Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Saker jag aldrig trodde att jag skulle göra på gymmet…

# Helt ohämmat dansa min egen vick-på-rumpan-dans som alltid gör någon glad.

# Räcka ut tungan mellan varje set marklyft med en förhoppning om att få någon annan att räcka ut tungan tillbaka.

# Vrida på huvudet mitt under armhävningarna på bosubollen och sjunga min baram-baram-bapp-bapp-sång bara för att få ett leende.

# Säga ”Hur har du det älskling?” säkert 100 gånger till någon som är väldigt nöjd.

# Byta plats och övning, inte för min egen skull, utan för att jag är rädd att någon annan ska bli uttråkad.

# Svara ”Dadadadaaaa!” till någon som säger ”Dadadaaaa!”

# Småsnacka småbarnsliv med föräldralediga pappor som också hänger på gymmet med sina barn.

# Fundera en stund över vad alla andra föräldralediga mammor i Göteborg gör just nu. Varför är de inte här liksom? Bästa stället ju!

# Tänka på att den där mammaträningshetsen som det snackas så mycket om, tyvärr nog inte har haft någon större effekt. Kan jag hjälpa till och hetsa mer på något sätt?

# Avsluta passet för att någon annan blir hungrig.

Lyxig helgträning – Olyxig helgträning 2-1

Fredag. Är trött i huvudet och struntar i de där norska fyrorna som jag har tänkt springa. Glider istället runt inne i Göteborg i löparskor – släpper taget om veckan som varit och laddar batterierna inför helgen. Det är lugn distans och löpning när den är som bäst och mest välgörande. Har köpt en Marabou frukt & mandel tidigare under dagen och bara mumsat i mig en endaste rad. Känner mig duktig och tänker på att jag har mycket av det goda kvar till kvällen…

Lördag. De där norska fyrorna, som jag hoppade över på fredagen, börjar gnaga i huvudet. De måste bli av! När  jag står ute på gatan klockan 06.30 känns mitt löparliv allt annat än glamoröst. Jag gillar att springa intervaller, men vid den här tiden på morgonen vill jag hellre ha någonting annat på min träningsagenda. Jag joggar iväg mot löparbanan. Känner att jag behöver springa varv efter varv för att hålla fokus. Där är tyvärr beckmörkt och snubbel- och halkrisken är stor, så efter den första fyraminutaren ger jag mig ut på de upplysta gångbanorna igen. Jag genomför passet efter bästa förmåga, men det är inget lyx där på morgonkvisten. Njuta får jag göra en annan gång…

Söndag. Jag går till gymmet och har stora delar av lokalen helt för mig själv. Tränar bara axlar och mage för att jag får feeling för axlar och mage. 45 minuter Mia-tid utan ett endaste störningsmoment. Det biter bra och jag tar i lite till! Sjukt lyxigt. Det är väldigt mysigt att ha sin lilla bebisskatt med på gymmet, men det kräver också en del underhåll i form av att plocka upp leksaker och ibland matning. När jag för en gångs skull är på gymmet helt själv märker jag hur effektiv jag faktiskt kan vara.

Så har min träningshelg varit. Både lyxig och mindre glamorös. Hur har din träningshelg varit?

Multitasking på bosuboll

Nästan alla mina pass på gymmet avslutas på bosubollen och idag var inget undantag. Varför? För att det är så himla roligt att hitta på olika bålövningar och därefter genomföra dem. En favorit är att kombinera armhävningar på bosuboll med någon dynamisk planka. Armhävningar kombinerat med benrörelse finns på min instagram idag. Övningen är bra för alla, men helt perfekt för löpare.

En annan favorit är övningen jag utför på bilden nedan. Mest gillar jag den för att det känns som om jag är ute och flyger…

Startpositionen är en planka på knä. Därefter använder du främst bålen för att skjuta dig själv upp i luften som en kanon. Ja det är där jag är på bilden. Landa på fötterna och gå därefter ner på knä igen. Repeat till du ser stjärnor! Väldigt roligt faktiskt.

En annan grej som är bra är att det går enkelt att multitaska från bosubollen. Som ni ser på bilden är jag ute och flyger samtidigt som jag kollar till och säger något till Juni, vars lilla huvud ni ser där bakom.

Fly mama fly!

Låt mig berätta varför marklyft är tufft

Jo, marklyft är tufft för att:

1. Låt oss säga att jag når mitt mål att lyfta 100 kilo. Om en 100-kilossnubbe försöker överfalla mig sen, så vet jag i mitt inre att jag skulle kunna lyfta honom om han var formad som en skivstång.

2. De flesta med träningsvana och utan skadeproblematik är starkare i marklyft än vad de själva tror. Testa, men slarva inte med tekniken.

