Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Kärleken, musiken, osten och träningen

Det uppstår en lucka i vardagsschemat. Eller uppstår… Jag och Ola har fixat barnvakt för att kunna gå på konsert tillsammans. Det är torsdag kväll och vi startar på Bishop Arms på Avenyn. Ola vill gå dit för att de har bra burgare. Jag uppskattar stället för att jag är tidspessimist och tycker det är smidigt att det ligger ganska nära Stora Teatern, där konserten äger rum. Fast sen förtrollas jag av min fish and chips med pepparrotsdipp och rödvin och glömmer nästan bort det där med musiken…

Vi lyssnar på Plura och jag älskar mig själv för att jag köpte de här biljtterna till Ola i julklapp. Dels för att han njuter maximalt och dels för att jag uppskattar stämningen och trycket där inne. Jag omvandlas sakteligen till ett Plura-fan, mest för att han är så rolig i mellansnacken.

Sen strosar vi vidare på Avenyn och tar en drink på Park Lane. Jag beställer en Caipirinha, som är den enda drink jag tycker om och Ola tar en Gin & Tonic. Nej, inga större utsvävningar direkt.

Helt plötsligt börjar Ola att prata om ost. Klockan har redan blivit 22.30, men Coop Avenyn har öppet så vi köper ost. Och kex.

Osten och kexen intas hemma vid köksbordet tillsammans med svärmor. Vi avslutar kvällen vid midnatt med morgondagens träningsplan helt klar. För när tillfälle ges så går vi och tränar tillsammans.

Och det där gympasset knyter liksom ihop säcken för oss. Vi har fått lite av varje för bara oss två.

Kärleken, musiken, osten och träningen – vårda dem så ofta tillfälle ges!

Jag vet inte om jag måste skriva det här, men bilden nedan är åtta år gammal…

Alla fjärtars dag

Nu tror ni att jag är anti Alla hjärtans dag va? Att det ska komma ett långt inlägg om anti-konsumtion och en uppmaning till bojkott. Ni har hamnat i fel blogg. Jag såg bara en möjlighet att få använda ordet fjärt i rubriken, så då tog jag den…

På Alla hjärtans dag tycker jag att, om ni till skillnad från mig är friska och kapabla, ska passa på att träna kroppens viktigaste muskel – hjärtat <3 Jag förespråkar ett riktigt rivigt intervallpass i löparskor, på en crosstrainer eller varför inte på en cykel.

Om jag vore träningsduglig skulle jag såklart springa. Jag får automagiskt feeling för 4 x 5 min med två minuters vila mellan varje intervall eller 20 minuter snabbdistans. Jag skulle eventuellt också kunna tänka mig 3 x 2000 meter, som är kommande intervallpass i träningsprogrammet, som jag än en gång fått skjuta på framtiden.

Personligen gläder jag mig istället åt hjärtligt pyssel från förskolan. Det är oerhört varierad kvalitet på sånt som släpas hem därifrån, men man är ju alltid en god mor ”Jaha, du har ritat tre lila streck på en förritad ko? Va fiiiiiiiint!” Eh what? Roligast just nu är dock den väldigt fina familjebilden som innehåller en femte person. Brevbärarn? Undrar om han kommer att skicka nån ros i år…

Fast det här hjärtat av små korviga och rödfärgade fingrar tycker jag väldigt mycket om. Framför allt är det genomtänkt och har ett syfte. Sånt är viktigt, så den hamnar i spara-mappen. Det gjorde aldrig den där kossan…

Bilder på löparromantik!

OMG! Jag har precis lagt över en bunt gamla dokument till min dator. Ni vet foton, människor och saker en typ helt glömt bort har funnits och ägt rum. Jag var en dokumentatör av rang redan 2004 har det visat sig, trots att jag inte hade någon blogg.

Fast jag tänkte börja med att bjuda er på något från sommaren 2008 – Olas och min första sommar tillsammans. Vi träffades under lite småjobbiga omständigheter, men styrde upp oss väldigt snabbt. Till midsommar (cirka en månad in i förhållandet) skulle jag fixa en romantisk resa till oss. Tanken var väl Barcelona eller Rom, men eftersom jag är så snål hamnade vi i Halden i Norge bara en två timmar lång tågresa bort. Min lillebror bodde där då tillsammans med sin Linn, så allt blev toppenbra ändå.

Vi firade midsommar, tränade och hade det fantastiskt. Jag var inte i så god form på den tiden. När jag kollar på andra foton från den här perioden förstår jag varför. Att dricka vin direkt ur bag-in-boxen? Inga problem! Bara en inte gör det för många gånger i veckan… När sov jag?!

I alla fall. Ola och min lillebror däremot var i storform. Jag kommer ihåg hur förbannad jag var när jag inte orkade hänga med dem under träningspassen i Haldens mycket kuperade landskap. SÅ JÄVLA ARG. Jag hade nästan kunnat göra slut där och då, men det gjorde jag inte. Tur…

Det här gjorde vi alltså på vår första resa tillsammans. Jag hela tiden några frustrerande steg bakom. ARGH.

Romantic running in Halden. Tillbakablickarna kommer att bli flera, då mina återfunna fotomappar har visat sig vara guldgruvor.
2008-Halden-OlaHalden-2008-Mia-Ola

Firar ni Alla Hjärtans Dag?

I vårt hem visade det sig denna morgon att det (i vanlig ordning) kommer att bli ett firande i ätandets och matens tecken.

