Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Min helg ur mobilen…

En sådan här måndag går det inte att komma undan att läsa härliga race reports. Jag läser om traktorn Anna som brummat sig igenom Köpenhamn Marathon helt galant. Jag hittar en hel drös med sköna loppstories om Göteborgsvarvet hos bland annat Malin, Emma och Ida. Även jag var ju rent fysiskt på Göteborgsvarvet som supporter och hejaklack, vilket jag redan bloggat om.

Jag känner att det är dags med ett inlägg och en bild som berättar något om mig och min helg. Med stor förväntan går jag igenom bildarkivet i mobilen för att hitta måndagens bloggbild…

Minivarvet 2017 – en medalj till samlingen

Ibland brukar jag tänka på hur många loppmedaljer fyraåringen redan har. Idag sprang hon sitt tredje minivarv, men det finns ju också ett antal priser från miniknat på O-Ringen och plaketter från Hagenrundan i Åmål. Mitt prisskåp ligger inte i lä än, men om jag inte bättrar på mitt eget tävlande är jag nog omsprungen av fyraåringen inom kort. Kan jag ta det? Bäst att googla ”loppkalendern adult edition” så snart som möjligt…

Nåväl…

Vi fick en fin och varm förmiddag i Slottskogen, där minivarvet kombinerades med att klappa getter, lunchbaguetter och en kik på de riktigt snabba killarna och tjejerna när de startade det stora Göteborgsvarvet.

Jag var fotograf och lyckades klippa huvudet på Ola på alla actionbilder och min egen vackra nuna lyser med sin frånvaro. Men vad gör väl det? Eftersom bebisen sov sig igenom hela spektaklet finns det bara en huvudperson idag – Moa the runner! Hon som har laddat med banlöpning och pasta under veckan som vilket proffs som helst.

Måndagsfeelings 1-5

1. Stark! Hann hänga på gymmet en stund i morse och lekte upp marklyftsstången som vore den en slickepinne. Gårdagens intervaller och backträning retades lite i baksida lår och i skinkorna, men det var ingen större fara.

2. Göteborgsvarvetångest! Jag är inte anmäld. Jag ska inte springa. Det känns så himla fel. Nog för att jag är i skaplig löparform, men det hade inte varit grejen på lördag. Om jag hade varit anmäld hade jag helt klart prioriterat att ha det skönt och socialt längs med vägen. Kanske till och med ge några av alla barn längs med banan en high five och faktiskt titta på dem som ropar mitt namn. Står inte ut med sånt trams när jag jagar pers…

3. Hungrig! Vad är det med mig och styrketräning alltså. Kan typ äta en hel kamel med sås efter ett bra styrkepass. Och hungern går liksom aldrig över under dagen. Det är dyrt och tidskrävande…

4. Stolt! Alltså jag hade aldrig tagit på mig uppdraget som postpreggoträningscoach åt min bästa vän om jag inte trodde att jag var kapabel. Jag fick ett sådant där mail i morse som gav en tår i ögat. Det handlade om nyvunnen kroppskännedom och fysisk- och mental utveckling. Vi är på rätt väg. Det här kommer att bli grymt!

5. Hungrig igen… Kommentarer överflödiga.

Fast om vi återgår till punkt 2. Jag vet ju att jag kommer att få springa Minivarvet i år igen, precis som de senaste två åren. Det gör mig väldigt varm i hjärtat så här på en måndag.

Mamma och Moa 2015

Moa och pappa 2016 (var för gravid för att orka hänga med)

Löparmorgon längs den framtida blå linjen

Snortidigt i morse gav jag mig iväg och rekade delar av Göteborgvarvet. Jag är inte anmäld själv, men som Göteborgare känner jag ett visst ansvar för de tusentals människor som faktiskt ska ta sig an utmaningen…

På bilden nedan står jag på Eriksberg och blickar tillbaka mot Älvsborgsbron som jag för några kilometer sedan mästrade så galant. Denna morgon konstaterade jag än en gång att bron bara är jobbig i högt tävlingstempo. Tar man det lite lugnare så märks uppförsbacken knappt av och massor av skön utförslöpning och återhämtande löpning på flacken väntar därefter.

