Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Lördagens dubbla preggofys

Den gravida kvinnan konstaterar att det inte finns några anledningar att sitta still trots att hon denna helg inte har tillgång till vare sig spinningcyklar eller gym…

Förmiddag: Barnet drar iväg med farmor till badhuset. Ola känner sig krasslig och behöver vila. På den här fröken kliar det i vanlig ordning i kroppen. Bockar av en långpromenad på drygt enochenhalvtimme, varav stora delar till skogs. MEN. Det är fortfarande det här med promenader och träning. För trots att jag går snabbt och det är sjukt kuperat bitvis kommer jag hem helt oberörd. Känner lite ”ZZZZZZZ” och lite ”#%&¤#”#”. Det spelar ingen roll att jag ska föda barn snart. Är en van vid svett och puls, så är det precis vad en vill ha på en ledig lördag för fan.

Eftermiddag: Räddningen kommer några timmar senare då jag och Ola hjälper till att bära pelletssäckar á 16 kilo styck. Den första vändan då jag lyfter upp, småspringer med 16 kilo i famnen och avslutar med att stapla säcken är såklart inte jobbig alls, men fråga mig efter 40 vändor så är svaret annorlunda.

Det finns alltid sätt att tillfredsställa träningsnerven på. Hävda aldrig något annat.

Kan en träningsblogg skriva ett inlägg om katter?

Klart den kan under förutsättning att bloggaren tänker sig kattlivet som ett gott exempel på leverne även för den hälsosamma människan. Jag vet inte hur mycket det har framgått att jag gillar katter, men min kärlek till detta djur är nästan sjukligt stor. Precis som jag gillar hundar så mycket att mitt löpsteg försämras och fokuset försvinner när jag möter en söt vovve på promenad.

En helt vanlig bondkatta är så mycket mer min förebild än alla männsikor i hela världen. Jag tror jag kan förklara varför, men är inte säker…

Det är det enkla och nöjda livet jag gillar. Hur vila, mat, jakt, rörelse och tvätt är någonting helt naturligt som inte krystas fram i strukturerade träningspass, flådiga middagar och varma duschar med shampo. Det är smidigheten, styrkan och de varierande personligheterna som tilltalar mig. Den trötta och feta katten, som ändå kan fånga en mus om den behöver. Den ystriga kattungen som ser till att bli av med sin energi med lek och bus. Den förnäma katten som förnöjt speglar sig i vattenskålen, men ändå fångar en ekorre några minuter senare. Katten kan bli din, men är ändå alltid sin egen och går alltid sin egen väg. Om katter kunde blogga skulle utbudet av inlägg aldrig bli enahanda, likriktat och tråkigt. De är olika och strävar aldrig efter att bli som någon annan.

Varje gång jag har varit hemma på feelgoodsemester i Hälsingland och träffat katten Alice blir jag inspirerad. Både till att ta det lugnare och till att fånga varje minut. Följa hjärtat och morrhåren dit de pekar. Om jag nu hade några morrhår. Päls har jag ibland på benen, men det räknas nog inte som vägvisare… Alice är en sådan kattdonna som omskakad och rädd lämnades i en kartong hos kattsamariten. Nu bor hon i björkmoskogen och har det mycket väl förspänt med fri tillgång på skog, mat och kärlek vilket jag är väldigt glad över.

Alice – en stor inspirationskälla till hur jag vill leva mitt liv. På impuls och oberörd av vad omgivningen tycker och tänker om mina val.

Att återställa vilsna dansmuskler

Efter gårdagens danschock på Friskis & Svettis var det skönt att denna morgon få ägna mig åt något jag känner mig minst sagt bekväm och trygg med – löpning! Den ena foten framför den andra i sex kyliga kilometer. Inget supersexigt pass, men benen och övriga kroppen är i alla fall inte förvirrade längre och känns precis som vanligt. Morgonlöpning som återställare. Den boken skulle jag kunna skriva på bara några timmar.

