Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Ett hedrande coachinguppdrag

I september förra året blev min vän Helena mamma. Det var en stor, överlycklig och omvälvande dag såklart, men den förde också med sig en hel del fysiska komplikationer på Helenas kropp. Ett drygt halvår senare har hon fått ok från sjukvården att börja jogga igen, det vill säga att återuppta något som hon verkligen längtat efter. Med sig på vägen tillbaka till löpningen och Göteborgsvarvet 2018 har hon valt att ha mig som coach. Jag känner mig väldigt hedrad och kommer att vårda förtroendet ömt.

När vi sågs i helgen och genomförde ett pass tillsammans, så ryckte jag genast bort löpningen från Helenas liv igen. Nej, det är inte där vi kommer att börja jobbet. Hon får helt enkelt hålla till godo med postpreggo-anpassade styrke- och konditionspass åtminstone fram till maj. När vi ses i juni är målet en tre kilometer väldigt lugn och sammanhängande jogg.

Det är mer än ett år kvar till Göteborgsvarvet 2018 – vi har all tid i världen på oss.

Helenas träningsprogram

Jag kommer inte att bjuda ut hennes träningsprogram här i bloggen, eftersom det är något hon har beställt och som är anpassat enbart efter henne. Däremot kommer jag att dela med mig av tankar och upplevelser under vägens gång.

Att jag tog bort löpning så här i inledningen beror främst på att jag vill att Helena ska känna att hon litar på sin egen kropp innan hon börjar springa igen. Löpning är aldrig bekvämt eller enkelt efter ett långt uppehåll, men det ska vara utmanande på rätt sätt.

Träningen ska vara enkel, speciellt när passen ska kunna genomföras utomhus med bebissällskap. Både konditions- och styrketräningen kommer därför att bygga på att de kan utföras på en gräsplätt utan redskap. Ibland kräver de en bänk, men det finns det många runt de sjöar där hon brukar ta sina barnvagnspromenader. Övningarna kommer att beskrivas både i ett skrivet träningsprogram och med filmer, där jag får ha huvudrollen. Linlusen i mig ljublar! 🙂

Helgens Utomhusfys vid havet

I alla fall. I helgen gjorde vi precis det där. Tog med oss våra minitroll i barnvagnarna på promenad och stannade till på ett lämpligt ställe för både konditions- och styrketräning. Konditionsblocket i kombination med enklare löpskolning (utan hopp) samt aktiverings- och knipövningar i rörelse gav henne en rejäl träningsvärk, vilket inte är särskilt konstigt. Promenader, simning och mammamage-appen har varit hennes träning – nu växlar vi upp och låter kroppen börja jobba specifikt mot löpning igen.

Det är inte första gången vi uträttar stordåd tillsammans Helena och jag. Här kan du läsa om när jag fick äran att vara med som coach när hon sprang sin första tremilare med siktet inställt på Stockholm Marathon 2015.

Jag tror att det här blir en riktigt rolig resa fram till det stora målet – Göteborgsvarvet 2018!

Det mesta som är jobbigt är värre än att föda barn

Jag har fött två barn, men ibland kan jag inte ta mig för att springa 3 x 2000 meter för att jag tycker att det gör för ont. Många säger att de får perspektiv på smärta, att ”kroppen är så häftig” och att ingenting känns lika tufft efter att underlivet har vänts ut och in på grund av ett alldeles för stort huvud. Ja, i min kanal har det ju till och med passerat två huvuden…

Jag håller inte med.

Jag tycker fortfarande att det mesta som är jobbigt är värre än att föda barn. Utan smärtlindring. En rejäl mancold till exempel eller en dubbelsidig öroninflammation. Fy sjutton för mancolds och öroninflammationer. Det kommer ju liksom ingenting gott av dem.

Orden ovan kan säkert provocera någon som hade en väldigt jobbig och utdragen förlossning och som drog på sig komplikationer efteråt. Jag har all respekt för att kvinnors berättelser, vad det än gäller, är olika. Tack och lov är vi inte en homogen grupp med exakt likadana kroppar som hanterar diverse utmaningar på samma sätt.

Så när jag surfar runt som Mia och läser råd om till exemepel träning under och efter graviditet, så kanske jag skakar på huvudet ibland, men jag respekterar att de där råden säkert passar för någon kvinna. Jag respekterar att andras kroppar inte är byggda som min, inte hanterar utmaningar som min och har andra behov av återhämtning, rörelse och vila än min. Min respekt är orubblig när jag pratar med andra mammor i min omgivning.

