Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Fredagslista: Helgens godaste godingar

Denna lista är egentligen lite för glättig och glädjefull för min smak, men jag tänkte att glättighet och snuttinutt säljer fan, så det kan vara bra att testa…

Helgens godaste godingar:

# Om bara några timmar kommer min vän och hennes bebisson på besök från Stockholm. Fast vi tänker inte ge dem någon skön göteborgsupplevelse, utan…

# transporterar dem nästan genast till huset vid havet.

# Nu kanske ni tror att jag börjar bli alko, men det kommer att finnas en BiB rödvin där.

# Det kommer även att finnas färska räkor och sol.

# Träningen kommer att bestå av dels Utomhusfys vid havet som är ett specialanpassat träningspass för min vän och dels löpning för egen del. Har varit duktig under veckan och bockat av både distanspasset och intervallerna i mitt träningsprogram. Löpstyrkan och teknikträningen kommer jag att kombinera med utomhusfysen vi kör tillsammans och det återstående löppasset (en progressiv tia) kör jag på söndag när besöket har åkt hem.

# Vi får heller inte glömma en påse smågodis och salta chips.

# Och så ska vi gå promenader med barnvagnar och småtroll på cykel, vilka brukar bli ganska krävande där ute vid kustbandet som är ack så kuperat.

Om det uppstår något smolk i bägaren under helgen, så lovar jag att berätta om det nästa vecka…

Ingen kan ersätta mig som tränare för Utomhusfys på Heden

Därför tvingas jag idag för första gången någonsin ställa in ett Utomhusfys på Heden. Trots avsaknad av kram-och pussövningar (typiskt va?) vill jag inte riskera att smitta någon annan eller förmedla att det är okej att träna när man rosslar som jag gör just nu.

Så om du inte hänger i den trevliga facebookgruppen, hoppas jag du får informationen här istället.

Laddar och planerar såklart för ett extra bra och intensivt pass nästa vecka.

Visste du förresten att Utomhusfys på Heden just nu pratar med ett gäng potentiella samarbetspartners? Det innebär att jag i vår kommer att kunna lägga mer tid och energi på mina träningspass och erbjuda fler träningar. Bra va? Om jag ännu inte har kontaktat dig och du är intresserad av att veta mer hur du/ditt företag kan bli samarbetspartner till Utomhusfys på Heden – skicka ett mail till mia@menmia.se

Med det sagt önskar jag alla mina medmänniskor en fantastisk tisdag!

Snart är det barmark och vantfritt på Heden. Glöm inte det!

Träna inte på dina egna villkor!

Det är vad jag gör just nu. Antingen har jag minst en unge på släp att ta hänsyn till eller så försöker jag vara en god förebild för mina deltagare på Utomhusfys på Heden. Nej att stå vid sidan av och skrika på folk som tränar är inte riktigt min coachingstil… När det funkar så är jag med, antingen fullt ut eller på en kant, men jag är hela tiden väldigt aktiv.

Jag räknar med att träningen jag genomför, som inte är på mina villkor, ska leda till någon form av fysisk utveckling. Det brukar bli så när man gör sådant man vanligtvis inte gör. Det kan vara bra att ha i bakhuvudet när det inte finns möjlighet att träna exakt det man vill.

Var ju gräsänka torsdag till sent igår kväll. I lördags morse tog jag med mig båda mina barn ut på Heden. Den minsta gjorde inget väsen av sig överhuvudtaget. Den stora däremot roade sig med att kasta en plastburk efter mig när jag körde mina sprintintervaller. Under löpskolningen var hon med och frågade en miljard gånger varför indianer hoppar indianhopp. Jag tror att mitt bästa svar blev ”För att de är indianer!” När jag värmde upp (med barnvagnen framför mig) och körde löpstyrkeövningar underhöll sig storbarnet själv på cykel eller på mage i sanden.

”Spring mera mamma! Spring!” Jag var helt slut efter min träningstimme. Mycket tröttare än om jag hade lufsat iväg på ett distanspass helt själv…

Ikväll är det faktiskt dags för Utomhusfys på Heden igen. Passet innehåller bland annat blocket ”Beat the mountain” trots att Heden är typ ett helt platt ställe. Jag blir än en gång nyfiken på vad jag egentligen har tänkt mig…

Lördagsträning – på andras villkor! Sjukt roligt och konfliktfritt hade vi det 🙂

Seriöst skit – min coachingfilosofi

Jag studerar kursen Applied Sports Coaching vid Umeå universitet och den första uppgiften har visat sig vara att skriva ner sin egen högst personliga coachingfilosofi, kopplat till kurslitteraturen då givetvis. Ni ska bara veta vilka tjocka och härliga böcker jag har beställt hem!

