Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Me Myself and filmjölkslimpan

En vanlig och inte så förkyld dag fylld med tid för mig själv hade minst en timme spenderats på träning. Känner mig tvingad att inleda så för att ni inte ska tro att den här så kallade ”träningsbloggen” har tappat stinget…och bara äter.

Fast jag har aldrig problem att fylla min tid, vilket känns bra.

Flera timmar för mig själv, dunderförkyld- and preggostyle, då jag bara skulle göra saker jag hade lust med, resulterade i följande:

Två filmjölkslimpor. Jag utgick från det här receptet på filmjölkslimpa, men gjorde ganska mycket annorlunda… Hade inget grahamsmjöl, så det blev dinkel. Flytande honung lyste med sin frånvaro i skåpet, så det blev väldigt mjuk vanlig honung. Piffade till bröden med torkade tranbär och aprikoser samt slattar från en nötblandning och en påse flagad mandel.

Från färdig limpa till första smakprovet med smör. De blev lite platta, men ack så saftiga!
menmia-filmjölkslimpamenmia-filmjölkslimpa-1menmia-filmjölkslimpa4

Eftersom filmjölkslimpor inte behöver jäsa, men däremot ska gräddas like 4-EVER passade jag på att färga håret när limporna stod i ugnen. Det blir dock ingen bild på det eftersom jag ser ut precis som vanligt minus de gråa hår som jobbet har gett mig på sistone…

Just det – LUNCHEN! Vi äter alltid lunch tidigt på grund av barnets ät-och sovklocka, men idag drog jag ut på det ända till klockan var tre och njöt efterrätten direkt. Pannkakslunch alltså, gudars så gott. En stor bonus var att jag fick alla blåbär själv. I vanliga fall får jag slåss om dem med treåringen. Jag ger mig sällan…

Pannkakslunch!
menmia-pannkaka-blåbär

Dagens bonusaktiviteter:

# Hann ner på stan för att köpa mig ett par svarta byxor med resår i min vanliga storlek. Som jag har saknat ett par svarta byxor! Tack och lov är det i princip bara kalaskulan som har växt, så alla kläder jag investerar i nu räknar jag med att kunna ha sen. SOM KALASKULAN HAR VÄXT FÖRRESTEN – kika här 😀

# Har säkert spenderat minst två timmar på rygg antingen i soffan eller sängen.

# Fick äntligen fingrarna ur och blötlade mungbönor för groddning. Det är världens enklaste och godaste att grodda, men kan sitta långt inne när det är mycket annat att tänka på.

Min dag kan ju låta väldigt torftig och trist för den som kanske rivit av ett ultra, bestigit ett berg eller ätit spännande mat i Kina. Men vet ni vad? Detta var precis vad jag behövde. Det känns som om jag är på väg tillbaka. Och nu saknar jag min familj och ska ringa och tjata på dem att komma hem snart…

Workshop av privat karaktär

Styrgruppsmöten, arbetsgruppsmöten, veckomöten, workshops, informationsmöten, events…listan tar inte slut där. På jobbet är dessa grejer en vana. Det jag har saknat på sistone är tid för hjärnstormande kring mina egna projekt, vilka faktiskt är ganska många. Jag vill blåsa liv i en hel del grejer, vilket jag redan påbörjat, men jag vill inte göra det helt själv.

Ikväll äger en workshop av privat karaktär rum på ett café i Göteborgs innerstad. Jag får två timmar kvalitetstid tillsammans med någon som precis som jag har mycket på gång. Hon pysslar med helt andra (JÄTTEROLIGA) grejer, men jag vet att vi kan ge varandra en hel del inspiration ändå.

Av kvällens workshop önskar jag mig:
– inspirationen att skriva klart ett väldigt viktigt dokument
– skrattfest
– kaffe och chokladboll (alternativt kladdkaka)
– att pusselbitarna faller på plats
– nya idéer
– energi

Det känns som om jag kommer att få precis det jag vill, då jag redan vet vilken positiv effekt människan jag ska träffa har på mig, så gott som varje dag. Så den här kvällen är en mycket bra investering – i mig själv!

Looking forward!

Hur investerar du i dig själv den här veckan?

Att spendera typ en heldag. Helt själv.

Nu för tiden är jag väldigt sällan ensam. Alltid är det något litet troll, stort eller litet, vid min sida. Så igår när Ola föreslog att han och Moa skulle dra iväg på en roadtrip och fixa lite grejer, var det med skräckblandad förtjusning jag vinkade av dem från balkongen. Okej. Nu ska jag fylla den här dagen med Mia-grejer, tänkte jag. Vad gjorde jag då tror ni?

Jag började med att söndagsblogga ett litet midsommarträningsinlägg. Att blogga på söndagar händer aldrig nu för tiden, då helgerna alltid är fulltecknade med sociala aktiviteter med familjen. Så ”check” på den. Massor med tid kvar…

Bytte om och tog en löprunda till och i Skatås på dryga milen. Avslutade löparkalaset med löpskolning på banan vid Ullevi.

Löpskolning? Ja det var banne mig inte igår. Höga knän, hälkick, sprättsteg(?), sidohopp och indianhopp – kändes i vanlig ordning som att leka på skolgården. Upprepade samtliga övningar tre gånger och joggade hem. Massor med tid kvar…

Vilade lite och drack vatten. Släpade fram mitt hemmagym, som fortfarande bara består av en kettlebell, ett gammalt schletet liggunderlag och en väldigt grön pilatesboll. Jag minns knappt vad jag gjorde, men jag vet att jag blev trött. Enarms kettlebellrodd, armhävningar, dynamiska plankor och så vidare. Ingen planering liksom – bara köra!


