Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

En måndag

Vaknar väldigt tidigt pigg och utvilad ty jag har haft en absolut inte fysiskt ansträngande helg. Strax efter halv sex tuggar jag igång maskinen ute på gatan och springer iväg. Det blir nog typ en mil. Tränar fortfarande utan klocka, men man kan ju sina rundor i Göteborgs innerstad och denna morgon bjuder inte på några överraskningar direkt. Det är bökigt och halt, men alldeles underbart friskt.

Fortsätter dagen med frulle och snack med familjen och säkert en miljon pussar och kramar innan jag kommer iväg. Klockan är strax före åtta innan jag når min kontorsplats.

Betar av, lägger till och våndas ibland. Lunchmötet är trevligt, samtidigt stör det mig alltid när jag inte får äta min lunch i lugn och ro med människor jag själv väljer. Ach. Life liksom.

Kommer hem och fortsätter det där pusskalaset som startade på morgonkvisten. Jorå, lite kaos bjuder mina små skatter på, men det är hanterbart. Denna kväll nattar jag den minsta och vid halv åtta ger jag mig ut i natten…

Och här sitter jag nu med min fina vän Anna och upplever ett så kallat ”Skymningskaffe” – den bästa typen av kaffe om ni frågar mig. Det här är nämligen en typ av kompiskaffe som innefattar massor med kreativitet och idéer, som ett arbetsmöte light för sig själv och sina egna projekt. Någon att prata med om det som är viktigt på riktigt. Älskart.

En måndag mitt i livet. En bra sådan.

Min gårdag i bilder

Jag lovade ju en ”Min dag i bilder” som nu har blivit en ”Min gårdag i bilder”. Projektet gick jättebra ända fram till lunch… Men vi tar det från början!

Tar sovmorgon och är inte på gymmet förrän 06.40. Går till Friskis Valhalla, där jag inte varit på skitlänge och märker till min stora glädje att de har byggt om. Tränar främst rygg och testar lite marklyft. Bilden tar jag först på vägen hem, då dagsljuset har börjat anlända. Det är en fin och lugn morgon med magisk morgonhimmel.

Den där sconesdegen som jag förberedde kvällen innan blir äntligen bröd att mätta magen med. Vid halv nio kommer min kollega och vän Johanna förbi förbi för frukost, jobb och pepp inför dagen. Hon får den stora äran att göra detta i sällskap av hela min familj. Minstingen snurrar runt våra fötter och klättrar i kökssoffan, storbarnet showar med kullerbyttor och balanskonster på balansplattan och Ola sitter ner med oss och tar en kopp kaffe. Allt är som det ska.

Vi kör dag två på Svenska Mässan, där vi varvar att gå på föreläsningar med chokladpraliner och helt vanligt jobb. Det är skönt att byta vardagsmiljö ibland och mestadels göra något helt annat än man brukar. Det vanliga jobbet består av strategiarbete och publicering för Instagram. Alltså inte min egen Insta utan en betydligt fräsigare…

Vi lyssnar bland annat på Teo Härén som är en ständigt lärande expert på kreativitet och har en kursgård dedikerad kreativitetsutveckling. Tänk att få hänga på den kursgården i några dagar!

Till lunch är det äntligen dags för den där pajen jag förberedde igår. Så vi kilar hem till mig igen och hänger med min familj. Som ni ser är det bra åtgång på den vegetariska och kulinariska skapelsen som innehöll fetaost, purjo och paprika.

Och nu börjar kameran gapa tom… Jag äter bland annat den ljuvligaste chokladfudge jag någonsin smakat. Den är vacker också eftersom den piffats till med stora saltflingor. Ett perfekt tillfälle för ”en riktig bloggare” att ta fram kameran, men det glömmer jag bort, helt fokuserad på uppgiften att äta upp chokladen. Det serveras gratis ostron, men jag varken äter eller fotograferar dem. Vi går på fler föreläsningar. Tycker och tänker mycket om dem. Men inget av detta hamnar alltså på bild.

Lite senare under kvällen när jag och Johanna sluter upp med några av kvinnorna i mitt liv och hamburgarna och vinet står på bordet, då klickar mobilkameran igen. Det blir en grynig men glad bild till Instastories… Att jag utlovat ”Min dag i bilder” i bloggen kommer jag ihåg igen strax efter åtta på kvällen, men då pissregnar det på mig och är kolmörkt, så jag orkar inte.

Hoppas ni gillar mig ändå!

Kvällspaj

Och då menar jag inte paj som i trasig utan att jag faktiskt på riktigaste riktigt står och lagar en paj trots att det är typ efter läggdags…

Strax innan jag ställde in pajen i ugnen förberedde jag även en sconesdeg som ska vila i kylen till morgondagens frukost.

