Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Nej jag ska inte bli PT… Det här ska jag bli!

Mina farhågor besannades. Bara för att jag läser en massa kulpoäng inom träning och hälsa tror alla att jag ska bli PT (pörsånal träjner). Som om 15 universitetspoäng (som förhoppningsvis blir 30 i vår) räcker? Näe, jag skulle inte gå till mig och framför allt inte betala pengar för en PT som mestadels har läst tränings- och hälsofilosofi…

Ja, jag är jätteintresserad av träning och att träna andra människor, men PT-yrket är inte och har aldrig varit någon dröm för mig. Dessutom finns det redan så många grymma PT:s.

Jag tänker istället att det är viktigt att gå sin egen väg och göra något nytt och fräscht. Hitta sin egen nish liksom. Därför gjorde jag igår en moodboard lika stor som köksgolvet, vilken resulterade i följande yrkestitlar:

DT (Dyr Tränare)
Alla PT:s verkar jobba så sjukt mycket. Vissa för att de är passionerade och andra för att de tar för lite betalt per timme. I våra kvarter står det en massa Porschar parkerade (vilket är en fin kontrast till oss som bor i hyresrätt, glider runt i en Toyota Avensis och dessutom röstar på Miljöpartiet för våra barns framtids skull). Nåväl. Min målgrupp med mycket stålars finns väldigt nära. Om jag är en riktigt Dyr Tränare kanske jag bara behöver jobba max fem timmar per vecka, vila resten och eventuellt gå på något glamoröst event. Det kallas balans i livet!

FT (Filosofisk Tränare)
All den filosofi jag tillgodogör mig nu är guld värd för dig som klient. Du tränar och så står jag bredvid och filosoferar…

BT (Bättre Tränare)
Alla PT:s kan hålla på med sitt Personliga, så gör jag något Bättre. På vilket sätt jag är bättre? Det står i min hemliga affärsplan.

Skämtåsido.

Visst vore det festligt om man kunde komma på något helt eget? Det är ont om egensinnighet där ute, förmodligen för att det ”normala” och vedertagna säljer som smör. Fullt förståeligt. Jag skulle inte vilja vara en ET (Egensinnig Tränare) utan kunder.

Jag har faktiskt inte en blekaste aning om vad jag vill göra när jag blir stor. Det enda jag vet är att det måste vara något annat än det som har varit, som fick mig att må fasligt dåligt (en annan historia). MEN. Jag vill inte bli PT, trots att jag gärna tränar och coachar andra människor.

Jag lovar att meddela när min nya hittepå-titel sitter där 🙂

FT (Filosofisk Tränare) in action. Mina klienter jobbar på utanför bild…menmia-ingen-pt

Att ta itu med hälsan

Ni kanske tror att jag är den hälsosammaste och mest balanserade människan i hela världen? Om ni tror det så är jag väldigt ledsen att jag vaggat in er i den föreställningen…

Bra grejer med min hälsa är att jag:

– sover 7-9 timmar per natt (Helt sant. Går och lägger mig sjukt tidigt…)
– äter i min mening bra, näringsrikt och mycket
– tränar regelbundet och för tillfället också ganska måttligt
– kramas ofta
– har en familj jag älskar och som älskar mig tillbaka
– har nära till ett skönt garv och vardagligt småfniss precis hela tiden
– känner mig trygg och tillfreds i mitt sociala liv
– har inga alkohol- eller drogproblem

Almost perfect…

Dock har det den senaste tiden regelbundet uppstått sådana där dagar då jag slås ut helt rent fysiskt. Skallen vill, men inte kroppen – precis som i fredags natt och lördags då jag fick feber och frossa. Dessutom tycker jag att jag samlat  på mig lite väl många krassliga strödagar på sistone i jämförelse med andra år. Och jag kan inte skylla på barnet, då vi enbart har haft fyra vab-dagar sedan augusti. Hon är ju kärnfrisk! Men inte morsan…

Jag funderar såklart en hel del kring det här. Anar ju att det är kroppens sätt att berätta något för mig (”YOU ARE WEAK!”). I vilket fall som helst så är det nedrans irriterande och inget jag vill ha i livet. Återkommer med resultat och åtgärdsförslag när utredningen är klar.

