Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Ska väl kränga på mig de dära kompressionstightsen ikväll…

Det tar emot lite. Livet i övrigt går alldeles för fort. Imorgon ska jag under förmiddagen dricka Sherry i väldigt fint sällskap för att sedan svida om till en klänning som går en bit nedanför knät (MYCKET VIKTIGT!) och fortsätta kvällen med middag och dans på lokal i precis lika fint sällskap. Det är ju det jag säger – STRESS!

Men ikväll ska tightsen som sagt krängas på. Hur ont det än gör så ska 2XU-tyget få pressa ihop mina ben till små snabba prinskorvar. Hur motigt det än känns, så ska jag ut. Jag behöver frisk luft. Blodsmak i munnen behöver jag inte. Det vore att överdriva.

Köpte lite billigt blingbling på väg hem från jobbet. Valde syndigt svart för att väga upp det där märkliga en-bit-under-knä-kravet…

Säg hej till er nya stilikon!

När jag känner mig trött och ur fas så tänkte jag att det kan vara lika bra att fortsätta mitt enträgna arbete att bli er nya stilikon. Träningskläder är skitkul, men att bära en lila och blommig skjorta samt en vinröd kjol efter mormor är banne mig ännu festligare.

Det blir nog fest hela dagen lång. På jobbagendan står det bland annat ”Inspirationslatte”. På den privata sidan ser jag fram emot eftermiddagsjogg, tvättid och att bli bjuden på middag av fina vänner. Det där med tvättiden är lite lurigt. Hatar verkligen varje minut i tvättstugan. MEN! Mitt sköljmedel doftar äppelblom. Jag blir lika lycklig av doften varje gång och glömmer bort vad det är jag egentligen håller på med där nere i källaren.

Som sagt – stilikon! Som Elin Kling fast med humor.

Festänglar – visst finns dom!

Det här är mina. Två av personerna på den översta bilden bor i Uppsala och den tredje har lovat att vi ska ses mycket oftare nu när jag ska flytta dit.

*dubbelgilla*

Ja vad ska man säga. Tanten gjorde det igen och gick sist från festen. Kvällens bonus var dock att lägenheten jag slaggade i låg vägg i vägg med MAX. Vilken lyckträff klockan 03:30 en helt vanlig onsdagnatt. Kände mig sjukt ung och spontan när jag helt själv brötade mig in bland alla fjortisar och beställde cheeseburgare och läsk. Carpe diem.

Det finns saker jag vill glömma också. Tågresan tur och retur bland annat, samt mitt orutinerade drag att glömma huvudvärkstabletter. Det gjorde resan hem ännu lite längre. Men det var värt det. Varenda liten sekund som SJ stal av mig var värd varenda liten sekund jag fick med min Marika.

Ja, jag har träningsvärk. Kan ni gissa varför? 😀

Festänglar.

Hade vi en rolig nyårsafton eller?

Vad tror ni?

Tack värdtrion –  Karin, Alexander och Hälge –  för fantastiskt god mat och porlande rött vin…

En guldstjärna till Heavenly cupcake-Danielle för efterrätten.

David, du är alltid en stjärna. Davidsstjärnan?

Madde the one and only fitnesscoach – vad kul att äntligen ses på riktigt!

Ola – tack för att du har orkat med ännu ett år.

Fler heta nyårspics finns hos Men Mia! på Facebook.

Och så alla de där andra delarna av livet

Sedan jag kom hem från gårdagens 51 kilometer snölöpning har jag varit på fest och druckit drinkar i en flådig bostadsrätt med puffade kuddar, inmundigat glögg till frukost framför skidor på TV:n samt sniffat på en sjuveckors bäbis i samband med ett adventsfika utanför stan.

Jag har även, med andan i halsen, tagit mig genom Nordstan utan mordvapen tillgängligt. Det är en bedrift dessa dagar. Kanske helgens största prestation…

Om jag har sprungit nåt? Skulle inte tro det va! Däremot är jag nyopererad. Sambon tog sig an alla vätskefyllda blåsor under mina fötter i morse. Mina trampdynor är återigen brukbara och jag känner mig hel och fin igen.

Nu måste jag andas lite innan jag går på födelsedagsbio med en kompis. Det ska visst fikas också. Jag har tydligen inte slutat att fylla år än och snart är det jul.

