Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Har min blogg en själ?

Låt oss snacka lite deep shit nu va. Jag är inne på tredje dagen av hemmaskrotande med mer eller mindre krassliga barn. Jag är själv lite halvsjuk och har spenderat dagen i sängen med en varm bäbis på bröstet och en lätt rastlös fyraåring bredvid. Eftersom jag inte kommer utanför dörren, så hinner jag tänka en hel del och dessutom uppskatta det som finns där utanför extra mycket. Är hoppfull inför morgondagen och tror att vi kommer att kunna samla lite D-vitamin då. Nåväl. Vad tänker jag då på en dag som denna?

Jag har inte helt oväntat ägnat fem minuter åt den här bloggen och dess innehåll. Vad håller jag på med egentligen? Lätt feberyrslig och efter att ha gurglat en liten kopp whiskey lyckades jag komma fram till följande:

Bloggen Men Mia! vill inspirera till träning och rörelse på flera olika sätt och efter individuella förutsättningar. Jag vill vara personlig ibland och visa hur jag lever mitt liv utan att för den sakens skull komma med några pekpinnar till hur någon annan ska leva sitt. Jag vill att ni ska fatta att jag tycker livet är kul. Jag vill att ni ska dra på smilbanden emellanåt. Jag vill att ni ska förstå att det där med att prestera inom träning inte är något dåligt som måste innebära stress och alldeles för höga krav. Jag vill också att ni ska förstå att det är okej att ta det lugnt. Däremot använder jag aldrig ordet balans. Begreppet ”unna sig” lyser också med sin frånvaro. Jag vill nämligen att människor ska leva och må bra utan att gå runt och fundera om det är balanserat eller inte eller om de är värda att unna sig någonting.

Lite så typ. Men når jag verkligen fram?

Har min blogg en själ?

Eller är Men Mia! bara trams?

Vad får du egentligen ut av att hänga här?

Jag är väldigt nyfiken. Ge mig ett svar om du orkar 🙂 Hur du än gör så vill jag att du ska veta att jag verkligen uppskattar att du läser min blogg. Det betyder mycket för mig!

Fred på jorden! Amen!

Nytt år och en helt ny look!

Välkommen till gamla vanliga fast väldigt nya och fräscha Men Mia!

Vill inleda det nya bloggåret med att skicka tacksamhetsblomster genom cyberrymden till Johanna – enklaknep, som med passion och glädje åtog sig uppdraget att designa min blogg. Varje gång hon har försökt kontakta mig under ”jullovet” har hon fått svaret ”Du får vänta nån timme. Jag är i skogen!” eller ”Är ute och springer!”,  men det gick vägen ändå.

Bloggen kommer även fortsättningsvis att präglas av kärleken till träning, rörelse och ett aktivt familjeliv. Jag vill att du som redan hänger här regelbundet ska känna igen dig och jag vill att du som är ny ska fastna i mitt nät. Hos Men Mia! skrattar vi mycket och ofta. Och så tränar vi och rör på oss utifrån våra egna förutsättningar – för att det är så fantastiskt kul!

Inför den här nylanseringsdagen av Men Mia! ordnade jag en exklusiv fotografering i friluftsområdet Hanebol i Åmål. Jag ville uttrycka glädjen och peppen inför 2017.

Just nailed it! 

Önskerubrik 6: När jag var liten ville jag bli ? när jag blev stor! (och varför)

Önskerubriken kommer från en Johanna utan blogg, men hon gills ändå eftersom hon ska springa Lidingöloppet imorgon lördag 🙂

Jag hade flera drömyrken när jag var liten, men har svårt att placera in i vilken ålder jag var när respektive yrke kändes intressant. Därför presenteras jobben nedan i icke kronologisk ordning.

