Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

En spännande vardagsvecka tar slut

Under perioder när jag försöker ”ligga lågt” dyker alltid de stora och roliga möjligheterna upp. Varför är det så? Jag anstränger mig inte alls för att marknadsföra mig själv och det jag kan just nu, ändå verkar det som om jag varit på reklampelare i hela Sverige. Och möjligheter tänder gnistan. ”Ligga lågt” känns helt plötsligt väldigt mycket förra veckan eller till och med såååååå 2015. Jag väljer inte att backa helt, men jag kastar mig inte ut i det okända heller. Jag försöker hantera det på ett sätt som passar mitt jobbliv, familjeliv och behov av återhämtning och vila. Inte alltid skitenkelt det där, när allt bara känns så himla roligt. Jag inser ju att jag inte har några problem på riktigt när jag läser vad jag precis skrivit…

I morse satt jag inne på en pall med 4000 foldrar som ingen riktigt verkade vilja ha levererat till sig. Inte jag heller. Det är vardagsedge! I det stora hela är det lätt förvirrat på jobbet med en inom kort ny fysisk arbetsplats och nya arbetsuppgifter som kräver både utbildning och stort engagemang. Jag har en längtan efter att allt ska sätta sig. Kompenserar de lösa korten med en totalt jättespikad två veckors solsemester, vilket kanske skapar någon form av balans. Nej, jag har verkligen inga problem. Egentligen.

Träningen denna vecka däremot har varit säker, trygg och oerhört måttlig. Två snöpulspass och en genomkörare på gymmet har jag lyckats få till. Jag har dessutom vardagsmotionerat rumpan riktigt fast och fin i snömodden till och från jobbet och dragit kiddot i pulka till högerarmen nästan gått av. Jag har njutit av varje sekund av rörelse. Och jag har älskat snön!

Nu kommer en efterlängtad helg och eftersom en fullspäckad vecka väntar runt hörnet ska jag ta tillfället i akt att koppla bort och koppla ner mer än vanligt och vara med mig själv, min familj och eventuellt en och annan vän.

Kram och ha en fin helg!

Seriöst skit

Idag tänker jag på…

Hur viktigt det är att prioritera sig själv. För några är det alldeles självklart. Andra slåss med hjärnspöken för att fixa det. En tredje kategori kanske skiter i det helt.

Det är många som ställer krav och förväntar sig saker av oss. Förmodligen förväntar du dig ännu mer av dig själv. Jag har haft perioder i livet när jag varit varenda jävel till lags. Jag har också haft perioder då jag slagit bakut och skitit i allt. Inget av detta är att rekommendera.

Det är mycket nu. Det är det. Samtidigt plockar jag godbitar till mig själv att njuta av mest varje dag. Jag har sedan några månader tillbaka en ny metod, som äger rum i min papperskalender. Ja, jag skriver fortfarande för hand då jag inte litar på teknik. Dessutom får jag för mig att det blir ”mer äkta”.

Det handlar om små saker som jag gör för min egen skull, ibland tillsammans med andra. Saker som gör mig på bra humör, är välgörande och känns lite extraordinära markerar jag i kalendern med knallrosa. Minst en sådan grej om dagen är målet, gärna flera. Och inget – INGET – kan få mig att hoppa över dessa ting (självklart finns det undantag, familjära grejer till exempel).

Min egen träning finns inte med bland det knallrosa, ty den är spontan ”när det passar” och läggs därmed inte in i kalendern.

Vad är ”ditt knallrosa” denna vecka?

Det lilla kan faktiskt vara det stora. menmia-rosa-listan

Problemet med morgonlöpning

Ja, det finns faktiskt ett stort och fett problem med morgonlöpning. Något som ibland får mig att vilja lägga ner morgonträning helt. När jag har sprungit klart mina morgonpass vill jag inte gå in. Det bär emot hela min natur, att efter en så skön och frisk start, tvingas gå inomhus, duscha och uträtta saker av en helt annan karaktär. Motståndet  är ibland så stort att jag får en klump i magen och tänker ”WHYYYYYYYY MEEEEEEE?!”

Jag går alltid in till slut. Någon form av arbetsmoral har en ju ändå och jag trivs ju förträffligt på jobbet med mina goa kompisar.

Och jag är helt säker på att om jag hade möjligheten att slippa gå in genom den där dörren på morgonen och bara kunde vara ute hela dagarna så skulle jag tänka ”WHYYYYYY MEEEEEEE?! SLÄPP IN MIG! JAG VILL SITTA VID ETT SKRIVBORD OCH HA DET MYSIGT!”

Ja, det är lite så min stackars gamla hjärna jobbar. På gott och ont.

Gå in genom en dörr. Svårare än man kan tro…Sitta här och va. Skitlätt!
menmia-morgonlöpning

Naket påklätt gym

När Hellström anländer jobbet vid halv sju med syftet att gymma och märker att hon glömt nyckeln till kontoret där alla träningskläder och hennes arbetsplats finns. Då känner hon sig inte så grym. Hon kollar statusen i väskan och upptäcker att hon packat ner ett par finbyxor extra att lägga i väskan på jobbet, en sport-behå och ett pulsband. Under koftan har hon ett svart linne, som nästan skulle kunna kategoriseras som träningskläder. SOM TUR ÄR glömde hon handduken i torkskåpet efter gårdagens transportlöpardusch.

