Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Intervallplaneringen gör mig pirrig…

Det spritter i benen (som egentligen fortfarande är lite sargade efter måndagens långpasspremiär) och några av mina dagdrömmar handlar om lördagens intervaller. Lördagsintervallerna är just nu veckans absoluta favoritpass! Återkom till mig om några veckor och fråga vad jag tycker om intervaller då. Måhända känns det inte lika nytt, fräscht och kul längre… Haha.

Jag smider med glädje svettiga, tuffa och roliga utmaningar för min kropp. Den här gången vet jag att lördagen kommer att spenderas vid fritidshuset och där är det kuperat åt alla håll. Backarna går inte att komma undan, vilket jag såklart tänker utnyttja. Jag ser framför mig att jag vaknar på lördag morgon och är sugen på ett lekfullt backpass, där naturens böljande skiftningar bestämmer hur jobbigt det blir. Visst låter det nästan som poesi?

Där finns en runda som mäter cirka åtta kilometer och är att betrakta som mycket kuperad. På lördag tänker jag ta mig an rundan på följande sätt:

Uppvärmning 2 km
Backträning när vägen tillåter
Nerjogg 2 km

Vad betyder då ”Backträning när vägen tillåter?” Jo, varje gång jag stöter på en backe som är något att räkna med ska jag bestiga den minst tre gånger innan jag springer vidare. Det kommer att bli ganska många backintervaller av varierande längd och lutning innan rundan är slut.

Bra va? Backträning är nämligen bra för nästan precis allt – konditionen, styrkan och löpsteget bland annat.

Snart kanske någon tvingas ta rygg på mig och inte tvärtom…
menmia-backtraning

Helgens tema: samla utomhustid

Sköna lördag! Familjen promenerar tillsammans till en skogsdunge som bland annat innehåller en backe. Planen är backintervaller och lek efter bästa individuella förmåga.
menmia-träning-m-familjen
Min kropp gillar mjuka skogsstigar extra mycket just nu. Med hjälp av stavarna springer jag faktiskt backintervaller. Även om det inte går fort med kalaskula så går det framåt.

För sambon däremot går det undan i uppförsbacken. Vi kör varannan backintervall. Den som vilar håller koll på…
menmia-ola-backintervaller
lilltrollet som gillar att klättra högt och gömma sig i färdigbyggda kojor.

Sen blir det sköna söndag! Vi grillar lunchburgare i Skatås och livet känns väldigt gott, enkelt och friskt. Och ja, jag tog med mig en kruka sallad till skogs… Grönt är skönt! 
menmia-grilla-hamburgare

Gravidträning: Stavgång i terräng

Jag bestämde att ett av påskutmaningens träningspass skulle vara stavgång i backe utan att veta om jag skulle få tag i ett par stavar… ^^

Till min stora glädje hade svärmor ett par stavar att låna ut till mig, som jag nu dessutom fått låna på obestämd tid ifall jag får för mig att köra stavgång igen.

För att inte göra det för enkelt valde jag en lång backe som startade mycket brant på halt gräsunderlag för att därefter övergå i ett flackare, men tekniskt krävande terrängparti. Vid min sida hade jag sambon, som dagen till ära sprang som en gnu och bättrade på löpformen. För min del kändes det utmärkt för huvud och gravidkropp att vila löparmusklerna helt efter terränglöpturen dagen innan. Att konditionsträna och bli trött utan att springa kommer nog att bli ett allt vanligare inslag i min träning framöver. Hej vecka 28 och trimester tre liksom. Nu börjar nedräkningen på riktigt…

Hur det gick med påskutmaningen i sin helhet? JAG FAILADE! Igår var det 15 grader varmt och sol i Göteborg och jag lyckades inte tvinga in mig på gymmet för att köra det ”välgörande helkroppspasset” som stod på agendan. Istället joggade, promenerade och njöt jag av våren som äntligen är här. Hämtar hem det där gympasset senare ikväll istället. Det är fan tur att en har sina prioriteringar klart för sig 🙂

Stavgång alltså. Hm. Tror det är ett koncept som går att utveckla ganska mycket. Vill testa korta sprintbackar springandes med stavar till exempel. Det tror jag kan ha god effekt på mig, min kropp och mitt humör.

Men Mia! goes stavgång…

Bättre backintervaller

Ta med dig någon du gillar (i mitt fall en sambo) till en brant, stenig och brötig backe med otaliga rötter att snubbla på. Låt oss säga att backen är cirka 300 meter. Planera för åtta repetitioner, eftersom du är en sillmjölk. Sen blir du övertalad av ditt något tuffare sällskap att ni ska köra 10 reps. Hjärnan går på högvarv där och då. ”WTF?! Var vi inte färdiga nu? Ska jag dö två gånger till? Jag säger härmed upp samboskapet!”

Du fixar det såklart och kan vara mycket nöjd med dig själv resten av dagen. Bra va?

