Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

En cykelmotionär som svär

Igår hade jag INTE ett av mina bästa träningspass precis. Förutsättningarna var dock perfekta. Solen sken och jag kunde vara lättklädd, hälsingevägarna var lagom skumpiga och mjuka, cykeln mellan mina ben var nypumpad, hjälmen som jag lånat av svägerskan satt fast på huvudet och så vidare. Jag tog mig tid att ganska tidigt under passet stanna på en vacker plats för att ta en selfie med vattenbakgrund. Det var tur. Efter bara tio kilometers cykling var cykelpasset över. I bakhjulet fanns ej längre någon luft. Sur som ättika ringde jag hem till mina föräldrar som fick komma med storvolvon och cykelstället. Min plan på att åtminstone cykla tre mil och njuta natursköna vyer gick helt abrupt upp i rök (gick upp i luft?).

Och sen fanns liksom ingen tid för cykelfix och ett nytt försök eftersom det vankades sommarkalas och en sex timmar lång tågresa hem till Göteborg.

Proffs har säkert verktyg med sig när de är ute och cyklar? Det har inte jag… Jag ser inte ens ut som att jag ska ut och cykla. Jag ser ut som på bilden nedan 🙂

Ach vem fan bryr sig om natursköna vyer och njutningstramp. Här i Göteborg finns ju svettiga spinningsalar och cyklar som inte rör sig en meter. Det blir till å gränsla i veckan. Lycka är att inte behöva oroa sig för punka och annan teknik!

Har jag satt hjälmen åt rätt håll?

Göra cirklar och cykla…

Två sessioner balansplatta med ”göra cirklar och åttor”. Tar inte mycket tid alls, men kan kännas som en evighet. Jag får dock ständigt höra från min hobbycoach att det INTE är läge att slarva nu. Och det har han väl rätt i.

Cykel. Helt själv. Eller inte riktigt. Cyklade i 40 minuter med utsikt över Friksis Multihall på Kungsgatan och med P1 Dokumentär – Susanna Kallur och kampen mot kroppen i lurarna. Perspektiv! Helt plötsligt kändes min ömmande motionärshäl inte så farlig längre. Som sagt. Känner ni att ni saknar träningsinspiration emellanåt så lyssna på, läs om och ta efter det eliten gör. Då blir det åka av. Och jag rekommenderar historien om Sanna Kallur. Riktigt gripande och charmig.

Två styrkeövningar för ryggen. Kabelrodd och breda latsdrag. Ett besök på en blå matta på golvet. Har äntligen börjat ta min magträning på allvar. Minst en gång i veckan ska jag köra mage ordentligt nu har jag bestämt. Just magen är den enda kroppsdel där jag av förklarliga skäl har både före- och efterbilder. Vilken förvandling den redan har genomgått! Galet…

Strävar på… Lovar inlägg om roligare och mer stimulerande träning vad det lider.
image

#tvåtimmaromdagen blev den succé jag önskade

Igår slutfördes nämligen utmaningen med bravur. Ola kom med det eminenta förslaget att sista dagen skulle få bli ett egenkomponerat minitriathlon, som vi skulle genomföra tillsammans. Och trots att jag ogillar vatten som är kallare än 25 grader så gick jag med på att simma i 40 minuter i 19 grader. Lika mycket motströms som medströms. Jag är verkligen ingen simmare och kan inte ens minnas när jag var på ett badhus senast, men det gick faktiskt. Jag var inte ens nära att drunkna eller bli biten i foten av nån gammelgädda…

Direkt efter simningen gav vi oss iväg på en mjölksyrastinn och snabb cykeltur på 40 minuter. Löpningen fick vänta till på kvällskvisten med anledning av besök av mormor och morfar. Men vilken löpning vi fick alltså. Vi tog bilen till Lintjärn, ett naturskönt område med sandstigar, tallhedar och badmöjligheter. De sista 45 minuterna av förra veckans 14 timmar träning var tunga för benen, men aldrig för huvudet. Så vacker trail. Ett väldigt bra avslut på en grym vecka.

Jag vill också passa på att tacka mina medkämpar som hängt med mig på Instagram och tränat, stöttat, peppat och delat med sig av sina #tvåtimmaromdagen. Superkul med ett galleri över veckan.

Idag? Ja då vilar jag och filar på nästa utmaning som startar imorgon… Men jag kommer att återkomma till #tvåtimmaromdagen och berätta varför jag gjorde det. Egentligen.

Mys väl i sommaren vänner!

Lätt skärrad innan gårdagens simtur. Kanske den del av hela utmaningen som var värst – att doppa sig!
image
Stolt hashtag som hängt med fint hela veckan 🙂
image
Efter finalen igår blev det ett kvällsdopp i Lintjärn. Jag har därmed fyllt hela sommarens kvot av bad…
image

Mitt i #tvåtimmaromdagen blev det semester!

Och jag blev faktiskt lite orolig för träningsutmaningens skull. Framför mig hade jag plötsligt två långa resdagar med bil, nya miljöer och nya förutsättningar. Men ni fattar att jag har löst det va? Inte en endaste sekund har jag maskat. Det har sprungits massor, cyklats och utövats utomhusfys på de mest fantastiska platser. Två timmar om dagen. Exakt. Eller njae. Igår gick jag faktiskt plus två minuter.

