Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Löparmorsa och andra roliga begrepp

När man blir mamma får man vänja sig vid att det är ens huvudroll i livet, inte bara i den egna familjen och för sina egna barn, där det liksom är helt självklart vem man är.

Nej, springer du så blir du en löparmorsa eller en mamma som springer. Styrketränar du, så är du inte längre bara stark utan du är en stark mamma. Om vi drar det till sin spets kanske du till och med kvalar in och blir en internationellt gångbar fit mom.

Jag brukar själv skämtsamt kalla mig för löparmorsa ibland. Fast när omgivningen vill lägga på mig en massa roller utifrån att jag är mamma (JAG VET ATT JAG ÄR MAMMA! KLÄMDE UT BÅDA HELT SJÄLV GENOM VAGINAN!) blir jag trött.

Jag springer inte för att jag är mamma och jag är inte mamma för att jag springer. Jag drar inte 100 kilo i marklyft för att jag är mamma och tvärtom. Jag finns, trots att jag blivit mamma, kvar som Mia. Okej att mitt liv är väldigt anpassat efter mina två älsklingsälsklingar, vilket jag inte vill ändra på det minsta lilla, men måste jag vara mamma i varje styrkelyft för att ha ryggen fri?

Den träning jag genomför handlar liksom inte om ”att orka leka med mina barn”. Det är inte så jobbigt att leka med barnen att man behöver springa tre mil eller fixa armhävningar på löpande band. Om du är orolig, så kan jag lova dig att det räcker med hälsosamma solskenspromenader då och då för att räcka till för din familj. Om ens det.

Men om vi då utgår från barnperspektivet. Vad innebär det då att ha en löparmorsa?

En löparmorsa:

# luktar ganska ofta svett, vilket min fyraåring har börjat uppmärksamma med avsky i blicken. Bebisen bryr sig ännu inte alls.

# kräver att få leva i en jämställd relation där mamma och pappa har lika stor plats i sina barns liv och där träningen får vara lika viktig för både mamma och pappa. Kanske lite viktigare för mamma…

# tycker att den bästa anknytningen mellan förälder och spädbarn sker under en barnvagnsjogg/rask promenad då ögonkontakten och avslappningen är maximal och båda mår toppen ute i den friska luften.

# vill gärna ta med sig löparfarsan på en löptur emellanåt och överlåter då gärna ansvaret för barnen till någon annan vuxen.

# är ute på vift i drygt 2 timmar och 30 minuter på påskafton och dimper ner vid matbordet lagom till påskbuffén och äter mest av alla. Till fyraåringens stora glädje hann hon ta en snabbdusch först…

# är inte alltid där när barnen vaknar eftersom hon morgontränar för att frigöra tid under resten av dagen.

# gubbpjostar dagen efter ett hårt intervallpass eller maxlyft på gymmet.

# samlar ihop en drös kusiner och kör ett barnanpassat utomhusfyspass. Det är kanske inte så pinsamt när man är fyra år, men när man är 15…

# går ofta runt en hel dag i träningskläder för att kunna ge sig iväg när tillfälle ges.

Listan på saker jag, i egenskap av löparmorsa, utsätter mina barn för kan göras lång. Det verkar dock inte gå någon större nöd på dem. Och gympappan är faktiskt helt grym!

Att vara den som lämnar hemmet på morgonen

Ja det känns minst sagt lite märkligt efter typ åtta månader som mammaledig. Nu kan jag komma och gå som jag vill under dagarna och har dessutom en hemmaman som dagen till ära curlade mig riktigt ordentligt innan jag gav mig iväg på dagens äventyr.

När jag kom hem från morgonjoggen stod nämligen frukosten på bordet och min dator och lite annat krafs låg nerpackat och staplat i en fin hög. Bara att duscha, äta och ge sig av.

Dagens arbetsplats på förmiddagen blev Espressohouse där jag sökte ett spännande jobb och tog itu med diverse andra nödvändiga ting. Att dela nitiskt på föräldraledigheten kan vara något av det bästa och mest självklara vi gjort. En måste ju, hur förutsättningarna än ser ut, leva som en lär – jämställt.
image

Gamnacke, löparskor och hårda paket

I mitt fall sätter sig obalans nästan alltid i rygg och nacke. Igår var en sådan dag då det helt plötsligt sa PANG! Så istället för att lyfta vikter på gymet var det bara att vira en hemstickad halsduk kring halsen, slå sig ner i soffan så bekvämt som möjligt och låta det värka ut.

Jag funderar dock på om det för närvarande beror på att jag har tråkigt alldeles för ofta vilket leder till konstant gamnacke och en dreggelsträng på hakan. Det kan fan inte vara sunt. Uhuj. Det måste hända något extraordinary snart innan jag drabbas av tråk-knä, tristess-böld och snark-tå.

I’m workin on it.

I natt däremot var mitt liv väldigt intressant. Jag drömde att jag jobbade i en löparbutik tillsammans med Andréa som faktiskt arbetar på Löplabbet i verkligheten. Vi var helt rasande eftersom butiken vi arbetade i (som inte var Löplabbet) hade tagit in en platåvariant av en löparsko.

”Typisk! Alltid ska de göra det svårt för oss kvinnor och begränsa vår framfart!” sa vi och hytte med knytnävarna mot chefen som var sjukt smal och bar tights på jobbet. Jag var även lite upprörd över att jag var tvungen att spana in hans paket hela dagarna.

Han var liksom lite för stolt över det.

BAH! Jag vet inte om det här betyder att jag borde börja jobba med löparskor eller ge mig in i jämställdhetsarbetet med hull och hår igen. Eller så fokuserar jag på det där med paket. Jag fyller ju år snart.

Jag tycker om paket. Både hårda och mjuka