Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Min gårdag i bilder

Jag lovade ju en ”Min dag i bilder” som nu har blivit en ”Min gårdag i bilder”. Projektet gick jättebra ända fram till lunch… Men vi tar det från början!

Tar sovmorgon och är inte på gymmet förrän 06.40. Går till Friskis Valhalla, där jag inte varit på skitlänge och märker till min stora glädje att de har byggt om. Tränar främst rygg och testar lite marklyft. Bilden tar jag först på vägen hem, då dagsljuset har börjat anlända. Det är en fin och lugn morgon med magisk morgonhimmel.

Den där sconesdegen som jag förberedde kvällen innan blir äntligen bröd att mätta magen med. Vid halv nio kommer min kollega och vän Johanna förbi förbi för frukost, jobb och pepp inför dagen. Hon får den stora äran att göra detta i sällskap av hela min familj. Minstingen snurrar runt våra fötter och klättrar i kökssoffan, storbarnet showar med kullerbyttor och balanskonster på balansplattan och Ola sitter ner med oss och tar en kopp kaffe. Allt är som det ska.

Vi kör dag två på Svenska Mässan, där vi varvar att gå på föreläsningar med chokladpraliner och helt vanligt jobb. Det är skönt att byta vardagsmiljö ibland och mestadels göra något helt annat än man brukar. Det vanliga jobbet består av strategiarbete och publicering för Instagram. Alltså inte min egen Insta utan en betydligt fräsigare…

Vi lyssnar bland annat på Teo Härén som är en ständigt lärande expert på kreativitet och har en kursgård dedikerad kreativitetsutveckling. Tänk att få hänga på den kursgården i några dagar!

Till lunch är det äntligen dags för den där pajen jag förberedde igår. Så vi kilar hem till mig igen och hänger med min familj. Som ni ser är det bra åtgång på den vegetariska och kulinariska skapelsen som innehöll fetaost, purjo och paprika.

Och nu börjar kameran gapa tom… Jag äter bland annat den ljuvligaste chokladfudge jag någonsin smakat. Den är vacker också eftersom den piffats till med stora saltflingor. Ett perfekt tillfälle för ”en riktig bloggare” att ta fram kameran, men det glömmer jag bort, helt fokuserad på uppgiften att äta upp chokladen. Det serveras gratis ostron, men jag varken äter eller fotograferar dem. Vi går på fler föreläsningar. Tycker och tänker mycket om dem. Men inget av detta hamnar alltså på bild.

Lite senare under kvällen när jag och Johanna sluter upp med några av kvinnorna i mitt liv och hamburgarna och vinet står på bordet, då klickar mobilkameran igen. Det blir en grynig men glad bild till Instastories… Att jag utlovat ”Min dag i bilder” i bloggen kommer jag ihåg igen strax efter åtta på kvällen, men då pissregnar det på mig och är kolmörkt, så jag orkar inte.

Hoppas ni gillar mig ändå!

Jag har jobb att göra!

I förrgår mailade jag vinnaren av min diktsamling. Hon heter Malin och gissade att jag skulle genomföra Helsingborg Marathon på 3.22. I alla fall. Jag hade skämskudde när jag skrev mailet och ursäktade mig ”Du behöver liksom inte ta emot den…”. Men hon svarade att det ville hon visst så hon kan läsa den i väntan på nästa min bok.

Jag har jobb att göra! 🙂 Nu hoppas vi att det lugnar ner sig lite på andra fronter så jag har energi att ta tag i min fabulösa chicklit-roman igen.

Boken som inte handlar om mig, utan om någon som typ är rädd för fysisk aktivitet och inte lyfter på arslet i onödan. Hon som kärar ner sig i en marathonlöpare, har vänner som krisar, bokar löpardejter utan att ha sprungit en endaste meter och som anlitar en PT med tight röv och för små mjukisbyxor…

Jag har fantastiskt roligt när jag skriver detta, som ni förstår.

Den som väntar på något gott…går alltid i mål! Med ett leende och solsken i blick! 😉

Lättpåverkad

I morse satt jag och tänkte på hur lättpåverkad jag är. Tankarna kom i takt  med att jag sörplade i mig en Cappuccino.

Att jag dricker en Cappuccino är inget konstigt, men att jag numera nästan alltid ersätter vanlig och hederlig (och god!) komjölk med iKaffe från Oatly är till viss del en bloggares fel.