I alla fall, det som är så ”enkelt” och självklart i handling, blir helt plötsligt svårt att få ner i ord. När jag får problem att skriva, ja då ligger det en hel del prestationsångest bakom. Haha…

Coach är jag/och har varit i så många olika sammanhang – för fotbollskids, orienteringsungdomar, mässmonterpersonal, löparindivider, små löpargrupper, utomhusfysare på Heden, kollegor, kompisar med kärleksproblem, gravida kvinnor och så vidare. Ibland professionellt. Andra gånger privat. Fast som coach är man ju alltid densamma på något sätt.

Nu har jag försökt få ner några ledord på pränt. Jepp, kursen ges på engelska,  därav det helt plötsliga inslaget av utrikiska i denna blogg.

Listening
Individuals
Team
Including
Together
Professionalism
Practice
Development
Motivation
Inspiration
Laughing

Känns inte orden ovan (förutom det sista) förjävla floskliga på något sätt? Måste nog använda en synonymordbok…

Under kursen kommer jag också att intervjua en coach, studera en coach när hen arbetar, skriva en hel massa och delta i webseminarier. Syftet är att jag ska utveckla min egen coachingfilosofi.

Jag vet att det finns de som coachar inom bland annat löpning och träning som läser denna blogg. Vilka ledord har du? Har du gått kurser för att bli coach? Är du självlärd? Inget sätt är fel 🙂

Inte min löpgrupp på bilden, men man kan ju alltid låtsas… Foto: ballabarn.se
menmia-coach

När tårar ersätts av glöd

Jag har fått frågor om vad som egentligen hände med löparlöftena under Midnattsloppet förra helgen. Löparlöfte P utförde sin första löpartävling i livet galant och enligt plan och var hög som ett hus efteråt. Löparlöfte A däremot startade urstarkt, men sen hände något. Skåla i bubbel efter loppet byttes ut mot ett mindre kaos och väldigt mycket oro.

Precis när jag kom i mål fick jag ett sms…
menmia-skada-löpning

Ingen läkare eller idrottsspecialist har hittills kunna berätta för henne varför hennes ena ben valde att helt ge upp och göra så fruktansvärt ont under Midnattsloppet. Nu, snart en vecka senare, har hon nästan släppt taget om kryckorna och kommit in i matchen någorlunda. Läkningen går snabbt, men jag anar att det kan ta några veckor innan vi ens kan tänka på löpning igen. Och jag vill gärna ha ett stabilt utlåtande från sjukvården kring detta märkliga tillstånd. Alla vanliga löparskador och förslitningar har uteslutits. Så vi väntar…

Fast det har hänt något med den här människan som är så fantastiskt att beskåda. Hennes besvikelse över att inte kunna genomföra loppet och nå sitt mål var värst. Smärtan i benet och oförmågan att överhuvudtaget kunna ta sig framåt…störigt javisst, men inte alls lika jobbigt de första dagarna. HON VILLE SÅ SJUKT MYCKET! Och ja, det är den här storyn som ligger till grund för inlägget Att hantera (löpar)besvikelser.

De ledsna ögonen försvann dock efter några dagar och tårarna har ersatts av glöd i blicken. Rehabövningar genomförs nitiskt och ny träning som faktiskt funkar läggs till i repertoaren. Att sluta springa finns inte. Det längtas och pratas om löpning mest hela tiden. Jag hör hela tiden meningar som ”Tänk att jag har blivit en sån här!” ”Jag går och längtar efter löpning!” ”Jag har aldrig haft tävlingsinstinkt förut, men nu…” ”Vi måste hitta ett nytt lopp!”

Jag känner mig delaktig i att ha skapat ett löparmonster… 🙂

Så just nu handlar det om att hitta på roliga saker vi kan träna istället för löpning samt peppa och motivera för stordåd i löparskor längre fram. När återstår att se. Vi har inte bråttom alls. Huvudsaken är att hon precis som vanligt strålar som en stjärna och är glad samt hittar en grym läkare som kan hjälpa henne.

I morse hängde vi i gymmet tillsammans. Hon fick sitta ner och göra övningar för axlar, biceps och bål som inte belastade benet överhuvudtaget. Samtidigt stod jag bredvid, körde andra varianter av samma övningar, och svettades som en gris. Haha. Roligt var det i alla fall och vi gör det igen på måndag.

Träning är faktiskt bara möjligheter trots att kroppen ibland kan bete sig sjukt konstigt. En får helt enkelt skratta åt skiten, dra några icke rumsrena skämt, anpassa sig, göra vad som måste göras och tro på bättre tider. För de kommer.