Hur har det blivit så här? Varför samlar jag en massa husmorspoäng mitt i veckan? Varför sprider jag doften av bak på en tisdag?

Om jag orkar och kommer ihåg ska jag fotografera en hel massa imorgon och bjuda på en ”min dag i bilder”. Då kommer ni att få en förklaring till allt detta köksarbete.

För jag gör som vanligt inget av tvång eller på grund av att jag har för lite vettiga saker på min agenda. Jag gör det här för att göra livet lite festligare och trevligare.

Imorgon blir det party från tidig morgon till sen kväll. Hoppas du vill hänga med! Untz untz untz…

Fredagsgodis: Saker du kanske inte visste om mig

Tror jag har gjort ett sånt här inlägg förut, så idag blir det till att gräva riktigt djupt för att inte bli tråkig…

Du kanske inte visste att:

# jag på arbetstid (tillsammans med andra stjärnor) roddar med sociala kanaler som är betydligt större och framgångsrikare än min egen blogg och min personliga instagram. Förutom att de andra kanalerna har galet många följare så ger de, till skillnad från Men Mia!, pengar till mat också. Tyvärr ger de inga roliga pressutskick med löparskor och annat kul, men jag kan leva med det, så länge de gör mig mätt.

# de flesta av mina nuvarande bästa vänner, förutom typ en, har jag skaffat mig i vuxen ålder. Jag har alltid haft kompisar och aldrig varit utanför, men tydligen har jag skrämt bort ett gäng vänner på vägen…

# jag vissa dagar föredrar att vara helt tyst och bara svara på tilltal när jag måste, medan jag andra dagar bubblar över och tar massor med plats. Varken det ena eller andra betyder att jag är olycklig. Jag är bara olika.

# jag blir irrterad när min sambo väljer att ha ”godisstopp” eftersom det innebär merarbete för mig. Det vill säga jag måste köpa mina egna sötsaker och se till att det finns hemma…

# kan få helt sjuka cravings efter saker. Olika saker. Jag har faktiskt, trots att jag är betrakta som väldigt snål (eller bara sunt sparsam och miljömedveten?) betalat 30 spänn för en burk Cola en gång.

# jag har noll koll på vilken musik som är populär just nu, men kan alla låtar i Vajana (Moana), Frost och Rapunzel utantill, med stick och tonartshöjningar.

# jag just nu spenderar en hel del av min fritid på Hemnet. Både för nytta och nöjes skull. Lika mycket som jag spanar på möjligheter till ett nytt hem så älskar jag att hitta de där objekten som (i min mening) är riktigt BAD TASTE!

Det var allt fredagsgodis ni fick idag. Lev väl vänner!

Nöjdheten

Jag kan inte påstå att jag tränar vare sig målmedvetet eller med edge den här veckan. Väldigt många veckor nu för tiden är jag glad att jag kommer ut. Jag är nöjd över varje steg, varje lyft och varje litet uns av frisk luft. Jag orkar sällan samla ihop mig för någon form av kvalitetsträning.

För det finns liksom inga garantier att jag ska hinna med någonting i träningsväg. Ska det bli av så sker det på lånad tid, då antingen alla andra sover, mina egna barn sover och i steget mellan olika aktiviteter.

Men jag gör det. Jag byter om och rör på mig dagligen. Jag mår bra i varje löpsteg och bland vikter och skivstänger.

Därför är jag extra nöjd denna torsdag.

Att vara nöjd med något är en skön känsla. Nej, jag är inte nöjd med precis allt i min vardag, men att jag håller fast vid det som får mig att må bra – det räcker långt!

Nöjd. Punkt.

Väldigt mycket måndag

…med regntunga skyar, plaskfest i skorna, ett sönderblåst paraply, konstant hutter och ett gäng rövhattar.

Det är inte så lätt att vara en energisk, glad och bra människa då.

Jag har jobbat hårt för att inte tappa humöret och skrika fulare svordomar än du kan stava till. En stund under dagen funderade jag faktiskt på att bli en rövhatt själv. En rövhatt med extra mycket röv.

Om det är så här människor som pratar om en viss måndagskänsla har det varje måndag, så har jag nu fått förståelse för vad de menar. DET ÄR FÖRJÄVLIGT MED MÅNDAG! GE MIG TISDAG! Eller fredag…

Och så hade man ju tänkt träna också. Idag vill jag inte löpning även om det är det som ligger närmast till hands när den sena kvällen och ”min tid” kommer. Jag har aldrig varit på ett BOX-pass (visst slår man på saker då?), men nu längtar hela min kropp efter det. Jag skulle nästan kunna ställa mig i en boxningsring och improvisera. Och förmodligen åka på stryk. Men i min tanke är det inte vad som händer. Jag äger den där ringen – snabbare än en vessla och hårdare än en noshörning.

