Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Löparmorsa och andra roliga begrepp

När man blir mamma får man vänja sig vid att det är ens huvudroll i livet, inte bara i den egna familjen och för sina egna barn, där det liksom är helt självklart vem man är.

Nej, springer du så blir du en löparmorsa eller en mamma som springer. Styrketränar du, så är du inte längre bara stark utan du är en stark mamma. Om vi drar det till sin spets kanske du till och med kvalar in och blir en internationellt gångbar fit mom.

Jag brukar själv skämtsamt kalla mig för löparmorsa ibland. Fast när omgivningen vill lägga på mig en massa roller utifrån att jag är mamma (JAG VET ATT JAG ÄR MAMMA! KLÄMDE UT BÅDA HELT SJÄLV GENOM VAGINAN!) blir jag trött.

Jag springer inte för att jag är mamma och jag är inte mamma för att jag springer. Jag drar inte 100 kilo i marklyft för att jag är mamma och tvärtom. Jag finns, trots att jag blivit mamma, kvar som Mia. Okej att mitt liv är väldigt anpassat efter mina två älsklingsälsklingar, vilket jag inte vill ändra på det minsta lilla, men måste jag vara mamma i varje styrkelyft för att ha ryggen fri?

Den träning jag genomför handlar liksom inte om ”att orka leka med mina barn”. Det är inte så jobbigt att leka med barnen att man behöver springa tre mil eller fixa armhävningar på löpande band. Om du är orolig, så kan jag lova dig att det räcker med hälsosamma solskenspromenader då och då för att räcka till för din familj. Om ens det.

Men om vi då utgår från barnperspektivet. Vad innebär det då att ha en löparmorsa?

En löparmorsa:

# luktar ganska ofta svett, vilket min fyraåring har börjat uppmärksamma med avsky i blicken. Bebisen bryr sig ännu inte alls.

# kräver att få leva i en jämställd relation där mamma och pappa har lika stor plats i sina barns liv och där träningen får vara lika viktig för både mamma och pappa. Kanske lite viktigare för mamma…

# tycker att den bästa anknytningen mellan förälder och spädbarn sker under en barnvagnsjogg/rask promenad då ögonkontakten och avslappningen är maximal och båda mår toppen ute i den friska luften.

# vill gärna ta med sig löparfarsan på en löptur emellanåt och överlåter då gärna ansvaret för barnen till någon annan vuxen.

# är ute på vift i drygt 2 timmar och 30 minuter på påskafton och dimper ner vid matbordet lagom till påskbuffén och äter mest av alla. Till fyraåringens stora glädje hann hon ta en snabbdusch först…

# är inte alltid där när barnen vaknar eftersom hon morgontränar för att frigöra tid under resten av dagen.

# gubbpjostar dagen efter ett hårt intervallpass eller maxlyft på gymmet.

# samlar ihop en drös kusiner och kör ett barnanpassat utomhusfyspass. Det är kanske inte så pinsamt när man är fyra år, men när man är 15…

# går ofta runt en hel dag i träningskläder för att kunna ge sig iväg när tillfälle ges.

Listan på saker jag, i egenskap av löparmorsa, utsätter mina barn för kan göras lång. Det verkar dock inte gå någon större nöd på dem. Och gympappan är faktiskt helt grym!

Föräldraosäkerheten och föräldraduktigheten

De kommer krypande ibland duktigheten och osäkerheten  – tro det eller ej. Det hände senast igår när jag lämnade Moa på förskolan. Ja, hon går ju där några timmar i veckan och har faktiskt fått några timmar extra eftersom jag pluggar så flitigt. Det är helt perfekt för oss med fler timmar, så det är inte där skon klämmer och skapar någon form av föräldraosäkerhet.

Nej det är det här med löpningen och svettiga träningskläder…

Ibland händer det att jag lämnar Moa iklädd träningskläder. Inget fel alls med det ty det är ju vettigt att röra på sig även om man är morsa. Ganska många timmar senare hämtar jag henne iklädd exakt samma outfit. Oduschad. Vad ska förskolepedagoger och andra föräldrar tro? Tror de att jag lämnar stora barnet på förskolan, ljuger om att jag studerar och istället är ute och springer i flera timmar med den lilla? Tror de att jag är en ohygienisk sunkpadda som helt har tappat greppet under föräldraledigheten? Tror de att jag tränar istället för att ta hand om mina barn? VAD TROR DE OM MIG SOM MAMMA?!