Här är förresten morgonens quickfix – en håll-käften-and-get-well-smoothie:

Innehåll
1.5 dl frysta hallon
1 äpple
En näve blabyspenat
En skvätt vatten

Kör så det ryker med mixern och späd till önskad konsistens. Och vet ni vad. Den blev inte brun eller grön, vilket väldigt många smoothies i mitt sociala flöde verkar bli nu för tiden. Den blev helt magiskt vinröd och smakade lika bra som den ser ut. Win! Jag gör visst allt rätt…

Och 90 procent av allt jag gör toppas med kokos.
menmia-smoothie

Mjukstarten

Det här året känns det helt rätt att mjukstarta med det mesta. Efter världens bästa julledighet sitter jag nu i kökssoffan och pysslar med jobbevent som ska äga rum i Danmark och Stockholm. Snubblar lite i engelskan, då jag de senaste veckorna tänkt, pratat och bräkt på hälsingemål. Hade visst även glömt bort alla mina olika inloggningsuppgifter för en kort stund. Ach. Det ger sig. En behöver bara vara bäst när det gäller.

Igår mjukstartade jag även träningsåret med ett soft distanspass. Kände mig pigg och fräsch, men valde ändå att ta det lugnt och fundera. Jag har ju som gigantiska problem att bestämma mig för vad och varför jag ska springa i år, så jag använder träningstiden till det. Att fundera och inte blir det minsta klokare.

Har du några förslag på löpartävlingar eller annat kul som är träningsrelaterat? Jag tar  tacksamt emot förslag på aktiviteter som får de miljoner myrorna i brallan att hålla sig lugna även detta år…

Dansa. Frilansa. Pausa. Skriva.

I väntan på det ultimata heltidsjobbet där jag kommer att komma till min fulla rätt och må bra varje dag, som fortfarande är mitt stora mål, skedde det som så att jag började frilansa. Igen. Ja, ni som känner mig vet ju att jag har flera år av eget företagande som skribent och föreläsare bakom mig.

Under veckan som gått har jag helt enkelt fått några mail med uppdrag jag inte kunnat motstå att försöka få. Jo, en måste ju offerera och sånt där också vet ni. Skillnaderna från förra gången är dock många. Det enda som består är min storartade kompetens som skribent och entertainer. Och det är ju huvudsaken.

Om du är intresserad så kan du läsa mer om vad jag gör här.

Nu ska jag äta lite mer choklad och njuta av livet. Vi hörs! Hej!

Det finns många anledningar att älska mitt jobb

Här ser ni en av dem. Torsdagstraditionen som är ganska ny, men vi ändå inte kan leva utan.

Fikabuffé!

Ibland bakas det. Andra gånger kommer det från konditori eller affär. Det spelar ingen roll vilket.

Spänningen som råder när man skrider in på kontoret på torsdag morgon. Vem är det som är ansvarig idag? Ska vi kolla så att han/hon inte har glömt? Gå och kolla fikalistan! Undrar vad det blir…

Aldrig någonsin blir vi besvikna.

Dagens småkaksbuffé. Man kunde välja mellan att ta en eller typ tio…

Citychica magnifica!

Trots att jag slutade mitt ordinarie arbete klockan 17:00 har jag nu, när klockan precis slagit 19:00, hunnit med att ta ett glas vin med en massa trevligt folk från jobbet, kommit hem, skottat in ett lass fil och havrekuddar och påbörjat kvällens to do.

Det är ett jävla tempo på den här citychica bruden ska ni veta. Jag rör mig mellan arbete, event och fritid som vore jag värsta Blondinbellan.

Jag ska dock hinna med något, som det är väldigt lite av i Blondinbellas blogg – löpning. Hon borde verkligen springa mer för att bli intressant som människa. Stackars tjej. Har verkligen noll koll på det här som kallas livet.

Det här inlägget kan klassas som mitt sämsta någonsin tror jag. But hey! I’m Mia. Jag är kändis. Jag gör vad jag vill.

Inte ens en ful bild… 

Listan bakom min rygg handlar om friskvård

Det var ju väldigt lämpligt att Karin frågade om den där listan bakom min rygg i gårdagens blogginlägg, då jag försökte utreda vad jag egentligen gör på jobbet.

Listan är nämligen något jag inom kort kommer att bli mycket stolt över.