Gudars! Vem har tid att sitta här och hänga?

Det har varit lite för mycket underställ på sistone. Jag kan glittra också! Det gjorde jag igår i ett linne som jag köpte 1998. Så city chict it hurts!

Jag kom hem alldeles för tidigt igår…

och var till en början väldigt besviken på min egen uthållighet.

För det var en trevlig fest med fina människor, skönt soffhäng, löparsnack (de finns överallt och det var en bra snackis att ha sprungit tre mil tidigare under dagen), gott käk, underbart födelsedagsbarn och god öl. Ändå började kroppen att strejka strax innan 00:00 med ett lätt illamående och svettningar. Så jag gjorde det enda rätta och tog vagnen hem.

När jag lite senare svepte täcket runt kroppen och somnade in var det ett sant halleluja-moment. Jag prisade allt och alla och drömde om kottar, barr och fluffiga lövhögar.

Jepp, idag ska Hellström ut i skogen och lufta sig lite. Lugn bara lugn. Jag ska inte springa en meter.

Jag som hade gjort mig så fin igår… Suck.

Kärleksmirakel i strålande solsken vid havet

Hav, strålande sol, vattenglitter, löften för nu och för framtiden och så jäkla mycket kärlek och uppriktighet. Det är liksom så fint att man inte vet var man ska ta vägen. Då är det bra att ha vidöppna tårkanaler och gråta en skvätt. En stilla och kvävd gråt som egentligen vill vara ett *bröööl liiiip snor fräs liiiip* På grund av brist på näsdukar gjorde jag det enda rätta och snöt mig i finkoftan.

Ni är ett mirakel! Underbara och fina ni. Tusen tack!

Sen var det bara att shäjpa upp sig och bjuda på skratt och dans 🙂

Äntligen måndag! Och måndag stavas DETOX.

Men det är inte så allvarligt det här med detox i min värld. Det handlar mest om att:

– skippa McDonalds och öl och välja något annat

– jogga och svettas ut grillfestångor

– duscha och göra en hårinpackning

– låta den halvtomma godispåsen på vardagsrumsbordet vänta till efter frukost

– vara tyst och låta mina slitna karaokestämband vila

Det är måndag och jag försöker komma in i matchen helt enkelt.

Jag har varit väldigt offline den här helgen på grund av grillfest, karaokesång, engelsk frukost, shopping- och flyttassistans samt ett återkommande ojande över hur gammal och trött jag har blivit. Igår slogs jag och sambon om vem som var mest sliten…

Nåväl. Jag har säkerligen missat massor med intressant blogginfo.

Hur har ni haft det?

Storslagen partykväll med Hellströmskan

Klockan 20.00
Vi får besök av Ulf och Mia tar sitt första glas vin.

Klockan 21:00
Mia tar sitt andra glas vin

Klockan 21:15
Lisa ringer. Mia stänger in sig i ett rum och pratar i telefon. Ola blandar en Jack & Cola till Mia.

Klockan 21:30
Mia tar två klunkar av sin drink.

Klockan 22:45
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZ…

Fan vad gammal och trött jag har blivit!

Och ikväll är det grillfest. Jag kommer att bli utbränd.

På fester nu för tin…

1. är inte sällan den stora händelsen att säga hej hej till en ny liten människa.
2. står det på grund av ovanstående anledning alltid en barnvagn i hallen.
3. är det alltid någon som kommer med den stora nyheten att ytterligare ett ägg har blivit befruktat och en mage är på tillväxt. Jag tar gärna lite cola om ni har.
4. sitter mödrar och fäder i soffan och talar sig varma om sina små liv. Vi som ännu inte har levererat säger oooooooh och naaaaaaaaaw.
5. är det helt okej att springa omkring med sunkiga jympaskor till finklänningen eftersom man precis har fått nya i(n)lägg till skorna.
6. pågår det varma och kärleksfulla diskussioner om skoi(n)lägg. Ja de har banne mig räddat mitt liv!

Något som dock aldrig förändras är kreativiteten.

Här exemplifierad i en presentförpackning de lux.

Jag brukar hävda att silvertejp är lösningen på de flesta problem här i livet, men det räcker tydligen med sån där vit tejp.

Cola och Jack. Jack Daniels och Cola. Nej, det är verkligen inget för mig. Trots detta är denna vackra kreation ett minne blott.

Status: SLUT