Sanningen är ju den att jag helt enkelt prioriterar bort duschen till förmån för att plugga när lillan sover så att jag kan ha en harmonisk eftermiddag med min familj sen. Av någon konstig anledning känner jag att jag vill berätta det här för alla för att ha ryggen fri. Gud så töntigt. Jag skäms!

Den där föräldraosäkerheten och föräldraduktigheten alltså. Suck. Och det är ju faktiskt vi föräldrar själva som skapar det här.

Osäkerheten som får föräldrar att tagga sina instagrambilder med #familyfirst när de är med sin familj. Obegriplig hashtag. Så du sätter inte #yourponyfirst idag heller? Duktigheten som gör att ammande mammor gärna delar bilder på när de matar sina barn och taggar inläggen flitigt medan flaskmatande mammor sällan gör det. Jag förstår inte varför man ska mata sitt barn på Instagram överhuvudtaget och varför någon annan behöver veta hur man har valt att mata. Osäkerheten som får föräldrar att berätta att de minsann lämnar sent och hämtar tidigt på förskolan. Vem är den informationen egentligen för? Osäkerheten hos tränande föräldrar som måste tillägga att det gör det för att bli bättre föräldrar eller för att orka leka med sina barn. Man vill ju bara skrika ”MEN TRÄNA FÖR I HELVETE! DET ÄR NÅGOT POSITIVT ATT TRÄNA!”

Vad håller vi föräldrar på med? Varför måste vi hävda oss? Jag gör också skitkonstiga grejer ibland. Jag lovar! Föräldrar är som vildhästar och härjar fritt precis överallt.

Idag var jag fräsch när jag lämnade på förskolan och kommer att vara lika fräsch när jag hämtar. Skönt. Mitt föräldraskap är idag solklart som en sommardag och behöver inte förklaras för nån…

”Jag lovar! Jag sprang bara i en timme sen pluggade jag flitigt!” Zzzzzzzz…

Löpning med Bridget

Jag tog en löptur med barnvagnen i morse. Jag och Juni skrapade ihop milen tillsammans i godan ro. Det kan gott räcka som träning och att blogga om löpning denna fredag. För jag vill inte skriva om träning just nu – jag vill skriva om Bridget Jones Baby!

Gårdagens nöjesupplägg var så himla grymt för en spädismorsa som inte har varit ute på egen hand på över tre månader. Sushi och ett glas rött, en god vän och därefter biosnacks till överpris och bio. Var hemma före 21, vilket kändes alldeles lagom 🙂 Kände mig ändå lite wild and crazy när jag stapplade hem helt längs Engelbrektsgatan ”mitt i natten”.

”Är det här farligt? Borde jag ringa taxi? Nej, men där borta står det ett gäng tolvåringar, de kan säkert hjälpa mig om något händer.”

Och filmen. FILMEN! Hahaha… Hela dagens löprunda gick faktiskt åt till att tänka på den. Hade en riktig feelgoodkänsla inombords, uppblandat med ett gäng fulgarv och det faktum att Patrick Dempsey var ”bättre” *harkel* än någonsin… Se den!

Nu, ett dygn senare, börjar jag skratta igen…

Som pricken över i sitter jag här och bloggar med grodklistermärken i ansiktet efter att ha nattat mina barn. Livet äro fantastiskt!

Blev tillrättavisad på löprundan idag

I ren affekt skrek jag ut storyn på Instagram direkt efter målgång. Jag är inte så bloggtaktisk av mig, borde kanske ha sparat på den här karamellen? Nåväl.

Här är storyn…
menmia-gubbe

Okej då lilla gubbe. Jag är en skitdålig morsa som alltid sätter min egen löpform framför mitt barns säkerhet. ALLTID.

Här är några andra grejer jag gör som är farliga för mitt barn:

# Spänner fast henne i bilbarnstol, trixar mig genom stan och kör ut på motorvägen.
# Lyfter upp henne och bär henne till ett annat rum. Det finns alltid en halk- och snubbelrisk.
# Går och handlar. Tänk om det trillar ner ett äggpaket i hennes huvud?!.
# Ger henne mat. Jag kan ju aldrig vara helt säker på att maten inte innehåller några gifter. Speciellt tuttmjölken är ju lite lurig…

Och så vidare.