Barnmorska
Jag hade någon föreställning om att barnmorskor kramades med bebisar hela dagarna, vilket ju hade varit ett väldigt mysigt jobb. Nu när jag har blivit äldre och dessutom själv fött två barn vet jag att så inte är fallet. Jag är jätteglad att det finns så många grymma barnmorskor inom den svenska sjukvården, ty det är inte längre ett yrke som jag finner intressant.

Lärare
Den drömmen finns fortfarande kvar i bakhuvudet. Nästa gång jag vill byta inriktning i livet kanske jag vidareutbildar mig och träder innanför skolans väggar. När jag var liten ville jag bli lärare både på grund av goda förebilder (lärare jag hade som gav mersmak) och dåliga förebilder (lärare jag hade som var ena riktiga rövar). De bra lärarna ville jag bli som. De dåliga lärarna vill jag bli bättre än.

Författare
Jag har alltid skrivit massor av ren lust. Som liten fyllde jag stora kollegieblock med ord och uppmuntrades starkt av min omgivning att skriva. Som lite äldre deltog jag i flera novelltävlingar och vann nästan alltid. När jag blev äldre ändå frilansade jag i flera år som skribent samt gav ut en diktsamling. Som ni vet (förlåt att jag tjatar) finns det ett halvfärdigt bokmanus i min byrålåda. Grejen är den att måste nog plocka bort något annat för att frigöra tid att färdigställa det. Träningen? Nej, det går ju inte… Men den här barndomsdrömmen är fortfarande väldigt aktuell.

Vad ville du bli? Kommer du ihåg?

Önskerubrik 5: En sak jag aldrig har skrivit/delat med mig av förut är…

Rubrikönskemålet kommer från Malin och satte mig verkligen på prov…

För jag är liksom inte så hemlig av mig och har inga problem att dela med mig av stort och smått i livet, från både nutid och dåtid. Jag vet att jag vid olika tillfällen bloggat om nedanstående, som jag upprepar ifall ni missat:

– Första kvällen jag och Ola träffades blev jag aspackad och gjorde bort mig rejält. Fick ringa och be om ursäkt dagen efter och på den vägen är det…
– På Nyårsafton 2008 åkte jag slalom utan hjälm i Hemsedal. Jag är sämst på utförsåkning och ramlade när jag stod stilla. Fallet gav en så elak skallbasfraktur att jag fick åka ambulanshelikopter till närmsta sjukhus och bo i en röntgenapparat. Det värsta var dock att jag inte fick äta på ett dygn…
– Jag har vid flera tillfällen i livet varit överviktig, vilket jag kompenserat med perioder i undervikt. Det var nog först när jag var runt 27 som jag hittade någon form av balans och hållbar livsstil som jag trivs med. Jag är 37 nu (snart), så 10 år som vän med mig själv är fan inte så illa. Jubileum!
– Jag var vegetarian i 12 år och bröt sviten med en korv mä brö på fyllan.

Ach, det där var lite gott och blandat som kan vara bra att veta om mig. Nu till det Malin faktiskt frågar efter.

En sak jag aldrig har skrivit/delat med mig av förut är…

Det kan verka som om jag är en ganska skön, avslappnad och social typ. Right? Ni vet vad ni ska svara… Det är dock helt fel. Eller nja, ingår du i min bekantskapskrets och jag känner mig trygg i ditt sällskap eller om jag befinner mig i något annat sammanhang där jag känner mig trygg, så kanske du uppfattar mig precis så. På en scen framför en massa främlingar funkar märkligt nog också mina mer charmiga sidor, men sen tar det nog stopp på härligheterna.

Jag har verkligen blivit expert på att undvika otrygga situationer. Istället för att konfrontera mina rädslor, så går jag i ide och hoppas att ingen märker att jag inte är där. Eller om jag ändå tvingas dit (till exempel av en arbetsgivare) så blir jag helt tyst och framstår nog (för det otränade ögat) som världens mest intetsägande och tråkiga människa. Du får helt enkelt jobba lite, locka med godis och vara jävligt snäll för att mina sköna, avslappnade och sociala sidor ska komma fram. Sen blir det åka av. Det lovar jag.

