Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Återhämtning betyder sällan att sitta stilla

Näe, man behöver inte sitta på röven eller ligga i sängen för att återhämta sig. De flesta av oss lever ju faktiskt liv som aldrig tillåter det, utan kräver aktiv vila. Idag behövde jag väl själv typ återhämta mig efter gårdagens tremilare.

Det gjorde jag bland annat så här:

På förmiddagen hängde jag med en drös kids i trädgården. Dels försökte jag få till en helt egen stretchsession, vilket gick sådär och dels körde vi ett kort men effektivt utomhusfyspass. Nedan ser ni hur tant har viridit ut och in på sig för att ge barnen en riktig utmaning i övningen Den snubblande elefanten

Fotocred till Olas bror Håkan som ertappade mig när jag mitt i ledigheten tog chansen att få vara coach och fänglsa en tacksam publik…

Fast hjula, jaga och klättra på varandra fick de göra själva. När utomhusfysen var avklarad kände jag liksom att jag hade gjort mitt som coach.

Lite senare promenerade jag, Ola och kidsen ner till Åmåls stadskärna som är väldigt mysig och har en bra lekpark. Även där hade jag svårt att sitta still, men det fastnade inte på bild. Jag vill dock höja ett finger här och be er att inte låta er förledas av solskenet. Visst var det ljuvligt, men vinden var iskall. Så efter ett tag ville jag gå hem… Och sen vi fastnade inne i några timmar. Man måste ju äta och sånt också.

Klockan hann faktiskt bli efter 17 innan jag fick komma ut på dagens löprunda vars främsta syfte var att känna efter om det gjorde ont någonstans. Det gjorde det inte och att jogga en åtta med handbromsen i hela vägen runt var inga större problem. Så imorgon slänger jag in lite superkompensation, vilket innebär en vilodag från all typ av träning, innan jag på tisdag börjar rocka vecka tre i mitt träningsprogram.

Om jag känner mig återhämtad efter tremilaren? Oh ja! Ska jag vara ärlig så tror jag att gårdagens miniäventyr har stigit mig åt huvudet. Skallen och mitt feta ego tycker nämligen att de 30 kilometer jag lade bakom mig är en betydligt större grej än vad kroppen tycker om prestationen. Lite pinsamt…

Träning enligt en 4-åring

Vilodagarna från träning är lätträknade i mitt liv och de är heller inget jag planerar in. Vilodagar infaller enbart när jag är förlamande trött i kroppen eller när vardagen helt enkelt inte tillåter ett träningspass. Eftersom det sistnämnda sällan inträffar var beslutet enkelt i morse, då min morgon var just förlamande trött. Vila för fan!

Fast det finns en hel del fysisk aktivitet här i livet som man aldrig kan vila sig ifrån. Det tillåts liksom inte…

I förmiddags hängde jag på Heden med 4-åringen som i vanlig ordning hade så mycket spring i benen att jag knappt hann med. Till min Instastory fångade jag en sekvens när hon visade mig sin träning.

”Det här är bra träningsövningar mamma. Dom kan du köra med dina kompisar!”

Med kompisar menar hon de härliga människor som brukar dyka upp och träna mitt pass Utomhusfys på Heden. Nej, Utomhusfys på Heden har inte självdött medan jag har varit på semester. Det kommer att starta upp inom kort igen.

Den här familjen måste bara återfå lite rutiner och struktur. Mars månad har varit som en enda lång familjesemester…som fortfarande pågår. Och jag har så nedrans mycket att tänka på och göra, vilket jag aldrig riktigt hinner med när vi är hemma allihop.

Fast det är det värt.

Nå, nu får ni avgöra. Ska jag lägga in träningsövningarna nedan i mina kommande Utomhusfys på Heden?

Snö! Snö! Snö!

Den driver och yr från alla håll, fastnar i ögonfransarna och gör oss lätt blinda. Fingervantar klibbar ihop till vita och blöta klumpar. Små små händer fryser lyckligt till is. Overaller och täckbyxor blir blytunga. Det tunna lagret som mötte oss i morse utanför fönstret, blir tjockare och tjockare. Vindarna och snömassorna som faller från skyn tilltar konstant.

För oss är det den första snön för i år. Lillungen börjde tjata kvart över sju imorse om att åka pulka. Och det har vi gjort nu tillsammans med kusinerna. Hon var tapper i de hårda vindarna. Mycket tapprare än mig som hostade som en gammal whiskeytant när jag sprang uppför och nerför i pulkabacken. Den här förkylningen alltså, något utöver det vanliga tyvärr…

Men visst är den välkommen snön? Som en kär och efterlängtad gammal vän.

Jag tror jag drar på mig täckbyxorna igen lite senare och tar mig en lugn promenad på egen hand och låter snöflingorna landa på tungan.

Dalsland blir sakta men säkert vitt.

Efter ett år som morsa och farsa…

Idag är en typiskt bra kalasdag. Förutom att vår lillonge fyller ett helt år, så får vi inte glömma att ringa till hennes gammelmormor, som fyller några fler år.

När Moa äntligen kom till världen den 6 mars förra året, gjorde hon det en vecka efter beräknat datum, men ändock helt utan förvarning och med stor dramatik. Sedan den stunden har jag varit oändligt tacksam över mycket här i livet. Där och då var jag jävligt svettig och tacksam för att hon gjorde det så enkelt för mig/oss på vägen ut… Jag hade förväntat mig en skräckupplevelse, men fick en ”walk in the park”. Sen har tacksamheten bara växt. Denna lilla, men samtidigt så stora människa. Du är fantastisk Moa!

Innan föräldrablödigheten sipprar ut alltför mycket i min så kallade träningsblogg, tackar jag för mig.

Hej och ha en fin dag hörrni!

Firandet började typ 06.30 i morse…. Grattis Moa, 1 år!
menmia-mamma