Om jag fick välja skulle jag ha en henne liggande på rygg på en madrass till hon blir 18 år för att undvika andningsstopp, men risken är då att jag blir inspärrad och inte kan vara hennes skitdåliga morsa…

Så, på torsdag tar jag mig ytterligare en löptur med mitt antingen stensovande eller jollrande lilltroll.

Önskerubrik 7: En helt vanlig dag

Önskerubriken kommer från Malin som skrev följande ”Jag skulle önska mig ett sånt där ”en helt vanlig dag”-inlägg. I förhoppning om att få tips hur man roddar träning med två livliga småknoddar”

Våra vardagar ser lite olika ut eftersom stora barnet går på förskola 15 h/v. En dag då båda barnen är hemma är det bara det som gäller och det finns varken möjlighet eller tid för något annat. Då är vi väldigt långsamma av oss. Alla får sova till de vaknar, sen mornar vi oss i samband med bebismatningen innan vi går upp och äter fruktost. På förmiddagen är det oftast nån timme utetid eller en mysfika på stan som gäller. Timmarna går fort och helt plötsligt är det lunch. Jo jag erkänner, jag räcker inte alltid till de här dagarna. Man känner sig ganska maktlös när bebisen helt plötsligt blir hungrig och det stora barnet är frustrerat och vill leka. Barnkanalen är väldigt bra att ha ibland…

Dagen går i alla fall sin stilla gång med bebisservice, gos och storbarnsaktiviteter. Och jag kan bara konstatera att allt går lättare och är roligare när man är utomhus. Ola som börjar jobba okristligt tidigt på mornarna kommer hem färdigjobbad, färdigtränad och klar vid 16.00. Där finns mitt träningsfönster om jag sticker ut direkt. Ola får tid med barnen och jag får rensa skallen en stund – it is a win win. Sen sammanstrålar hela familjen igen vid 17.30 ungefär för middagsbestyr med efterföljande kvällsrutiner.

När båda småknoddarna har somnat för natten vilket sker nån gång mellan 19.30 och 21.00 så vill Ola gärna gå och lägga sig så snart som möjjligt eftersom han går upp så tidigt på mornarna. Min dag fortsätter oftast i nån timme till framför datorn och studierna. Ibland, när sambon inte slumrar in tidigt, sitter vi mitt emot varandra vid köksbordet med varsin dator och varvar to-do:s med vardagssnack och familjeplanering. Romantik! 🙂

När Moa är på förskola och jag och Juni ska roa oss under dagen uppkommer första träningsfönstret redan vid 09.00 i samband med förskolelämningen. Då brukar vi springa en sväng med vagnen eller promenera för att få syre inför dagen. De här dagarna passar jag på att pyssla med mina egna projekt när Juni sover eller har fullt upp med att äta upp sina egna händer… Minst en gång i veckan ser jag till att ha en lunch eller likande inbokad, för att få vuxet sällskap, utvecklande samtal och skvaller. Vi hämtar hem Moa från förskolan klockan 14 och då brukar det bli 1-2 timmars utetid som innefattar mellanmål, besök i någon skogsglänta eller lekpark och umgänge med andra föräldrar och barn. Om jag inte har tränat på morgonen, tar jag tillvara 16.00-träningsfönstret när Ola kommer hem.

Det kan ju verka som om jag inte gör annat än att träna, men om ni läser texten ovan så ser ni att så inte är fallet 🙂 Däremot är jag bra på att ta de tillfällen som ges. Det gäller även på helgerna då jag till exempel utnyttjar transportlöpning när vi är på väg någonstans. Med två små knoddar kan man bara glömma att få träna på ”perfekta” tider när det passar en själv bäst. Förälder är man liksom hela tiden, träningen är bara en hobby.