MAT!

Fortfarande lite tid kvar… Gick och köpte mig lite nötter, choklad och en Runners World.

Chokladen åt jag upp, sparade några få nötter och tidningen orkade jag aldrig läsa.

Typ så.

Vad skulle du ha gjort? 🙂

 

Träningstid = Egentid = Nödvändig tid

Hade det varit en helt vanlig dag igår hade jag kört intervaller på banan vid Ullevi. Det var dock ingen vanlig dag eftersom jag hade ont någonstans och det är banne mig ovanligt. Så jag traskade iväg till Friskis Multihall på Kungsgatan. Först ett pass spinning och därefter en kvart axlar och bål. Det finns många roliga leksaker i den där multihallen. Ska definitivt börja hänga där mer. Kanske kan jag lära mig jonglera med alla skojiga bollar?

Skönt var det ska ni veta. Under dagen hade jag, förutom att vara en exmplarisk och engagerad morsa, dessutom pysslat en hel massa med fotografier, papper, lim och sax. Sånt tar på krafterna och då behöver man två timmar svettig egentid för att orka återuppta pysslandet dagen därpå. Hard work ni vet.

Förresten. Tack för kommentarerna igår. Är det fler som vill berätta hur bra eller dålig den här bloggen är, så kan ni göra det här. Puss.

Skitdålig och suddig bild. Jag vet. Men det är ju uppenbarligen inte för de fina bilderna ni läser den här bloggen. Puh…
image

Min bästa tid är nu

Men vad hände egentligen med egentiden? Varje dag, med start på förlossningsdagen, har jag tagit på mig ytterkläderna och promenerat en sväng helt själv. Ingen karl. Ingen liten spädgris. Bara Mia, frisk luft och fria tankar. Tid att landa och tänka. Sträcka på ryggen och lufta amningsboobsen…

Just nu är jag inte jätteintresserad av egentid egentligen. Det räcker med en halvtimme och sen börjar jag längta hem. Fast en stund för sig själv varje dag tror jag är bra. Stunder som kommer att bli längre med tiden.

Gårdagens outfit på promenaden – mina älskade jeans! Den känslan!
image

God morgon världen!

Visst känner du dig som en nyutsprungen ros idag?

Jag har en sådan där jobba-fika-med-kompis-och-göra-det-som-faller-mig-in-dag-och-kväll. Gör i och för sig alltid precis som jag vill, men vissa dagar känns det extra avslappnat och lyxigt. Det kan bli vad som helst. Ibland brukar jag löpa amok och laga typ 20 matlådor. Nu är dock min tid i Uppsala begränsad, så jag ligger lite lågt med att fylla frysen. Andra gånger drar jag iväg på ett oväntat träningspass – så kallad skitsamma-vad-och-varför-träning. Ganska ofta hamnar jag i soffan i framstupa sidoläge med lite godis och med twitter som kanal ut mot världen.

Allt har sin tid. Idag är det dags för glid. Kanske på en räkmacka. EventueIlt fastnar jag i majonäsen.

Känslan just nu är väldigt rosig och grann.

 

En het kroppsbild och heta bad

Min ursprungsplan för dagen var att få en skön(?) massage, men på grund av sjukdom så ställdes den in. Jag fick helt enkelt tänka om.

Fyra timmars egentid till förfogande. Vad gör man liksom?

Jag började med en lugn och skön löptur på cirkus en mil, då jag främst fångade snöflingor på tungan och löste världsfredsfrågor. Inget pulsband eller klocka – bara dökött och mina egna tankar.

Kom hem och stretchade det mesta på hela kroppen. I alla fall det jag kunde hitta. Sen var det liksom massor med tid över.

Tappade upp ett bad, tände ljus och gjorde mig till – ni vet så där som tjejer håller på. Lade mig i alldeles för varmt vatten. Blev rastlös efter ungefär två minuter. Fick för mig att avlägsna vinterpälsen på benen. Vet inte riktigt hur jag tänkte där. Det snöar ju ute och är kallt! Nu får jag göra som alla andra och använda underställ. Innan jag var klar hade vattnet blivit kallt och jag svepte in min kycklingliknande kropp i en morgonrock. Brrrrr.

Det bästa med den här dagen är nog att jag har massagen kvar.

Här är min ådriga fot som utsätts för stretch samt ljuset jag hade vid badkarskanten. Hetare än så här blir det aldrig i den här bloggen.

Egentid = träningstid? Eller va fan ska ja gö?

Jag är själv. Helt själv. Sambon är ute och leker med sina närmsta vänner. Svensexa ni vet, ett rum dit vi kvinnor bara har tillträde om vi hoppar ur en tårta eller liknande. Jag har ett helt eget dygn till förfogande. Det kallas visst egentid, sån där tid då man ska planera in saker som bara är för ens egen skull. Jag är skitdålig på det. Under min vakna timme har jag släpat runt mig själv i lägenheten med håret på ända och en kopp kaffe i handen. Det värsta är att jag är nöjd. Jag vill inte att min egentid ska vara så mycket mer än så. Inte idag i alla fall.

Jag började skriva en lista. Den har hittills två punkter. Träna och ringa Elisabeth. Därefter tog det tvärstopp. Det får räcka så. Just nu.

Blev förresten inspirerad hos Andréa nyss. Hon skriver om löpning och musik. Under mina pass är det alltid tyst, men om jag skulle lyssna på musik när jag springer så skulle den här definitivt få vara med: