Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2018
    M T O T F L S
    « Mar    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  

En långfredag att tänka på

Jag tänker att jag ska plocka fram minnet av långfredagen 2018 de där dagarna som känns långa på riktigt…

Första bilden är från gårdagens solskensrunda i löparskor. I backe upp och backe ner samlade jag in 18 brutalt kuperade kilometer på småslitna ben.

Såg våren på nära håll och tänkte att 18 kanske kan räknas som 25 i veckans kilometersamling. Jag menar, hur många branta och långa uppförsbackar ska en sliten och kilometerknarkande löpare behöva utstå?

Svettigt…

Jag hann bara med en snabb dusch innan det var dags för långbord med delar av släkten ute i det fria.

I Klippans naturreservat, bara någon kilometer utanför Hindås city, ”hittade” vi en ruin som funkade alldeles utmärkt som eldstad och grillplats. I anslutning fanns bord och bänkar tillräckliga för vårt sällskap på 13 personer och lite annat löst och trevligt folk.

Ola tog rollen grillmästare, medan jag kände mer för att vara ”hon som är arbetsskygg”.

Grillplatsen i Klippans naturreservat är öppen, lekvänlig och under en vårvinterdag som igår kände jag vintern rinna ur mig. Jag lokaliserade också en hel del löpvänliga stigar och spår. Den här platsen sitter liksom ihop med spårcentralen i Hindås och terrängspåret som mäter en mil snuddar i utkanten av grillplatsen. Perfekt om man är ute och springer och blir sugen på grill…

Jag är ledsen, men som morsa ser jag sällan särskilt klok ut. Fast på bilden är livet ändå ganska fulländat med ett nöjt barn i en annan vuxens famn och en chorizo som jag kan äta i lugn och ro i näven.

Svägerskan har fattat hur man fångar en vårvinterdag när solen värmer näsan. Vi var många som följde hennes exempel vid det där trädet lite senare.

Om jag hade varit en sån som får fina fräknar, så hade jag nog fått det igår.

Jag fick i alla fall gräs i mössan och en träflisa i ullunderstället!

När det här inlägget skrivs har vi precis förflyttat oss till ett annat landskap med bekanta vyer och vägar.

Veckans avkoppling och kilometersamling fortsätter på solvarma och kuperade(!) landsvägar när lunchen har sjunkit ner.