Jag har fått frågan ”Hur orkar du?”.  Just nu är ena svaret att båda barnen sover hela nätterna och har så gjort sedan några veckor tillbaka. Jag är fullt medveten om att detta kan ändras (i alla fall för den minsta), men det tar vi då. Det andra svaret är att bebisar är olika. Jag har en sådan där lugn en, som är nöjd mest hela tiden. Det underlättar såklart. Det tredje svaret är att jag/vi ser det som min främsta uppgift att ta hand om barnen när jag är föräldraledig, vilket innebär att jag gör långtifrån alla hushållssysslor här hemma. Det jag gör varje vardag är att planera och förbereda middagen samt plocka och diska så att lägenheten är i fint skick och familjen får en fin kväll tillsammans. Tvätten däremot, det är Olas grej…

Min träning och min lilla stund för mig själv i princip varje dag ger faktiskt mer energi än den tar. Skulle det förändras, så backar jag, tänker om och vilar mer.

Föräldralediga aktiviteter – fredagfika och tisdagslunch 🙂

 

Förlossningsberättelse ”Jag kan väl för i helvete inte komma för sent till min egen förlossning!”

På Junis åttaveckorsdag kommer blogginlägget ni väntat på. Nedan finns förlossningsberättelsen för den som vill ha sig ett skönt garv, den som vill bota eventuell förlossningsskräck eller bara är väldigt nyfiken. Varsågoda! 

JUNIS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Natten mot onsdagen den 13 juli 2016 låg jag halvvaken och försökte framkalla värkar. Jag vet att detta är omöjligt, men har man gått över tiden i två veckor och klättrat på väggarna slutar hjärnan att fungera till slut. Klockan 08.00 morgonen därpå skulle jag alltså skrivas in på förlossningen och bli igångsatt. Jag var inte alls förtjust i det faktum att kroppen skulle forceras att göra något som den uppenbarligen inte var sugen på – att föda barn…

Morgonkaos

Jag vaknar och är irriterad. Jag äter frukost och är irriterad. Försöker skärpa mig för Moas skull och för svärmors, som så underbart snällt har bott hos oss i två(!) veckor. Jag och Ola har bestämt oss för att ta spårvagnen till Östra sjukhuset, då det är mycket smidigare än att ta bil. Vi har dock glömt bort att kolla när vi måste åka för att vara framme i tid. Det hela slutar med missad spårvagn och kaos. Vi har vår bil parkerad dryga kilometern från vårt hem. Ola springer i förväg för att hämta den. Efter kommer jag joggandes, höggravid (no shit!) och hulkandes med BB-väskan i ena näven och gastar ”JAG KAN VÄL FÖR I HELVETE  INTE KOMMA FÖRSENT TILL MIN EGEN FÖRLOSSNING! SKYNDA DIG!”. Eller BB-väska förresten. Det är en överdrift. Jag har slängt ner lite nödvändiga saker i en blommig plastpåse, som är blytung och gör ont i handen. Och jag springer…

Ja, vi kommer försent till förlossningen, men det verkar inte göra så mycket. På ytan råder värsta lugnet där inne och jag börjar tveka ”Nej, men vi kanske ska åka hem igen och vänta lite till?” När min barnmorska Karin kommer in i rummet får hon mig på andra tankar. En mer förtroendeingivande person har jag sällan träffat. Jag säger ”Vi kör!” och får på mig läckra sjukhuskläder, blöja och nättrosor.

Mitt i en förlossning mellan två värkar, men målinriktat och vid gott mod…menmia-förlossningsberättelse

Förlossningen tar fart

En igångsättning startar med att man sticker hål på hinnorna så att vattnet går. Det är precis lika härligt som det låter. Känslan när det ljumma vattnet sipprar ner i vuxenblöjan får en att känna sig ganska liten på jorden. Passar på att sms:a min bästa vän ”Nu har vattnet gått!”. Hon är en av få som vet att vi är där. Jag får rådet att vara uppe och röra på mig så jag och Ola vandrar runt ute i korridoren på förlossningen. Hetsäter några fullkornsskorpor som jag hittar och tar en pappersmugg kaffe. Varken jag eller Ola har läst på om igångsättning, så vi är helt inställda på att detta kommer att ta minst ett dygn. Barnmorskan Karin har dock en helt annan uppfattning ”Du är ju en snabbföderska så ni är nog föräldrar vid 14-15 ungefär!” Ja ba ”OMG! Det är ju snart!”