Jag vaknade till tonerna av ett fräsande våffeljärn och kunde tidigt i morse slå mig ner vid köksbordet och äta nygräddade våfflor och dricka en stor kopp svart kaffe. Bredvid tallriken låg en present. Återigen en sådan där grej som jag tittat på, men inte kommit mig för att köpa. Ni ska få höra historien om den här presenten också senare, eftersom den går under kategorin sports fashion. För er som inte fattar någonting så kan ni läsa mer om Olas specialistkompetens vad gäller presentköp här.

Jag då? Är jag bra på det här med romantik och kärlek? Well. Skaplig i alla fall. Lämnade över ett kort där jag tog på mig hela ansvaret för fredagsmyset. Nej, jag kommer inte att ställa fram en skål chips och en cola. Vi snackar ansträngning och eftertanke på en lagom nivå i ett småbarnsföräldraliv.

Men innan det är min tur att bjuda till ska en hel dag rinna förbi. Jag misstänker att det kommer att säga svisch! Vuxna förpliktelser och lekstuga på gymmet brukar ha den effekten på mina dagar.

En ensam våffla blev kvar. Morgonen topping? Vaniljvisp, jordnötssmör och hemlagad äppelmos och svartvinbärssylt.
våfflor-alla-hjärtans-dag

Vad jag skrattar åt hela helgen

Det är inte enkelt att leva med en annan människa varje sekund, men huvudsaken är ju faktiskt att det är roligt mest hela tiden 😀

Jag vet inte när min sambo skändade The North Face logotyp på min dunjacka. Sedan jag upptäckte det igår kväll har jag dock skrattat oavbrutet. Kanske till och med i sömnen. Jag kommer förmodligen att fortsätta skratta hela helgen medan jag funderar ut min hämnd.

Till syvene och sist: Det är bra att dela livet med någon som vet vilka knappar hen ska trycka på för att framkalla ett asgarv hos dig. Hälsosamt!

Vad gör du för att göra din kärlek/vän på riktigt bra humör?

Lite papper, en penna och tjep – färdigt!
dunjacka
Kanske ser jag kärleksfull ut. But I will haunt you…You dunmarodör!
ola-mia-jacka

Kärlekslöpning och bubbel

Igår fick jag och Ola äntligen möjlighet att skåla i bubbel för vår 4-årsdag, som inföll på Nationaldagen. Egentligen blev vi inte ihop på Nationaldagen utan träffades bara på riktigt för första gången. Jag blev för full och gjorde bort mig så pass mycket att jag var tvungen att ringa och be om ursäkt dagen efter. På den vägen är det. Fyra år senare är det fortfarande vi. Det första intrycket är uppenbarligen inte allt. Eller så är det bara jag som är helt fantastisk även under mina dåliga dagar.

Fira kan man ju göra på många olika sätt. Jag trodde inte att vi skulle fira alls i år, men till  min stora glädje så hade Ola fixat lite götta ändå.

Först så sprang vi 5K tillsammans och hånglade lite i gräset innan vi skiljdes åt. imageNär jag kom hem hem efter mina 18K skålade vi i bubbel tillsammans med delar av Olas stora och fina familj. Den här gången blev jag inte för full… 🙂
image

Dejta andra sportfånar och löparnördar

Att det finns målgruppsanpassade datingsajter är väl ingen nyhet. Trots att jag själv är i en ytterst stabil relation så kunde jag inte stävja nyfikenheten när jag såg det här. Klickade in på Sportdate och blev full i skratt. Främst så är det bilderna som roar mig. Dessa glättiga människor med en aktiv fritid – lyckliga med gnistrande vita leenden – på jakt efter den stora kärleken som INTE får vara en soffpotatis. Nej, här kan du hitta en sundare partner.

Trots att jag fnissar så tycker jag absolut inte att att det är något fel med dating på nätet. Känner flera par som träffats på webben och är extremt lyckliga

MEN. Jag blir så nyfiken. Är det någon som har testat en sådan här sajt och dessutom vågar erkänna det?

Hade vi kunnat finna varandra via webben?

Det är tuffa tider för en drömmare

Som tur är har jag ett helt hov med människor i min omgivning som kommer till min undsättning när jag behöver dem tidig morgon som sen kväll. Det är lyx.

Inte skor. Inte flådiga middagar och Champagne. Inte dyra träningsresor och toppform. Inte miljoner på banken.

De goda relationerna ÄR. Lyx. Alla har inte det. Och det gör ont i hjärtat.

Väntar just nu på Ola. Ni vet killen jag brukar genomföra glamorösa skonhetsingrepp med då och då. I detta fall med Karlssons Klister på näsan för att dra ur läbbiga pormaskar.

Lyx.

Waiting…

Löpning som tidsfördriv

Jag börjar känna mig matt och håglös. En kvinnokropp i sina bästa år som väntar på sin älskade. Så många minuter utan kramar som går till spillo. Så många ensamma, längtande och svettiga nätter i feberyra.

Imorgon kommer Ola. Det var alldeles för länge sedan vi sågs.

Jag är rastlös och vill att tiden ska gå, men orkar liksom inte hitta på något.

Då springer jag. Idag två gånger till och med. På något konstigt sätt är det vad som stjäl minst energi. Minuterna tickar och jag försöker hitta en anledning till dagens andra pass.

Känner jag inte ett litet tvång där inne? Är det inte så att jag straffar mig själv på något sätt? Lite träningsnarkomani kanske? En dold ätstörning då? Bara en aningens ångest? Ge mig nånting!

Men nej. Jag längtar bara efter Ola.

Tänk vad kärleken är bra för formen. I helgen, när han väl är här hoppas jag dock på lite sambospäckaktiviteter. Typ chips, öl och kramar tills vi kräks.image