Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Nyårsafton 2015 och jag är så glad att…

jag faktiskt fick avsluta detta år med en härlig och njutningsfull löprunda. Det var inte självklart förrän efter tre kilometers löpning ungefär då jag kände mig säker på att luftrören faktiskt funka trots torr luft och isiga vindar. Sen gick det som en dans i 14 lugna kilometer.

Under åtta kilometer av rundan hade jag sällskap och sprang och pratade med en av de mycket fina vänner jag lärt känna under året. Vi tog en sväng runt Härlanda tjärn och njöt av skogen. Tack för idag Johanna! Hoppas på fler sköna rundor och en massa garv under 2016 🙂

Allvarligt… Sitter jag här och bloggar? Jag som är ansvarig för både nyårsmiddagens förrätt och efterrätt. Hm. Igår blev jag helt plötsligt sugen på enkla och klassiska smaker och tänker mig därför någon form av bruschetta till förrätt och en klassisk smulpaj med äpplen till efterrätt. Ingen kan väl klaga på det va? Bäst att jag ökar takten nu.

Ha världens bästa nyårskväll och natt vänner, så hörs vi år 2016.

Två löpare avrundar året på bästa sätt.

menmia-härlanda-tjärn

Dagens långpass: 17 personer med solsken i blick!

Jag hade lite för många kilometer från veckan som gått i benen när jag gav mig ut på dagens långpass. Ni vet när det känns tungt och småslitet redan från start. Well. Joggade upp till Skatås i strålande solsken med sambon bredvid mig på cykel. Vi möttes där uppe av 15 löpsugna individer med solsken i blick.

Skatås var vårigt som bara den. Vackert. Poetiskt. Grusigt. Isigt. Jag blev precis som vanligt sugen på att skriva en dikt, men det är svårt att skriva i 5:45 tempo. Kunde ju liksom inte stanna och låta gruppen vänta.

Härlanda tjärn, Delsjöarna och allt det andra – give me more!

Vi hängde med det glada gänget i två varv på åttan innan vi styrde kosan hemåt. Och då blev det riktigt intressant. Jävlar vad det gick undan de sista fyra kilometerna. Jag svor som besatt när jag tvingades stanna och hämta andan vid rödljus och andra trafikhinder. Jag ville inte bli återhämtad – jag ville pressa! Höll på att krocka med en kille i orange löparjacka. Förlåt! Mitt ego var tillfälligt så stort att jag tyckte att det inte fanns plats för andra på gångvägen.

Totalt: 24.5 kilometer, snittempo 5:31. Sprang med pulsband för första gången på flera veckor. Och ja, jag verkar fortfarande ha ett hjärta.

Här får ni en massa fint från våriga Skatås i Göteborg.

Jag är bakis

TYVÄRR är det inte spriten som är boven i dramat.

Hellström misslyckades än en gång med projekt fira tills natten blir dag efter ett lopp.

För det första smakade vinet som vi hade hemma ren skit och för det andra lade sig lyxpizzan som en ljummen degboll i magen och förpassade mig till framstupa sidoläge i soffan. Jag skålade några virtuella skålar med vännerna på Facebook och några verkliga med sambon här hemma, samtidigt som munnen fylldes med ljuvlig choklad och superchips. Vi kom dock ganska fort överens om att vinet var rent rävgift, lade ner projektet, tittade på Toystory 2 och fyllde våra pizzastinna bukar med folköl.

Nej, den här kroppen är löparbakis. Vaknade klockan 06:00 med en pirrande känsla i varenda muskel och kunde inte somna om. Därefter har jag fortsatt att vara konstant stirrig och hungrig som ett djur. Kanske tar jag i mer nu för tin när jag springer? Eller så har jag helt enkelt blivit gammal och vek.

Nåväl.

Som tur är skiner solen i Göteborg idag, så jag fick återvända till Finalloppets start och målplats i Skatås under förmiddagen för att lugna nerverna. Det blev en fin promenad med bästa Elisabeth runt Härlanda tjärn. Våra män tog på sig tightsen (YEAH!) och sprang milen.

Solkyss till er från Härlanda tjärn

För mig är 18.6 kilometer löpning på en helt vanlig torsdag jävligt långt

Därför känner jag en dag som denna att det kanske är dags att dra sig tillbaka. Stoppa huvudet i bag-in-boxen, gräva ner händerna i chipsskålen och leverera någonting helt annat än löpta kilometer. Dans kanske?

I vilket fall som helst. Det var fint igår. Sällskap hela vägen förutom sista fem. Sprang hemifrån till Härlanda tjärn med sambon på cykel vid min sida. Där mötte vi upp två vuxna och ett barn i vagn och sprang åttan. Sen hem igen och då lät jag sambon cykla i förväg eftersom jag var nedrans hungrig. Ola är grym på toast! Passet tog totalt 1.40 och bestod i sann Men Mia!-style av en massa tempoväxlingar. Pendlade mellan prattempo, spurt och skön ansträngning. Fint som sagt.

Jag har mången gång blivit anklagad för att mörka min träning här i bloggen och det har denna vecka bedrivits hetsjakt på mina löpta kilometer på Facebook. In your face! Hittills denna vecka, om jag nu har förstått min underanvända Garmin helt rätt: 40.7 km

Det finns egentligen andra saker än löpningen att jobba på. När ska sparrisen våga gå till gymmet? På riktigt.

Mötesplats Skatås

Jag och pappa Martin körde barnvagnsrace runt Härlanda tjärn medan de andra två åkte rullskidor runt åttan. Inte en enda gång var jag sugen på att springa. Vissa dagar är promenad-och-kisa-i-solen-dagar och dessutom är jag galet stel i ena knät.

Jag fick reda på att det under gårdagens festligheter dragits ett långdistansskämt på min bekostnad.

”Nästa gång ska hon ta färjan över till Tyskland och simma hem till Göteborg”.

Jag bjuder på den och fick förmånen att komma med en liten rättelse.

”Nej, men vad det lider ska jag eventuellt ta tåget till Alingsås och springa hem till Göteborg.”

🙂 Någon som hängde med i svängarna eller?

Nåväl. Jag skrattade i alla fall. Kanske för att jag är en sådan som i perioder håller på med långdistans, men ändå har en väldigt god distans till just långdistans. Det blir liksom aldrig bättre eller värre än vad man utsätter sig för. Distansen alltså.

GAH!

Om några dagar är jag garanterat tillbaka på banan igen och har en mer balanserad fysik. Just nu hyllar jag dock vila och de lata och sköna dagar jag har framför mig.

Mötesplats Skatås.