Och så lider jag av telefonskräck… Alltså att prata i telefonen. Scrolla däremot kan jag göra hur mycket som helst.

Jag vill också gärna curla hela världen och vara alla till lags, men det orkar jag inte riktigt. Så då mår jag dåligt ibland. Jobbar på att slappna av lite med det där. Alla förtjänar faktiskt att få vara någon annans pain in the ass ibland. Tyvärr är det ofta sambon som får ta smällen…

Kommer ni att fortsätta läsa min blogg trots att ni vet allt det där om mig nu?

Jag känner mig en gnutta otrygg så blundar en stund och låtsas att ni inte finns…menmia-löpning-kul

 

Önskerubrik 3: Baksidestexten på min roman

Rubrikönskemålet kommer från min kreativa vän Anna, som bor i London. Hon är en av väldigt få som har fått läsa utkastet på min kommande chicklit och bestseller. 

Baksidetexten till min kommande roman:

”Jag flåsar som om jag bestigit ett berg och ryggen blir fuktig. De många trappstegen direktförmedlar mjölksyra till varenda fiber i mina lår. Precis när de förvandlas från kött och muskler till två stumma stockar tänker jag att det är ytterst olämpligt att ha sitt säkraste ligg på hög höjd. Masthugget är måhända fullt av fina gränder och utsiktplatser, men det här är fan i mig omänskligt mycket jobb för så kort njutning och ingen kärlek alls. Mina solskenspromenader i Slottsskogen har inte gjort mig redo för den här ansträngningen. Jag kommer nog aldrig att bli redo för promenaden till hans dörr, varken fysiskt eller mentalt.”

Linas liv i Göteborgs innerstad skulle vara tämligen enkelt om de inte vore för de människor hon omger sig med – vännerna, männen och kollegorna. Hennes liv rusar på i hundra knyck och hon försöker godtroget att släcka alla bränder som hennes umgänge skapar på vägen. Lina-hjärtat är fullt av känslor – kärlek, besvikelse, framtidstro och frustration, men hon har svårt att hinna ta hand om sig själv. Hur ska hon frigöra sig från Tobias, killen som uppenbarligen bara utnyttjar henne. Och att vara alla sina vänners självklara bollplank och räddare i nöden så fort de trasslar till det för sig tar på krafterna. Som pricken över i har det visat sig finnas flera nakna och obekväma hemligheter i de statliga korridorerna där hon jobbar…

”Ett humoristiskt och samtidigt hjärtskärande mästerverk! Hög igenkänning för alla som någon gång jobbat statligt.” 
DN Kultur

”Huvudpersonen Lina kändes som en kär vän, som jag nu saknar när jag har läst ut boken.”
SvD

”Svensk chicklit när den är som bäst.”
Aftonbladet

Kommer du att läsa min kommande bok? 🙂

Mia Hellström – en författare med sitt bokmanus i löparryggsäcken. Foto: ballabarn.semia-hellstrom-forfattare

Önskerubrik 2: Om det började brinna i vår lägenhet skulle jag rädda…

Rubrikönskemålet kommer från Malin och förutsätter att alla människor och djur redan är räddade från lågorna.

Jag önskar att jag kunde skriva att jag skulle rädda ”mina gamla dagböcker” eller något liknande, men det gör jag inte. Istället svarar jag ärligt och krasst ”Om det började brinna i vår lägenhet skulle jag rädda min mobil och min dator. Eventuellt även Olas dator om jag hinner…”

Det är inte för att jag ska kunna instagramma tragiken med hashtag  #detbrinner eller blogga ett inlägg om min löpning för mitt liv från lågorna. Det beror helt enkelt på de skatter som finns i dumburkarna – alla fotografier, dokument och annat som gör att vi enklare skulle kunna kommunicera med varandra och omvärlden och i nästa steg återfå så mycket som möjligt av det vi förlorat. Förstår ni vad jag menar?