Då blir vi lite stressade. Ola stackarn måste ju få i sig lite lunch samt hinna köpa Marabou Saltlakrits och kexchoklad till mig. Så i samma stund som jag får min första dos värkförstärkande kilar han iväg. På monitorn bredvid mig har värkarna varit igång en stund, men de molar bara lite som mensvärk ungefär och Chippens (bebisens arbetsnamn) hjärtslag pendlar upp och ner precis som de ska. Jag får frågan om smärtlindring och säger ”Vi får se!”. Om en liten stund kommer lustgasen att vara min allra bästa vän…

Sysselsätter mig. Vad gjorde folk förr? Spelade Yatzy?menmia-förlossning-sysselsättning

Tilltagande smärta

För nu börjar det hända grejer i kroppen och det känns som om det är läge att ringa till Ola och säga åt honom att skynda sig tillbaka. Den här festen ska han fan inte få missa…

Aj liksom. AJAJ! Smärtan ökar i snabb takt och i samband med varje värk kastar jag mig fram och tillbaka i sängen. Måste ju spara på den där lustgasen till det gör ont på riktigt. Ola är åter vid min sida tillsammans med en påse full med choklad. Jag är dock inte så sugen på godis just nu då det främst handlar om att överleva. Jag håller hårt i Olas hand, han är helt fantastisk och tålmodig, men jag är förbannad av smärta. Tycker att han pratar för mycket. Dessutom tar han kort på mig med systemkameran när jag är mitt inne i en värk, något jag uppskattar först i efterhand (hysteriskt rolig bild som jag inte vågar publicera). Det enda jag vill är att han ska hålla koll på monitorn så att jag är beredd när värkarna kommer.

Ni får den här bilden istället…menmia-förlossning-ola

Pajasar i förlossningsrummet

Karin återvänder med en ”praktikant” vid sin sida, en yngling som är max 12 år. Han sticker in fingrarna i mig och säger på knagglig engelska ”Four centimeters!”. Jag firar! Jag är på gång! Karin släcker strax därpå min glädje med orden ”No, two centimeters”. Precis SÅ HÄR glamoröst är det att föda barn. Jävla amatör…

Nu greppar jag lustgasen och blir ännu mer förbannad. När Ola släpper monitorn med blicken blir jag rasande. ”DU MÅSTE HÅLLA KOLL!” Det börjar bli extremt viktigt att inhalera lustgasen vid exakt rätt tillfälle.

Då kommer en pajas in i rummet och börjar jonglera. Näe, inte riktigt, men det är precis så det känns. Vi har tidigare under dagen fyllt i ett formulär om att donera blod från navelsträngen. Och när jag är mitt i en värk kommer kvinnan som gav oss formuläret tillbaka och frågar mig(!) om vi är färdiga och om hon kan få det. Allvarligt!? Jag väser ”Försvinn!” och min barnmorska motar ut henne.

Rädda mig från smärtorna!

Fan också, håller jag på att bajsa på mig? Jag gastar om att jag måste på toa, men informeras om att det är krystvärkar. Jag blir också tillsagd att inte skrika så mycket utan fokusera och lägga min kraft på rätt saker istället. Och jag kämpar. Jag släpper Olas hand och tar tag i Karins. Kvinnor kan liksom…och hon har blivit min tillfälliga hjälte här i livet. Lustgasen hjälper inte längre i värktopparna, men är ändå som en kär kompis att hålla i handen när det smäller. Fast det börjar faktiskt att göra för ont och jag tappar kontrollen. Ber om smärtlindring och säger att jag vill ha extra av allt. Okej, säger barnmorskan och tar sig en titt där nere. ”Mia, det är snart färdigt det här. Det blir ingen smärtlindring för dig. Kämpa på nu sista minuterna. Barnet är snart ute!”

Barnet kommer!

Det har gått så himla snabbt från två centimeter öppen till nästan bebis. Jag kan inte tro att det är sant och inte kan jag sluta skrika heller. Jag klämmer ut ett barn, som väger 3980 gram och är 51 centimeter långt. Kastar genast ett öga på min dåvarande löparklocka Polar M400 som sitter fastklistrad på min svettiga arm. ”13.47!” Barnmorskan tackar för informationen och för in det i min journal. Sen tappar jag allt.

