Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Har min blogg en själ?

Låt oss snacka lite deep shit nu va. Jag är inne på tredje dagen av hemmaskrotande med mer eller mindre krassliga barn. Jag är själv lite halvsjuk och har spenderat dagen i sängen med en varm bäbis på bröstet och en lätt rastlös fyraåring bredvid. Eftersom jag inte kommer utanför dörren, så hinner jag tänka en hel del och dessutom uppskatta det som finns där utanför extra mycket. Är hoppfull inför morgondagen och tror att vi kommer att kunna samla lite D-vitamin då. Nåväl. Vad tänker jag då på en dag som denna?

Jag har inte helt oväntat ägnat fem minuter åt den här bloggen och dess innehåll. Vad håller jag på med egentligen? Lätt feberyrslig och efter att ha gurglat en liten kopp whiskey lyckades jag komma fram till följande:

Bloggen Men Mia! vill inspirera till träning och rörelse på flera olika sätt och efter individuella förutsättningar. Jag vill vara personlig ibland och visa hur jag lever mitt liv utan att för den sakens skull komma med några pekpinnar till hur någon annan ska leva sitt. Jag vill att ni ska fatta att jag tycker livet är kul. Jag vill att ni ska dra på smilbanden emellanåt. Jag vill att ni ska förstå att det där med att prestera inom träning inte är något dåligt som måste innebära stress och alldeles för höga krav. Jag vill också att ni ska förstå att det är okej att ta det lugnt. Däremot använder jag aldrig ordet balans. Begreppet ”unna sig” lyser också med sin frånvaro. Jag vill nämligen att människor ska leva och må bra utan att gå runt och fundera om det är balanserat eller inte eller om de är värda att unna sig någonting.

Lite så typ. Men når jag verkligen fram?

Har min blogg en själ?

Eller är Men Mia! bara trams?

Vad får du egentligen ut av att hänga här?

Jag är väldigt nyfiken. Ge mig ett svar om du orkar 🙂 Hur du än gör så vill jag att du ska veta att jag verkligen uppskattar att du läser min blogg. Det betyder mycket för mig!

Fred på jorden! Amen!

Nytt år och en helt ny look!

Välkommen till gamla vanliga fast väldigt nya och fräscha Men Mia!

Vill inleda det nya bloggåret med att skicka tacksamhetsblomster genom cyberrymden till Johanna – enklaknep, som med passion och glädje åtog sig uppdraget att designa min blogg. Varje gång hon har försökt kontakta mig under ”jullovet” har hon fått svaret ”Du får vänta nån timme. Jag är i skogen!” eller ”Är ute och springer!”,  men det gick vägen ändå.

Bloggen kommer även fortsättningsvis att präglas av kärleken till träning, rörelse och ett aktivt familjeliv. Jag vill att du som redan hänger här regelbundet ska känna igen dig och jag vill att du som är ny ska fastna i mitt nät. Hos Men Mia! skrattar vi mycket och ofta. Och så tränar vi och rör på oss utifrån våra egna förutsättningar – för att det är så fantastiskt kul!

Inför den här nylanseringsdagen av Men Mia! ordnade jag en exklusiv fotografering i friluftsområdet Hanebol i Åmål. Jag ville uttrycka glädjen och peppen inför 2017.

Just nailed it! 

Eventsvett och etikett – på mitt sätt…

Vi kan också döpa detta inlägg till ”Gaffeltjuven” men mer om det lite senare. Nu ska ni nämligen få följa med bloggaren Men Mia! på gårdagens bloggevent med temat Må bra under hösten, som arrangerades av Johanna – enklaknep.se.

Att mingla är inget som är självklart för mig. Jag gör det och jag uthärdar, men det är alltid med en liten knivsudd mot strupen. Har du läst det här inlägget så förstår du varför. Ibland känns det verkligen som att alla andra är så avslappnade och coola i sådana här situationer. I bloggvärlden levereras det ena glossiga eventinlägget efter det andra. Varför går jag då helt frivilligt på ett bloggevent om jag är en sådan rädd liten räka? Jo för att det är ytterst hälsosamt att utmana sig emellanåt. Därför.

I alla fall. Here we go…

Anländer right on time, möts av leenden från ett gäng strålande kvinnor och får ett glas bubbel i näven. En kvinna frågar om hon ska hjälpa mig med jackan. Jag stammar fram ”Eh..ja…javisst!” och känner mig obekväm eftersom folk inte brukar fråga mig sånt. Strax därefter får jag syn på diverse delikatesser som dukats upp på ett bord och känner mig genast som hemma. Gamen i mig vaknar ”När ska vi äta?”

Vet inte vad jag ska säga till nån, men Emma Hällbacka bryter isen genom att börja prata med mig. Tack!

Jag ser att proffsen har med sig systemkameror och fotograferar allt från mat till varandra. Får ångest. Sen tänker jag efter och minns varför jag är där. Jag är där för att träffa andra människor, inte för att producera ett glossigt eventinlägg. OBS! Det är absolut inget fel med det, men det är inte mitt personliga uppdrag.