Må det aldrig börja brinna i vårt älskade hem. Tanken är helt förfärlig!

Skickar bollen vidare… Hur tänker du? Vad skulle du rädda?

Där uppe bor vi 🙂 menmia-hemma

 

Önskerubriken!

Hej på er! Det har blivit måndag. Härligt va?

Jag startar veckan med att tigga lite inspiration från er. Har sett ett gäng storbloggare be sina läsare om önskerubriker, alltså rubriker som bloggaren ska skriva ett inlägg om. Så jag tänkte att jag gör detsamma. Jag lovar att göra inlägg av alla önskerubriker, men är också medveten om att jag kanske får max två önskemål 🙂 Min förhoppning med detta är att bloggen ska fyllas med innehåll som jag kanske inte hade tänkt på annars.

Önskerubrikerna kan handla om precis vad som helst. Träning, graviditet, livsåskådning, politik, familjeliv, träning under och efter graviditet eller något helt annat. Det är upp till dig!

Vad vill du läsa om? Vad vill du veta om mig?

Tänk till och skriv ner din önskerubrik i en kommentar.

Med det önskar jag dig en fortsatt fin måndag. Foto: ballabarn.se
menmia-stangsel-onskerubrik

Men Mia! Vad händer?

I första hand har familjen fortfarande semester, så vi njuter sötebrödsdagar i en vecka till. Därav lite ont om uppdateringar här då datortiden är ytterst begränsad. Men bara för att jag har blivit tvåbarnsmorsa och det är sommarlov har ju inte jag försvunnit. Tack och lov…

Det här är vad jag har på gång just nu:

# LÖPNING OCH GYM. Jag ökar i stabil takt längden på mina löppass för att vänja kroppen vid något som den nästan glömt bort. Har tränat löpning totalt fyra gånger nu och är uppe i 6.5 kilometer långsam lunk. Jag har därmed abslout inte hållit mig till den här planen. Fast jag är ju för att tänka om och tänka nytt, så det gör inget. När jag satte upp planen visste jag inte riktigt vad jag hade att utgå ifrån. Det vet jag nu. Samma uppåtpekande kurva har jag på gymmet. Det är redan tyngre och roligare i de flesta övningar, trots att gymbesöken varit få under sommaren.

# PLUGGA. Jag förbereder mig för höstens universitetsstudier genom att gå igenom spännande litteraturlistor och registrera mig. Jag vet med säkerhet att jag kommer att läsa Applied Sports Coaching vid Umeå universitet och Hälsa, mat och etik vid Jönköpings universitet. Det kan eventuellt bli en kurs till. Jag ska också gå en icke akademisk helgkurs inom området skadefri löpning.

# BLOGGSAMARBETE. Jag har, som jag skrivit förut, fått förmånen att testa en löparklocka – en ny kompis som jag hittills verkligen gillar. Återkommer till den i ett separat inlägg eftersom det är ett samarbete. Det finns en del tekniska detaljer kvar att testa och jag är väldigt långsam vad gäller att tillgodogöra mig ny teknik. Det kommer att dyka upp fler sponsrade inlägg inom kort. Hoppas ni unnar mig det 😉

# FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE. En story som jag faktiskt vet att många väntar på finns än så länge bara i mitt huvud och jag skrattar högt varje gång jag läser den för mig själv. Den kommer förmodligen att heta ”Jag kan väl för i helvete inte komma för sent till min egen förlossning!”

# UTOMHUSFYS PÅ HEDEN. Jag börjar känna mig taggad för att dra igång dessa fantastiskt roliga träningspass igen. Har även fått förfrågningar om att köra privata och bokade grupper, vilket såklart känns jättekul.

# LÖPARLÖFTEN OCH COACHING. Precis idag tillkom det faktiskt ytterligare ett lovande löparlöfte. Jag siktar på att starta upp löp- och träningscoachingen i mitten av september.

