Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Paus från backträningen

Ja jösses vad mina ben har tuggat backar den här semestern. Jag gillar egentligen att tugga backar, men det där tuggandet har blivit mättat och förlorat sin charm. Bara tanken på en uppförsbacke gör mig trött just nu. Trånandet efter fräsig banlöpning eller intervaller längs med platta Delsjövägen har växt sig innerligt starkt.

Till min stora glädje är min löpning familjens lag. När de märkte att det började strama i tantrumpan och knaka i knäna så styrde vi genast kosan hem till Göteborg för flack löpning extra allt. Både ettåringen och fyraåringen är väl införstådda med att variation är någonting bra för sin moders löputveckling. Sambon började bli orolig när jag samlade fler höjdmeter än centiliter rödvin under semestern. Våra Göteborgsdagar kommer att ge någon form av balans på löp- och vinkontot.

Fast det är inte bara för min löpning vi är här. Nej, vi ska gå på Håkan Hellström också och till Ullevi är bara några minuters promenad och inte en enda uppförsbacke. Fatta lyxigt?!

Intervallplaneringen gör mig pirrig…

Det spritter i benen (som egentligen fortfarande är lite sargade efter måndagens långpasspremiär) och några av mina dagdrömmar handlar om lördagens intervaller. Lördagsintervallerna är just nu veckans absoluta favoritpass! Återkom till mig om några veckor och fråga vad jag tycker om intervaller då. Måhända känns det inte lika nytt, fräscht och kul längre… Haha.

Jag smider med glädje svettiga, tuffa och roliga utmaningar för min kropp. Den här gången vet jag att lördagen kommer att spenderas vid fritidshuset och där är det kuperat åt alla håll. Backarna går inte att komma undan, vilket jag såklart tänker utnyttja. Jag ser framför mig att jag vaknar på lördag morgon och är sugen på ett lekfullt backpass, där naturens böljande skiftningar bestämmer hur jobbigt det blir. Visst låter det nästan som poesi?

Där finns en runda som mäter cirka åtta kilometer och är att betrakta som mycket kuperad. På lördag tänker jag ta mig an rundan på följande sätt:

Uppvärmning 2 km
Backträning när vägen tillåter
Nerjogg 2 km

Vad betyder då ”Backträning när vägen tillåter?” Jo, varje gång jag stöter på en backe som är något att räkna med ska jag bestiga den minst tre gånger innan jag springer vidare. Det kommer att bli ganska många backintervaller av varierande längd och lutning innan rundan är slut.

Bra va? Backträning är nämligen bra för nästan precis allt – konditionen, styrkan och löpsteget bland annat.

Snart kanske någon tvingas ta rygg på mig och inte tvärtom…
menmia-backtraning

Min träning i sambons händer

Sambon hade ytterst lite att gå på idag när jag överlät ansvaret för min träning på honom: ”Det ska vara 20 av någonting och får inte ta för mycket tid. Jag vill absolut inte nöta en massa kilometer!”, sa jag så där lite coolt avslappnat.

Så han snickrade ihop nedastående övningar som genomfördes i en halvbrant och halvlång uppförsbacke inte så långt härifrån.

Frågor på det? Elefanten? Jo, det innebär att en gör en elefantsnabel med armarna, som en brukade göra när en var liten, och springer med den intakt uppför backen. Det gäller att inte fuska med den svingande rörelsen! Jag var ganska glad att passet genomfördes i ensamhet på en becksvart skogsväg…

Sambons tjuga:

1. Indianhopp
2. Utfallssteg
3. Sidohopp vänster
4. Sidohopp höger
5. Sidohopp varannan
6. Hälkick
7. Ankgång
8. Höga knän
9. Språng
10. Springa baklänges
11. Spindelgång
12. Snabb rush
13. Sprättsteg
14. Grodhopp
15. Superkorta steg
16. Elefanten
17. Enbenshopp höger
18. Enbenshopp vänster
19. Hoppa hage
20. Nedvarvning

Kopiera gärna! 😉 Med uppvärmning och nedvarvning var jag ute i typ 45 minuter och hade fantastiskt roligt.