Lyssnar på Sofia Lorentzon som är språkkonsult och pratar om text till både blogginlägg och mediakit (har någon av er det sistnämnda?!). Därefter kliver äventyraren Mikaela Söhnchen fram och berättar om när hon sprang 30 mil i österrikiska alperna och besteg ett berg. Inspirerande!

Vi tar plats vid buffébordet som rymmer smörgåstårta, choklad, ost&kex och bakverk \o/ och jag lyckas fånga båda föreläsarna samt ett helt gäng trevliga bloggare för en pratstund. Känner mig minglig och tuff. När jag sitter själv på en stol en stund tänker jag ”Det gör faktiskt inget. Jag är inte ensam på riktigt.”

En läkare kikar förbi och berättar för oss om hygien och smittspridning. Jag får en inbillad släng av kräksjukan bara av att höra ordet. Företaget vi hänger hos, vars produkt jag fått med mig hem, presenterar sig lite noggrannare. Kommer att återkomma till produkten i ett senare inlägg då jag inte riktigt vet vad jag tycker, tänker och känner för den än. Och sånt är ju viktigt.

Det bjuds på ytterligare mingeltid och jag pratar bland annat med Jenny och Maja.

Börjar känna mig färdig och bestämmer mig för att åka hem till karl och ungar. Sitter på bussen och rotar lite löst i handväskan och känner något kladdigt. Det är en gaffel. Gaffeln som jag ätit min mingelmat med. JAG HAR ALLTSÅ SNOTT EN GAFFEL FRÅN EVENTET. När stoppade jag ner den i handväskan?!

Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Ska jag ringa till företaget vi var på eventet hos och fråga om de vill ha den tillbaka och i så fall – hur ska vi lösa det? ”Hej är ni en gaffel kort?” *jättestor skämskudde* Den här eventnöten hade jag inte räknat med att behöva knäcka…

En halvsuddig mobilbild på mingelmaten…och den där gaffeln…

 

Önskerubrik 3: Baksidestexten på min roman

Rubrikönskemålet kommer från min kreativa vän Anna, som bor i London. Hon är en av väldigt få som har fått läsa utkastet på min kommande chicklit och bestseller. 

Baksidetexten till min kommande roman:

”Jag flåsar som om jag bestigit ett berg och ryggen blir fuktig. De många trappstegen direktförmedlar mjölksyra till varenda fiber i mina lår. Precis när de förvandlas från kött och muskler till två stumma stockar tänker jag att det är ytterst olämpligt att ha sitt säkraste ligg på hög höjd. Masthugget är måhända fullt av fina gränder och utsiktplatser, men det här är fan i mig omänskligt mycket jobb för så kort njutning och ingen kärlek alls. Mina solskenspromenader i Slottsskogen har inte gjort mig redo för den här ansträngningen. Jag kommer nog aldrig att bli redo för promenaden till hans dörr, varken fysiskt eller mentalt.”

Linas liv i Göteborgs innerstad skulle vara tämligen enkelt om de inte vore för de människor hon omger sig med – vännerna, männen och kollegorna. Hennes liv rusar på i hundra knyck och hon försöker godtroget att släcka alla bränder som hennes umgänge skapar på vägen. Lina-hjärtat är fullt av känslor – kärlek, besvikelse, framtidstro och frustration, men hon har svårt att hinna ta hand om sig själv. Hur ska hon frigöra sig från Tobias, killen som uppenbarligen bara utnyttjar henne. Och att vara alla sina vänners självklara bollplank och räddare i nöden så fort de trasslar till det för sig tar på krafterna. Som pricken över i har det visat sig finnas flera nakna och obekväma hemligheter i de statliga korridorerna där hon jobbar…

”Ett humoristiskt och samtidigt hjärtskärande mästerverk! Hög igenkänning för alla som någon gång jobbat statligt.” 
DN Kultur

”Huvudpersonen Lina kändes som en kär vän, som jag nu saknar när jag har läst ut boken.”
SvD

”Svensk chicklit när den är som bäst.”
Aftonbladet

Kommer du att läsa min kommande bok? 🙂

Mia Hellström – en författare med sitt bokmanus i löparryggsäcken. Foto: ballabarn.semia-hellstrom-forfattare

Hjälp! Hjälp! Hjälp!

När livet är på väg att förändras, då blir jag sugen på att förändra allt på en och samma gång. Förutom glädjefyllda förändringar som är på gång på det privata planet funderar jag faktiskt kring den här bloggen. Vad den ska vara och vad den ska bli. När jag ska skriva. Vad jag ska skriva. Hur ofta och hur mycket. Det låter som väldigt deep shit detta, men det är det inte. Jag vill helt enkelt hålla bloggen levande samtidigt som det är roligt både för mig och för er.

Igår kollade jag min bloggstatistik för första gången på säkert hundra år och såg att det är en hel del folk som hänger här varje dag. Skitkul juh! Ni är inte jättebra på att höra av er direkt och skriva ett hej, men det är inte jag hos andra bloggare heller, så det är helt okej.

