Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Helgar vilodagen med…

att fira min och sambons årsdag! I vanliga fall brukar det ingå ett träningspass när vi firar något, men just i år fick vi inte ihop det. Min kropp tycker faktiskt att det är lite skönt…

I år på nationaldagen har vi känt varandra i nio år. I nioårspaketet ingår bland annat två fantastiska barn, ett husbygge, många gemensamma träningstimmar, ett gäng charterresor, sköna timmar framför grymma TV-serier, roadtrips i mängder och väldigt mycket umgänge med våra respektive familjer som vi tycker så mycket om. Jag är mycket nöjd med helheten och vill inte ha någonting annorlunda samtidigt som jag är spänd av förväntan inför det som komma skall…

Egentligen blev vi inte ihop på nationaldagen utan träffades bara på riktigt för första gången. Jag blev för full och gjorde bort mig så pass mycket att jag var tvungen att ringa och be om ursäkt dagen efter. På den vägen är det. Nio år senare är det fortfarande vi. Det första intrycket är uppenbarligen inte allt. Eller så är det bara jag som är helt fantastisk även under mina dåliga dagar.

I alla fall. Vi startade vårt nioårsfirande med familjebrunch på IKEA och kommer att fortsätta i eftermiddag när vi har barnvakt med restaurangbesök och VIP-bio (LÄS: ÄT SÅ MYCKET GODIS OCH POPCORN DU ORKAR OCH BESTÄLL EN DRINK!). Jag valde film. Det blev Wonder Woman…

Här är dom mina tre. Alla är ju liksom en viktig del av firandet denna dag.

Hurra för oss och vår familj!

Saker jag kan skylla dagens uteblivna träning på

# Tvingades imorse att gå upp alldeles för tidigt i förhållande till när jag gick och lade mig igår.

# Innan jag gick och lade mig igår drack jag en klunk bubbel för mycket.

# Blev sugen på kladdkakemuffins i förmiddags och var tvungen att baka lite.

# Hade alldeles för mycket goda rester från gårdagens dop att äta upp. Sånt tar faktiskt tid!

# Familjen ville ut på glasspromenad och man kan ju inte försumma sin familj liksom.

Jag skulle kunna hålla på i all oändlighet med mer eller mindre dåliga ursäkter till dagens uteblivna träning.

Fast sanningen är nog den att jag inte ville träna. Så därför lät jag bli…

Analys

När ett sådant totalt ointresse av rörelse infaller och stegräknaren i prinicip står på noll när det börjar gå mot kväll kan jag tycka att det är läge för en liten analys.

Jag går ju inte så ofta i kyrkan, nej det är nog faktiskt bara när mina egna barn döps, så jag funderar på om det kanske hände något storslaget och gudfruktigt med mig igår under dopet. Men nej, jag stod mest och myste.

Var det den där sekvensen när jag kom på att vi hade glömt att ta med oss dopklänningen, som har fått krafterna att rinna ur mig idag? Näe, vi löste ju den detaljen och jag tycker att det är hysteriskt roligt att det faktiskt finns föräldrar som glömmer dopklänningen till sitt eget barns dop.

Så slår det mig plötsligt att vår doplördag var som skön sand som rann mellan fingrarna. Jag tänker på hur vi och Junis faddrar vandrade runt i ett sommarvarmt Göteborg, brunchade, döpte lite barn, fikade, hängde på innergården i solen, käkade middag och avslutade med guldig vuxentid med bubbel och ost när barnen somnat.

Jag har liksom stannat kvar i den där sköna känslan en dag till och vill inte gå därifrån.

Denna söndag göra sig endorfiner icke besvär och svettpärlor på pannan äro överflödiga.

Imorgon är det dock måndag. Om jag fortfarande går runt och myser då är det nog dags att riva av plåstret…

Älskade Göteborg!

Tack för idag. Tack för en underbar helt vanlig dag.

Tack för solskensjoggen till gymmet klockan 06.30. Jo, det var frost på marken och kylan bet i kinderna, men vad gör väl det när allting glittrar. Tack för Friskis & Svettis på Kungsgatan som är ett så himla grymt och inspirerande ställe att hänga på. Tack för solskensjoggen hem därifrån också.

