Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Återhämtning betyder sällan att sitta stilla

Näe, man behöver inte sitta på röven eller ligga i sängen för att återhämta sig. De flesta av oss lever ju faktiskt liv som aldrig tillåter det, utan kräver aktiv vila. Idag behövde jag väl själv typ återhämta mig efter gårdagens tremilare.

Det gjorde jag bland annat så här:

På förmiddagen hängde jag med en drös kids i trädgården. Dels försökte jag få till en helt egen stretchsession, vilket gick sådär och dels körde vi ett kort men effektivt utomhusfyspass. Nedan ser ni hur tant har viridit ut och in på sig för att ge barnen en riktig utmaning i övningen Den snubblande elefanten

Fotocred till Olas bror Håkan som ertappade mig när jag mitt i ledigheten tog chansen att få vara coach och fänglsa en tacksam publik…

Fast hjula, jaga och klättra på varandra fick de göra själva. När utomhusfysen var avklarad kände jag liksom att jag hade gjort mitt som coach.

Lite senare promenerade jag, Ola och kidsen ner till Åmåls stadskärna som är väldigt mysig och har en bra lekpark. Även där hade jag svårt att sitta still, men det fastnade inte på bild. Jag vill dock höja ett finger här och be er att inte låta er förledas av solskenet. Visst var det ljuvligt, men vinden var iskall. Så efter ett tag ville jag gå hem… Och sen vi fastnade inne i några timmar. Man måste ju äta och sånt också.

Klockan hann faktiskt bli efter 17 innan jag fick komma ut på dagens löprunda vars främsta syfte var att känna efter om det gjorde ont någonstans. Det gjorde det inte och att jogga en åtta med handbromsen i hela vägen runt var inga större problem. Så imorgon slänger jag in lite superkompensation, vilket innebär en vilodag från all typ av träning, innan jag på tisdag börjar rocka vecka tre i mitt träningsprogram.

Om jag känner mig återhämtad efter tremilaren? Oh ja! Ska jag vara ärlig så tror jag att gårdagens miniäventyr har stigit mig åt huvudet. Skallen och mitt feta ego tycker nämligen att de 30 kilometer jag lade bakom mig är en betydligt större grej än vad kroppen tycker om prestationen. Lite pinsamt…

Stjärnlöpning med familjen som utgångspunkt

Stjärnlöpning är en mycket bra grej tycker jag. Det innebär att du har en utgångspunkt som du gör kortare löparutflykter ifrån. Mellan varje utflykt återvänder du till utgångspunkten. Detta upprepas till du har fått ihop önskad distans eller helt enkelt inte orkar mer. Sen om dina utflykter skapar ett stjärnmönster spelar mindre roll… 🙂

Stjärnlöpningen passade perfekt igår när jag var sugen på en återhämtningsjogg efter lördagens intervallpremiär. Jag valde att ha familjen som utgångspunkt. Vi startade samtidigt – jag springandes och de andra promenerandes. Mitt mål var att skrapa ihop 7.5 kilometer återhämtningsjogg. Deras var att ta sig till lekplatsen och stanna där en stund. Jag gjorde utflykter på mellan 800 och 2000 meter och stannade mellan varje för lite snack och lek. När jag var färdig promenerade vi hem igen tillsammans. Då kom också ösregnet…

Stjärnlöpning är ett perfekt sätt att träna tillsammans på, men ändå inte. Är ni två föräldrar som vill springa kan ni ta varannan utflykt. Stjärnlöpning passar självklart också för grisiga intervaller. Det får bli nästa gång…

Familjärt och roligt, men framförallt skönt för morsans slitna löparspiror… 😉
menmia-lekplats-barn-träning
Jag blir bättre och bättre på att ta kort… Den minsta var också med, men fick inte plats.
menmia-familj-lekplats-löpningmenmia-lekplats-familj-träning

Förkylningen – Mia: 10 – 0

Jag tycker att jag gör alla rätt.

Jag äter näringsrikt och medvetet (oh well…som bas i alla fall toppat med dillchips och fulchoklad)

Jag lägger mig tidigt (LÄS 20:00) och sover som en gris (förutom den där stunden vid 03:00 då jag är uppe och vankar, kissar och dricker vatten varje natt…)

Jag släntrar in sent på jobbet, förtar mig inte och lämnar bygget så fort jag kan.

Jag tar pauser med jämna mellanrum. Ibland microsover jag med fötterna i högläge (och stängd kontorsdörr).

