Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Säsongen är slut, men det här med att jag ska sluta motionera är såklart bara bullshit

Däremot så har jag lovat mig själv två viloveckor nu. Vila från löpning. Kanske nån lätt jogg här och där, lite snabbare ibland om jag känner för det. Allt går på känsla. Precis som vanligt alltså, men i mindre utsträckning. Vill jag hellre promenera och få frostrosor på kinderna så gör jag det. Vill jag riskera livet och hoppa ner i en simbassäng så är det helt okej. Kanske chockar jag till och med överkroppen med styrketräning. Eller så tar jag in på ett SPA i två veckor och lapar fruktdrinkar. Allt är möjligt.

I alla fall. Jag startade min viloperiod med att hoppa upp på en spinningcykel klockan 07:00 i morse.

Frågan är vilken utmaning som är störst för mig. Att springa 18.8 kilometer terräng eller gå upp 05:45 för att morgonträna? Det är inte helt självklart faktiskt.

Min tidiga närvaro skyller jag på morgonens instruktör – the one and only Andréa, som fick hjälpa mig till rätta i cykelsalen på Sportlife Exclusive som vore jag ett litet barn.

Benen var fortfarande lite möra efter lördagens Finallopp och pulsen hängde inte med alls till en början. Jag funderade faktiskt över huruvida jag var vid liv eller inte. Det blev dock bara bättre och bättre.

Nu har jag skottat kroppen full med müsli och kesomackor och är redo att göra något vettigt, men också lite ovettiga grejer. Det blir en bra dag verkar det som.

Jag fotade inget idag, så här får ni en bild på en annan cykel. Min cykel hemma i Hälsingland. Fin va?

Alternativ träning är från och med idag en del av mitt liv

Klockan 07.00 denna ruggiga söndag morgon ringde klockan *dubbelsnark*

Ett tag tänkte jag ”Vi skiter i det här! Pengarna till Rosa Bandet är ju ändå redan inbetalda och det är det viktigaste!”

Men nej, ett sånt beteende finns ju inte på kartan egentligen. Självklart startade vi dagen rosa på en varsinn spinningcykel! Instruktör för dagen var Andréa Hultgren som tog oss upp för Hagnesta Hill till tonerna av Kent. Jag höll mig till pulsplanen och kunde sjunga med i varenda låt.

Mersmak? Oh ja! Vi kan faktiskt säga att det här var en mycket bra nystart på mitt nya träningsliv – det alternativa träningslivet, som kommer att innehålla både det ena och andra framöver.

Efter vårt besök på det Rosa dygnet begav vi oss till ett café och intog gröt- och müslifrukost. En hur bra start som helst på dagen alltså, men nu vill jag mest sova faktiskt 🙂

Titta vad flottiga, rödblommiga och hungriga vi har varit idag!

Den alternativa träningen innehåller bland annat ett rosa cykelpass

Nej så mycket tränat har det inte blivit dagarna efter Lidingöloppet. Kroppen och huvudet trivs oroväckande bra i soffan och allra bäst när jag öppnar en folköl och tittar på typ Idol. Som ni kanske fattar så är detta inte hållbart i längden. Inom kort kommer jag att klättra på väggarna och utsätta mina löparskor för sexuellt ofredande.

I alla fall…

Söndagen den 3 oktober klockan 08:00 sparkar jag igång min alternativa träning med ett cykelpass på Sportlife Exclusive i samband med det Rosa dygnet. Att cykla både till förmån för sig själv och för bröstcancerforskningen känns bra.

Jag och sambon har valt Andréa Hultgrens pass Hagnesta Hill. Vi kommer att spinna all in till tonerna av Kent. LOVE! Efter passet äter vi lyxfrukost på stan.

Bor du i Göteborg så hoppas jag att vi ses där med morgonfrilla, hög puls och svettringar under armarna.

Nu är hon ute och cyklar igen…

Dagens återställare, efter gårdagens stora intag av alkoholhaltig dryck, blev en cykeltur på två mil. Alldeles lagom.

Vi hämtade nyservade och lättrullande cyklar inne i Hudiksvall, tog en turisttur ut till Hudiksvalls riviera, Malnbaden och cyklade därefter hem till Björkmo igen. Det bästa och mest värdefulla för återhämtningen var dock glasspausen vid sjöbodarna och Möljen. Sjöbodarna är de där röda små husen man ser på typ alla vykort från Hudiksvall…

Det är dåligt med planerad träning, men jag sitter banne mig inte stilla många sekunder den här semestern. Precis som jag vill ha det – rörligt! Jag fick en fråga igår i bloggen: Hur går det med löpträningen? Jag får be att återkomma till det vid ett senare tillfälle. För nu ska jag svida om och åka in till Hudiksvall och käka skaldjursbuffé. Ett rörligt liv kräver minst en buffé i veckan… Det är vetenskapligt bevisat 🙂

Jag är alltid ute och cyklar…

…men igår tog vi det till en ny nivå på Sveriges kanske för närvarande bredaste cykelbana.

De bygger en helt ny och trafiksäker E4 nån kilometer från mitt barndomshem. Det kan man ju tycka är sådär för naturen och omgivningarna, men igår väntade den nylagda asfalten solvarm och härlig på oss. Premiärturen togs på mammas bastanta damcykel med breda däck och pappas 100kronorshoj.

Vilket rull! Det fina underlaget gjorde att det aldrig blev jobbigt vare sig det lutade nerför eller uppför.Skönt med lite vilsam motion ibland 🙂

En cykeldröm…

Jag är en gammal, dramatisk och pinsam kråka

Med trasiga knäleder och tår. Det blev min verklighet när jag fyllde 30 år. Lite skrumpen och skruttig känner jag mig allt, men jag är hoppfull.

Först tänkte jag låta en ny individ göra entré i bloggen – knähelvetet. Det matchar den tidigare tåjävlen, som jag numera håller stången med i(n)lägg. Men nej. Nu gillar jag läget, klagar inget mer och tränar alternativt istället. (Hua)

Jag gjorde bort mig igår också när jag hoppfull påbörjade en lugn jogg i ett närliggande spårsystem. Märkte rätt snart att det här med att springa var alldeles för smärtsamt i höger knä, sträckte upp båda armarna mot skyn och utbrast i ett ångestskri: GUD! DET HÄR ÄR INTE RÄTTVIST! WHY? WHYYYYY!?

Det är inget konstigt i sig. Jag gör sånt. Vad jag inte visste var att jag hade sällskap i skogen av tre andra löpare, som tittade på mig med förfärade miner och frågade om allt var okej. Jag höll på att dö av skam. Mina dramatiska utspel gör sig bäst bakom stängda dörrar.

Näe. Det har verkligen inte varit mitt träningsår det här. Trots det så har jag lyckats prestera över förväntan när det verkligen har gällt och jag har sprungit mitt första marathon. Kanske trivs jag i rollen som underdog? Men guuud. Vem tror jag att jag är?

Ikväll kommer älsklingen till Hälsingland. Det är ändå det viktigaste just nu. Han kan blåsa på mitt knä utan att jag skäms.

Och så kan vi ta de två sportcyklarna som finns här hos mina föräldrar och nå helt nya höjder tillsammans!

Alternativ träning. Jag ska lära mig att älska alternativ träning.