Någon som kan gissa vem? Svaret med kommentar finns under den något skitnödiga bilden på mig…

Bloggaren är Anna.

Kommentar: Tycker det är synd att hon inte påverkat mig lika mycket med sin långpasspassion och vill understryka att jag dricker iKaffe i Cappuccinon för att det är gott också, inte bara för att min stora bloggidol gör det…

Träningscoaching i sommar?

Jag har fått en del förfrågningar om löp- och träningscoaching i Göteborg i sommar och jag har bokat in efter bästa förmåga. Det är såklart jättekul och peppande, men så är det ju den lilla angenäma detaljen med semester och att jag inte kommer att vara i stan under nästan hela juli.

Som tur är avbryter jag min semester för ett litet inhopp den 18-20 juli och pang – då går det bra för fler att boka coaching i Göteborg tidig morgon eller efter klockan 16.

Är du sugen på löpträning, utomhusfys eller något annat med mig så hör av dig med en förfrågan!

Tror knappast att trycket blir så stort så att skriva ”först till kvarn” känns lite pinsamt… Men det är i alla fall det som gäller 🙂

Om du vill ha roligt med mig kan du läsa mer här och därefter maila: mia@menmia.se

Väldigt fin post

Igår när jag kom hem från min tremilare låg ett kuvert och väntade på mig på köksbordet. Det var inte ett fönsterkuvert, så jag slet upp det illa kvickt…

Innehållet gjorde mig väldigt glad.

I samband med Vårruset i Gävle berättade Malin i en kommentar att jag var med på bild i Gefle Dagblad och erbjöd sig att skicka sidan till mig. Jag svarade ”Det vore ju toppen!” med en plan på att maila henne min adress. Fast det glömde jag bort.

Så idag är jag väldigt glad att jag har snälla bloggläsare med driv och engagemang när jag själv är en virrpanna.

Tack Malin!

Mitt sammanbitna ansiktsuttryck strax innan startögonblicket går inte av för hackor precis. Man kan faktiskt se att jag vet att jag strax ska tugga taggtråd.

Förresten, jag kallar denna eminenta post för ett kärleksbrev eftersom det är så sällan jag får sådana nu för tiden…

Har min blogg en själ?

Låt oss snacka lite deep shit nu va. Jag är inne på tredje dagen av hemmaskrotande med mer eller mindre krassliga barn. Jag är själv lite halvsjuk och har spenderat dagen i sängen med en varm bäbis på bröstet och en lätt rastlös fyraåring bredvid. Eftersom jag inte kommer utanför dörren, så hinner jag tänka en hel del och dessutom uppskatta det som finns där utanför extra mycket. Är hoppfull inför morgondagen och tror att vi kommer att kunna samla lite D-vitamin då. Nåväl. Vad tänker jag då på en dag som denna?

Jag har inte helt oväntat ägnat fem minuter åt den här bloggen och dess innehåll. Vad håller jag på med egentligen? Lätt feberyrslig och efter att ha gurglat en liten kopp whiskey lyckades jag komma fram till följande:

Bloggen Men Mia! vill inspirera till träning och rörelse på flera olika sätt och efter individuella förutsättningar. Jag vill vara personlig ibland och visa hur jag lever mitt liv utan att för den sakens skull komma med några pekpinnar till hur någon annan ska leva sitt. Jag vill att ni ska fatta att jag tycker livet är kul. Jag vill att ni ska dra på smilbanden emellanåt. Jag vill att ni ska förstå att det där med att prestera inom träning inte är något dåligt som måste innebära stress och alldeles för höga krav. Jag vill också att ni ska förstå att det är okej att ta det lugnt. Däremot använder jag aldrig ordet balans. Begreppet ”unna sig” lyser också med sin frånvaro. Jag vill nämligen att människor ska leva och må bra utan att gå runt och fundera om det är balanserat eller inte eller om de är värda att unna sig någonting.

Lite så typ. Men når jag verkligen fram?

Har min blogg en själ?

Eller är Men Mia! bara trams?

Vad får du egentligen ut av att hänga här?

Jag är väldigt nyfiken. Ge mig ett svar om du orkar 🙂 Hur du än gör så vill jag att du ska veta att jag verkligen uppskattar att du läser min blogg. Det betyder mycket för mig!

Fred på jorden! Amen!

Nytt år och en helt ny look!

Välkommen till gamla vanliga fast väldigt nya och fräscha Men Mia!

Vill inleda det nya bloggåret med att skicka tacksamhetsblomster genom cyberrymden till Johanna – enklaknep, som med passion och glädje åtog sig uppdraget att designa min blogg. Varje gång hon har försökt kontakta mig under ”jullovet” har hon fått svaret ”Du får vänta nån timme. Jag är i skogen!” eller ”Är ute och springer!”,  men det gick vägen ändå.

Bloggen kommer även fortsättningsvis att präglas av kärleken till träning, rörelse och ett aktivt familjeliv. Jag vill att du som redan hänger här regelbundet ska känna igen dig och jag vill att du som är ny ska fastna i mitt nät. Hos Men Mia! skrattar vi mycket och ofta. Och så tränar vi och rör på oss utifrån våra egna förutsättningar – för att det är så fantastiskt kul!

Inför den här nylanseringsdagen av Men Mia! ordnade jag en exklusiv fotografering i friluftsområdet Hanebol i Åmål. Jag ville uttrycka glädjen och peppen inför 2017.

Just nailed it! 

Önskerubrik 6: När jag var liten ville jag bli ? när jag blev stor! (och varför)

Önskerubriken kommer från en Johanna utan blogg, men hon gills ändå eftersom hon ska springa Lidingöloppet imorgon lördag 🙂

Jag hade flera drömyrken när jag var liten, men har svårt att placera in i vilken ålder jag var när respektive yrke kändes intressant. Därför presenteras jobben nedan i icke kronologisk ordning.

Barnmorska
Jag hade någon föreställning om att barnmorskor kramades med bebisar hela dagarna, vilket ju hade varit ett väldigt mysigt jobb. Nu när jag har blivit äldre och dessutom själv fött två barn vet jag att så inte är fallet. Jag är jätteglad att det finns så många grymma barnmorskor inom den svenska sjukvården, ty det är inte längre ett yrke som jag finner intressant.

Lärare
Den drömmen finns fortfarande kvar i bakhuvudet. Nästa gång jag vill byta inriktning i livet kanske jag vidareutbildar mig och träder innanför skolans väggar. När jag var liten ville jag bli lärare både på grund av goda förebilder (lärare jag hade som gav mersmak) och dåliga förebilder (lärare jag hade som var ena riktiga rövar). De bra lärarna ville jag bli som. De dåliga lärarna vill jag bli bättre än.

Författare
Jag har alltid skrivit massor av ren lust. Som liten fyllde jag stora kollegieblock med ord och uppmuntrades starkt av min omgivning att skriva. Som lite äldre deltog jag i flera novelltävlingar och vann nästan alltid. När jag blev äldre ändå frilansade jag i flera år som skribent samt gav ut en diktsamling. Som ni vet (förlåt att jag tjatar) finns det ett halvfärdigt bokmanus i min byrålåda. Grejen är den att måste nog plocka bort något annat för att frigöra tid att färdigställa det. Träningen? Nej, det går ju inte… Men den här barndomsdrömmen är fortfarande väldigt aktuell.

Vad ville du bli? Kommer du ihåg?

Önskerubrik 5: En sak jag aldrig har skrivit/delat med mig av förut är…

Rubrikönskemålet kommer från Malin och satte mig verkligen på prov…

För jag är liksom inte så hemlig av mig och har inga problem att dela med mig av stort och smått i livet, från både nutid och dåtid. Jag vet att jag vid olika tillfällen bloggat om nedanstående, som jag upprepar ifall ni missat:

– Första kvällen jag och Ola träffades blev jag aspackad och gjorde bort mig rejält. Fick ringa och be om ursäkt dagen efter och på den vägen är det…
– På Nyårsafton 2008 åkte jag slalom utan hjälm i Hemsedal. Jag är sämst på utförsåkning och ramlade när jag stod stilla. Fallet gav en så elak skallbasfraktur att jag fick åka ambulanshelikopter till närmsta sjukhus och bo i en röntgenapparat. Det värsta var dock att jag inte fick äta på ett dygn…
– Jag har vid flera tillfällen i livet varit överviktig, vilket jag kompenserat med perioder i undervikt. Det var nog först när jag var runt 27 som jag hittade någon form av balans och hållbar livsstil som jag trivs med. Jag är 37 nu (snart), så 10 år som vän med mig själv är fan inte så illa. Jubileum!
– Jag var vegetarian i 12 år och bröt sviten med en korv mä brö på fyllan.

