Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Kolhydratladdning och kvällspromenad med en edge…

Jag vet inte hur ni har det på era jobb. Jag känner dock ett behov av att på söndag kväll proppa hjärnan och musklerna fulla med kolhydrater. Kvällens promenad tog en timme och utdelningen var mycket god eftersom vi ”råkade” passera Göteborgs stora stolthet – 4-gott! Vill dock höja ett varningens finger för det sockerfria godiset. KRÄKS. Ola tyckte det var ganska gott. I alla fall till en början. Mia upplevde det som bajs med ickesocker på redan från start. GIFT. Som tur var bestod mitt misstag av bara några få små bitar.

Äkta vara ska det vara annars får det fanimig vara. Punkt.
image

Löpning? Njae…

Snarare en stilla morgonlunk. Pulsade i snö och trallade julsånger. Gled omkring på nyplogade gångvägar. Varmt var det också – termometern tippade nästan över på plus. En sån där fin morgon ni vet. Typ helt osvettigt, men jag tog en dusch ändå.

Tack för det Uppsala!

Nu kan ni få fundera över varför jag har en jättestor godispåse med mig till jobbet. Är det min lunch?image

Jag har sprungit för mycket

Trodde aldrig att jag skulle få säga eller skriva just det. Haha. Jag kan tala om för er att det känns hysteriskt underhållande för en medioker motionär att äntligen få slänga sig med denna mening. ÄNTLIGEN! Tyvärr kan jag inte spetsa humorkalaset med att jag är övertränad för det är jag inte. Attans. Det hade nästan kunnat bli en hörsägen.

Nä men om vi blir lite allvarliga nurå. I den här bloggen räknar vi inte mil. Därför är jag inte helt säker på exakt hur många jag har sprungit den senaste tre veckorna. Eller är jag? Däremot har jag aningar om att det, ur mitt perspektiv sett, är överjävligt många. Driver jag med er? Ni har ju fått följa med på de flesta pass, förutom de jag av gammal skenhelig tradition väljer att mörka *host*

Jag jobbade faktiskt på att bli övertränad idag. Gjorde allt! Den lugna joggen förvandlades efter fyra kilometer till en riktig fartfest där rullgruset sprutade under skosulorna. Pressade. Ville dö och döda. Men nej. Någon överträning blev det inte den här gången heller *suck* Jag är verkligen dålig.

Aja.

Det får bli en lugn återhämtningsvecka nu. Max sex mil. Inte en milimeter längre.

En annan bra grej med helgen, förutom att jag nästan lyckats bli övertränad, är att följande äntligen är fastslaget: Jag är en tant och den godaste chokladpralinen heter Marianne!

Asså kolla påsarna under brudens ögon!

Ja men va fan, jag är ju faktiskt trött. Kom till Uppsala halv två imorse. Hann väl vända och vrida mig några varv i sängen innan det var dags att gå till jobbet. Förmiddagen spenderade jag på flera olika platser, i olika möten och konstellationer, där det dessutom förväntades att jag skulle vara lyhörd och smart. 

My brain! My brain is on fire!  

Åldern börjar ta ut sin rätt. Den här tanten behöver sin sömn.

Strax innan jag lämnade jobbet bad jag om tips på Facebook om aktiviteter en kväll som denna, då jag absolut INTE orkar träna. Min statusrad fylldes snabbt på med en massa fina tips att komma hem till:

Äta godis och läsa bok
Äta en JÄTTESTOR påse godis
Ta en pizza
Fika
Träna
Äta bönor
Jaga bönor
Mörka min träning
Sitta barnvakt

Tack för er tid, men det verkar som om jag skiter i alltihop. Den här bruden ska sova. Inte ens godis känns intressant om jag bara får….ZZZZZZZZZZZZZZZZZ…

Sådär ja, nu känns det bättre

Vilar mina trötta och stela löparben i ett par fantastiska sockor, skapade i hjärtat av Tornedalen. Mer om dem en annan gång, ifall ni blir sugna på ett par menar jag.

Huvudet och mina två överarbetade hjärnceller gottar sig i luvan. Pizzan står i ugnen och jag har sett den nästan löjligt överdimensionerade godispåsen, som Ola har försökt gömma… Han gömde dem i vårt gotteskåp. Smart liksom.

Your fashionista is back on track 🙂 Det här blir en fin kväll.

Kläckning i pippigården

I morse när jag klev upp hade pippina värpt. Fyra ägg! Vilken fantastisk utdelning lagom till påsk. På det stora genomskinliga ägget med godis i stod det ”till Ola”, på de tre andra ”till Mia”. I ägg nummer ett hittade jag nötter. I ägg nummer två var det också nötter. Jag höll andan när jag öppnade det tredje. TORKADE APRIKOSER! What the fuck?!

Jag vet att pippina kan klara det här med ägg utan tupp, men nu tror jag banne mig att igelkotten varit framme i pippigården och levt rövare. Det kan aldrig bli ett bra resultat.

Nåväl. Slutet gott allting…i Olas ägg var jättegott! Har du fått nåt godis idag?