Hög som ett hus börjar jag svamla och babbla oavbrutet om hur bra jag själv är, om hur bra Ola är och framför allt om hur bra Karin är. Hon måste ha fått sig en riktig yrkesboost, eller så tyckte hon att jag var dum i huvudet… När barnet, som visar sig vara en tjej, landar på mitt bröst tappar jag allt lite till och döper henne på direkten ”DET ÄR EN JUNI! OH LILLA JUNI JAG ÄLSKAR DIG! BLA BLA BLA…” Jo, namnet Juni fanns med på vår lista, men ändå…

Jag är väldigt nöjd med den här bilden… The real shit liksom. Haha.
menmia-förlossning-nyfödd


Känslorna efter förlossningen

Efter en stund piggnar jag till, kommer till sans och känner mig, precis som efter förra förlossningen, oväntat hel och fräsch. Har ett stort behov av få av mig de vedervärdiga sjukhuskläderna och byta till torr blöja…på mig själv alltså. Barnet som ligger och snuttar på mitt bröst får bekanta sig med pappan en stund medan jag går på toa, kissar och byter om till mina egna kläder. Skulle nog inte hoppa frivilligt, men det känns bra i kroppen och kurrar i magen. Nu kommer den där chokladen väl till pass. Det är dags att fira! Och framför allt är det dags att slappna av och njuta efter en grym fysisk prestation. Den känslan…

Har piggat på mig och har en liten nyföding vid mitt bröst. Livet känns lätt och smärtfritt.menmia-förlossning-1

Reflektion med siffror

Så här i efterhand tycker jag faktiskt att en igångsättning var spännande – det var roligt att få vara med på varje steg av en förlossning och få allt förklarat för sig. Jag känner mig också lyckligt lottad. Precis som när Moa kom till världen (här är hennes förlossningsberrättelse) har jag tagit mig igenom en graviditet och en snabb och smidig förlossning helt oskadd.

Min förlossning må ha känts som en evighet när jag var mitt upp i den, men sanningen är den att mina värkar började lite smått 10:00, klockan 11.30 var de etablerade som det så fint heter, alltså märkbart kännbara och effektiva. 13.30 startade krystvärkarna och 17 minuter senare var Juni född.

13:47 – en magisk tidpunkt den 13 juli 2016.

Välkommen till oss Juni. Vi väntade länge på dig, men det var det värt <3

Ola var även denna gång en utmärkt förlossningscoach. Tack älskling för att du stod ut med mitt något sviktande humör. Det har jag ju i och för sig alltid annars också…menmia-förlossning-ola

Bara några timmar gammal får Juni besök av storasyster Moa och farmor Gunnel.
menmia-förlossningsberättelse-storasyster

Jag valde att stanna en natt på BB och dagen efter mådde jag som en prinsessa. Levde på choklad, apelsinsaft och bebisdoft. Hur ofta får man göra det liksom.menmia-förlossning-BB

Små träningsmöjligheter

Som spädisförälder, eller förälder överhuvudtaget, kan det vara svårt att hitta tiden till ordentlig träning ibland – det vill säga ett långt sammanhängande pass då du bara kan fokusera på dig själv, dina muskler och din andning. Då får en greppa och ta tillvara de små träningsguldkornen, som inte innebär varken tid för dig själv eller särskilt många minuter att spela med.

OBS! Jag tycker att alla träningssugna föräldrar är värda egen träningstid så ofta som möjligt och det går såklart att lösa för både mammor och pappor (i de fall familjekonstellationen ser ut så och ni är två om kidsen). Det gör vi ofta i vår familj.

Imorse under barnvagnspromenaden passade jag på att gå förbi några stänger som mysigt nog ligger i en skogsglänta. Rodd med egen kroppsvikt, chinsträning och armhävningar – snabbt avverkade övningar i tre set och sen gick vi och handlade smör och kaffe. Svårare än så behöver det inte vara.

Och tänk på att alla små träningsmöjligheter faktiskt blir någonting stort till slut.

Imorgon tror jag att jag och Juni ska springa tillsammans på morgonkvisten. Har skjutit lite på barnvagnslöpningen, då vi inte har en barnvagn anpassad för löpning och det därmed blir väldigt tungt. Fast nu känns kroppen redo och vi får helt enkelt välja en runda utan tuffa backar…eller gå lite då och då.

Träningsmöjligheter i skogsglänta.menmia-träning-bebis

Hej Friskis & Svettis – viktigt att tänka på vid köp av årskort!