Det gäller att läsa saker med sina egna glasögon på för att kunna sålla och ta beslut utifrån det som känns vettigt. Enligt ”regelboken” har jag gjort väldigt mycket fel, vilket känns hur bra som helst. Då har jag förmodligen gjort helt rätt i egenskap av att vara Mia. Du kan bara vara din egen bästa förebild och du kan bara bli någon annans förebild genom att vara dig själv.

Näe, jag har fortfarande inte sprungit mina inplanerade 3 x 2000 meter den här veckan. Undrar om jag ska ta och föda ett barn istället…

Det är långt från 3000 meter…

kontrollerade joggintervaller på löparbana till ultrauthållig, marathonstark och milsnabb. Ni vet det där formen jag en gång hade… Fast jag måste medge att jag går i gång som fan på det här. Jag har såklart inga konkreta löparmål satta än, men att springa utan att kroppen gör motstånd får nog vara nummer ett på listan. Sen får vi se varthän löparbenen bär mig. Förmodligen blir det lite av varje, precis som vanligt.

Idag eftermiddag hängde hela familjen på löparbanan vid Ullevi. Sambon sprang intervaller, jag joggade runt medan han vilade, stortjejen räjsade med springcykeln och den minsta sov. Det var nästan lite idylliskt till treochetthalvtåringen blev trött och less…

Och löparbenen bar mig som sagt 3000 meter. Jag drar nu i löparhandbromsen i två dagar innan jag ger mig på löpningen igen. Varje löppass den närmsta tiden kommer med stor sannorlikhet att innbära någon form av utveckling \o/

Kul på banan! Ja det var faktiskt skitkul 🙂
menmia-löparbana-efter-graviditet

Löpningen som är som att äta kola med papperet på

När löparlängtet är så evinnerligt stort. Du har varit gravid och blev för tung. Du har fött ett barn och blev sårbar. Du vet att du kanske inte borde springa riktigt än, men måste bara känna på det. Skogsstigen är mjuk. Stegen trevande. Farten mycket långsam. Snart har du lagt dina första fyrahundra meter löpning på en evighet bakom dig. Det får väl räcka nu va? Ach…

Du går tillbaka till utegymmet där träningspasset startade och kör två varv till av styrkecirkeln med roddar, dips, armhävningar och kliva-upp-på-en-alldeles-för-hög-bänk. Det är dock något som fattas. Det känns som om du ätit kola med papperet på. Så du joggar ett varv till på den mjuka skogsstigen. Och även om passet bara är totalt 800 väldigt långsamma meter är du faktiskt en springande individ igen. DET ÄR DU! Att du sen råkar radera dina första springande steg på evigheter från löparklockan stör dig bara några minuter under promenaden hem…

Jajemän. Det går framåt i träningsfabriken 🙂 Jag är dock väldigt rädd om mitt bäcken. Imorgon fyller bebisen fyra veckor så efter mina första 800 meter löpning har det blivit två vilodagar från just löpning. No stress. Bara njut. Det kör vi på i några veckor framåt.

Jag är typ en löpare.
menmia-första-löpningen-efter-graviditeten

När börjar jag att springa igen efter graviditeten? Och hur gör jag?

Jag fick den första rubrikfrågan av Anna och det är såklart en högst relevant (om än inte superviktig) fråga i mitt liv just nu. Hade huvudet och upplevd fysik fått bestämma hade jag börjat springa för redan en vecka sedan…men det gjorde jag inte. Och jag kommer inte att börja springa idag heller. Det är nu tre veckor och alldeles strax två dagar sedan jag låg och gastade i en sjukhussäng och klämde ut ett barn på fyra kilo. Klart det händer grejer med kroppen då även om jag inte kan känna det på något sätt.

Sedan Juni föddes har jag lagt min träningstid på att promenera mig stark. I princip varje dag har det blivit en tur på 60-90 minuter. Det har med andra ord blivit några mil som gjort mig väldigt gott. Så kan en passa på att aktivera magen och knipa lite samtidigt, vilket gör att den typen av träning inte blir så nedrans tråkig. Styrketräning med vikter har jag lagt på is. Inte för att jag inte vill och är lat, utan för att det varit svårt att få till det när vi varit på resande fot. Men jag känner att det inte gör så mycket då jag styrketränade så pass mycket och tungt under graviditeten. Det jag byggde upp då försvinner inte över en natt liksom.