Framför allt – tack för mitt och äldsta dotterns lilla miniäventyr. Medan pappan och Juni promenerade skatåsåttan passade jag och Moa på att gå på skattjakt i centrala Göteborg. Kartan hade pappan fixat, men det var morsan som bjöd på skattjaktssmoothies från Stadsbibliotekets café. Grym nödlösning när man faktiskt inte har fixat någon skatt till skattjakten…

Och Moa valde lämplig outfit för skattjakt med omsorg. Jag hade tagit fram ett par jeans, men det blev glittriga strumpbyxor och en glitterklänning. Och gummistövlar såklart för säkerhets skull och en vintrig, några nummer för liten, pälsmössa för att hålla öronen varma. I ryggsäcken fanns några klistermärken med Frost-motiv. Helt perfekt! Du är helt perfekt! <3

När det aktiva familjelivet når sin kulmen

Det händer inte när vi ger oss ut på äventyr i skogen eller längs med strandkanten. Det händer inte när vi går på Liseberg. Det händer inte när vi hänger tillsammans på löparbanan. Det händer inte när vi åker tåg genom hela Sverige. Det aktiva familjelivet når sin kulmen i vardagen. När vi ska hämta en soffa på Hisingen till exempel…

Och det är inte det enda vi ska göra. Vi ska först hämta ett gratissläp på Rusta och därefter hämta soffan som vi sen ska köra till huset som ligger cirka en timme utanför Göteborg. Jag har tränat på morgonen med bebisen som sällskap. Tillsammans med båda kidsen hämtar jag nu pappan på gymmet alldeles innan avfärd som måste ske 15.40, eftersom vi ska hämta släpet 16.00.

Vi får vänta lite på pappan utanför gymmet och fördriver tiden med att mata änderna med brödet, som vi egentligen skulle ha haft till kvällens soppmiddag, som jag har förberett under dagen och som skvalpar i en burk nerslängd i en tygkasse. Som tur är uppstår det väntetid på soffan som vi ska hämta senast klockan 17, så jag hinner slinka in på Coop och köpa nytt bröd. När jag står i kassan ringer Ola och berättar att bebisen spårat ur. Det är inget konstigt med det, jag skriker också när jag blir hungrig.

Soffan lyfts på gratissläpet och vi kommer äntligen iväg mot huset. Själva utflykten handlar, förutom att vi ska frakta dit en soffa, också om att vi ska äta den där soppmiddagen i vårt andra hem. Torsdagsmys för hela familjen liksom!

Jag och Ola bär in soffan och jag börjar gasta eftersom jag fått världens största sticka i handen, men eftersom den är så stor går den lätt att avlägsna, så det är bara att fortsätta bära. Fyraåringen har dragit fram sina miljoner bitar Duplo-lego och vi får sicksacka för att inte skada fötterna.

Under tiden värms den där soppan jag förberett under dagen på spisen. Den är jättegod tycker vi vuxna, men storbarnet vägrar och äter bara bröd. Vi äter en halv påse kvarglömda chips till efterrätt. Lite festligt ska det ju va ändå när vi har åkt hela vägen till huset en helt vanlig torsdag.

Allt diskas och packas ihop och vi beger oss hemåt mot Göteborg. Efter två minuter i bilen sover båda barnen och efter en liten stund sitter även jag och dregglar i baksätet.

Det är familjeaktiviteter när de är som bäst på en helt vanlig torsdag!

Och sådana här finutflykter framstår knappast som ett äventyr i jämförelse.

Jag lever i en jävla dröm va!

Jag väljer i vanlig ordning att visa upp den soliga delen av familjelivet. Ni vet barnvagnslöpning med havsvy, solskenspromenader och en rekorderlig familj med äventyrslusta. Alltid #familyfirst!

Jag lämnar ute bilder på en treochetthalvtåring som spårar ur när balsamet ska sköljas ur, mitt och Junis svettiga panikrace genom Torp köpcentrum för att hitta en farsdagspresent i sista sekund, isfläckarna under barnvagnslöpningen och morsan som ”råkar” peka finger åt en bilist, sambons reaktion när färgen till dotterns ”sminkdocka” ligger som en oljig hinna över nya parketten, köpepizzan på lördagkväll som var så flottig att den hade kunnat ge en hel småstad energi och så vidare.

