Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Världscupen i Ulricehamn med solsken och nödkorvar

Jag och sambon fixade oss en dag ledig från föräldralivet. Medan barnen hängde med farmor passade vi på att åka till Ulricehamn och kolla på Världscupen i längdskidor. Vi packade bilen helt full med Olas bror med familj och fick oss en fantastisk dag utomhus.

Jag konstaterade rätt snabbt att min girlcrush på främst Marit Bjørgen, men även på alla andra starka och coola skidkvinnor inte har gått över. När herrarna startade upptäckte jag att jag fortfarande är kär i dem också. Det var helt enkelt väldigt mycket kärlek längs med spåret och den där drömmen om att jag och Marit ägnar våra dagar åt att springa mosslöpning i Norge lever fortfarande kvar…

Förutom grym skidåkning och kärlek präglades dagen av sol, kalla tår, nödkorvar i väntan på lunchsoppan och stödchoklad efteråt eftersom soppan inte gjorde oss mätta. Vi fick rysningar längs med ryggraden av det fantastiska publikstödet till skidåkarna, som även vi fick äran att vara del av. Vi gladdes år Marit Bjørgens seger, Charlotte Kallas och Marcus Hellners bronsmedaljer och Hanna Falks och Daniel Richardssons överraskande storlopp.

Att spendera en hel dag utomhus i ett skogsbryn och kolla på en spännande världscup var guld för kropp och själ. Imorgon tittar vi på stafetten från TV-soffan. Det blir härligt det också.

Här kommer en drös med bilder från åskådarplats. Skidåkarna, dagens stora hjältar, lyser dock med sin frånvaro i bildarkivet. De var alldeles för snabba för fotografen…

Ska jag plocka 37 kilometer i löparskor tycker ni?

Jag vågade säga ja till Facebook-eventet Kungsbacka – Göteborg långpass eftersom jag var helt säker på att tokfian Karin skulle med. Nu ska hon ju inte det, vilket innebär att jag måste pressa min sociala förmåga till bristningsgränsen och dessutom under fysisk aktivitet. Själva distansen, 37 kilometer, oroar jag mig faktiskt inte för. Dessutom finns möjlighet att hoppa på bussen efter vägen om man vill.

Ni kanske inte tror det, men jag är skitblyg. Nu vet jag att det alltid brukar lösa sig och att jag är ytterst socialt kompetent egentligen. Det är bara lite jobbigt innan…

37 kilometer med främlingar på lördag. Vågar jag? Eller är det någon jag känner som vill med?

Jag säljer löpning och mig själv här. Alla borde väl vilja springa med mig. Eller?

Jag kan dansa – jag är inte rädd…

En blogg har man på gott och ont. Nästan bara gott faktiskt, när jag tänker efter. Annars skulle jag ju knappast sitta här och knappa på tangenterna dagligen. Förhoppningsvis inspirerar den tid man lägger ner på bloggen andra människor till lite vad som helst. Oftast känns det som att det är värt det. All den respons och den bekräftelse man får blir efter ett tag svår att leva utan. Precis lika roligt, om inte roligare, är det att peppa andra. Men nu ska jag sluta blogga!

Äh skämta bara 🙂

Idag blev det liksom lite extra roligt och kändes extra mycket värt. Det tackar jag fina Karin Nilsson för. Hon är en löpartalang i Göteborg, som jag ännu inte träffat. Vi har kommunicerat en tid via våra bloggar och på Facebook. Kul som sjutton har det varit och idag hände det.

För ett tag sedan slängde jag iväg en kommentar utan närmare eftertanke. Nu har jag väldigt mycket att leva upp till. Så enkelt är det.

Vad är det jag har lovat? Varför letar jag i denna stund efter mina gamla nötta dansskor? Vill du anmäla dig till årets event?

Då ska du gå in till Karin och läsa inlägget som heter något så vackert som Men Mia!

Jag kan dansa – jag är inte rädd…