Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Linda Bengtzing bor i mitt huvud

Igår cyklade jag igen. Ni vet inomhus i grupp med andra. Spinning kallas det visst.

Jag har varit på två sådana pass tidigare detta år. Båda har varit för Andréa och jag har haft det bra då. Det har varit jobbigt, men musiken har varit grym och jag har kunnat sjunga med till nästan varje låt.

Igår kunde jag också sjunga med hela tiden, vilket är oerhört pinsamt. Jag vet inte om jag inbillade mig, men det kändes som om varannan låt under passet framfördes av Linda Bengtzing. Mellan mina kräkreflexer så sjöng jag med och satte varenda ord.

Hur f_n går det till?

Hur som helst så vill jag inte att ni ska må bättre än jag. Här är hon. Moahahahaha…

Att vara tvungen att ställa in efterlängtad fysisk aktivitet…

på grund av att röva och låren inte är i fas känns sådär kul. Jag vet precis vad som är boven i dramat. Det jag behöver allra mest är också det som sänker mig till botten efteråt. Oh yes, vi snackar styrketräning här.

Jag var så stolt över mig själv i måndags kväll då jag startade styrketräningen med en mycket dålig inställning, men skärpte till mig och lyfte tyngre än jag gjort tidigare på nästan samtliga övningar. Sambon hejade på och hyllade mina framsteg. Jag höll nästan på att slå knut på mig själv av mallighet.

Jag brötade in mig bland biffarna, spände mina små ärtmuskler framför gymspeglarna och tänkte read my t-shirt suckers! För kvällen till ära hade jag inte valt vilken tischa som helst utan finischer-tischan från Stockholm Marathon.

Igår joggade jag en kort sväng och det kändes okej. Idag – väldigt mycket AJ!

Hum. Yesterday was my birthday och jag blev 31 år. Kanske kom artrosen som ett brev på posten?

I vilket fall som helst känns det dötrist att ställa in en av veckans träningsutmaningar – Army på Sportlife Almedal för världens bästa Andréa. Jag hoppas verkligen att jag kan få till ett sånt pass innan tösen lämnar stan.

Som tur är har jag minst en utmaning kvar den här veckan att se fram emot. På fredag dansar Hellström Zumba tillsammans med AKA on the run.

Och det slog mig precis att jag inte ens äger ett par indoor shoes. Bara ett par maskintvättade och rena gamla löparskor. Hoppas det funkar. Jäklar asså. På fredag ska det skakas planka under bylsig t-shirt!

För dansa – det tror jag att jag kan ibland!

Säsongen är slut, men det här med att jag ska sluta motionera är såklart bara bullshit

Däremot så har jag lovat mig själv två viloveckor nu. Vila från löpning. Kanske nån lätt jogg här och där, lite snabbare ibland om jag känner för det. Allt går på känsla. Precis som vanligt alltså, men i mindre utsträckning. Vill jag hellre promenera och få frostrosor på kinderna så gör jag det. Vill jag riskera livet och hoppa ner i en simbassäng så är det helt okej. Kanske chockar jag till och med överkroppen med styrketräning. Eller så tar jag in på ett SPA i två veckor och lapar fruktdrinkar. Allt är möjligt.

I alla fall. Jag startade min viloperiod med att hoppa upp på en spinningcykel klockan 07:00 i morse.

Frågan är vilken utmaning som är störst för mig. Att springa 18.8 kilometer terräng eller gå upp 05:45 för att morgonträna? Det är inte helt självklart faktiskt.

Min tidiga närvaro skyller jag på morgonens instruktör – the one and only Andréa, som fick hjälpa mig till rätta i cykelsalen på Sportlife Exclusive som vore jag ett litet barn.

Benen var fortfarande lite möra efter lördagens Finallopp och pulsen hängde inte med alls till en början. Jag funderade faktiskt över huruvida jag var vid liv eller inte. Det blev dock bara bättre och bättre.

Nu har jag skottat kroppen full med müsli och kesomackor och är redo att göra något vettigt, men också lite ovettiga grejer. Det blir en bra dag verkar det som.