Det är så otroligt många delar av mitt liv som ni aldrig får se. Lite synd kan jag tycka ibland. Ni tror säkert att jag badar i ett romantiskt skimmer av ständigt solsken…

Here we go.

Här är den familjära äventyrslustan. Far och dotter som små prickar på klippkanten.
menmia-halleback-november

Efter den vältränade moderns träningspass möts vi upp på landsvägen för att promenera den sista biten till huset som är helt perfekt. Det råder solig harmoni. 
menmia-lop-november

Två löppass med barnvagnen blev det i helgen. Strålande sol båda gångerna givetvis!
menmia-halleback-lopning-barnvagn

Far lyfter upp en harmonisk och ständigt glad treochetthalvtåring. Dagen därpå firar vi pappa med pompa och ståt på farsdag…
menmia-november-halleback

Naaaaaaaw…

Studerar mig mot en datorfri helg

Att ha en massa studier hängande över mig under föräldraledigheten har jag valt helt själv. Hittills har jag inte ångrat mig en sekund eftersom jag bara pluggar kurser på A-nivå och sånt som jag tycker är vansinnigt intressant. Vad jag ska ha de akademiska poängen till (utöver de två miljoner  jag redan har) är något oklart… Kulpoäng? Varför inte liksom?

Dealen jag har med mig själv är att pluggar gör jag på vardagarna när Moa är på förskolan och Juni sover samt på kvällstid när kidsen somnat. Helst ska jag vara datorfri på helgerna. I nödfall får jag sitta även då när familjen gått och lagt sig. Det kan ju låta jävla föräldrapräktigt det där, men det är faktiskt för min egen skull så att allt inte blir ett enda virrvarr av studier, gos, blöjor och lek.

Den här veckan har dock varit en effektiv sådan och jag planerar att stänga ner datorn redan ikväll för en datorfri helg. Fast det kliar lite i fingrarna att börja skriva min akademiska uppsats om matproduktion och etik. Jag ser också fram emot att förbereda frågor inför en intervju jag ska göra nästa vecka då jag ska grilla en sportcoach i Uppsala. Kanske sätter mig och spånar på lördag kväll. Någon dator har jag ju inte med mig till fritidshuset, men en skrivbok kan nog slinka ner i packningen.

Ett glas rött, eld i kaminen och så vidare. Det är ju fan höjden av egenromantik <3 I love me!

Mest ser jag dock fram emot att fortsätta att pyssla ihop vårt andra hem, springa lördagsintervaller, barnvagnspromenera, morsa på kossorna, sniffa på havsvindarna och så vidare. Det är ju därför man har helg.

Här blir det tyst till söndag kväll. Häng med på Instagram och Instastories. Bara idag har jag lyckats publicera två händelser som innehåller choklad. The life of och så vidare…

Jag minns inte riktigt att det var så här gött att plugga när jag pluggade ekonomi, kultur och genus för 1000 år sedan… Ska vi gå på Kåren förresten? 🙂 I want my inner party animal back!
fest

Bildskatter man minns (del 2)

Jag läste nyss inne hos Anna om det kämpiga livet som bloggare. Om det här med bloggtorka när man driver en träningsblogg och inte vill skriva världens tråkigaste blogginlägg och beskriva sina armhävningar på gymmet (nu vet ni att jag har gjort dem i alla fall…).

Så då får ni en bildskatt och kanske även ett skratt så länge.

Året var 2008 och vi hade precis träffats jag och Ola. I en förtrollad (och förmodligen inte helt nykter) sekund kom jag på att jag skulle bjuda min nya kärlek på en weekend i någon het europeisk stad över midsommar. Det tyckte han såklart var en jättebra idé. Jag googlade Rom, Barcelona och Prag. Det var alldeles för dyrt för min dåvarande frilansplånbok, som tömts på krogarna på Linnégatan. Jag googlade Köpenhamn. Även det var för dyrt, de slantarna hade jag lagt på Avenyn. När jag nyktrade till fick jag panik!