Nej, ska man oroa sig (vilket jag inte tycker att man ska) så är det Götaälvbron och Avenyn som kan vara lite tuff. Dels har du då sprungit lite längre och dels upplever jag Götaälvbron som brantare och återhämtningen därefter kortare innan det är dags att löpa uppför Avenyn. Men tat cool! Det här fixar du katten! Sen är det nämligen bara några kilometer upplopp kvar och du är i mål \o/

Nej, jag sprang ju inte hela Göteborgsvarvet idag och gjorde stora krokar från den ännu osynliga och magiska blå linjen. Förutom att reka för alla varvetlöpare var mitt personliga projekt att kolla om jag kunde starta ett längre distanspass vid 5-tiden på morgonen och fortfarande fungera som människa efteråt. Det gick bra. En stor bonus var att familjen fortfarande sov när jag kom hem så att jag kunde duscha i lugn och ro och göra plats för resten av min dag. Och här sitter jag nu och fungerar fortfarande som människa.

Vad härligt man kan ha det ändå på en helt vanlig torsdag, men min lilla morgontur på 16K skapade såklart ett sug efter Göteborgsvarvet som jag inte sprungit på flera år… Skulle kunna tänka mig en njutarrunda tillsammans med tusentals andra faktiskt.

Sälja startplats någon? 🙂

Göteborgsvarvshelg med fartvind

Jag behövde liksom inte springa själva Göteborgsvarvet under göteborgsvarvshelgen för att bli trött. Kroppen känns, trots löpfrånvaro, lite som dagen efter ett tufft lopp. Jag känner mig skön i systemet, lycklig och sugen på mer…

Fick ju besök av min bästa vän i fredags kväll och till skillnad från alla andra kvällar det senaste halvåret blev det nattsudd. Med chips och limevatten… Dagen efter hade vi förmiddagen för oss själva, vilket resulterade i att vi fastnade vid frukostbordet i tre timmar innan vi masade oss iväg till gymmet.

Under dagen skickades det några lycka-till-sms till tappra Varavet-löpare och på kvällskvisten svirade en av dem in hos oss och åt kladdkakan jag hade bakat. Imorse fick jag sms:et ”Jag behöver en rejäl revansch nästa år och nu är du min löpcoach!” Jag antar att jag därmed fått ett nytt löparlöfte i mitt stall? 🙂

I vilket fall som helst var det skönt att få vara med på Göteborgsvarvet på ett litet hörn.

Idag har vi finpromenerat i innerstan och mitt löparlöfte till dotter deltog såklart i Minivarvet i Slottsskogen. Hon fick springa med farsan samtidigt som morsan och gudmorsan hängde på utanför snitseln med kamerorna i högsta hugg. Jag sprang alltså 250 meter med en ”badboll” där fram, en ryggsäck på ryggen och en tung kamera runt halsen. Inte konstigt att jag känner mig matt och är trött i benen. Haha…

Självklart ska denna löpar- och träningsblogg bjuda på några race pics under Göteborgsvarvshelgen \o/ Jag var sjukt avis på den kexchoklad som serverades alla tappra och goa ungar efter målgång…
menmia-minivarvet-1menmia-minivarvet-2menmia-minivarvet-3

Ladda för Göteborgsvarvet med race reports

Ska du följa den blå linjen genom Göteborg och springa Göteborgsvarvet på lördag? Här får du några gratis race reports och en gästkrönika för inspiration! Jag är bara liiiite avis om du är en av dem som kan och ska. Bara lite…

Race reports:

Göteborgsvarvet 2011 ”Göteborgsvarvet startade med tvärstopp och avslutades med fem rövar”

Göteborgsvarvet 2012 ”Göteborgsvarvet x 3”

Göteborgsvarvet 2013 ”Göteborgsvarvet 2013 – mycket svett inga tårar”

Göteborgsvarvet 2014 ”Göteborgsvarvet 2014: En slitsam men läsvärd race report”

Gästkrönika:

Signerad Helena Edström och skriven efter Göteborgsvarvet 2012, vilket var hennes första halvmara ”Långlopp symboliserade för mig i bästa fall nörderi”