Det är grymt att köra kvalitetsträning i snubbelterräng. Allt ställs på sin spets. Allt.

Vår backe startade brant i cirka 150 meter med ganska snäll stig och bara några stenar att hoppa över. Därefter planade den ut i 30 meter snubbelrötter innan vi mötte en brant igen, denna gång med massor av saker att snubbla på. Den sista lilla knixen var lättsprungen stig. Den kan ni se på filmen nedan…

Jag springer inte snyggt längre och armarna flyger och far åt alla håll. Men så är det också de sista meterna av 3000 meter uppförsbacke i terräng så jag bjuder på det.

Om du vill ha en hel stad för dig själv

Då går du upp klockan 05.00, dricker kaffe och byter om till träningskläder. Vid 05.30 står du startklar nere på gatan och taggar för backintervaller. Jogga iväg nån kilometer för att vakna och bli lite mjuk. Hitta en motlut som du blir förtjust i. Kör bara kör! I mitt fall blev det åtta repetitioner i en drygt 200 meter lång (eller kort beroende hur en väljer att se på det) backe. Under tiden smyger sig gryningen på och du kan jogga ner i soft morgonljus.

När du kommer hem ligger familjen fortfarande och snarkar i ett mörkt sovrum. Du tassar runt i köket och förbereder litens gröt och kaffe till karln. Väcker dem försiktigt, ty du vill behålla den goda stämningen och lugnet. Sen får du äntligen pussa sambon grattis på 40-årsdagen.

Vid halv nio rullar du som en boll till jobbet ty den där hotellfrukosten, som fick starta sambons fördelsedagskalas, gick  inte av för hackor precis.

Nu har du inte staden för dig själv längre. Den har vaknat, blivit ljus och folkfylld.

En har inte möjlighet att ta selfies i soliga skogsgläntor varje dag. Så jag bjuder på en bild från helgen istället. Här mådde en bra och det gjorde jag i morse också 🙂
menmia-selfie

 

10 backpass under mars månad

Det är nog så att när jag besöker bloggen Träningsglädje blir jag automagiskt lite mer vältränad… Ni kanske minns i julas när jag kämpade på med hennes julkalender och upptäckte muskler och träningspass min kropp inte visste fanns?

Nu har Sara gjort det igen – lockat med mig på en utmaning. Mars som verkade ganska lökigt på träningsfronten för min del innehåller nu helt plötsligt 10 backpass. Hujedamig. Så det kan gå va?

Jag kommer att variera backpassen så jag inte sliter ut mig. På vilket sätt får ni veta vad det lider. Jag skulle ha startat igår, men en krasslig liten en gjorde att jag valde att stanna hemma och hålla handen och klappa pannan. Idag är hon fortfarande krasslig och jag vabbar. Den lilla fyller dessutom två år, så jag vet inte… Blir nog svårt med träningsluckor idag. Men vi får se!

Annars tänker jag så här ”Ju längre  jag väntar med att starta, desto större blir utmaningen!” 🙂

Mer info om 10 backpass i Mars månad – Jävligt jobbigt mars – Kör bara kör!

6 mars 2015. 10 backpass kvar. Hösten 2011 var jag halvskadad i några dagar och vilade från löpning. Passade på  att gå stavgång i Brudarebacken i Skatås.
stavgång

Tomteverkstad

Det har minst sagt varit tomteverkstad i min själ och i mitt sinne på sistone. Idag hände dock äntligen det där, som ingav julefrid på riktigt. Jag behöver inte längre anstränga mig och koppla bort saker för att få den. Julefriden is here! <3 Firade direkt med utelunch tillsammans med en kollega på Slimfood, vilket är ett mycket bättre ställe än vad namnet antyder. Har ni testat?

Nåväl. Jag skrävlade om att ”ikväll blire skumpa” på Instagram. Jag skiter i bubblet. Det får bli 20 minuter rullande backintervaller istället. Jag längtar som mer efter det helt enkelt. Frisk luft, puls och svett. Mmmm. Skumpan sparar jag. Jo, den finns i kylen minsann…

Juuul juuul stråååålande juuul.
menmia-tomte

De där backintervallerna

…som inte hanns med i torsdags på grund av ettårskalas med efterföljande krogrunda, fick helt enkelt springas ikväll. Lördagkväll. Det är då förjävla skönt att en får välja helt själv vad en ska göra med sin tid. Faktum är att det höll på att rinna ut i sanden idag också. Men i skymningen gav vi oss iväg jag och Ola. Vi hade inte skitmycket tid på oss direkt, eftersom barnet skulle både matas och nattas inom kort.

Det stormade iskalla vindar på oss. Efter en bristfällig uppvärmning var det dags för den första backintervallen. Jodå, det kändes inte så illa i benen, men det kom en bil. Att det kommer en bil på den här grusvägen i skogen är ytterst ovanligt, vilket medförde att jag i ren chock sprang ner i diket och förlorade massor med sköna sekunder. TYPISKT. Sen kom det inga fler bilar, vilket är mycket mer normalt och jag kunde hålla mig på vägen.

