Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Shoppingvanor

Jag köper aldrig träningskläder, eller åtminstone väldigt sällan. I min träningsgarderob finns just nu de kläder som jag hade innan graviditeten, vilka är de samma som jag hade under graviditeten. Flera av plaggen har jag dessutom fått i pressutskick… Löparskor shoppar jag när det behövs. Helst köper jag ett par och sliter dem väl till jag blir tvungen att köpa ett par nya.

Jag skulle kalla min människoklädergarderob för kreativ. Jag mixar och matchar så att det aldrig känns som om jag har samma gamla paltor på mig och har många bra basplagg. Jag återanvänder finklänningar vid olika tillställningar med flera års mellanrum och gärna klänningar som min mormor hade för jättemånga år sedan. Jag brukar köpa mig ett par Vagabondskor vartannat år – fotriktiga skor som går att ha till det mesta.

Så igår hände något…

Jag tyckte plötsligt att det var helt rimligt att punga ut 400 spänn för ett linne i ytterst tveksam kvalitet.

Jag legitimerar köpet med att det var första gången jag var på en konsert där jag kunde sjunga med i varje textrad. Inte bara det. Jag kunde varje tonartshöjning, stick och darr på rösten. Jag visste när jag skulle sjunga starkt, svagt, lidelsefullt och lättsamt. Jag hade fan kunnat ta över den där jäkla mikrofonen och genomfört konserten själv.

Men nu blir det köpstopp till år 2020.

Kärleken, musiken, osten och träningen

Det uppstår en lucka i vardagsschemat. Eller uppstår… Jag och Ola har fixat barnvakt för att kunna gå på konsert tillsammans. Det är torsdag kväll och vi startar på Bishop Arms på Avenyn. Ola vill gå dit för att de har bra burgare. Jag uppskattar stället för att jag är tidspessimist och tycker det är smidigt att det ligger ganska nära Stora Teatern, där konserten äger rum. Fast sen förtrollas jag av min fish and chips med pepparrotsdipp och rödvin och glömmer nästan bort det där med musiken…

Vi lyssnar på Plura och jag älskar mig själv för att jag köpte de här biljtterna till Ola i julklapp. Dels för att han njuter maximalt och dels för att jag uppskattar stämningen och trycket där inne. Jag omvandlas sakteligen till ett Plura-fan, mest för att han är så rolig i mellansnacken.

Sen strosar vi vidare på Avenyn och tar en drink på Park Lane. Jag beställer en Caipirinha, som är den enda drink jag tycker om och Ola tar en Gin & Tonic. Nej, inga större utsvävningar direkt.

Helt plötsligt börjar Ola att prata om ost. Klockan har redan blivit 22.30, men Coop Avenyn har öppet så vi köper ost. Och kex.

Osten och kexen intas hemma vid köksbordet tillsammans med svärmor. Vi avslutar kvällen vid midnatt med morgondagens träningsplan helt klar. För när tillfälle ges så går vi och tränar tillsammans.

Och det där gympasset knyter liksom ihop säcken för oss. Vi har fått lite av varje för bara oss två.

Kärleken, musiken, osten och träningen – vårda dem så ofta tillfälle ges!

Jag vet inte om jag måste skriva det här, men bilden nedan är åtta år gammal…

Gävle by night = söndagsfight…

Näe, jag tänker inte summera några enheter alkohol här i träningsbloggen. Inte för att jag inte tycker att enheterna hör hit ibland utan för att ni förmodligen skulle håna mig tills ni dör… Ni förstår, när man börjar närma sig 37 år räcker det med att lukta på en Caipirinha för att dagen efter ska bli trött. Det är lite deprimerande kan jag tycka. För 10 år sedan när jag var i Brasilien i två veckor levde jag på denna dryck och var vad jag kan minnas aldrig trött.

Nåväl.

Olas och mitt dygn i Gävle blev allt vad vi hade kunnat hoppas på. Kent-konsert som rörde fjortisarna omkring oss till tårar, 14 000 steg till och från konserten, god indisk mat, drinkar på flashigt ställe i city där Ola passade på att bygga ett jättelångt sugrör av flera korta, dagen-efter-stros i en död stadskärna, god cappuccino på café och så vidare. På caféet satt vi i nästan två timmar. Det är verkligen en sådan grej man aldrig gör nu för tiden… Det kändes väldigt hälsosamt att bara sitta stilla och låta tiden gå för en gångs skull.

Men som sagt. Gävle by night har lett till en lätt söndagsfight. Träning? Gå till någon annan blogg. Det finns en massa bra träningsbloggar. Eller kom tillbaka imorgon.

Bild lånad från ola_satan_karlsson:s instagram. Ja, jag har öronproppar. Inte för att jag är rädd om hörseln utan för att jag tycker att det blir för skränigt annars…menmia-kent
Jag och min bättre hälft. Bild lånad från min egen instagram.
menmia-kent-1
Jag passar in och hittar precis överallt i Gävle. Kan bero på att jag har bott där i 10 år. Vårt dygn blev för min del en tripp längs med memory lane. Jösses!

Den här cappuccinon skulle ha blivit en instagrambild, men jag hann inte.