Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Kvinnokroppens funktioner är äggstra roliga

Påsken tog slut, men det är en påskgrej som förföljer mig…

Annonsen nedan:

1. Har de försökt skämta till det?
2. De skämtar inte, utan tyckte att ägglossning var ett passande ord i sammanhanget?
3. Vad tycker Lisa på bilden om att hennes ägglossning hängs ut i lokalblaskan?

Kvinnokroppen och alla dess funktioner alltså. Helt fantastiska, till och med på påskharar.

Och jag vill skriva att detta var väldigt äggande information, men påsken är ju slut, så jag låter bli…

Vad jag skrattar åt hela helgen

Det är inte enkelt att leva med en annan människa varje sekund, men huvudsaken är ju faktiskt att det är roligt mest hela tiden 😀

Jag vet inte när min sambo skändade The North Face logotyp på min dunjacka. Sedan jag upptäckte det igår kväll har jag dock skrattat oavbrutet. Kanske till och med i sömnen. Jag kommer förmodligen att fortsätta skratta hela helgen medan jag funderar ut min hämnd.

Till syvene och sist: Det är bra att dela livet med någon som vet vilka knappar hen ska trycka på för att framkalla ett asgarv hos dig. Hälsosamt!

Vad gör du för att göra din kärlek/vän på riktigt bra humör?

Lite papper, en penna och tjep – färdigt!
dunjacka
Kanske ser jag kärleksfull ut. But I will haunt you…You dunmarodör!
ola-mia-jacka

Jogg, blod och skräck!

Jag har inte många rätt just nu trots att jag är cool, tuff och definitivt platsar på vilken innelista som helst. I morse skulle det då äntligen ske. Joggpremiär på morgonkvisten. Ja det har banne mig inte hänt sedan Regalskeppet Wasa sjönk. Det var ungefär lika länge sedan jag var en god anställd och nyttjade min friskvårdstimme. Har länge funderat på att spara ihop alla timmar, ta en vecka off och åka på träningsläger. Tyvärr funkar det inte så i verkligheten. Ju mer jag jobbar med HR, ju mer fattar jag vad som förväntas av mig på jobbet…

I alla fall. Herr Garmin fick jag lämna hemma eftersom han sjunger på sista versen. Inte för att han gått sönder utan för att jag helt enkelt har packat ner laddaren jävligt djupt i någon av flyttkartongerna i Göteborg. Som tidigast får han batteri i helgen, men förmodligen inte. Ja där har ni första felet med mig just nu. IQ fiskmås.

Så joggade jag ut i regn och motvind i kortbyxor och t-shirt. Whoooppa! Där kom fel nummer två. Iskallt. Så kallt att jag frös ballarna av mig där i början och hade svårt att få upp värmen sen. Genomförde i alla fall mitt pass och chansar på att det blev cirka 17 mil på 40 minuter. Utan Garmin kan allt hända.

Kommer hem. Hoppar in i duschen. Njuter. Kliver ur duschen. Blir iskall. Igen. Den vita träparketten i lägenheten är alldeles nersölad av blodiga fotavtryck. Jag springer fram till sängen, kastar mig ner på golvet och kikar stelfrusen av skräck mellan sängbenen. Ingen där. Sliter upp garderobsdörrarna. Andas ut. Känner på ytterdörren. Puh. Den är låst.

Ungefär där kastar jag en snabb blick på mina löparstrumpor som ligger i en hög på golvet och börjar se ett samband. De är blodiga. Fotavtrycken är alltså mina egna. DUPPELPUH!

Jahapp. Välkommen hem till mig en helt vanlig måndag morgon i augusti. Att jag överhuvudtaget har lyckats med någonting här i livet är ett stort mysterium ibland.

Det var lättare i helgen,när jag fick sol i ansiktet och hade sällskap (läs ledsagare!).
image

Dagens bild

Ni som inte är vän med mig på facebook ska för den sakens skull inte behöva missa dagens bild som nått oanad popularitet.

Förmodligen beror det på att mina vänner känner mig och Ola väldigt väl. Undrar just om jag inte ska ladda upp den på Men Mias facebooksida också. Det är inte så ofta jag känner mig populär nu för tin…

Inte ont anande ställde jag upp mig för fotografering. Kan man inte träna kan man ställa ut sig på Lisebergs julmarknad.image

Ursäkta röran. Lever rövare. Bygger om.