Jag har aldrig bråttom längre. Allt får ta sin lilla tid.

Jag tränar absolut inte och vardagsmotionerar faktiskt knappt, då det tar för mycket energi och leder till hosta och snorsläpp.

Ändå blir jag knappt friskare alls.

Kvinnan som är van att ha världens bästa och snabbaste läkkött har tydligen tappat förmågan att piggna till från en vanlig sketen förkylning. Åtminstone går det oliiiiiidligt långsamt.

Vi pratade om det på jobbet idag att kroppen kanske är så upptagen med annat, det vill säga att vara gravid och förbereda sig för kommande kraftprov, att den liksom inte mäktar med att ta hand om förkylningen.

Kan det vara så ? Vad tror ni? Eller är det bara sådana här utdragna förkylningar i omlopp just nu?

Att vara höggravid är by the way ingenting i jämförelse med förkylningen… Mina värden (HB, blodsocker och blodtryck) är tipp topp. Jag har fortfarande inte samlat på mig någon vätska i kroppen och går med väldigt raska steg när förkylningen tillåter. Bebisen i magen mår prima och har energi och sparkförmåga som ett kärnkraftverk. Och det får väl ändå vara huvudsaken.

Picknick på Nationaldagen, för en hel evighet sen. Dagen innan började jag känna av och blev grisförkyld…menmia-förkyld

Me Myself and filmjölkslimpan

En vanlig och inte så förkyld dag fylld med tid för mig själv hade minst en timme spenderats på träning. Känner mig tvingad att inleda så för att ni inte ska tro att den här så kallade ”träningsbloggen” har tappat stinget…och bara äter.

Fast jag har aldrig problem att fylla min tid, vilket känns bra.

Flera timmar för mig själv, dunderförkyld- and preggostyle, då jag bara skulle göra saker jag hade lust med, resulterade i följande:

Två filmjölkslimpor. Jag utgick från det här receptet på filmjölkslimpa, men gjorde ganska mycket annorlunda… Hade inget grahamsmjöl, så det blev dinkel. Flytande honung lyste med sin frånvaro i skåpet, så det blev väldigt mjuk vanlig honung. Piffade till bröden med torkade tranbär och aprikoser samt slattar från en nötblandning och en påse flagad mandel.

Från färdig limpa till första smakprovet med smör. De blev lite platta, men ack så saftiga!
menmia-filmjölkslimpamenmia-filmjölkslimpa-1menmia-filmjölkslimpa4

Eftersom filmjölkslimpor inte behöver jäsa, men däremot ska gräddas like 4-EVER passade jag på att färga håret när limporna stod i ugnen. Det blir dock ingen bild på det eftersom jag ser ut precis som vanligt minus de gråa hår som jobbet har gett mig på sistone…

Just det – LUNCHEN! Vi äter alltid lunch tidigt på grund av barnets ät-och sovklocka, men idag drog jag ut på det ända till klockan var tre och njöt efterrätten direkt. Pannkakslunch alltså, gudars så gott. En stor bonus var att jag fick alla blåbär själv. I vanliga fall får jag slåss om dem med treåringen. Jag ger mig sällan…

Pannkakslunch!
menmia-pannkaka-blåbär

Dagens bonusaktiviteter:

# Hann ner på stan för att köpa mig ett par svarta byxor med resår i min vanliga storlek. Som jag har saknat ett par svarta byxor! Tack och lov är det i princip bara kalaskulan som har växt, så alla kläder jag investerar i nu räknar jag med att kunna ha sen. SOM KALASKULAN HAR VÄXT FÖRRESTEN – kika här 😀

# Har säkert spenderat minst två timmar på rygg antingen i soffan eller sängen.

# Fick äntligen fingrarna ur och blötlade mungbönor för groddning. Det är världens enklaste och godaste att grodda, men kan sitta långt inne när det är mycket annat att tänka på.

Min dag kan ju låta väldigt torftig och trist för den som kanske rivit av ett ultra, bestigit ett berg eller ätit spännande mat i Kina. Men vet ni vad? Detta var precis vad jag behövde. Det känns som om jag är på väg tillbaka. Och nu saknar jag min familj och ska ringa och tjata på dem att komma hem snart…

Väcka kropp efter halvmaratonlopp

Här ligger vi inte på latsidan direkt. Samtidigt är det precis det vi gör…

Idag har jag hängt i gymmet och styrketränat överkroppen försiktigt och dessutom varit ute och joggat en kort sväng nu på kvällskvisten. Jag har tagit det så lugnt att det snarare är att betrakta som välgörande vardagsmotion än träning…

Känner att det är läge att förvalta den träning som lördagens snabba halvmara faktiskt innebar för mitt hjärta och mina ben. Låta det landa i kroppen samtidigt som senor, muskler och ligament får återhämta sig. Jag har inga direkta känningar i kroppen, men i inledningen av den här veckan skyndar jag långsamt. Det blir träning, men bara den mjuka varianten. Träning som snarare ger energi och frisk luft än tröttar ut mig.