Springa hem och ha kul på vägen

I söndags tränade jag mitt löparlöfte i Åmål med en rejäl portion utomhusfys med korta backintervaller och benstyrka. Jag sms:ade henne i går och frågade hur det var ställt med kroppen. Svaret innehöll bland annat ordet cementklump

Vårt gemensamma pass inspirerade mig. Idag sprang jag en omväg hem från jobbet för att reka och hittade en hel del användbara träningsleksaker på vägen.

Uppförsbackar – spontan backträning piffar till vilket pass som helst

En chinsstång – som jag kan använda för chins och benlyft

Stockar – ni vet sådana där med handtag som finns i utomhusgym och som tränar axlarna

Utlagda bildäck – snubbelvarning, men kul och pulshöjande

Bänkar – toppen för bland annat upphopp, dips och som stöd för fötterna när en gör ”höga” armhävningar

En höstfuktig gräsplan – att kräla och träna bål på

Terräng – jag jobbar och bor i innerstan, men det finns gott om terrängpartier att leka bergsget i

I alla fall. Elva kilometer skramlade jag ihop till slut i samband med mitt rekande. Det innebar en omväg hem från ”nya” jobbet på en mil. Värt? Haha… Det är både bra och dåligt att ha så nära jobbet. Huvudet kommer att vilja ta närmsta vägen hem, alla dagar i veckan…

Nästa gång jag springer hem tänker jag i alla fall testa några av mina nyfunna leksaker. Det ser jag fram emot!

Stocken på bilden får symbolisera dagens löparspiror…?

?

En snabb pulshöjare

Bara för att det är semester har en ju inte hur mycket tid som helst. Här kommer ett tips på en snabb och svidande pulshöjare med sprintbackar och mjölksyra. Maska inte, det är snabbt över. Jag vet, för jag har testat…

1. Jogga 7-15 minuter som uppvärmning.
Hitta en kort, men framförallt brant backe (ca: 25-35 m).

2. Kör 8 snabba rusher i backen. Gå på vägen ner efter varje intervall. Var inte rädd för att trycka på ordentligt uppför, varje intervall är över på några sekunder även om det svider i benen.

3. När du kommer ner från den åttonde intervallen gör du följande.
– 10 djupa knäböj med upphopp
– 16 utfall (åtta på varje ben)
– 10 djupa knäböj med upphopp

4. Kör 6 snabba rusher i backen. Gå på vägen ner efter varje intervall.

5. När du kommer ner från den sjätte intervallen gör du följande.
– 10 armhävningar
– 10 knäböj med upphopp
– 10 armhävningar
– 10 knäböj med upphopp

6. Kör 4 snabba rusher i backen. Gå på vägen ner efter varje intervall.

7. Jogga 7-15 minuter som nedvarvning.

Nej, du har inte läst fel. Den enda vilan du får är når du går nerför efter backrusherna. Det räcker gott. Som sagt, jag har testat…

Sugen?

En helt annan lite högre kulle som kanske inte lämpar sig för backsprint…
menmia-backträning

Ett alternativt backpass

Backträning behöver inte enbart betyda att kötta backe så fort eller så snyggt en kan. Om jag ska hålla ihop under 10 backpass på väldigt kort tid så måste jag variera mig. Min kropp är för gammal för annat…

Efter sconesbak (vi har övernattande gäster och hade glömt bort det där med att köpa frukost), några bitar choklad (funkar utmärkt även klockan sju på morgonen) och ett gäng koppar kaffe (ovärderliga droppar) kom jag ut på min morgonträning i morse.

Joggade dryga tre kilometer till en lagom sluttande backe med en brant avslutning och satte igång med dagens backövningar och tillika löpskolning.

# 30 utfallssteg med rak rygg och armarna uppsträckta mot luften
# hälkick
# höga knän
# ”sprättsteg”
# indianhopp
# sidohopp från sida till sida

Upprepade serien tre gånger och kände att jag hade gjort ett fint jobb i backen. Körde på med bra tempo och fick därmed lyxen att känna av lite puls innan jag joggade hem igen till nybakade scones, ännu mera kaffe och starten på Vasaloppet klockan 08.00.