Vi hamnade i Halden på andra sidan norska gränsen. Dit kunde vi ta tåget och bo relativt billigt på hotellet nere vi järnvägsstationen. Fast jag undrar om inte Ola tvingades betala minst halva kalaset ändå…

Nåväl. Varför Halden av alla jävla ställen i världen kanske ni undrar nu. Jo, min lillebror bodde där med sin Linn och jag hade varit där och rekat tidigare. I Halden med omnejd finns de mest fantastiska löparstigar att ta sig an. En vacker sommardag är stan och skogarna som omger den helt magiska. Jag har upplevt min bästa morgonjogg någonsin där faktiskt.

Så Ola fick följa med mig hem till min lillebror på träningsläger (uppblandat med midsommarsill och sånt där). Personligen var jag långtifrån så träningsvillig som jag är nu och sprang oftare på krogen än i skogen. Hade det därmed bitvis rätt tufft när jag var ute och sprang med Ola och min lillebror. Minns att jag var helt rasande vid ett flertal tillfällen, vilket jag såklart inte höll inom mig.

Ola fick se ”the best of Mia” direkt, vilket kanske var lika bra. Nu har vi ju två ungar ihop så det är betydligt svårare för honom att fly fältet.

Och borträknat mina utbrott i löparskor blev det ju faktiskt en riktigt fin midsommarhelg.

Det här med att jag är några steg bakom på alla bilder. DET GÖR ONT I MIG!
menmia-haldenmenmia-halden-1

Önskerubrik 7: En helt vanlig dag

Önskerubriken kommer från Malin som skrev följande ”Jag skulle önska mig ett sånt där ”en helt vanlig dag”-inlägg. I förhoppning om att få tips hur man roddar träning med två livliga småknoddar”

Våra vardagar ser lite olika ut eftersom stora barnet går på förskola 15 h/v. En dag då båda barnen är hemma är det bara det som gäller och det finns varken möjlighet eller tid för något annat. Då är vi väldigt långsamma av oss. Alla får sova till de vaknar, sen mornar vi oss i samband med bebismatningen innan vi går upp och äter fruktost. På förmiddagen är det oftast nån timme utetid eller en mysfika på stan som gäller. Timmarna går fort och helt plötsligt är det lunch. Jo jag erkänner, jag räcker inte alltid till de här dagarna. Man känner sig ganska maktlös när bebisen helt plötsligt blir hungrig och det stora barnet är frustrerat och vill leka. Barnkanalen är väldigt bra att ha ibland…

Dagen går i alla fall sin stilla gång med bebisservice, gos och storbarnsaktiviteter. Och jag kan bara konstatera att allt går lättare och är roligare när man är utomhus. Ola som börjar jobba okristligt tidigt på mornarna kommer hem färdigjobbad, färdigtränad och klar vid 16.00. Där finns mitt träningsfönster om jag sticker ut direkt. Ola får tid med barnen och jag får rensa skallen en stund – it is a win win. Sen sammanstrålar hela familjen igen vid 17.30 ungefär för middagsbestyr med efterföljande kvällsrutiner.

När båda småknoddarna har somnat för natten vilket sker nån gång mellan 19.30 och 21.00 så vill Ola gärna gå och lägga sig så snart som möjjligt eftersom han går upp så tidigt på mornarna. Min dag fortsätter oftast i nån timme till framför datorn och studierna. Ibland, när sambon inte slumrar in tidigt, sitter vi mitt emot varandra vid köksbordet med varsin dator och varvar to-do:s med vardagssnack och familjeplanering. Romantik! 🙂

När Moa är på förskola och jag och Juni ska roa oss under dagen uppkommer första träningsfönstret redan vid 09.00 i samband med förskolelämningen. Då brukar vi springa en sväng med vagnen eller promenera för att få syre inför dagen. De här dagarna passar jag på att pyssla med mina egna projekt när Juni sover eller har fullt upp med att äta upp sina egna händer… Minst en gång i veckan ser jag till att ha en lunch eller likande inbokad, för att få vuxet sällskap, utvecklande samtal och skvaller. Vi hämtar hem Moa från förskolan klockan 14 och då brukar det bli 1-2 timmars utetid som innefattar mellanmål, besök i någon skogsglänta eller lekpark och umgänge med andra föräldrar och barn. Om jag inte har tränat på morgonen, tar jag tillvara 16.00-träningsfönstret när Ola kommer hem.