Förra veckans sälvecka, som toppades med en halvmara i tävlingsfart, ersätts därmed med en lugn återhämtningsvecka med aktiv vila och riktig vila.

Hösten är ju ung vänner och det kan mycket väl hända att det blir fler lopp framöver. Då vill jag vara så fräsch jag bara kan bli! Om tant fortfarande har förmågan att bli fräsch…

I jobbgymmet finns gigantiska ytor, sjukt många vikter och stora möjligheter…menmia-styrketräning-jobbet

Starta om maskineriet

Laddade hårt med sconesfrukost. Vilade. Tittade på Barnkanalen. Gruvade mig. Jag tycker inte om att springa när det känns tungt. Konstigt va? En måste ju jobba på att vara unik…

Bytte om till tights och linne. Det var några dagar sedan sist. Joggade försiktigt min välbekanta löprunda som mäter sju kilometer. Efter otaliga varv på den rundan kan jag inte påstå att den innehåller något som känns överraskningar eller hinder, vilket var helt perfekt en dag som denna.

Efter avslutat pass kastade jag mig ner i det konstgjorda och stickiga gräset på Heden. Långsam, trött och oerhört nöjd. Det är något speciellt med känslan av att resa sig efter att ha varit nere på botten. Starta om maskineriet,  växla upp och veta att det från och med nu bara kan bli bättre.

Jag kan nog inte förvänta mig eller tvinga fram någon snabb tävlingsform till nästa helg då det vore väldigt elakt mot kroppen. MEN DET GÖR INGET. Jag rör mig framåt. Jag har ett par ben. Det gör inte ont någonstans. Det är huvudsaken.

Nöjd och glad tant.
menmia-löpning-göteborg

Midsommar = Återhämtning

Jag startade min midsommarafton 06.00 i Göteborg med ett kort löppass och löpskolning under regntunga skyar. Morgonen var helt fantastisk, men jag började ganska snabbt att drömma om sill, jordgubbar och knäckebröd med lagrad ost…

Vi åkte mot vänner, torp och solsken lagom till lunch. När sällskapet bestämde sig för att gå till en sjö och basta och bada valde jag att lägga mig i den overkligt sköna gästsängen och sova. Kan vara det bästa jag har gjort den här veckan. När jag inte sov spanade jag på svalor genom fönstret och kände mig allmänt awesome och rofylld.

Lagom till vänner och kids kom tillbaka var jag på G igen och vi kastade oss hungrigt över jordgubbar med grädde strax innan kvällsgrillen. När alla barnen somnat blev det en hel del vuxet nattsudd med snacks och choklad.

Trots att jag höll mig till alkoholfria alternativ igår har midsommardagen gått i vilans tecken. Vi hängde kvar så länge vi kunde med våra vänner i torpet och jag lyckades även idag piska in en powernap på eftermiddagen. I övrigt har vi grillat korv utomhus, ätit blåbärsglass med chokladsås och umgåtts med hönor, får och kor.

Jag har helt enkelt laddat batterierna i väldigt gott sällskap. Det enda rätta för mig just nu.

Imorgon har jag faktiskt lite roliga löpargrejer på att-göra-listan att stå i. Med tanke på all den sömn jag håvat in på sömnkontot det senaste dygnet litar jag på att det kommer att spritta i benen och dessutom finnas energi över att dokumentera och blogga om det 🙂 Vi hörs!

Till dess kan ni väl njuta lite av min midsommaridyll tänkte jag.
menmia-gräklipp-midommarmenmia-midsommar-barnmenmia-komocka-midsommarmenmia-midsommar

Hur du återhämtar dig

Det är dagen efter ett långt långpass. För en av er har det inneburit en stor utmaning för kroppen och dessutom genererat ett rejält distansrekord. Rekord är till för att njutas av i några dagar. Hon ska därmed inte träna alls denna söndag – bara njuta av sin prestation.

Återhämtningen har gått bra med grekisk buffé och mycket skratt på en trevlig hemmafest kvällen innan. Ni kom i säng i skaplig tid och har sovit nästan åtta timmar.