Att hantera (löpar)besvikelser

Ni vet när en har högt uppsatta mål och har tränat inför ett lopp. Sett fram emot det. Drömt om det både dag och natt. Lagt ner mycket tid och svett. Berättat för vänner och bekanta som hejar, hurrar och tycker en är helt fantastisk. Kanske har du till och med delat en bild på Instagram alldeles innan loppet för att få den sista peppen?

Det kan vara som ett stort företag med aktiviteter kring en motionärs deltagande i ett lopp. Mitt i denna big business står en individ till svars för var som händer och sker – personen som faktiskt ska prestera. Hen som ska använda benen, kroppen och huvudet för att förverkliga sig själv, nå sitt mål och leva upp till diverse förväntningar.

Om det inte går som tänkt, tänk på att:

1. I första hand: Glöm inte bort vad du egentligen kan, hur bra du har mått, vad du har vunnit och hur kul det har varit på resan mot målet.

2. De flesta som hyllar dig är vänner som vill dig väl. Om något händer och du misslyckas med din målsättning kommer de inte att tycka annorlunda om dig som person. Den som gör det kan bokstavligt talat dra åt helvete. Unfrienda genast på Facebook!

3. Människor imponeras av dig för att du har försökt och för att du är en person som vågar sätta upp ett tufft mål. Det är den bilden de har av dig, inte att du missade ditt mål.

4. Gråt en skvätt  – det får man göra. Det är helt normalt att känna besvikelse. När tårarna tar slut och du har bearbetat det som skett ska du se på dig själv som en krigare! En sådan som ser nya möjligheter och vägar att ta sig dit.

5. Var det en löpartävling – DET DÄR LOPPET – det gällde? Oh well. Varje helg arrangeras horder med lopp. Fråga någon som har koll och kan guida dig rätt i loppdjungeln. Du kommer snart att hitta din nya grej att längta efter och sporras av.

6. Vägen hit har förmodligen varit fylld med svett och tuff träning. Tänk, då har du det redan gjort! Nu gäller det att underhålla, förbättra och finslipa det grymma arbete du utfört efter bästa förmåga.

7. Livet och kroppen är oförutsägbara ting. En kan förbereda sig hur mycket som helst, men saknar ändå fullständig kontroll och makt över vad som händer och sker. Det gäller alla människor i alla situationer.

8. Ditt lopp är jätteviktigt för dig och det ska du inte förminska eller skämmas över. Fast ibland när jag stöter på svårigheter brukar jag tänka på människor i världen som har det riktigt jävla fruktansvärt dag ut och dag in. Då känns mina egna problem helt plötsligt hanterbara och överkomliga.

Jag jobbar med och tänker mycket på det här just nu. Går det att ha roligt mitt i misären? Vad säger man till någon som är sjuuuukt besviken?  Kommer att berätta mer om detta inom kort.

To be continued…
menmia-ha-kul

 

 

 

 

En intervallstege för ditt drömtempo på milen

Detta är en riktigt tuff utmaning där du kan träna på att hålla din milfart över längre tid. Vilken är din drömtid på milen? Vill du fixa milen på timmen? 50 minuter? 45? Eller kanske till och med 40?

Bestäm dig innan och håll den snittfart som krävs för din drömfart på milen hela intervallpasset igenom. Om du siktar på 50 minuter så håller du alltså 5 min/km. Kämpa för att ingen intervall ska vare sig gå långsammare eller snabbare hur kort eller hur lång den än är.

Fixar du det så kommer det att säga ”SWOOOOOSH!” och så har du sprungit 6.5 kilometer i ditt drömtempo och du är nära ditt stora mål.

Välja en sträckning utan några större backutmaningar. Då blir farten jämnare och du är snällare mot dig själv 🙂

Träningspasset har kvalitetssäkrats av mig och ett av mina löparlöften som igår skickade följande sms ”Löparlöftet är typ död. Med din goda hjälp. Nöjd! Och helt slut.” När en får sådana sms blir en glad och pirrig som coach.

Intervallstegen
2000 m
Vila 2 min
1000 m
Vila 2 min
500 m
Vila 2 min
1000 m
Vila 2 min
2000 m

Uppvärmning och nerjogg ingår såklart. Kör gärna några rusher innan du sätter igång med intervallerna så att de riktigt snabba benen vaknar.

Lycka till!

Att springa snabbt är roligt! Speciellt efteråt.
menmia-mia-trail

En ny träningsstjärna!