Efter åtta repetitioner i den knappt 400 meter långa backen kändes det lagom att avrunda kalaset med en jogg. De iskalla vindarna började dock att krypa  in under kläderna och kyla ner oss så fort vi sänkte tempot och den där joggen gick upp i rök efter bara en kilometer.

Utan att vi direkt tänkte på det avverkade vi kvällen till ära ett MYCKET tidseffektivt och bitvis snorjobbigt pass. Jag kräktes aldrig, men var lite halvnära under den åttonde och sista intervallen, vilken i vanlig ordning var den allra snabbaste. Jag lyckades ge mig själv tjejpisk med sex sekunder. Den känslan!

Armarna i skyn såklart.
menmia-backintervaller

 

Backintervaller: 12 gånger i helvetet…

När jag planerade in det här passet med backintervaller förra veckan såg jag framför mig hur jag på pigga och lätta ben sprintade upp för diverse backar med grus och löv vinande under fötterna. Jag skulle känna mig stark och eventuellt lite snygg. Efteråt skulle jag tänka att Den där Tjärnrundan på Finalloppet lär ju inte bli några problem för den här amasonkvinnan.

Oh well.

Inte ens uppvärmningsjoggen på dryga tre kilometer fick jag gratis. Jag slet. Jag började visst bli lite hungrig. Jag hatade löpning en smula. Jag kunde inte släppa tankarna på vad som komma skulle.

Så stod jag då där vid Beckmans Grillkiosk på Delsjövägen. Tyvärr inte för att köpa en hamburgare utan för att springa i backen bakom kiosken. På grund av den vidriga lutningen mätte jag upp en sträcka på 150 meter. En sträcka som börjar brant, svänger av skarpt till höger och blir ännu brantare innan man når toppen.

Målet var 10 upprepningar. Vid varje vändning nere vid kiosken var jag tvungen att le falskt mot en familj som satt och åt hamburgare. Jag tog backen 12 gånger till slut, mycket tack vare att den där familjen aldrig blev färdig med sin snabbmatsmiddag och jag gjorde en grej av det. Så länge de äter, så springer jag! Kunde därefter påbörja joggen hemåt, som bara blev 1.5 kilometer. Var tvungen att springa in på ICA och köpa sånt som ungen gillar – kött och bananer.

Kanske kom jag hem med ett något stukat löparsjälvförtroende och lite mindre tilltro till mig själv inför Tjärnrundan.

But hey. Jag gjorde det. Är det intervalltisdag så är det. Idag känner jag mig lite bättre. Kanske beror det på återhämtningskäket ni ser på bilden nedan? En freestylad fiskgryta med få ingridienser.

Random vit fisk, fänkål, purjolök, grön paprika, kokosmjölk, röd currypasta och fiskbuljong. Serverades med ris och sallad. Gott och välgörande för en trasig löparkropp.
image

Den spontana löpningen äger!

Ola: Du vet vad det är för dag idag va?
Mia: Näe…
Ola: Det är en vecka sedan vi körde intervaller sist. Så nu är det dags igen!
Mia: Näe…

Ola hade, när denna konversation pågick, redan kört sina intervaller under transportlöpningen hem från jobbet. Och där satt jag i lägenheten som en trött och amningsdränderad hösäck och lyssnade till hans träningshistoria. Hur skulle detta gå?

Efter många om och men bytte jag om. Efter några fler om och men så joggade jag iväg. Cirka tre kilometer seg löpning senare fanns den där framför mig – en backjävul på drygt 200 meter. Inte så brant utan snarare seg med rötter, stenar och barr under löparskorna. You can do it Hellström! Och det gjorde jag också, åtta gånger. Kan eventuellt ha blivit nio backintervaller eftersom jag tappade bort mig där på mitten och körde en extra ifall jag räknat fel. Pust och stön men helt okej känsla.

Så borde jag väl vara nöjd då, men nej. Helt plötsligt hade kroppjävuln vaknat och ville ha mer. Ibland förstår jag faktiskt ingenting. Joggade hemåt. Efter 1.5 kilometers nerjogg såg jag tre potentiella intervaller framför mig – ni vet där längs med ån från ICA Focus mot Ullevi. Och så fick det bli. BOOOM. Eftersom jag fortfarande springer klocklöst (kroppen bestämmer allt, det är trots allt bara nio veckor sedan jag födde barn) så har jag mätt upp dem nu på morgonen och de visade sig vara 320, 450 och 340 meter långa. Sjukt bra. Tempo? Inte den blekaste, men det kändes snabbt och starkt, vilket är det viktigaste just nu. SEN var kroppen nöjd och jag joggade förvånad, men väldigt nöjd hemåt efter att än en gång ha lurat gravitationen…

Eftersvett och rött face på balkongen. Funderar på att starta bloggen rödiansiktet.nu
image