Solen skiner utanför fönstret. Rörelse utomhus känns helt rätt. Det byts om till sportigare outfit, som passar bra för en långpromenad. Ni vet en sådan där promenad utan hets, som inte går särskilt fort, men innehåller spontana pauser för att titta på saker och ta in det som händer runtomkring. Hennes ben väcks till liv och mår prima. Det gör inte ont någonstans, det enda som känns är det där sköna pirret.

Efter önskemål stannar ni till i närmsta utegym. Hon vill veta vad en kan göra på det där stället. Du förvandlas från söndagsflanerare till strukturerad gymapa, som hänger, klänger, lyfter och ligger med näsan i gruset.

Fyllda med inspiration promenerar ni vidare. Skogsdungarna är magiskt gröna. Det börjar dock bli dags för coachen att åka hem till Göteborg, men först stannar ni till hos några vänner och dricker kaffe på deras soliga altan.

Jag tackar Stockholm för den här helgen som innehållit det bästa av de världar jag gillar mest. Coach Men Mia ser redan fram emot nästa storstadsbesök, då vi har andra mål och helt andra distanser att nå…Kortare och snabbare stavas det.

Imorgon ser jag fram emot att lägga en gnutta energi på min egen träning igen. Jag har pigga och taggade ben som längtar intervaller. På tisdag träffar jag återigen mitt löparlöfte i Göteborg. Då ska vi titta utanför komfortzonen en aning. Hon är redo för det.

En smak på dagens avkopplade bildskörd. En ska inte klaga.
menmia-återhämtningmenmia-råsunda

Påskutmaningen 2015 pass 2: Återhämtning för oss som älskar livet

Klockan slår om till 07.00. Jag har druckit kaffe och är ombytt till löparkläder. Ola, som precis kommit igång med sin löpning igen efter ett uppehåll, kommer på att han vill följa med. Mia blir mycket glad och väntar gärna in. Barnet leker nöjt med farmor när vi ger oss iväg.

Vi springer mot Vänern ty det finns nog ingen vackrare sjö i morgonljus. Eftersom det är ett återhämtningpass för mig, efter gårdagens snabba långpanna, får Ola bromsa och springa i mitt 5.30-tempo, något hans ben egentligen inte gillar. Försöker väga upp det genom att vara en snäll och pratglad fjälla. Det verkar som om jag lyckas.

Vi har det så himla bra och anländer det stora vattnet efter tre kilometer där vi tar en paus. Kvalitetstid kallas det visst. Efter sex kilometer är vi hemma igen. Ola nöjer sig. Jag känner mig fräsch, vill ha en morgonmil och fortsätter.

Det är inte bara löparbenen som mår bra av detta. När jag kommer hem känns det som om jag varit på SPA i en veckas tid. Återhämtning när den är som allra bäst.

Påskutmaningens pass nummer två blev något alldeles extra utan att vara något speciellt alls.

Vid Vänerns strand.
menmia-ola-vänernmenmia-vänern

En favoritlördag…

har inte alltid sett likadan ut genom livet. En gång i tiden satt jag säkert och förvärmde med några glas vin vid den här tiden. Såg därefter fram emot ett krogbesök (gärna med dansgolv) och om en hade tur blev det efterfest. Uppe till halv sex på morgonen? Nemas problemas!

Idag ser en favoritlördag ut som den idag på ett ungefär. Vissa variationer kan förekomma.

– Gå upp i ottan.
– Frukost med familjen.
– Medan pappan badar barnet helt skrynkligt, dammsuger och moppar jag hela lägenheten.
– Njuter en stund av den rena känslan.
– Strax efter lunch kommer jag på att jag fortfarande har pyjamasbyxorna på mig.
– Först vid tretiden byter jag om till annan outfit. Träningskläder…
– Springer till skogs och njuter i en hel timme helt för mig själv.
– Kommer hem, duschar och tar på mig…eh…pyjamasbyxorna igen.
– Busar barnet vimmelkantigt.
– Vi äter varma mackor till middag.
– Barnet nattas.

Vid den där sista punkten är jag just nu. Några minuters knapperiknappande på datorn innan kvällen tar vid. Och jag fortsätter kvällen i mina underbara och blommiga pyjamasbyxor, som om ingenting hade hänt… Helt klart en favoritlördag.

Det kallas för återhämtning.

Dagens löpning med obligatoriskt fotostopp.
menmia-löpning.delsjön