Det känns så kul att vara med årskort på Friskis & Svettis igen, men jag har velat länge mellan olika träningsanläggningar. Vad som avgjorde att det blev Friskis igen? Här kommer tips på vad du kan tänka på när du investerar i ett nytt träningskort.

# Lokalisering – det ska vara enkelt att ta sig dit. I mitt fall avgjorde det faktum att jag har ett Friskis & Svettis på vägen till och från jobbet. Den anläggningen ligger till och med så nära att jag kan lunchträna. På helgerna och under kommande föräldraledighet tar jag mig istället lätt till träningsanläggningarna som ligger nere på stan (eller går till Citygym där jag också har kort…).

# Utbud – vad vet jag att jag vill träna? För mig är det just nu viktigt att få tillgång till pulshöjande och svettiga spinningklasser och bra gym. Jag älskar Friskis multihall på Kungsgatan i Göteborg. När ungen i magen väl är ute ser jag framför mig, hur jag precis som förra gången, använder Friskis stärkande pass Cirkelfys i min uppbyggnadsträning.

# Öppettider – när kan jag träna? Jag har lusläst passchema och öppettider för att säkerställa att det passar min vardag. Ser bland annat fram emot en ny rutin med morgonspinning en gång i veckan och gympass innan och direkt efter jobbet. Bland annat.

# Trivsel – stämning och träningsglädje! Jag vet av tidigare erfarenhet att jag trivs på Friskis & Svettis.

# Behov av att ha kidsen på gymmet? Friskis & Svettis har barnpassning och när kiddot är supermini får det dessutom följa med in på ett gym nära mig under vissa tider.

Ovanstående punkter var avgörande för mig när jag återigen valde att lägga mina pengar på Friskis & Svettis. Fyll gärna på om du har fler grejer som det är värt att tänka på när man investerar i ett träningskort.

Barn-HLR

Mycket sätter känslolivet på sin spets när man blir förälder, eller när det finns andras barn i ens närhet man bryr sig väldigt mycket om. Dessa tuffa och coola, men samtidigt så sköra små barn, som är nyfikna, vetgiriga och totalt omedvetna om faror och risker. Puh… Svettigt.

Väl medveten om att jag inte kan skydda mitt barn från allt, funderar jag ofta på om jag ska räcka till. Men. Precis som med allt annat så kan man även i detta fall bara göra sitt bästa och vara så förberedd som möjligt.

Via vår BVC har både Ola och jag fått möjlighet att gå kurs i hjärt-lungräddning för barn helt gratis. Kanske är det så överallt? Pappan slank iväg på sitt kurstillfälle när Moa var nyfödd och jag var hemma och ammade.  Igår var det äntligen min tur. Jag har gått den här kursen förut – både för barn och vuxna – men det måste upprepas med jämna mellanrum för att sätta sig. Om något händer och adrenalinpåslaget är max har du större chans att få ihop det hela om kunskaperna är färska.

Läs mer på HLR-rådet. Kräv en utbildning av din arbetsgivare. Kolla med din BVC. Var påhittig. En sådan här utbildning kan man aldrig gå en gång för mycket.

En väldigt viktig kompetens.image

Mamma och hälsa = gilla läget

Vissa dagar blir inte som man tänkt sig. Igår var en sådan dag. Alla mina planer och to-do:s gick i stöpet på grund av att jag var tvungen att serva en annan liten individ, som ville ha min uppmärksamhet nästan precis hela dagen. Stressen kom krypande innanför skinnet. Känslan av otillräcklighet likaså. Den där efterlängtade löpturen på kvällskvisten gick åt helvete på grund av ren och skär utmattning. Tack och lov är dessa dagar (hittills) väldigt få. Och på kvällen vände det. Jag och Moa hade världens bästa samarbete igen, så där som vi brukar ha i vanliga fall. Nu låter det som om vi har en frånvarande pappa här, men nej 🙂 Han hade bara lite annat för sig efter jobbet så där som man kan ha ibland.

Gilla läget. Och anpassa sig efter det. Det är precis vad det handlar om och jag måste bli bättre på det. Idag är en ny dag som har börjat mycket bättre än gårdagen. Jag känner mig redan piggare.

Vad sägs om att inleda dagen med en vuxen frukoststund vid köksbordet?image

För efter morgonens bestyr slöt den lilla sina ögon igen redan vid sju…image