Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Nyårskrönikan som gick upp i rök

Eller den fanns aldrig.

Istället tänker jag lista saker jag har tröttnat på under 2010 med en förhoppning om ett ännu bättre 2011.

1. Anti-jantelagen, folk som envisas med att vara slav under den och hela tiden påpeka det. Om man nu är så cool, bra och tar för sig så behöver man väl inte berätta det. Eller? Då är vi tillbaka på ruta ett igen. Nej för bövelen! Slå er fri och lev istället! Det är vackert att prestera.

2. EGO. Behöver jag säga mer? Ödmjukhet är bättre. Jag tror att EGO-boomen dör ut och så blir det hett att ta hand om varandra och visa en massa kärlek istället. Och då menar jag inte länkkärlek, den är alldeles för enkel. En egoboost är ingenting värd om man inte får en kram efteråt.

3. Att jämföra sig med andra. Efter mitt inträde i ”löparbloggvärlden” har jag mött flera som mått dåligt under året för att de inte har tränat lika mycket/lika hårt/sprungit tillräckligt många kilometer och så vidare. HALLÅ! När slutade löpare att vara individer? Om nån bloggare fick mig att må dåligt så skulle jag sluta följa honom/henne och aldrig någonsin låta personen ha inflytande över mitt liv igen. Så enkelt är det faktiskt.

4. Pressen att vara en god förebild. Bakom varje blogg finns en helt vanlig människa. Ingen av de bloggar jag läser är varken några tränings- eller matproffs (med några få undantag) egentligen, men de skärskådas med lupp, som om de vore allvetare. Herregud. Låt folk vara ifred och skriva vad de vill. Det är väl det som är tanken bakom att blogga? Personligen väljer jag förebilder på elitnivå – typ Charlotte Kalla. Då är det väldigt lätt att ha distans…

Nu låter jag som en bitter gammal kärring, men jag tycker faktiskt bara att vi ska göra det lite enklare för oss. Huvudsaken är ju att vi mår bra. Jag hoppas att det framgick.

Ett gott nytt och bittert kärringår önskar jag er!

Ta hand om varandra och ha det gött!

Den ”konstiga” dagen

Det var verkligen inte min mening att skapa ytterligare en cliffhanger i den här bloggen igår kväll med den eminenta meningen: Det här är verkligen en skitkonstig dag!

Jag var ensam hemma (sambon satt i skolbänken) och jag behövde ett utlopp.

För att en dag ska betraktas som konstig i mitt liv just nu behövs inte särskilt mycket. Vi kan säga som så att den här tösen har kört fast sedan en tid tillbaka, men igår sa det PANG! Det är så klart någonting positivt, men inte tillräckligt spikat, klappat och klart för att jag ska kunna säga någonting mer om det. Så nu kanske det blev ännu mera cliffhanger. Eller?

Ledtrådar…
Vet ni om att jag har fått flera texter/dikter tonsatta? Bara en sån sak. Jag hade själv glömt bort det. Igår blev jag helt plötsligt påmind. Hur kan livet ibland vara sånt att man glömmer bort så viktiga grejer?

Jag är bra på text och kommunikation. Jag kan skriva! Jag är strategisk! Jag är bra på att se samband och hitta lösningar inom kommunikation. Folk gillar att läsa det jag skriver och så har det alltid varit. Det hade jag också glömt bort.

Nä, nu ska jag kickstarta den här dagen med hjälp av gårdagens insikter. Halleluja!

Livet är som en trädgård och det är dags att plocka godbitarna. Nä men förlåt hörrni. Hahaha.
Jag lovar att absolut inte börja tala i egoboost/självhjälpsflosker.

Men Mia! erkänner: Bella darling, jag vågar inte joina din fanclub

Jag vågar inte trycka på gilla-knappen på Blondinbellas fanpage på Facebook.

Jag är rädd för vad mina 7 miljoner vänner ska tycka *grupptryck*

De flesta är runt 30 år eller betydligt äldre och förstår nog inte varför jag överhuvudtaget skulle kunna vara intresserad av och nyfiken på Isabella Löwengrip. Mitt intresse för storbloggarn baseras på mitt yrke och vad jag gör.

Typ…

Hur förklarar jag det? Måste jag uppdatera min egen status med en förklaring?

Det här dilemmat skär i mig. Jag är svag, feg och klarar inte av att stå upp för mig själv.

Någon som har läst hennes bok Egoboost än förresten? Nej, jag har inte vågat klicka hem den heller 🙁

Bella darling, jag är kanske ditt allra största fan. Ändå är det på det här viset. Vad ska jag göra?

Jag är sjukt nyfiken på Egoboost

Namnet på Blondinbellas nya bok, Egoboost, framkallar en lätt kräkning. Om jag skulle skriva en bok om självkänsla skulle jag knappast döpa den till en fet floskel. Ändå är jag sjukt sjukt sjuuuuuuukt nyfiken på vad som står i den. Det är ju ändå innehållet som är väldigt viktigt. Vad säger hon till unga tjejer?

Boken säljer som smör och hennes fans hyllar den så klart. All cred till hennes affärssinne. Det gillar jag henne för.

”Blondinbellas överlevnadguide för unga tjejer”

Hum.

Någon som har läst den?

Precis som ni verkar gilla min tävling där jag lottar ut Camilla Läckbergs Fyrvaktaren, tänkte jag att ni kanske gillar Isabella Löwengrip också. Känns som helt rätt målgrupp liksom 😉

Är det okej för en 30-årig tant att beställa Egoboost?

Jag var så himla nära att boka boken här alldeles nyss, men jag iddes inte riktigt.

Gud, idag är livet jobbigt alltså. Jag kanske behöver en boost av något slag. Men för egot? Näe, det är skitstort som det är.