Ach, det där var lite gott och blandat som kan vara bra att veta om mig. Nu till det Malin faktiskt frågar efter.

En sak jag aldrig har skrivit/delat med mig av förut är…

Det kan verka som om jag är en ganska skön, avslappnad och social typ. Right? Ni vet vad ni ska svara… Det är dock helt fel. Eller nja, ingår du i min bekantskapskrets och jag känner mig trygg i ditt sällskap eller om jag befinner mig i något annat sammanhang där jag känner mig trygg, så kanske du uppfattar mig precis så. På en scen framför en massa främlingar funkar märkligt nog också mina mer charmiga sidor, men sen tar det nog stopp på härligheterna.

Jag har verkligen blivit expert på att undvika otrygga situationer. Istället för att konfrontera mina rädslor, så går jag i ide och hoppas att ingen märker att jag inte är där. Eller om jag ändå tvingas dit (till exempel av en arbetsgivare) så blir jag helt tyst och framstår nog (för det otränade ögat) som världens mest intetsägande och tråkiga människa. Du får helt enkelt jobba lite, locka med godis och vara jävligt snäll för att mina sköna, avslappnade och sociala sidor ska komma fram. Sen blir det åka av. Det lovar jag.

Och så lider jag av telefonskräck… Alltså att prata i telefonen. Scrolla däremot kan jag göra hur mycket som helst.

Jag vill också gärna curla hela världen och vara alla till lags, men det orkar jag inte riktigt. Så då mår jag dåligt ibland. Jobbar på att slappna av lite med det där. Alla förtjänar faktiskt att få vara någon annans pain in the ass ibland. Tyvärr är det ofta sambon som får ta smällen…

Kommer ni att fortsätta läsa min blogg trots att ni vet allt det där om mig nu?

Jag känner mig en gnutta otrygg så blundar en stund och låtsas att ni inte finns…menmia-löpning-kul

 

Önskerubrik 3: Baksidestexten på min roman

Rubrikönskemålet kommer från min kreativa vän Anna, som bor i London. Hon är en av väldigt få som har fått läsa utkastet på min kommande chicklit och bestseller. 

Baksidetexten till min kommande roman:

”Jag flåsar som om jag bestigit ett berg och ryggen blir fuktig. De många trappstegen direktförmedlar mjölksyra till varenda fiber i mina lår. Precis när de förvandlas från kött och muskler till två stumma stockar tänker jag att det är ytterst olämpligt att ha sitt säkraste ligg på hög höjd. Masthugget är måhända fullt av fina gränder och utsiktplatser, men det här är fan i mig omänskligt mycket jobb för så kort njutning och ingen kärlek alls. Mina solskenspromenader i Slottsskogen har inte gjort mig redo för den här ansträngningen. Jag kommer nog aldrig att bli redo för promenaden till hans dörr, varken fysiskt eller mentalt.”

Linas liv i Göteborgs innerstad skulle vara tämligen enkelt om de inte vore för de människor hon omger sig med – vännerna, männen och kollegorna. Hennes liv rusar på i hundra knyck och hon försöker godtroget att släcka alla bränder som hennes umgänge skapar på vägen. Lina-hjärtat är fullt av känslor – kärlek, besvikelse, framtidstro och frustration, men hon har svårt att hinna ta hand om sig själv. Hur ska hon frigöra sig från Tobias, killen som uppenbarligen bara utnyttjar henne. Och att vara alla sina vänners självklara bollplank och räddare i nöden så fort de trasslar till det för sig tar på krafterna. Som pricken över i har det visat sig finnas flera nakna och obekväma hemligheter i de statliga korridorerna där hon jobbar…

”Ett humoristiskt och samtidigt hjärtskärande mästerverk! Hög igenkänning för alla som någon gång jobbat statligt.” 
DN Kultur

”Huvudpersonen Lina kändes som en kär vän, som jag nu saknar när jag har läst ut boken.”
SvD

”Svensk chicklit när den är som bäst.”
Aftonbladet

Kommer du att läsa min kommande bok? 🙂

Mia Hellström – en författare med sitt bokmanus i löparryggsäcken. Foto: ballabarn.semia-hellstrom-forfattare