På löparspaning i en skogsdunge. Helt normalt. Observera att  jag tagit av mig jackan på grund av – VARMT! Det var skönt och kändes hoppfullt.
menmia-morgonspaning

10 backpass under mars månad

Det är nog så att när jag besöker bloggen Träningsglädje blir jag automagiskt lite mer vältränad… Ni kanske minns i julas när jag kämpade på med hennes julkalender och upptäckte muskler och träningspass min kropp inte visste fanns?

Nu har Sara gjort det igen – lockat med mig på en utmaning. Mars som verkade ganska lökigt på träningsfronten för min del innehåller nu helt plötsligt 10 backpass. Hujedamig. Så det kan gå va?

Jag kommer att variera backpassen så jag inte sliter ut mig. På vilket sätt får ni veta vad det lider. Jag skulle ha startat igår, men en krasslig liten en gjorde att jag valde att stanna hemma och hålla handen och klappa pannan. Idag är hon fortfarande krasslig och jag vabbar. Den lilla fyller dessutom två år, så jag vet inte… Blir nog svårt med träningsluckor idag. Men vi får se!

Annars tänker jag så här ”Ju längre  jag väntar med att starta, desto större blir utmaningen!” 🙂

Mer info om 10 backpass i Mars månad – Jävligt jobbigt mars – Kör bara kör!

6 mars 2015. 10 backpass kvar. Hösten 2011 var jag halvskadad i några dagar och vilade från löpning. Passade på  att gå stavgång i Brudarebacken i Skatås.
stavgång

Äntligen lite kvalitet i löpträningen!

Backintervaller.

I vanliga fall bakar jag ju in snabbhetsträningen i helt vanliga distans- och långpass. Benen pinnar på av sig själva bara för att jag känner mig pigg eller har lust. MEN! Om jag planerar för att springa snabbt så gör jag det gärna i uppförsbacke.

Favoritbacken för detta ändamål finns i Hälsingland. Den är inte särskilt brant, men överjävligt seg. Igår bjöd den dessutom på 300 meter lervälling. Inget finlir direkt. Värmde upp i 6.5 kilometer och sen var det dags. Fem intervaller á 300 meter kändes lagom för en kropp, som inte är van denna typ av träning.

Jag har blivit smygsnabb i jämförelse med förra året. Går fortfarande runt och funderar över om min Garmin har fått fnatt. Är inte jag en slö och seg löpare? Möjligtvis är jag uthållig ibland. Men snabb. Nej.

En fejkad bild. Jag var faktiskt helt harmonisk och absolut inte överladdad. Ni ser min älsklingsbacke bakom mig.

Dagens inspirationsbild. Så ska jag bli giftig.

Den är vackrast i hela skogen, men blir ändå lämnad ifred. Det måste vara ett skönt liv att vara flugsvamp.

Nu kanske ni tror att jag har tagit någon form av svamp.

No way, men jag har banne mig bestämt mig för att bli lite mer ”giftig”…

Igår körde jag ett backpass som tog totalt 32 minuter. Hutlöst jobbiga minuter. Så jobbigt att jag ville kräkas ibland. Nu är jag frälst i mina 32 minuter. Jag hann aldrig få ont, men jösses vad mycket träning det rymdes däri.

Jag har nämligen upptäckt att jag har en skadespärr. Någonstans mellan 12 och 13 kilometer kommer alltid smärtorna. Först ömmar tån och därefter gör vaden sig påmind. Sjukt trist, tråkigt och självförtroendeknäckande när man är mitt inne i sitt flow.

Långpassen har jag varit tvungen att skippa helt sedan strax efter Stockholm Marathon, men från och med nu är alla pass över sju kilometer uteslutna. Fast när jag väl springer mina kortare sträckor, ja då jäklar springer jag för livet.

Jag kommer än en gång att vara idioten, som inte har tränat uthållighet, men ändå väljer att satsa alla sina kort på säsongens största långlopp… Störd? Ja lite kanske.

Men jag ska stå på den där startlinjen och när jag väl gör det så ska jag tycka att det är kul, inspirerande, härligt och fantastiskt att ha 30 kilometer framför mig. Lidingöloppet ska genomföras, men det ska inte vara det sista jag gör som löpare. Det ska vara början på en ny satsning och nya mål.

Wanna taste? Gårdagens svampfynd var vackert i nyanser av rött, lila och grönt, men absolut inte ätbart. Allt har sin charm och sitt syfte.