Nu är det bara en dag kvar. Om några timmar stänger jag den här veckan med 14 timmar träning i kroppen. Precis vad jag behövde! Till veckan kommer en sammanfattning här i bloggen över vad jag gjort och framförallt ska jag berätta varför jag har gjort det. Det vet ni inte än… 🙂

Till dess får ni hålla till godo med lite fina träningsbilder. Puss och kram!

Utomhusfys i solnedgången vid Mälarens strand. Trapplöpning, dynamiska plankor, dips och tuffa benövningar om jag inte minns fel.
image
Två svettiga cykelturer har det blivit på mammas bastanta damcykel. Det man inte har i cykeln får man ha i benen. Det är sen gammalt. Landsvägarna är väldigt fina och skumpiga här i Hälsingland.
image
Löpturerna har blivit många denna vecka. Det kan vara så att jag slår någon form av rekord efter graviditeten på löpta mil faktiskt. Ska räkna ihop sen om jag orkar. På bilden återhämtar jag mig på en gräsmatta i Hälsingland.
image
Utomhusfys igen. Bål- och rörlighetsövning som försvinner ur bild. Och finaste kattsällskapet!
image

Säsongen är slut, men det här med att jag ska sluta motionera är såklart bara bullshit

Däremot så har jag lovat mig själv två viloveckor nu. Vila från löpning. Kanske nån lätt jogg här och där, lite snabbare ibland om jag känner för det. Allt går på känsla. Precis som vanligt alltså, men i mindre utsträckning. Vill jag hellre promenera och få frostrosor på kinderna så gör jag det. Vill jag riskera livet och hoppa ner i en simbassäng så är det helt okej. Kanske chockar jag till och med överkroppen med styrketräning. Eller så tar jag in på ett SPA i två veckor och lapar fruktdrinkar. Allt är möjligt.

I alla fall. Jag startade min viloperiod med att hoppa upp på en spinningcykel klockan 07:00 i morse.

Frågan är vilken utmaning som är störst för mig. Att springa 18.8 kilometer terräng eller gå upp 05:45 för att morgonträna? Det är inte helt självklart faktiskt.

Min tidiga närvaro skyller jag på morgonens instruktör – the one and only Andréa, som fick hjälpa mig till rätta i cykelsalen på Sportlife Exclusive som vore jag ett litet barn.

Benen var fortfarande lite möra efter lördagens Finallopp och pulsen hängde inte med alls till en början. Jag funderade faktiskt över huruvida jag var vid liv eller inte. Det blev dock bara bättre och bättre.

Nu har jag skottat kroppen full med müsli och kesomackor och är redo att göra något vettigt, men också lite ovettiga grejer. Det blir en bra dag verkar det som.

Jag fotade inget idag, så här får ni en bild på en annan cykel. Min cykel hemma i Hälsingland. Fin va?

Jag är ingen cyklist, men jag är definitivt en livsnjutare

Det första sju kilometerna var som cykling med vibrato… Rullgrus på en ojämn yta, kuperat och alldeles för smala däck för att kunna hantera underlaget på ett bra sätt. Men men. Omgivningarna tog mig med storm, precis som vanligt. Jag ville stanna och fotografera hela tiden, men unnade mig endast en paus i samband med att ena skosnöret gick upp.

När jag sedan kom ut på asfalt kändes det som att åka berg-och-dalbana. Kuperat så in i norden och svängar som fick det att kittla gött i magen.

Jag är absolut ingen cyklist, men jag är definitivt en livsnjutare. Totalt blev det 22.5 kilometer hälsingelandsväg. Det tog mig 1 timme och 2 minuter. Och pulsen var låg och fin.

This is not a racer – but I love her! Kolla in träningsomgivningarna. Inte illa va?

Jag är alltid ute och cyklar…

…men igår tog vi det till en ny nivå på Sveriges kanske för närvarande bredaste cykelbana.

De bygger en helt ny och trafiksäker E4 nån kilometer från mitt barndomshem. Det kan man ju tycka är sådär för naturen och omgivningarna, men igår väntade den nylagda asfalten solvarm och härlig på oss. Premiärturen togs på mammas bastanta damcykel med breda däck och pappas 100kronorshoj.

Vilket rull! Det fina underlaget gjorde att det aldrig blev jobbigt vare sig det lutade nerför eller uppför.Skönt med lite vilsam motion ibland 🙂

En cykeldröm…

Jag och mitt nya röda vrålåk

Två växlar som man lägger i genom att trampa bakåt. Det tog oroväckande lång tid att lära sig det… Ett charmigt och rostigt styre. En sadel som man får plats med hela röven på.

Framförallt så är hon röd!

Säg hej till mitt nya vrålåk, som sambon har fixat, byggt och målat. Jag är en bortskämd jäkel alltså.

Hon matchar mig, mitt linne från Avanna och sommaren. Helst skulle jag vilja smycka henne med vita prickar, men det får jag inte…

Jag och vrålåket bekantade oss ordentligt igår kväll. Det är redan en fin kärlekshistoria, trots att jag är en sån där typ som hellre går än cyklar, vilket mest beror på att jag bor i Göteborgs innerstad och inte riktigt kan hantera trafiken.

Vrålåket måste ju så klart ha ett namn. Vad ska hon heta tycker ni?