Förra veckan fick jag ett meddelande på Facebook från en ung och snabb person. Jag som är betydligt äldre, men ändå bara några sekunder snabbare på maradistansen (YES! ÄNTLIGEN FICK JAG UR MIG DET!) blev inspirerad.

Det är det jag alltid har sagt – man ska INTE förakta ungdomen. Det är helt enkelt de unga människornas energi man ska sno och göra om till tantbränsle…

I alla fall. Det där meddelandet är en av anledningarna till att jag bygger om lite lätt på ytan. På djupet har jag absolut inga avsikter att göra några förändringar. Det blir det gamla vanliga: Träning, rödtjut, friluftsliv och rajtantajtan.

Kolla in Men Mia:s nya och tuffa pressrum och här kan får ni en glimt av vart vägarna bär… Tyvärr har jag inte all tid i världen, men nåt litet frilansprojekt ska jag väl lyckas mosa in i schemat.

Nu ska jag ut och kuta längs med Fyrisån. Vi hörs!

Galet mångsidig den där Mia Hellström…

Ibland får man ju lust att hänga ut folk i bloggen

Helst ska de vara nakna också. Eller nej! Strumporna får de ha på sig, så att det blir lite extra roligt för oss som tittar på.

Det finns människor som är helt humorbefriade. Beviset finns i min mailbox.

Om någon tar det som lilla jag skriver på så stort allvar – hur jobbigt måste de då inte ha med sig själva? *brrrr* Stackars satar.

Jag har varit ute och löpt 10.5 kilometer ikväll med enbart rödvin som bränsle. Det gick lite raggligt från början. Höll nästan på att trilla ner i Fyrisån. Efter några kilometer nyktrade jag till och lyckades med nöd och näppe ta mig hem igen. Puh. Springa på fyllan – det är lika spännande varje gång! Framför allt så är det något som jag rekommenderar varmt. Alla borde testa. Även minderåriga. Kan nog bli lite extra kul om man är typ 12 och tar sin första fylla.

OBS! Allt som skrivs i den här bloggen är alltid sant.

God natt!

Lord of the laughter

Jag har aldrig fastnat för filmerna om den där ringen ni vet.

Alver, riddare, Gollum och hej-kom-och-hjälp-mig som smyger runt i skogen och bland bergen och slåss… Tro mig! Jag har verkligen försökt att tycka om och låta mig underhållas.

Men så fick jag, tack vare min sambo, se en filmsnutt som gav filmen mening. Jag skrattar mig till döds åt detta. Och igår när en av de där filmerna gick på tv (IGEN!) så var det detta videoklipp jag tänkte på . Hahaha…

Någon som är med mig? Eller är det bara jag och Ola?

Good morning chili lovers!

Jag har länge letat efter en möjlighet att få använda just den rubriken. Idag kändes det rätt.

Idag ska vi nämligen prata om varför det här aldrig kan bli en seriös löparblogg. Eller en seriös blogg överhuvudtaget faktiskt.

Är det nån av er som vet vad jag gör på jobbet? Nähä…

Jag skriver text. Ibland är jag viktig och strategisk och sitter med på möten och berättar för andra hur de ska sy ihop sin kommunikation.  Det händer också att jag översätter byråkratisk myndighetstext till någonting som folk faktiskt kan förstå. Ibland introducerar jag sociala medier för människor som inte ens har en webbsida. När det är som roligast får jag idéarbeta och vara med på ett hörn i grafiska produktioner. Alltså sitta och hitta på saker, komma med input, och låta andra göra grovgörat.

När jag loggar in hos Men Mia! slänger jag av mig alla prestationskrav och måsten. Här är det bara tillåtet att ha kul. Här vässar jag mina humoristiska färdigheter. Jag har ju faktiskt gått en helgkurs i Stand Up Comedy, så drömmen finns.

Men Mia! completes me…

Så om någon någonsin har trott att ”Snart! Snart, skärper hon nog till sig!” så kan jag bara säga:

ALDRIG I LIVET! Det kan faktiskt bara bli värre…

Storslagen humor delux! De ä ju så smala de där löparna