Enjoy och stort lycka till! Du är grym! <3

Run friends! Run!
menmia-springer-Göteborgsvarvet

Löpardrömmar och perspektiv

I tisdags gick Vårruset av stapeln här i Göteborg. Ifjol var jag med och sprang i mål i Slottsskogen på oväntade 19:42 och knep en 10:e plats bland tusentals startande. Småbarnsmorsan som under våren 2015 i princip bara sprungit till och från jobbet i lugn fart och tränat några enstaka intervallpass på obekväma tider fick visst eld i baken…

På jobbet och i bekantskapskretsen laddas det just nu för fullt inför Göteborgsvarvet. Sist jag sprang Varvet år 2014, gjorde jag mitt snabbaste Göteborgsvarv någonsin på 1.32.11 trots kass dagsform. Tvingades plocka fram en hel del vilja på Avenyn…

När en är 10 kilo framtung och helst inte springer en centimeter känns det där så oändligt långt borta. Var det verkligen jag?! Kan jag i så fall göra det igen? När man är gravid och kärleksfullt går under smeknamnet ”Flodis” får man hel del perspektiv på sin egen förmåga som löpare faktiskt. Haha.

Nuvarande lilla orosmoment: Kommer jag ens att kunna hänga med dottern i hennes tempo på den 250 meter långa banan på Minivarvet? Den som överlever Minivarvet 2016 får se…

Vårruset 2015. Det blåste som fan minns jag, men glad efter målgång var jag.
menmia-vårruset-2015-Göteborg
Dottern vägrade förra året att släppa sin goodiebag under Minivarvet.
minivarvet

Minivarvet: 250 meter leende och mallighet

Sedan vi introducerade Moa för ”Älskling, i helgen ska du få springa i Slottsskogen med nummerlapp precis som mamma!” har det varit den stora snackisen här hemma. Att hon sedan i sann tvååringsanda började strejka precis innan vi skulle bege oss till Slottsskogen för hennes första löpartävling är en helt annan femma…

Det blir alltid bra till slut. Minivarvet bjöd på skön löparkänsla och full aktivitet denna söndag förmiddag.

Med goodiebagen i ena handen och pappa i den andra var det så glad och stolt stämning ute på löparbanan att den gick att ta på. Själv var jag den där töntmorsan som sprang runt med systemkamera och ropade hejaramsor…

Vid målgången serverades bananer och medalj. Precis som det ska vara med andra ord.

250 meter löparglädje. moa-minivarvet-menmia
Målgången. Morsan har på stela ben sprungit i förväg för att kunna ta ett kort…
minivarvet
Segergest.
mia-moa-menmia-minivarvet

Göteborgsvarvet 2014: ”Jo, jag kom i mål den här gången också”

nytt personbästa dessutom. Bra va? Dagsformen var inge vidare och jag slet på ett sätt som jag kanske aldrig har slitit förr under en löpartävling. Jag kommer att skriva en racereport så klart. En huvudvärkande, svettig och rolig loppberättelse med håll 🙂 Nej, jag fick inte mycket gratis igår. Därför klappar jag mig själv extra hårt, men samtidigt ödmjukt, på axeln idag och säger saker som ”Mia, I love you!” och ”Fan vad du är bra!”

I alla fall så har helgen varit fantastisk. Min bästa vän har varit här och genomfört sitt andra Göteborgsvarv. Vi hade fantastisk support av Ola, Moa och vår vän Lars. Alla var glada och solen gassade från en klarblå himmel. När loppet var över kändes det gött att komma hem till en massa god mat och ett mustigt persvin.

Solen skiner fortfarande. Återkommer när den gått i moln!

1.32.11 är min nya tid på Göteborgsarvet. Tiden räckte till placering 77! Vi närmar oss sakta men säkert den magiska gränsen… Så trött att jag lutar 🙂
menmia-målgång-Göteborgsvarvet-2014

Just smile and wave!

Hur fokuserad och målinriktad en än är under Göteborgsvarvet, så går det inte att låta bli att vinka och le. Sällan är publikstödet så fantastiskt och framför allt STORT. Imorgon ska jag ta tillvara på chansen att känna mig som en löparstjärna. Trots att pulsen är  hög och andningen ansträngd så ska jag vinka och le. I alla fall ibland. Det gör du också va?

Smile and wave. But first let me take a selfie!
menmia-i-skogen