Det kan ju verka som om jag inte gör annat än att träna, men om ni läser texten ovan så ser ni att så inte är fallet 🙂 Däremot är jag bra på att ta de tillfällen som ges. Det gäller även på helgerna då jag till exempel utnyttjar transportlöpning när vi är på väg någonstans. Med två små knoddar kan man bara glömma att få träna på ”perfekta” tider när det passar en själv bäst. Förälder är man liksom hela tiden, träningen är bara en hobby.

Jag har fått frågan ”Hur orkar du?”.  Just nu är ena svaret att båda barnen sover hela nätterna och har så gjort sedan några veckor tillbaka. Jag är fullt medveten om att detta kan ändras (i alla fall för den minsta), men det tar vi då. Det andra svaret är att bebisar är olika. Jag har en sådan där lugn en, som är nöjd mest hela tiden. Det underlättar såklart. Det tredje svaret är att jag/vi ser det som min främsta uppgift att ta hand om barnen när jag är föräldraledig, vilket innebär att jag gör långtifrån alla hushållssysslor här hemma. Det jag gör varje vardag är att planera och förbereda middagen samt plocka och diska så att lägenheten är i fint skick och familjen får en fin kväll tillsammans. Tvätten däremot, det är Olas grej…

Min träning och min lilla stund för mig själv i princip varje dag ger faktiskt mer energi än den tar. Skulle det förändras, så backar jag, tänker om och vilar mer.

Föräldralediga aktiviteter – fredagfika och tisdagslunch 🙂

 

Bildskatter man minns

Ni vet när man har lite tråkigt (läs: skjuter upp andra saker) och börjar gå igenom fotoalbumen som finns på datorn. Hjärtat hoppar till lite av glädje när där finns en kategori som heter friluftsliv 2009.

Jag tänker ”Oh, vad hade vi för härliga outdoor-aktiviteter för oss 2009, när vi nästan nyss hade träffats och inte hade några kids?”

Mappen innehåller 12 foton på när jag stoppar godisnappar i näsan och fotograferas ur olika vinklar.

Jahapp liksom. Det var det vi gjorde 2009…

Foto: Ola Karlsson
menmia-friluftsliv

Typ lite utomhusfys

Under förmiddagens snabba Utomhusfys på Heden som jag körde helt själv hann jag ta tre bilder. På två av bilderna kom jag knappt med… Anledningen? Jag må ha kört min träning själv, men ensam var jag inte. I barnvagnen sov Juni sött och på lekplatsen röjde Moa som aldrig förr. Haha… Vid ett flertal tillfällen fick jag avbryta min träning och ”rädda” storbarnet från någon hög höjd eller annan knepig position. Det fanns liksom inte så mycket tid över till fotografering av den atletiska morsan…

Fast det gjorde inget för jag var mest ute och rekade och uppfann nya övningar till kommande Utomhusfys på Heden som jag tänkt köra igång igen i slutet av september (du kan läsa mer och anmäla intresse om du klickar på länken).

Min egen ”riktiga” träning sparar jag till när fadern kommer hem. Då blir det löpning minsann, men bara lugn distans eftersom det är intervallördag imorgon. Det står just nu mellan 5 x 800 meter och 4 x 4 min *brrrrr* 🙂

Har du något roligt träningspass inplanerat i helgen?

Och så avslutar vi då med dagens fotoskörd…

Jag vill bli bra på chins igen, men just nu hoppar jag upp och går långsamt ner. Det är tungt nog för någon vars fötter inte lämnat marken på flera månader…
menmia-chins-heden
På Heden finns massor med ”klossar” och bänkar som passar perfekt för löpstärkande övningar. Bara att kliva upp blir jobbigt om en gör det flera gånger. Med ett litet skutt där uppe på toppen och stolt hållning kommer mjölksyran som ett brev på posten.
menmia-löpstyrka
Och så en klassiker för bålen – benindrag i gunga 🙂
menmia-bålträning-gunga-heden