Idag jobbade på jag annan plats än vanligt och fick därmed äntligen förmånen att träna med bästa R. Detta är en kvinna som tidigare gjort ovärderliga saker för mig på jobbet (och fortfarande delvis gör), så det kändes hur bra som helst att byta om och helt kravlöst jogga en sväng med henne. Vi hade en del grejer att snacka om och tempot anpassades därefter. Lunchjogg måste vara ett av de bästa sätten för två kollegor att umgås på alltså. I alla fall… Efter löpningen lurade hon ner mig i jobbgymmet och körde sitt tabata-pass med mig, men det är en helt annan och jobbigare historia.

Förutom njutet och sällskapandet kom vi idag också överens om att jag ska hjälpa henne att nå sitt mål. Vilket det är lämnar jag därhän, men det skiljer sig väldigt mycket från dem jag brukar kalla för löparlöften här i bloggen.

Ytterligare en stjärna har därmed anslutit sig till min fantastiska grupp av tränande kvinnor. Roligt! Snart är de så många att vi kan boka en hel gruppträningssal 🙂 Måste dock få in en kille eller två för balans…

Hantlarna använde vi aldrig, men de har ju fina färger…
menmia-hantlar

Bästa löpardagen (med en gnutta vardagsdramatik)

Springer i godan ro till jobbet för att möta upp mitt löparlöfte för hennes morgonpass. Helt plötsligt börjar min mobil att ringa väldigt ilsket. Ja, jag hör typ hur arg den är. På andra sidan finns löparlöftet som berättar att hon står avklädd nere i omklädningsrummet. Problemet är bara att hon har glömt väskan med sina träningskläder hemma, vilket hon inte kommit på förrän nu. Garvet inom mig då alltså. DET. Ja, jag blir ibland kallad för ”the evil coach”…

Samtidigt, som jag är lite nöjd över att det inte är jag som står för vardagsdramatiken denna dag, blir jag putt då jag tänker på att det inte kommer att bli något gemensamt morgonpass. Men löparlöftet säger ”Jag ska banne mig träna!” så hon hoppar på bussen och åker hem, hämtar sin väska och cyklar tillbaka till jobbet. Bara 10 minuter efter utsatt tid ger vi oss iväg.

Vi joggar oss varma och sedan får jag förmånen att introducera henne för löpskolning. Har valt ut fyra prova-på-övningar: höga knän, hälkick, indianhopp och ”sprättsteg” (vette fan vad det heter egentligen). Det är skitkul och jobbigare än en kan tro om en är ovan. Samtidigt känns det lite som att vara på dagis. Efter löpskolningen kör vi korta rusher på en gräsplan för att spara benhinnorna innan vi joggar tillbaka till vår arbetsdag. Alla är i denna stund väldigt nöjda och glada.

Passen vi kör tillsammans nu under våren är det meningen att hon ska köra själv i sommar när Men Mia! är på semester. Därför försöker jag göra träningen så lättillgänglig, rolig och varierad som möjligt. Jag tror banne mig att jag lyckas, ty löparlöftets leende efter varje pass är JÄTTESTORT.

En arbetsdag senare får jag möjlighet att knyta ihop dagens träningskalas med transportlöpning hem också. En ska inte klaga.

Tar en bild från arkivet. Att träna någon som snudd på är en större linslus än en själv. Ovant, men väldigt roligt att rodda fotografering efter träningspassen.
menmia-linslusar

Delad träningsglädje = fredagsfeeling!

Det är mycket av den varan just nu i mitt liv. Träningsglädje som delas med andra är ofta dubbel, trippel eller till och med ännu mera glädje. Jag har dock kvar mina Evert Enstöring-träningspass också, eftersom de fyller en alldeles speciell funktion. De tar antingen ner min stressade själ på jorden, eller gör mig spytrött…

I morse delade jag med mig av en träningsutmaning till två av mina löparlöften. Motvinden var riktigt kall och ilsken när vi joggade igång kropparna längs med vattnet på Lindholmen. Jag hade utlovat ett pass på runt 40 minuter och hade som plan att det dels skulle bli distansrekord för det ena löparlöftet samt bitvis hög puls på dem båda. Två tusingar bakades in. Eftersom jag är den enda i sällskapet med löparklocka fick de helt enkelt hänga på för att hålla (en för dem) lämplig fart under de snabba partierna. Vilka kvinnor alltså. Tjattret tystnade och fokuset vändes inåt.

Vips, så var vi tillbaka på jobbet igen med svettiga pannor, minnen av hög puls och ett distansrekord i bakfickan.

Sådana här morgonaktiviteter ger riktigt bra fredagsfeeling. Och idag var dagen då två sköna kvinnor tog sin löpning till en ny nivå.

När en tror att en tagit den perfekta bilden. Någon som kan hitta ett fel? Hahaha…
coach-menmia-girls

En bra och glad trio!
menmia-coach-girls