Alltså, hon har allt hon behöver, gymmar och känner sig helt grym till slut. Det går jättebra, även om det blir lite väl svettigt om benen i finbyxor.

När hon kommer upp till kontoret, nyduschad och fräsch vid halv åtta, har en kollega med nyckel anlänt. Det är bara att slå sig ner på sin nygymmade röv och njuta av arbetsdagen, som om inget hade hänt.

Dagens tips:
Vägra låta faktorer som nästintill senil och mer förvirrad än Prusiluskan i Pippi Långstrump hindra dig från att träna som du har tänkt. Kör bara kör!

Imorgon blir det löpning till jobbet igen. då har jag förhoppningsvis träningskläderna på mig när jag lämnar hemmet. Förhoppningsvis. Och en nyckel i väskan.
menmia-springer-i-skogen

Vardagsvariation

Jag älskar rutiner. Jag älskar också att bryta dem… En är liksom så inrutad hela tiden för att få tiden att räcka till. Jag lägger alltid fram allt jag behöver kvällen innan. Löparkläder. Eventuella kompletteringar till ombytet som finns på jobbet. Matlådan i kylen. Mellanmålen. Kaffebryggaren laddas för att frigöra tid till morgonbus med den lilla. På morgonen är det fullt ös med gröt, spring och lek. Vi går till förskolan och kramas hej då. Jag kutar till jobbet. Rutiner. Jättebra att ha.

Så kommer de där få dagarna då löparkläder och annat inte behöver förberedas kvällen innan. Jag lämnar den lilla på förskolan iklädd mysbyxor och dunjacka. Går hem och sätter mig framför datorn vid köksbordet. Jobbar. Och det känns så skönt. Det är vardagligt, samtidigt något helt annat än det vanliga vardagliga. När mötet på stan börjar närma sig svidar jag snabbt om till kavaj och lägger på lite mascara. Förhoppningsvis lyckas jag pricka ögonfransarna.

Ingen löpning hit och dit. På eftermiddagen kör jag några lätta övningar på köksgolvet för att mjuka upp stela datoraxlar. Tänker att jag borde göra sånt när jag är på plats på jobbet också. Sen kommer familjen hem till mig. Vi hänger. Ihop.

Rutiner är bra, men är helt klart till för att brytas lite då och då.

Är din vardag full av rutiner? Eller har du möjlighet att vara mer spontan? 🙂

På min hemmaarbetsplats (vid köksbordet) har jag just nu ett gäng vackra tulpaner, som jag har fått av Ola, att njuta av. Inte så illa.
menmia-tulpaner

Jag har alltid en väldigt viktig punkt på min lista

Vägra vara så jävla duktig hela tiden!

Detta har aktualiserats lite extra mycket nu då jag precis fått ett nytt jobb. Jag möter X nya människor varje dag. Det matas in mängder med information i min lilla valnötshjärna (ja den känns väldigt nötig just nu). Varje möte jag går på (och det är sjukt många!) är i syfte att lära något nytt och eventuellt komma med smart input.

Jag förundras och förvånas. Känner mig som en fiskmås varje gång jag svarar i telefon eftersom jag sällan förstår vad personen på andra sidan pratar om. Jag har inte koll på rutiner och flöden. Samtidigt försöker jag hitta min egen roll i organisationen, som inte är så liten direkt.

Var vill jag då komma med detta? Jo, att det är okej att vara fiskmås. Det är helt självklart att inte förstå, att göra fel ibland och fråga sjuttioelva gånger om samma sak. Allt har sin tid och det är ingen idé att stressa upp sig för att man inte kan prestera, leverera och vara självständigt cool och driven jämt och ständigt. Dag ut och dag in.

Nu är det här inte helt enkelt. Ingen vill ju vara en fiskmås egentligen, men det är bra att skaka om sig själv ibland. Sluta att vara varenda människa till lags och sätta sina egna känslor och framför allt behov i första rummet. Allt har sin tid.

Då håller vi längre tjejer och killar.

Nu kanske ni tror att jag har tagit något pretto-piller, men det har jag inte. Det här är sånt jag går och tänker på förstår ni. Dagligen.

Hej på en stund! Jag har en lugnande jogg att genomföra. Kanske är jag lite mindre fiskmås när jag kommer hem 🙂

Snubbel, men inget trubbel

Idag snubblar jag runt i samhället. Försöker vara en god samhällsmedborgare och utföra vettiga saker.

Jag hoppas verkligen att jag får en stjärna i en bok någonstans för att jag tog disken och plockade rent hus innan jag snubblade iväg. Mitt miniäventyr pågår just nu i Linné. Det är trevligt här. Kanske stannar jag hela dagen.

För er som inte hajar, så är jobba och snubbla runt ungefär samma sak. Jag är inte alltid helt säker på vad fan jag håller på med, men det blir alltid sjukt bra till slut.

Solen skiner i Göteborg och jag har det bra. Hur har du det?