3. Du aktiverar i princip hela kroppen när du tränar marklyft. Då kan du liksom skita i att göra nåt vettigt resten av den dagen…

4. Om du någon gång i livet vill unna dig att ”skriklyfta”, det vill säga vråla som fan och hans morsa, så är platsen framför marklyftsstången helt rätt. Du kanske förvånar en och annan person inne på gymmet, men jag har sett stora och starka karlar bete sig på det här sättet flera gånger. Nu är det din tur att gräva djupt!

Idag körde jag mitt första pass i jakten på 100 kilo. Råkade lyfta 85 kilo i söndags, så avståndet till den magiska gränsen har minskat något. Jag hade världens gulligaste bebissällskap med mig på gymmet idag, därför undvek jag de riktigt tunga vikterna och skriklyften.

Istället jobbade jag med fokus på teknik och många repetitioner i följande pyramid:

Uppvärmning: Promenad till gymmet + 20 kilo x 20
40 kilo x 12 (3 set)
50 kilo x 10 (3 set)
60 kilo x 10 (3 set)
Precis här började tålamodet att  tryta på bebisen, så då vände jag…
50 kilo x 10 (3 set)
40 kilo x 12 (3 set)
Promenaden hem fick bli nervarvning

Jag blev trött idag, men känner att ingenting är omöjligt!

BF innebär träning och chokladmuffins

Idag är det den 28 juni, vilket också är DAGEN D. Det är dagen vi har haft som riktmärke ända sedan jag fick reda på att jag var gravid nån gång förra hösten. Det känns som om en hel evighet har gått sedan jag plusade på stickan. Vi har upplevt toppar, dalar och allt däremellan. Jag har gråtit, skrattat, mått illa, mått prima, känt mig svag och känt mig stark – tack och lov mest stark. Och helt plötsligt har vi nått BF. Sjukt märkligt!

Jag trodde ju inte att pysen/pysan i magen, till skillnad från Moa som både sprang Marathon och Lidingöloppet under graviditeten, hade fått vara med om några direkta löparprestationer. Nu så här i efterhand har jag dock kommit på att hen (utom min vetskap) var med under Göteborg halvmarathon, vilket ändå var ett skapligt lopp. Fast jag tror  att jag främst har bäddat för en styrkelyftare med tanke på att hen fick vara med om mitt marklyftspers, strax innan jag började tagga ner träningen. Haha…

Så här på dagen D kan jag inte vara annat än tacksam för min hälsa och kropp under graviditeten.

När jag vaknade i morse kändes det inget särskilt och det kändes verkligen inte som om det var dags att föda barn. Så det fick bli ett starkt träningspass.

Så vad sysslar preggosaurus-Mia med på gymmet en dag som denna?

1. Lätta marklyft (40 kg) med fokus på teknik 4 x 10
2. Enbens rumänska mark (14 kg) 3 x 8 (3 set på varje ben)
3. Militärpress med skivstång (20 kg) 3 x 10
4. Enarms frivändningar med kettlbell (10 kg) 3 x 10 (3 set på varje arm)
5. Enarms militärpress med hantel (10 kg) 3 x 10 (3 set på varje arm)

Typ nåt sånt med reservation för att jag redan har glömt bort någon övning. Mitt fokus är nämligen ett helt annat nu – JAG SKA BAKA CHOKLADMUFFINS!

Tänk, inom kort kan det här vara jag igen. Löpduglig, med fötter som faktiskt vill lämna marken emellanåt. Fast jag tänker fan inte stressa alltså. Foto: balla barn AB
menmia-löparform

PURE GYM LOVE

Förtjust. Betagen. Motiverad. Inspirerad.

Jag känner igen alla känslor från förra graviditeten. Det är PURE GYM LOVE. När jag var gravid med Moa var jag helt ny på det här med gym och gick mest runt och lyfte och drog i lite olika grejer istället för att springa. Nu kan jag så mycket mer om att styrketräna, känner min kropp i gymmet och varje pass har någon form av struktur eller syfte. Jag gör det inte istället för något annat. Jag gör det för att jag vill så himla mycket. För att det är galet roligt.

Jag har sagt det i en pod ”Jag har varit gymmotståndare!”. Jag har med stor sannolikhet gjort mig lustig över ”gymråttor”. När jag och Ola träffades förstod jag inte alls hans passion. Vad sjutton skulle han in i gymgrottan och göra när det fanns så mycket annat som var mer värt att träna?

