Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Jag har faktiskt fler storslagna semesterplaner

Utöver de jag nämnde igår alltså – att hänga upp TRX-banden och blåsa upp pilatesbollen…

Rörlighetsrutin

Jag har känt mig lite stel på sistone trots att jag har en hel bank med grymma rörlighetsövningar i bakfickan. Jag ser framför mig hur jag går upp varje morgon och kör min rörlighetsrutin. Mjukar upp kroppen som värsta yogin innan jag sätter mig vid ett frukostbord som dignar av frukt, grönt och fibrer.

Failfaktor: Så fort jag slår upp ögonen vaknar även båda mina barn. Ett barn är hungrigt direkt. Det andra barnet behöver en ny blöja. Sen blir hon också hungrig. Sambon kommer och vi tar en kopp kaffe. Vips så har vi fulla köksbordet med lego och den minsta har brutit sig in i den sotiga kaminen. The rörlighetsmoment is gone och jag är fortfarande lika stel, men nöjd med livet ändå.

Författarskapet

Jag ser framför mig hur jag lägger en timme varje kväll på min bestseller, som ska göra att jag i framtiden behöver jobba max 25 procent. När barnen somnat sitter jag i kvällsljusets sken och fingrarna går som pilar över tangentbordet. Det skapas magi och ibland har jag ett glas rött vid min sida.

Failfaktor: Jag har varit igång sedan klockan 6 på morgonen och är dödstrött. Inte har jag skrivit något fyndigt blogginlägg heller. När klockan slår åtta börjar jag tänka på att det skulle vara väldigt skönt att gå och lägga sig alternativt sitta och stirra in i en vägg. Samlar energi och orkar spela ett parti Yatzy.

Förbättra kvaliteten på mina bloggbilder

Var jag än går har jag systemkameran med mig. Jag tänker i ljus och vinklar och hittar de där inspirerande motiven och platserna som liksom lyfter hela bloggen.

Failfaktor: Jag har systemkameran med mig, men av någon konstig anledning är batteriet alltid slut. Sen ger jag upp.

Semester alltså. Påfrestande…

Sommar- och semesterbloggen!

Det var länge sedan semesterfeelingen drabbade mig, men nu är semestern jäkligt nära alltså. Det är lite småpyssel kvar imorgon. Med hjälp av sköna kollegor, stimulerande fika- och lunchpauser och jobbfruktkorgen som verkligen svämmat över den senaste tiden, då många redan lämnat huset för sommaren, har jag lyckats upprätthålla en god arbetsmoral in i det sista. Typ… 🙂

För att fira in ”snart semester” sprang jag till jobbet i morse (sista transportlöpningen!) och coachade löparlöftet P till skakiga ben i stekande sol. Det var som vanligt jättekul och Lindholmen var vackrare och somrigare än någonsin. Imorgon springer jag fjärde passet med ett annat löparlöfte, vilket också är det sista jag gör innan jag tar semester på riktigt.

Springa kommer jag nog att göra en del som ni förstår, men då blir det träning för- och med mig själv, gärna i sällskap med Ola och min lillebror. Jag har i och för sig en tjej uppe i Umeå som förväntar sig en ny träningsrelease varje söndag, men det är redan klart att skickas iväg.

Nåväl. Jag verkar i vanlig ordning ha tajmat sommarvärmen helt perfekt och räknar med att den följer med mig runtom i Sverige. Några regniga dagar för inomhusaktiviteter uppskattas givetvis också. I fem veckor ska jag styra helt över min tid och det får ju inte bli för enformigt.

Det känns som om det kommer att bli en bra bloggsommar för min del. Jag är motiverad att skriva och fotografera och tycker det är fantastiskt roligt att dela med mig av både det ena och andra.

Men Mia! kan vara din vän på stranden eller i hängmattan. Se bara till att inte kladda ner telefonen eller paddan med solkräm 🙂

Må gott så hörs vi snart igen här hos Men Mia! Summer Edition.

En bild från gårdagens kvälls-ut-o-njut-runda. Satt säkert på den där kullen i sju minuter innan jag förmådde mig att springa vidare. UNDERBART! menmia-med-utsikt

 

Seriöst skit

Idag tänker jag på…

Hur viktigt det är att prioritera sig själv. För några är det alldeles självklart. Andra slåss med hjärnspöken för att fixa det. En tredje kategori kanske skiter i det helt.

Det är många som ställer krav och förväntar sig saker av oss. Förmodligen förväntar du dig ännu mer av dig själv. Jag har haft perioder i livet när jag varit varenda jävel till lags. Jag har också haft perioder då jag slagit bakut och skitit i allt. Inget av detta är att rekommendera.

Det är mycket nu. Det är det. Samtidigt plockar jag godbitar till mig själv att njuta av mest varje dag. Jag har sedan några månader tillbaka en ny metod, som äger rum i min papperskalender. Ja, jag skriver fortfarande för hand då jag inte litar på teknik. Dessutom får jag för mig att det blir ”mer äkta”.

Det handlar om små saker som jag gör för min egen skull, ibland tillsammans med andra. Saker som gör mig på bra humör, är välgörande och känns lite extraordinära markerar jag i kalendern med knallrosa. Minst en sådan grej om dagen är målet, gärna flera. Och inget – INGET – kan få mig att hoppa över dessa ting (självklart finns det undantag, familjära grejer till exempel).

Min egen träning finns inte med bland det knallrosa, ty den är spontan ”när det passar” och läggs därmed inte in i kalendern.

Vad är ”ditt knallrosa” denna vecka?

Det lilla kan faktiskt vara det stora. menmia-rosa-listan

Ledig njutning med stångmustasch

Just nu finns det ingenting som hänger över mig. Förutom några möten imorgon och en gnutta pappersfix kan jag vara i princip helt ledig till på måndag. Först blev jag lite stressad av att vara så bortkopplad från samhället. Sen insåg jag att det snart kommer att säga PANG. Därför ska jag njuta. Varje dag. Jag njöt av att gå ut med sopsorteringen nyss till exempel. Bara för att jag gjorde det mitt på dagen, utan att vara på väg någonstans eller ha ett mail som borde skrivas.

Det där gymbesöket, som i vanliga fall brukar rivas av på 30 minuter, fick idag ta hela 70 minuter. Det  kändes så himla lyxigt. Började med 40 minuter axlar, bröst och bål. Avslutade med 30 minuter lätt trampande på en spinningcykel i min ensamhet.

Jag hade aldrig stått ut så länge på cykeln om det inte vore för att det pågick någon form av fitness photoshoot framför mig. En vältränad och lättklädd tjej och en fotograf trixade och poserade i olika ljus. Några meter bort stod två karlar som låtsastränade, stirrade och fnissade. Mycket underhållning för mig trots att min cykel inte tog mig någonstans. Det verkar inte lätt att vara man.

Kroppen är därmed igångsatt igen efter Skogsmaran. Och allt känns prima. Tack tack.

Jag fortsätter att utveckla mina så kallade gymselfies. Idag med en stångmustasch!
menmia-gymselfie