Nåväl. Tänker ändå att det bra att jag gör något ”outside the box” då och då, så jag har lite roliga grejer att blogga om.

Däremot orkar jag aldrig ta några bilder under veckorna. Så här får ni något gammalt. Då syftar jag inte på Ola utan på själva upplevelsen – hälsingedimman vi upplevde i lördags.
image

Söndagsrörelse och vila i Hälsingland

Dagen inleddes med en relativt sen frukost, vilket framkallade behovet av en promenad för att lite snabbt skaka ner frullen eftersom vi, trots sen frukost, skulle vara tvugna att äta tidig lunch samt äppelkaka och vaniljvisp innan Ola skulle bege sig med tåget mot Göteborg. Hänger ni med? Äta, träna och vila var det va? Haha… Jag är inte så mycket för promenader egentligen, men hälsingeskogen samt Ola och pappa i nästan likadana kläder underhöll mig från start till mål. Vi gick förövrigt en av de slingor där jag löparfostrats. Förstår nu varför uppförsbackar är min styrka. Det var liksom mitt i dem jag startade min löparkarriär en gång i tiden.

Som två blåa smurfar på en bro.
image

Matorgier och frisk luft gjorde mig oändligt trött där på eftermiddagen. Sov i vad nog kan ha varit flera timmar. Men vad gör det på en ledig söndag? När jag vaknade till liv började också mörkret sitt intågande över björkmoskogen och min längtan efter grusvägar och skogsstigar med en pannlampa på huvudet växte sig allt starkare. Sagt och gjort. Väntade till det var beckmörkt och gav mig sedan iväg. Sikten sög på grund av en massiv dimma. Ibland såg jag bättre utan pannlampans ljus. Jag lade i alla fall ett antal sköna kilometer bakom mig och har nu liksom avslutat den här dagen med att klämma två feta hamburgare. Min fanclub ljublar!

Tack Hälsingland för den här helgen. Imorgon bitti vänder jag återigen blicken mot Uppsala och stämplar in på bruket.

Gjorde tre försök att ta en bra bild i mörkret. Det här är den bästa där jag blundar minst…

image

Låt oss göra denna vecka till en sådan med guldkant

Good shit:

– Jag välkomnar en kortvecka.
– Jag avslutar en massa pågående projekt på jobbet för att så smått börja tillträda en ny tjänst nästa vecka.
– Jag säger ”Hej Göteborg!” redan på onsdag kväll.
– Vi tar en första tripp till havet och stugan för att göra vårfint.
– Jag har ätit så mycket godis den här veckan att jag inte behöver känna pressen i påsk.
– Kanske utkristalliserar sig en ny fysisk utmaning inom kort.
– Har bytt boende, om än ytterst tillfälligt, här i Uppsala. Uppköp!
– Drottningsylt i havregrynsgröten.

Ach ni fattar. Det finns faktiskt väldigt många braiga saker.

Jag tänker glittra, trivas och landa. Fundera mycket, men ta dagen som den kommer.

Det glittrade och glimmade lite redan under helgen som gick faktiskt… image

Tänkvärt i Maratonbloggen

Ja jag vet. Överöser er med en massa balans- och feelgoodtips idag. Vill ni ha hardcore, kötta, löpa, smärta, långpass, slita, pinas och så vidare så får ni gå någon annanstans.

Glöm inte bort att det ska vara gött att leva. Sketagött.

”Kom ihåg att du ÄR bra – och det är en styrka att kunna vara flexibel i sin träning. Det kommer fler maror – men du har bara en kropp.” //Petra Månström, Maratonbloggen

Det ligger mycket i det där tycker jag. Spring inte för livet. Spring inte heller ifrån det. Våga gilla att va stilla! Framför allt, skit i vad alla andra gör. Visst kan man inspireras, men det är bättre att göra på sitt eget sätt.

Puss puss och hej då.