Vad vill du läsa om? Vilka inlägg gillar du bäst här hos Men Mia? Är det något jag kan totalt skita i? Vad vill du ha mer av? Om du någon gång ska skriva en kommentar så är det nu för fan 🙂

Andra saker jag vill förändra/utveckla just nu´:

# Min träningsgarderob – vill ha höstigt, mjukt, följsamt och skönt i fina färger.
# Min business-Mia-closet som behöver uppdateras med ett gäng nya kavajer, färgglada strumpbyxor och fotriktiga finskor. Bland annat.
# Min frilanskarriär som är ett sidospår i livet. Kanske erbjuda en helt ny tjänst? Börja föreläsa igen, på det där sättet som bara jag kan?
# Gå en oväntad kurs! För några år sedan gick jag en helgkurs i Stand-Up-Comedy, vilket var bland det häftigaste jag gjort i hela mitt liv.

Jada jada… Hör gärna av er!
menmia-höstlöv

Att skapa mervärde för sina bloggläsare

Vissa kommer med konkreta träningstips, som du kan ha nytta av. Andra tar de mest vackra bilder man kan tänka sig. Några är konstant är ute på magiska äventyr i löparskor/på cyklar runt om i världen. Sist men inte minst har vi de där människorna som är helt fantastiska skribenter, som gör att man bara vill läsa mer mer mer.

Jag satt och funderade över det där en dag. Vilken tur att vi alla är olika med skilda syften och mål med vårt träningsbloggande. Därefter kom jag osökt att tänka på…TADA…mig själv.

”The life of a tränande spädbarnsmorsa”. Vad är det att läsa om egentligen? En snart 34 år ung kvinna, just nu helt utan mål med sin träning. Totalt ointressant om jag får säga det själv. Skulle jag läsa den här bloggen? Det är fanimig tveksamt. Så mycket tid över till bloggläsande har jag inte längre och då skulle jag förmodligen välja bort den här om den inte var min.

Ändå finns det de (jag vet typ vilka ni är) som ändå håller sig kvar här och fortfarande gillar att kika in hos Men Mia!

Vad är hemligheten?

Så hittar jag den här kommentaren i mitt facebookflöde och alla bitar faller på plats. Tjejen heter Anneli och hon sprang sitt första Marathon i år. Stor grej! Och jag fick vara med på ett hörn, trots att jag inte ens var där <3

”Har helt glömt att berätta en rolig grej från mitt livs lopp! Vid Västerbrofästet, ca 33km, började jag böla (första gången) för att jag insåg att loppet skulle gå vägen och att jag den dagen skulle bli marathonlöpare. När jag kommit en bit upp på bron, torkat tårarna och daskat mig själv på kinderna dök den väldigt oväntat upp. Bilden. Bilden av DIG efter målgången på Stockholm marathon 2011! Jag började fnissa och fick kväva flera skratt haha! Måste väl säga tack för det, för lite garv under de sista regnpiskande 9 kilometrarna var inte helt fel:-) Har nyss letat fram blogginlägget och skrattat igen:-) Det var precis lika roligt som jag mindes det under loppet! Tack tack tack för att du bjuder på dig själv och stor kram!”

Vågar du svara på frågan varför du kikar in här och läser? Ibland? Varje dag? OBS! Det är inget krav. Jag kommer att fortsätta blogga även om ingen svarar…

Kan vara de här bilderna Anneli syftar på?
image

Eller den här?

Välkommen till min jobbvardag

Just nu står jag och fotar mig själv i spegeln inne i Green room, vilket är namnet på vårt kontor. Det heter så för att det är grönt. Ni kanske tror att jag maskar från ordinarie arbetsuppgifter, men så är inte fallet. Jag övar och testar inför en jobbgrej.

Det är väldigt bra att ha Men Mia! och alla bloggens övriga kanaler som testmiljö för saker som jag i ett senare skede ska göra i skarpt läge för statlig verksamhet.

Känn er hedrade! Ni är helt enkelt min testpanel.

Om några timmar byts jobboutfiten ut mot en glammig klänning och glittrande accessoarer… Min stela datornacke uppmanar till mycket mjukgörande dans ikväll.image

Konsten att fulblogga

Flexade alldeles nyss ut på papperet, men sitter kvar på jobbet och fulbloggar. Jag ser med andra ord väldigt upptagen och koncentrerad ut och verkar göra något vettigt. Bloggar ofta på jobbet också, men inte i den här bloggen, så jag tror inte att någon misstänker att jag fulbloggar. Som ni ser så bloggar jag typ jämt, både på jobbet och privat. Jag är med andra ord typ en heltidsbloggare. Den här bloggen ger tyvärr inte en lika stabil tillströmning av ekonomiska medel som den andra bloggen. Hur många gånger kan man använda ordet blogga i ett och samma inlägg?

I alla fall. Fulblogga – tror att det är mitt nya favoritord. Feel free to use it.

Eftersom jag fulbloggar, så skapar jag kontrast med en väldigt vacker bild… image