Vi kan säga som så att det kommer att dröja, men inte dröja jättelänge till jag tar mina första stapplande löpsteg. Och jag har en plan…

Pass 1
Promenad + 400 meter jogg

Pass 2
Promenad + 800 meter jogg

Pass 3
Promenad + 1600 meter jogg

Pass 4
Promenad + 3200 meter jogg

Därefter gör  jag en utvärdering och bestämmer hur jag går vidare.

Jag tror  på en lugn start. Lovar att berätta när det händer! 😉

By the way. Hemma i Göteborg (dit vi kommer om några dagar) ligger en ny löparklocka på postutlämningsstället och väntar på mig. En ny kompis på vägen tillbaka mot löpduglig kropp. Hur bra?

Bjuder på lite promenadporr så länge. menmia-promenad-hälsinglandmenmia-promenad-ölsundmenmia-promenad-mälaren

Semesternjutet

…och dagar som ibland fylls med en och annan utflykt och andra dagar ingenting särskilt alls (men alldeles oavsett bara springer iväg) skapar noll utrymme för tid framför datorn. Jag skulle såklart kunna prioritera om, men det gör jag inte 🙂

Jag fortsätter att starta mina dagar med en långpromenad. Det här med morgonträning har dock fått en helt ny innebörd. Varje morgon är lika med sovmorgon och sen ska en massa familjära sysslor genomföras innan vi kan ge oss iväg. Morgonpromenad innebär därmed att komma hem lagom till lunch… Fast det gör ju inget då det inte finns några tider att passa.

I vilket fall som helst känns kroppen oerhört stark och fräsch och jag är pigg och mår bra. De första stapplande löpstegen känns äntligen nära på riktigt, även om jag såklart väntar i några veckor till. Det ska bli spännande att starta om löparmaskineriet efter typ 20 veckor utan löpning. Antar att jag kommer att vara lätt frustrerad, men oerhört motiverad där i början. Kroppen glömmer så lätt, men brukar vara bra på att börja komma ihåg igen efter ett tag. Löpning alltså. Som jag ser fram emot att springa! Ibland får jag en helt galen höstlängtan när jag tänker på att då är jag igång igen – både med min egen löpning och mina löparlöftens.

Det finns inte så många träningsbilder att bjuda på just nu (även om jag postar en hel del promenadporr på instagram), därför tänkte jag att ni ska få följa med på familjeutflykt. För några dagar seda besökte vi Ystegårn i Hillsta, en riktigt gemytlig och härlig turistfälla i sann hälsingeanda. Där fanns massor att leka med, väldigt många delikatesser att handla och gott fika att släcka törst och döva hunger med. Och hälsingegårdar får alltid mitt hälsingehjärta att slå dubbla slag <3

Kolla här! Fint va?menmia-hillsta-ystegårnmenmia-lek-ystegårnystegårn-hillstamenmia-ystegårn-hillsta

Tjurskallen

Vår roadtrip som startade med ett första stopp hos vänner i Älvängen strax utanför Göteborg, fortsatte till svärisarnas hus i Åmål vid Vänern och därefter tog en avstickare till släkt och vackra landskap vid Mälaren har nu nått sin nordligaste destination – Hälsingland. Samtidigt som vi åker bil passar jag på att promenera mig genom Sverige. I vanliga fall är jag inte så förtjust i promenader då de tråkar ut mig, men så här i semestertider passar de fint på något sätt. Jag har aldrig bråttom någonstans ändå. Och jag tänker att all fysisk aktivitet faktiskt är bra aktivitet.

