Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. ”Men Mia!” har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i  natursköna Hindås.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    augusti 2018
    M T O T F L S
    « Jul    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  

Bärstressen

Vid det här laget så vet ni ju att jag är lite koko, men under semestern har jag faktiskt vid några få utvalda tillfällen lyckats komma ner i varv. Under dessa stunder har känslan av att det inte kliar i kroppen varit helt amazing.

Fast det finns ju positiv stress också och dit får jag nog räkna den stress som uppkommit av alla bär…

DET FINNS FÖR MYCKET BÄR I SVENSKA SKOGAR OCH TRÄDGÅRDAR I ÅR. JAG ORKAR INTE MER! JAG ORKAR INTE LEVA MIN EGEN DRÖM OM ATT TA TILLVARA SAKER OCH KOKA SYLT. JAG HAR FAKTISKT BANAN PÅ GRÖTEN!

Åter till ämnet…

Rent medicinskt och vetenskapligt – vad är egentligen bärstress?

# I inledningen av bärsäsongen: Hur ska man få barn att förstå att man inte äter omogna jordgubbar i mitt lilla jordgubbsland? Jag vill alltså att de ska njuta av bären, men inte för tidigt, för då är njutningen inte maximal.

# Blåbär. Blåbär. Blåbär. Det har varit blåbär precis överallt och barnen har blåbärsfläckar överallt.

# På vår naturtomt här vid havet finns stickiga björnbärssnår i varje bergsskreva och just nu är det högsäsong för de vackra blåa bären. Working on it…

# I Hälsinglands diken plockade vi smultron stora som jordgubbar. Jag blev helt sönderbiten av mygg och höll på att glömma kvar 2-åringen när jag tvingades springa därifrån med smultronfrön mellan framtänderna och oplockade smultron kvar i diket.

# Kan man säga åt ett plommonträd att lugna ner sig? När vi kom hem till Hindås förra veckan kastade trädet söta och solvarma plommon i huvudet på oss. Jag gjorde en svingod plommonkaka och en sats plommonkräm och har ätit och bjudit bort så många som det bara går, men det finns tusentals plommon kvar. Vad ska jag göra med dem? Och hinner jag hem i tid att ta tillvara dem?

# Svärmors trädgård är en bärdröm där vi alltid gör vårt bästa för att länsa buskar och plantor fria från bär. Vi misslyckas alltid med att äta upp allt. I år var det tuffare än vanligt…

# Vi hade besök av släkt som inte är från Åmål, men som hade päron från Åmål med sig. Päronen lämnade de kvar och vi var chanslösa att hinna äta upp dem, så jag lade in dem i sockerlag och gjorde mintpäron med vanljglass igår kväll. Så päron framkallar faktiskt ingen stress längre. Alla andra päron är inte mitt ansvar!

# Vi missade de röda och hårfria krusbären på busken som av misstag växer sig frodig i vår kompost. Ibland är det skönt att bara ”let it go”…

# Och den här röda rackaren på bilden nedan. Klarbär eller ”surkörsbär” som är goda men inte på långa vägar lika goda som körsbär. Bären som tar en evighet att få kärnfria, men kan bli en god sylt som passar utmärkt till en gammal ost och vin. För den som vill ta en genväg finns ”spottekräm” som kräver en hel del ansträngning under själva ätandet. Nej, det orkar jag inte i år.

Med handen på hjärtat. Hur går det för dig med alla bär?