Näe, jag kommer inte ha en tråkig föräldraledig och bebisgosig höst precis och jag är glad att det känns i luften att hösten är på väg \o/

Här hade jag sprungit mitt tredje löppass och ökat distansen till 5K. Den känslan!
menmia-på-gång

 

 

Löpningen som är som att äta kola med papperet på

När löparlängtet är så evinnerligt stort. Du har varit gravid och blev för tung. Du har fött ett barn och blev sårbar. Du vet att du kanske inte borde springa riktigt än, men måste bara känna på det. Skogsstigen är mjuk. Stegen trevande. Farten mycket långsam. Snart har du lagt dina första fyrahundra meter löpning på en evighet bakom dig. Det får väl räcka nu va? Ach…

Du går tillbaka till utegymmet där träningspasset startade och kör två varv till av styrkecirkeln med roddar, dips, armhävningar och kliva-upp-på-en-alldeles-för-hög-bänk. Det är dock något som fattas. Det känns som om du ätit kola med papperet på. Så du joggar ett varv till på den mjuka skogsstigen. Och även om passet bara är totalt 800 väldigt långsamma meter är du faktiskt en springande individ igen. DET ÄR DU! Att du sen råkar radera dina första springande steg på evigheter från löparklockan stör dig bara några minuter under promenaden hem…

Jajemän. Det går framåt i träningsfabriken 🙂 Jag är dock väldigt rädd om mitt bäcken. Imorgon fyller bebisen fyra veckor så efter mina första 800 meter löpning har det blivit två vilodagar från just löpning. No stress. Bara njut. Det kör vi på i några veckor framåt.

Jag är typ en löpare.
menmia-första-löpningen-efter-graviditeten

När börjar jag att springa igen efter graviditeten? Och hur gör jag?

Jag fick den första rubrikfrågan av Anna och det är såklart en högst relevant (om än inte superviktig) fråga i mitt liv just nu. Hade huvudet och upplevd fysik fått bestämma hade jag börjat springa för redan en vecka sedan…men det gjorde jag inte. Och jag kommer inte att börja springa idag heller. Det är nu tre veckor och alldeles strax två dagar sedan jag låg och gastade i en sjukhussäng och klämde ut ett barn på fyra kilo. Klart det händer grejer med kroppen då även om jag inte kan känna det på något sätt.

Sedan Juni föddes har jag lagt min träningstid på att promenera mig stark. I princip varje dag har det blivit en tur på 60-90 minuter. Det har med andra ord blivit några mil som gjort mig väldigt gott. Så kan en passa på att aktivera magen och knipa lite samtidigt, vilket gör att den typen av träning inte blir så nedrans tråkig. Styrketräning med vikter har jag lagt på is. Inte för att jag inte vill och är lat, utan för att det varit svårt att få till det när vi varit på resande fot. Men jag känner att det inte gör så mycket då jag styrketränade så pass mycket och tungt under graviditeten. Det jag byggde upp då försvinner inte över en natt liksom.

Vi kan säga som så att det kommer att dröja, men inte dröja jättelänge till jag tar mina första stapplande löpsteg. Och jag har en plan…

Pass 1
Promenad + 400 meter jogg

Pass 2
Promenad + 800 meter jogg

Pass 3
Promenad + 1600 meter jogg

Pass 4
Promenad + 3200 meter jogg

Därefter gör  jag en utvärdering och bestämmer hur jag går vidare.

Jag tror  på en lugn start. Lovar att berätta när det händer! 😉

By the way. Hemma i Göteborg (dit vi kommer om några dagar) ligger en ny löparklocka på postutlämningsstället och väntar på mig. En ny kompis på vägen tillbaka mot löpduglig kropp. Hur bra?

Bjuder på lite promenadporr så länge. menmia-promenad-hälsinglandmenmia-promenad-ölsundmenmia-promenad-mälaren