Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Mina roligaste kvalitetspass

Att motivera sig att springa så fort att en blir aptrött är inte superenkelt alla gånger. Jag drar mig ofta för det. Ibland till och med struntar jag i snabbhetsträningen till förmån för feel-good-träning i den världsberömda komfortzonen.

Ibland tvekar jag länge, men lyckas till slut lura mig själv till ett kvalitativt träningspass.

Passen jag tar till när det kärvar med snabbhetsmotivationen:

1. Fallande stegar
Den första intervallen/steget är den/det längsta i kilometer eller tid, sen blir det bara bättre (läs:kortare), vilket i min hjärna förvandlas till ett ”lätt” kvalitetspass. Hmmm. Stupid?

Exempel
Stege 1:
4000 m + 2000 m + 1000 m
Vila ordentligt i två minuter eller mer mellan varje intervall och njut av att distansen halveras.

Stege 2:
4 min + 3 min + min +1min
3 min + 2 min + 1 min
2 min + 1 min
1 min
Vila 1-2 min mellan varje intervall. Ju kortare intervallerna blir desto mer tycker jag att du ska passa på att utmana dig själv vad gäller fart. Kom ihåg att du bara behöver springa snabbt i fyra minuter en gång.

Stege 3:
2000 m +1000 m + 800 m + 600 m + 400 m + 200 m + 100 m
Den sista hundringen ska du springa ditt allra allra aaaaaallraaaa snabbaste. Vila 1-2 min mellan varje intervall.

2. 4 x 4 min
Ha minst två minuter ståvila mellan varje intervall, så att du verkligen orkar ösa. För mig känns detta pass mentalt mycket lättare än till exempel tusingar, men kan vara precis lika effektivt.

3. Snabbdistans
Bara tuta och köra utan att tänka. När det är över är det verkligen ÖVER, vilket jag alltid tänker på under tiden jag springer. Jag brukar köra 5-7 kilometer.

4. Fartleken som blir vad den blir
Ge dig ut och spring bara och låt farten komma till dig när det passar. Oftast blir det riktigt bra när du får feeling.

OBS! Samtliga pass ovan innehåller uppvärmning och nedjogg, men det vet du ju redan.

Lycka till med snabbheten och kör så det ryker efter din förmåga!

Belöningen kommer efteråt… Bakstuparyggläge!
menmia-X

 

 

Min egen träning händer också

Nackproblem som orsakar huvudvärk. Inte någon favorit direkt, men i allra högsta grad min verklighet just nu. Helvetet startade igår och efter en alldeles för kort arbetsdag spenderade jag mycket tid på spikmatta, vilket verkar ha hjälpt något. Idag hade vi besök av två ergonomer på jobbet. Vilken tajming va? Jag fick ett gäng handfasta tips och ska få ett nytt tangentbord. Mycket bra.

Idag har jag ägnat mig åt kontinuerlig välgörande och uppmjukande rörelse genom hela min arbetsdag, typ var tionde minut. Ibland oftare. Kollegorna höjer inte på ögonbrynen längre om de helt plötsligt hittar mig krälande på golvet…

Denna underbara kväll har jag sprungit intervaller. Planen var att jogga länge och känna efter i nacken (och resten av kroppen). Vill ju verkligen inte göra saken värre. Men det kändes jättebra och smärtorna har således inget med min löpning att göra, vilket jag heller aldrig misstänkte. Löpning är väldigt sällan anledningen till ont i min värld.

Intervallerna då? Det bidde en stege, som precis som vanligt inleddes och avslutades med uppvärmning och nedvarvning.

Intervallstege
4 min + 3 min + 2 min + 1 min (60 sek vila mellan varje)

3 min + 2 min + 1 min (60 sek vila mellan varje)

2 min + 1 min (30 sek vila mellan varje)

1 min

Brist på dagsfärska bilder, men den här var väl ganska fin ändå?
menmia-löparben-lindholmen

Intervaller: löpare på grönbete

Jag älskar att vara spontan. Mina hitte-på-intervall-pass, som oftast hittas på under uppvärmningen är alltid de bästa och roligaste. Och eventuellt också de jobbigaste.

Fredagens intervallstege:
2000 m + 1000 m + 1000 m
1000 m + 500 m + 500 m
2000 m

Och vilan då? Jo, självklart vilade jag. En minuts stå- och gåvila, förutom mellan femhundringarna då jag halverade vilan till 30 sekunder.

Den sista tvåtusingen är en liten outsider och stör mönstret i en stege där intervallerna halveras vad gäller längd. Det finns ett syfte med den tvåtusingen. Typ. Eller inte. Eller jo…

När intervallerna blir kortare ökar (i bästa fall) farten automagiskt. Utmaningen blir då att den sista tvåtusingen ska gå minst lika fort som den första tvåtusingen. Det ska helt enkelt finnas krut kvar i benen trots en lång samt ett gäng snabba, mjölksyrastinna och betydligt kortare intervaller.

Det gick bra idag. Tack som frågar! Jag orkar inte skriva ner några tider, men viftar ändå lite med en segerflagg i smyg bakom ryggen. Jag hade roligt och kände mig motiverad och stark alla åtta kilometer kvalitet. Lite som en löpare på grönbete.

Idag lördag återhämtar jag mig med lätt distans. Inget favoritpass direkt. Det är en jäkla tur att solen skiner.

Rediga intervaller till en redig tös

Jag må kanske inte vara världens mest strukturerade och planerade person när det kommer till träning, men jag är i alla fall kreativ. Gårdagens intervallstege hittade jag på medan jag värmde upp. Joggade nästan fyra kilometer innan jag kände mig färdig och insåg att jag inte hade tid att förhala mer. Mentalt var det inte helt enkelt att stå vid Munkebäcks torg och ha sikte på Beckmans grillkiosk 2.5 kilometer bort. Desto enklare var det att veta att intervallerna skulle bli kortare sen om än något fler…

Gårdagens roliga intervallstege (m)
2500
1000 1000
400 400 400 400

Passet gick enligt plan. Nästan. På den första och långa intervallen var jag tvungen att tvärnita vid ett tillfälle för att inte bli överkörd av en SUV samt trixa lite för att ta mig om gångare och väja för mötande cyklister. Sekunderna tickar ju då, men jag lyckades ändå hålla en snittfart på 4.08 min/km. Wooohaaaa. Körde fri vila, vilket alltid gör att vilan blir alldeles för kort på grund av rastlöshet. Detta dumma beteende sinkade den första tusingen något, men jag skärpte till mig på den andra och pressade ner den till 3.51 min/km. Nu var jag trött. Nästan död. Och hade fyra fyrahundringar kvar. Well. De två första var vidriga och gick sådär. Under de två sista bröt jag den vidriga trenden och levererade stordåd.

Snipp snapp snut så var intervallsagan slut och jag kunde jogga hem. De dryga sex kilometerna i intervallfart hade sprungits med ett snitt på 4.00 min/km. Tack och bock kroppen för ännu en omgång rediga tisdagsintervaller. Nu är det bara att öka…

En är ju alltid lite skeptisk innan ett intervallpass, men sen säger det bara swish och så är det över. Precis den skepsisen äger min kropp på den här bilden… image