Vi snackar friskvård här. FRISKVÅRDSLISTAN. Det kan ju i sig låta ganska skrämmande för vissa, men jag kan lugna er med att det är en glad lista, där alla kan bli vinnare genom att bara engagera sig litegrann. Det handlar således ABSOLUT INTE om att svettas och slita mest. 

No stress – just pleasure! Jag vill inte ha någon hets. Då har jag misslyckats.

Nu kan jag tyvärr inte säga så mycket mer eftersom jag inte har berättat något för mina kollegor än. Inte chefen heller… Ohps 😉 Jag är dock helt säker på att detta kommer att falla väl ut.

Till alla kollegor som läser min blogg. Håll ut! Snart kör vi!

Prototypen på friskvårdslistan, som jag smyckat med ett hjärta. Än så länge är det bara jag som har fyllt i med en morgonjogg. Som ni ser har den flera kolumner att kladda i. Återkommer om detta.

En dag i en utbildningsinformatörs liv

Jag får ganska ofta frågan om vad jag gör på mitt nya jobb i Uppsala. Oftast brukar jag svara något klämkäckt som ”Ja, det är olika!”  vilket är ett riktigt IQ-fiskmås-svar. Svaret ”Jag jobbar centralt med studentrekrytering!” brukar inte heller göra folk särskilt mycket klokare.

Trots att det nu har gått några veckor och tjejen som jag vikarierade för från början har kommit tillbaka med fräknar och solsken i blick, så känner jag mig fortfarande ganska ny i kläderna. Väldigt bekväm och tillfreds, men ny.

Idag har jag bland annat:
– skrivit en artikel till Uppsala universitets interntidning.
– ätit gräddtårta, som inte var ämnad för mina smaklökar.
– mailat fram och tillbaka angående några rollups, som vi håller på och tar fram.
– haft ett möte kring närvaro och aktiviteter på Facebook.
– skrivit en plan med utgångspunkt från mötet ovan.
– kollat upp och planerat kring nästa veckas annonsdeadlines.

Med mera.

Imorgon är en annan dag och jag kommer säkert att göra något helt annat.

I vilket fall som helst så är det roligt. Idag har det nog varit extra många asgarv på arbetstid faktiskt. Sjukt viktigt. Humorn och kollegorna gör det lite extra värt att hoppa på tåget i Göteborg och åka till Uppsala varje söndagkväll.

Här sitter jag och eftermiddagsfilosoferar och funderar kring vad det kan tänkas vara i alla dessa pärmar, som jag omger mig med dagligen på Uppsala universitet. No idea! By the way… Tack Sayeh för fotografering och arbetsdagens sista asgarv.

Vad livet gav förra veckan

Det finns en viss trygghet i att samla ihop och se vad man egentligen åstadkommer här i livet.

Hjärta + kropp + hjärna = sant. En enkel ekvation egentligen, men många har svårt att få ihop det. Även jag. Ibland. Oftast går det vägen nu för tin.

Jag är dock sjukt nöjd med förra veckan. Mår toppen i kroppen och knoppen! (Där tog jag det ett floskelsteg för långt… Förlåt!)

Vad tror ni jag gillar mest på listan?

Vecka 8
Tid på jobbet: 40 timmar
Ideellt arbete: 6 timmar
Tid på tåget: 8 timmar
Löpning: 70 km
Antal glas rödvin: 3
Asgarv: JÄTTEMÅNGA!
Kärlek: I överflöd

Nöjd och tillfreds

När man får lust att ställa in all ordinarie verksamhet

Precis så känner jag idag. Minus 23 grader utanför fönstret. En sådan där kyla som man ser. Det syns på människorna som passerar nere på gatan. Snön ser ut på ett alldeles speciellt sätt. Det syns helt enkelt.

Den stora begivenheten dessa dagar är att gå till jobbet och studera människor med klödslagna ansikten. De fryser liksom fast i ett ansiktuttryck under sin cykeltur/promenad till jobbet. Det brukar ta ett tag innan alla ser ut som sig själva igen. Men innan återställningen är det värsta festen!

Ingenting kommer såklart att ställas in. Jag sållar mig troget in i skaran av arbetsföra och trogna individer på jobbet.

Skärpning Uppsala.