Nej på träningshimlen intet spännande nytt, men igår var jag faktiskt med om något som kan liknas vid en anekdot. Hade, med stor hjälp av andra, fixat och trixat för att kunna ta en promenad helt själv utan barnvagn. Ni vet den där viktiga Mia-tiden. Halvvägs blåste det upp till storm och kom ett skyfall utan dess like. Jag frös så jag skakade och uppskattade mitt goda läkkött väldigt mycket då jag tvingades småspringa några hundra meter här och där för att inte dö av köld. Ola och brorsbarn Sara kom med varm bil och handduk för att plocka upp mig, men jag sa ”Tack,men nej tack!”. Tjurskallen satte helt enkelt in. Jag skulle ha min planerade promenadrunda ty jag är inte gjord av socker precis. Det är nog samma tjurskalle som tagit mig runt maror, ultradistanser och svinhård intervallträning. Tjurskallen har bara lite annat fokus nu. Den är ute och går…

Idag fyller förresten vårt nytillskott två hela veckor. Time flies…

En tjurskalle bakifrån…
menmia-promenad-mälaren

En vecka efter kalaskulan…

har kroppen återhämtat sig och läkt ihop fint. Jag var lite orolig med tanke på hur ståtlig gravidmagen blev tillslut. Direkt efter förlossningen såg den ut som deg som pekade åt alla håll. Nu är det bara en lös påse dökött mitt på magen kvar som jag inte bryr mig om. Det är bara en estetisk petitess. Kanske försvinner fläbbet. Kanske inte. Och när det försvinner skiter jag i så fall i.

Det enda som spelar roll är funktionen. Jag har ingen magmuskeldelning och känner skaplig kontakt i bålen. Kan resa mig från liggande till sittande utan att magen toppar sig om jag tänker på vad jag gör. Har inte vidtagit några direkta åtgärder än för att träna upp stabiliteten, men det tänker jag såklart göra när tiden känns mogen och jag är motiverad. Än så länge ”tränar” jag enbart genom att gå långpromenader på 60-90 minuter. Då kan jag umgås med ett av barnen samtidigt vilket är härligt och så får Ola lite egentid med det andra kiddot 🙂

Sanningen är den att begreppet träning inte är så jäkla viktigt just nu. Vi gottar oss mest med mat, dryck och fina människor. Jag tror att hela den här sommaren kommer att vara precis så. Jag älskart! <3 Och kroppen får än mer tid att läka ihop helt själv. No stress.

Det här kommer nog för alltid att vara min favoritbild på mig som gravid. Vecka 42…

 

En av de dummaste kroppskommentarerna jag vet

”Mäh! Man kan ju inte se på dig att du nyss har fött barn!”

Eh, har du tittat efter eller? Du kan knappast kolla på min överarm och avgöra om jag har fött barn eller inte. Barnet har legat INNE i magen och klämts ut genom mufflan eller opererats fram till denna värld om du inte visste det. Ursäkta ordet mufflan, men det är så fult att det måste användas emellanåt. Om du vill se om jag har fött barn eller inte är det där, i de nedre regionerna, du ska kolla. Ser du nåt? Ett färskt ärr efter ett kejsarsnitt eller ett underliv som inte riktigt är som det ska? Jaså inte? Ja, men då är det okej att säga att det inte syns att jag fött barn.

Vissa morsor blir smala som pinnar. Andra går upp i vikt och har svårt att gå ner. Några återhämtar sig väldigt snabbt. Andra får komplikationer – lätta och svåra. Gemensamt för dessa kvinnor är att om du möter dem på stan så kan du inte titta på dem och avgöra om de nyss har fött ett barn eller inte. Helt omöjligt faktiskt. Om du inte har röntgensyn.

Var jag vill komma är det inte syns på endaste kvinna att hon nyss har fött barn. Så vi stryker denna extremt dumma kommentar ur registret va? Jag tror att det är väldigt få kvinnor som upplever kommentaren som en komplimang. Speciellt efter att nyss ha genomfört något om inte är helt ofarligt och okomplicerat.

En barnaföderska eller inte? Spänningen stiger…image

Jag har börjat älska promenader på grund av vädret

…och sällskapet.

Sådana här dagar, som Göteborg bjuder på just nu, är det lätt att välja bort gymmet till förmån för sol i ansiktet. Jag och Moa har dessutom en bonusledig karl/pappa, som plockat ut en semestervecka utöver sina 10 pappadagar för att kunna vara ännu mer med sina pärlor.

Visst skulle det kännas fint med en löptur, men det går faktiskt ingen större nöd på mig 🙂 På bara några dagar har både jag och Ola gått så många kilometer att vi fått ont i benen, vilket vi även beklagade oss över idag när vi passerade Majorna. Haha…

Dagens: Promenad till Röda sten där vi inmundigade en kopp kaffe ur medhavd termos till ljudet av kluckande vatten och sjöfåglar.
image
Ola, Moa och kaffe. Jag behöver inte så mycket mer.
image