humöret säger, men just nu är jag nedrans peppad för att ta i och ha roligt. Har lite annat inplanerat också. Ni vet det gamla vanliga. Fika, krogen och eventuellt bio… Med lite vilja och vaselin brukar det gå bra att få ihop.

Vad tränar du den här veckan?

Ambitionen att bli stark i överkroppen är ytterst långsiktig… #sparris
image

Drog den alternativa träningen till sin spets direkt

Vänner! Det här är en stor kväll. Jag har dels blivit med träningskort på Friskis & Svettis och dels skakat rumpan nästan blodig under ett pass Fuego. Jag rev med andra ord av det värsta passet direkt. För Fuego är egentligen inget för mig. Det går alldeles för fort till rytmer som min svennetråkiga kropp inte riktigt behärskar. Det är dessutom alldeles för populärt och trångt på dansgolvet och max 50 procent av deltagarna håller takten. Ytterst förvirrande. Men jag gjorde i vanlig ordning mitt bästa och svettades så där lagom mycket.

Varför går hon på ett pass Fuego om hon nu inte gillar det, kanske ni tänker nu. Jo, allt här i livet bör få minst två chanser innan det avfärdas. Nu har Fuego fått det och jag kan stolt gå vidare. Bra så. Det kan faktiskt vara så att jag aldrig mer går på ett pass av detta slag.

Imorgon fortsätter jag förhoppningsvis att utforska Friskis & Svettis utbud. Kul!

Nya feta träningskortet. Hade det inte varit roligare om det stod ”Lägg aldrig ägg”?
image

Det alternativa idrottandet – bowling på Bowlaget

Jag vill börja med att påstå att gårdagens bowlingmotstånd ”Karin Engen – the Striker” med stor sannorlikhet hade tjuvtränat innan vår drabbning. Hennes framgångar kan även bero på att hon just nu kör en massa alternativ träning, såsom rullskidor och cykel, medan jag bara springer och springer. Jag kan heller inte skylla mitt nederlag på dåliga blodvärden längre. Nåväl. Vad gårdagens personliga bowlingkatastrof beror på kommer att utredas under de närmsta veckorna.

Jag trodde inte att vi skulle svettas, men det gjorde vi. Det var som ett pulshöjande pass med endorfinpåslag och skrattattacker. Jag som aldrig hållit i en kettlebell i hela mitt liv uppskattade hålen att stoppa fingrarna i även om jag vid upprepade tillfällen fastnade i dem och höll på att följa med klotet ut på banan. Bowling är en tung sport. Åtminstone för ena armen och axeln som otaliga gånger svingas i en och samma rörelse under ett träningspass på 55 minuter. Sjukt bra träning inför Lidingöloppet om det skulle vara så att jag vill briljera och hjula på ena armen uppför backarna.

Det må ha varit ett idrottsligt nederlag igår. Fast är det något jag är bra på så är det att sitta på café, äta bakpotatis med skagenröra, dricka kaffe och smaska på chokladkakor. Det gjorde vi efteråt och där kände jag mig faktiskt lite bättre än Karin Engen – the Striker.

Tack för god match kära vän! Och förlåt mig för att jag under matchen spred rykten i mina kanaler på webben om att du är en fuskare. Det var inte meningen och inte särskilt sportsligt.

Stilstudie bowling.

Tennis med kollega

Mia (någon gång innan semestern): Jag skulle verkligen vilja lära mig att spela tennis! Anders, du kanske kan lära mig du som har varit proffs?

Anders (strax efter semestern): Såg du mailet? Vi kan spela i tennishallarna i Gränby. Klart vi ska spela tennis!

Mia (direktrespons): Jag har inga armmuskler och kan bli arg av bollsport.

Anders (efter cirka en sekund): Jag kanske kastar racketen på dig!

Det här blir spännande. Frågan är om det blir våldsamt eller ej.

I vilket fall som helst så kommer det väldigt lägligt. Kände under morgonlöpningen i morse att det här med den ena foten framför den andra börjar att bli alldeles för simpelt.

Det måste nog till en boll och en racket.