Jag fotade inget idag, så här får ni en bild på en annan cykel. Min cykel hemma i Hälsingland. Fin va?

När www-typer blir till verkliga människor – REAL PEOPLE!

I morse åt jag after-spinning-frukost med Andréa och Karin. Nåväl. Jag satt hemma i lägenheten och tryckte, hungrig som ett djur och väntade på att de andra två skulle spinna färdigt.

Ganska behagligt ändå. För även om jag inte cyklade just denna morgon så behöver jag ju ändå äta frukost och roligare och godare blir det med sällskap.

Både Andréa och Karin driver en varsin träningsblogg, som jag följer dagligen. Därför tycker jag att känner dessa två personer ganska bra trots att jag i stort sett bara sagt hej hej till Andréa vid två tillfällen och aldrig någonsin träffat Karin.

Vi vet liksom redan innan att vi har gemensamma intressen, att en av oss är gravid, att den andra ska åka och hälsa på sina föräldrar i helgen och så vidare. Man slipper den där första inkänningsfasen.

I alla fall…

Innan jag ens tagit min första tugga av surdegsbrödet råkade jag avslöja det enda som jag har mörkat i den här bloggen de senaste veckorna.

– Mia, ska du springa Finalloppet?
– JA DET SKA JAG!

Så enkelt var det. Någon behövde bara fråga.

På lördag ska jag alltså springa, klättra över trädrötter, bestiga mindre berg(?) och halka runt i lera i 18.8 km på tävling. Det ska bli galet kul 😀 MEN! Det finns såklart en anledning till att jag inte bloggat ihjäl det här eventet, som jag brukar göra annars.

Självklart kommer jag att göra så gott jag kan, men det är absolut inte samma press som inför Lidingöloppet. Finalloppet blir en kul grej helt enkelt. Som en liten förlängning av en smärtsam, men ändå väldigt fin säsong med stora framgångar i en helt vanlig motionärs liv.

Heja mig! Finalloppet here I come. Love gettin high on carbs again…

Alternativ träning är från och med idag en del av mitt liv

Klockan 07.00 denna ruggiga söndag morgon ringde klockan *dubbelsnark*

Ett tag tänkte jag ”Vi skiter i det här! Pengarna till Rosa Bandet är ju ändå redan inbetalda och det är det viktigaste!”

Men nej, ett sånt beteende finns ju inte på kartan egentligen. Självklart startade vi dagen rosa på en varsinn spinningcykel! Instruktör för dagen var Andréa Hultgren som tog oss upp för Hagnesta Hill till tonerna av Kent. Jag höll mig till pulsplanen och kunde sjunga med i varenda låt.

Mersmak? Oh ja! Vi kan faktiskt säga att det här var en mycket bra nystart på mitt nya träningsliv – det alternativa träningslivet, som kommer att innehålla både det ena och andra framöver.

Efter vårt besök på det Rosa dygnet begav vi oss till ett café och intog gröt- och müslifrukost. En hur bra start som helst på dagen alltså, men nu vill jag mest sova faktiskt 🙂

Titta vad flottiga, rödblommiga och hungriga vi har varit idag!

Den alternativa träningen innehåller bland annat ett rosa cykelpass

Nej så mycket tränat har det inte blivit dagarna efter Lidingöloppet. Kroppen och huvudet trivs oroväckande bra i soffan och allra bäst när jag öppnar en folköl och tittar på typ Idol. Som ni kanske fattar så är detta inte hållbart i längden. Inom kort kommer jag att klättra på väggarna och utsätta mina löparskor för sexuellt ofredande.

I alla fall…

Söndagen den 3 oktober klockan 08:00 sparkar jag igång min alternativa träning med ett cykelpass på Sportlife Exclusive i samband med det Rosa dygnet. Att cykla både till förmån för sig själv och för bröstcancerforskningen känns bra.

Jag och sambon har valt Andréa Hultgrens pass Hagnesta Hill. Vi kommer att spinna all in till tonerna av Kent. LOVE! Efter passet äter vi lyxfrukost på stan.

Bor du i Göteborg så hoppas jag att vi ses där med morgonfrilla, hög puls och svettringar under armarna.