Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

The never ending handledsstory har fått stöd…

Handleden, som ibland begränsar mig något så oerhört och ibland inte alls. Ondast gör det när jag borstar tänderna, diskar, skär saker på min mattallrik och skriver saker med en penna på ett papper. I övrigt har jag inga problem att leva. Jag får helt enkelt sluta att äta. Och då behöver jag ju inte borsta tänderna eller diska heller va? Jag kan till exempel stödja på handleden och göra armhävningar och bålkonster på pilatesboll. Lyfta saker går också bra. Så det behöver jag inte sluta med, även om jag gör det väldigt försiktigt.

I samarbete med Vulkanskydd.com har jag fått möjlighet att testa ett handledsskydd. Jag använder det sparsamt, då jag inte vill att handleden ska bli bekväm av sig. Handledsskyddet är i universalstorlek så det är bara att sticka in tummen i hålet, vira runt och fästa med ett praktiskt kardborreband. Jag har väldigt smala handleder och var rädd att det inte skulle passa mig särskilt bra, men det gjorde det.

Förra helgen var jag extra glad åt handledsskyddet. Mot kvällarna tilltog smärtan och då var det skönt att avlasta handleden för en stund. På helgerna vill en ju bara njuta. Inte ha ont. For your information så gick det utmärkt att äta ostbricka och dricka ett glas rött med ett stöd runt handleden. Så det går ingen större nöd på mig egentligen. Det här var med andra ord det sista jag någonsin skrev om min handled i den här bloggen. ÄNTLIGEN!

Nu riktar vi in oss på mer spännande kroppsdelar…

Rivigt tuff i handledsbandage. vulkanskydd

 

Jag är en liten kyckling

En liten kyckling som hatar att be om hjälp. Igår var jag typ grön i ansiktet av handledssmärta, men vägrade ringa sjukvårdsrådgivningen. Ola, som är en betydligt smartare person, mutade mig med ”Jag går och köper choklad om du ringer!” Choklad fixar det mesta…Till slut ringde jag. Det var inga stora råd jag fick, men en antiinflammatorisk kur och vila har såklart gjort susen. Dessutom fick jag rådet ”Rensa inte sly på ett tag”. Nähäpp. Ja ba ”Va ska ja göra dårå? VA?!”

Svullnaden har gått ner och jag kan göra mer med min högerhand, vilket är bra med tanke på att jag är högerhänt. MEN. Jag är inte bara emot att söka hjälp, jag är emot att äta värktabletter också, så nu känner jag mig typ som en knarkare.

Att det ska vara så svårt att vara människa!

Löparbenen är det fortfarande inget fel på, så dem har jag använt till och från jobbet idag igen. Träningen blir måhända lite enahanda den här veckan, men det får vara okej. Den blir ju av. Jag är inte så sugen på att börja bröta runt i gymmet eller maxa pulsen förrän handleden känns helt återställd. En vet ju aldrig vad som triggar igång smärtan. Och jag har fixat mig ett handledsstöd! Tänkte att det skulle vara skönt och det kommer med posten om några dagar.

En glad handledsonsdag önskar jag er alla!