Det där känns som ett tidigare liv. Kanske inte ens detta liv. I alla fall inte detta träningsliv 🙂

It is PURE GYM LOVE. Och det är roligt att träna tillsammans också…

Cougar på gymmet

Imorse runt 06:45 kände jag mig lite het på gymmet. Det gör jag ganska ofta…speciellt när jag har ett djurmönstrat träningslinne på mig 😉 Passade på (medan jag var i bästa heting-mode) att morra dovt och sensuellt och le åt en alldeles för ung kille jag mötte. Han log tillbaka! SCORE!

När vi hade passerat varandra och han råkade se min kalaskula i profil förändrades dock hans ansiktsuttryck nämnvärt. Hade det inte varit för alla gymspeglar hade jag missat hans reaktion. Så kom ihåg! Gymspeglar är sjukt avslöjande… Hans ögon spärrades upp och hakan tappades ner i marken. Som om han sett en alien typ. Jag liksom ba ”Hello! I am carrying a baby and it is not yours! Calm down!”

Eftersom jag inte har några avsikter med leenden jag sprider tyckte jag att det var jättefestligt med hans reaktion. Som erfaren puma, modell lite äldre, bjuder jag på det.

Jazzbyxor med bred resår och djurmönstrat funkar! Bara ett litet tips…
menmia-puma-gymmet

MVC, axlar och middag

Förutom att jag fick lyssna på hjärtljud på MVC idag hann jag också sitta i väntrummet och bläddra i en Runners World. Jag läste om tuffa intervallpass och dregglade, men vet också att jag inför varje intervallpass känner ganska stor olust. Kanske ska jag försöka njuta mer av att slippa den där lite gruvsamma känslan för en tid 🙂 Alla dessa hatälsk-känslor som jag längtar efter finns det ju faktiskt massor med tid för. Sen.

Firade frisk och stark kropp och vild bebis i magen med ett träningspass på gymmet som lämpligt nog ligger vägg i vägg med MVC. 45 minuter axlar – för det var jag värd!

Hastade hem till en väntande familj och satte på mig mjukisbrallor. Vi intog därefter (på Olas initiativ, som jag dumt nog först var lite skeptisk till) torsdagsmiddagen utomhus i Skatås. Hur bra? Mer grill till folket – vardag som helg!

Familjen ”grilla lite till”…

menmia-grill-skatås

”Jag berättade för frugan att…”

När en oftast tränar på vissa tider på gymmet träffar en ofta samma människor och blir faktiskt ”Hej hej!” med några av dem. Jag kan inte säga att jag är en supersocial person under mina morgonträningspass på Friskis & Svettis. Mest beror det på att jag alltid har alldeles för kort om tid och måste maxa min dryga halvtimme för att inte komma för sent till jobbet.

Nåväl. I morse kom det fram en väldigt trevlig herre till mig. Vi verkar ha exakt samma träningsschema. Varje morgon jag har varit på Friskis & Svettis så har han också varit där.

”Jag tycker du är jätteduktig! Berättade för frugan igår om dig och om hur du tränar och står i med magen. Det är fantastiskt roligt att se! Jag är väldigt imponerad!”

Jag blev supergenerad, fick akut dåligt självförtroende och började tänka ”Tror folk att jag tränar med kalaskula bara för att imponera på folk?”

Svårt att ta komplimanger och beröm? JAG?! Haha…

Sen tänkte jag om, fick mål i mun och var lika trevlig tillbaka. Det blev en fin pratstund om träning under graviditet och jag lovade att han ska få se mig på plats med kalaskula i många veckor till.

Kan jag göra så mycket avtryck med min träning och graviditet i en medelålders mans liv att han springer hem och berättar om mig för frugan – ja då har jag fanimig lyckats! Klart en ska suga åt sig av de fina orden, som enbart kändes positiva.

Jag tränar som sagt inte för att få beröm. Samtidigt är jag inte svår på något sätt. Vill du också springa hem till frugan och berätta om mig så går det såklart bra.

Bjuder glatt på den här! Kalas!
menmia-gravidträning-gym

 

Oskyldiga nakenchocken – FÖRLÅT!

Det finns lappar jag önskar att jag hade läst innan jag klädde av mig kläderna och hoppade in i duschen i omklädningsrummet i morse. Speciellt en sådan där dag när jag bara stoppat ner den pyttepyttepyttepyttelilla handduken, som inte täcker något alls, för att spara plats i väskan och få plats med jobbdatorn. Min plan var att självtorka i fartvinden med hjälp av nakendans på väg från duschen till skåpet…

Jag brydde mig föga om min nakenhet utan tänkte mer på de stackars hantverkarna. Hade jag vetat att de var där hade jag vidtagit vissa åtgärder och inte exponerat mig och kalaskulan fullt ut. Kanske fick de fredagsfeeling?

Lappen? Den passade jag på att läsa när jag lämnade stället.

Bättre sent än aldrig.

Fredagsfeeling…