Kanske ska jag knyta på mig löparskorna ändå och sluta drömma om att slå på saker. Springer jag, får jag dessutom vara helt ifred far away from rövhattar. Eller så vilar jag.

De som brukar dra saker till sin spets säga ”Måndag hela veckan!” måste ha fel!

Imorgon tänker jag känna så här…

Bästa uppladdningen?

Enligt rykten är nästa vecka på mitt jobb den värsta på året vad gäller arbetsbelastning. Det är till och med en kickoff med bjudglass i slutet av den här veckan för att samla krafterna inför det som komma skall.

För mig är det inte bara tuffaste arbetsveckan på året. Precis när den tar slut ska jag nämligen sätta mig i en bil och åka till Helsingborg för att springa Marathon.

Bättre uppladdning inför sin marathoncomeback hade en kanske kunnat önska sig. Fast samtidigt har jag 4.2 mil ”tid för mig själv” på lördagen att återhämta mig mentalt på. Jag väljer att se det så.

För om det är så att jag i egenskap av ”fortfarande väldigt ny på jobbet” gör en massa fel, ställer till det och svettas ymnigt, kommer jag garanterat att springa ifrån de problemen under loppet. Eller så orkar jag helt enkelt inte tänka på dem på grund av soppatorsk efter 15K.

Nej, jag valde ju liksom inte Marathon efter jobb eller jobb efter Marathon. Jag valde den tävling som kändes rätt i hjärtat och det är mycket värt. Så jag står gärna mitt kast och gör det bästa av situationen för en heltidsarbetande småbarnsmorsa med måttliga löparambitioner.

Det är med skräckblandad förtjusning jag läser i dagens instagramflöde att det bara är tio dagar kvar till start i Helsingborg Marathon. Sånt håller jag nämligen inte reda på själv.

Att vara enkel och komplicerad

Jag tror inte att det finns enkla människor. Eventuellt uppfattar vi vissa personer som ”enkla att ha att göra med”, men där tar nog också enkelheten i det mänskliga slut. Vi är alla komplicerade varelser som vandrar runt i den här världen med önskemål, drömmar, förutfattade meningar, öppenhet, kärlekstörst och så vidare.

Personligen upplever jag mig själv som svår eftersom jag i perioder kan vara väldigt grubblig, introvert och vilse i pannkakan. Jag trodde att den här sidan skulle bli lite snällare i takt med min stigande ålder, men det blev den inte.

Jag upplever mig själv som enkel för att det är så oerhört lätt att göra mig nöjd. Idag till exempel behövdes det bara en löptur till skogs och den här måndagen var i hamn som en jävligt bra dag. Väldigt enkelt. Och jag kunde göra hela jobbet själv helt oberoende av resten av världen.

Enkel och svår. Grubblar och vänder mig från världen, men blir varm i hjärtat av det lilla.

Och jag tycker om mig som jag är och vill inte ha mig annorlunda.

Rätten till sin egen sorg

Jag har surfat runt en del på morgonkvisten. Läst ikapp både nyhetsflöde och bloggar efter helgen. Idag vill jag ge flera människor en stor kram och berätta att ”Jo, du har visst rätt till din egen sorg. Du får bearbeta saker på ditt sätt och känna precis som du gör. Det är helt okej.”

Vissa sätter svenska flaggor på sina profilbilder på facebook och andra använder hashtagen #prayforstockholm. Någon delar en vacker bild på Instagram och skriver en lång text om världsläget och sina känslor. Någon vill bara leva på som vanligt. En annan vänder sorgen inåt och bearbetar den tillsammans med vänner och familj.

Mitt i denna varma och kärleksfulla kraftansamling mot det vedervärdiga som hänt så finns det en grupp som ska berätta för andra hur de ska bete sig i sitt sorgearbete.

Det behöver du inte lyssna på. Bara så att du vet. Du får känna precis som du känner och du får göra det som känns rätt för dig. Det här är nämligen helt fel tillfälle att begränsa sig själv eller andra människor

Kram!

Fredagslista: Helgens godaste godingar

Denna lista är egentligen lite för glättig och glädjefull för min smak, men jag tänkte att glättighet och snuttinutt säljer fan, så det kan vara bra att testa…

Helgens godaste godingar:

# Om bara några timmar kommer min vän och hennes bebisson på besök från Stockholm. Fast vi tänker inte ge dem någon skön göteborgsupplevelse, utan…

# transporterar dem nästan genast till huset vid havet.

# Nu kanske ni tror att jag börjar bli alko, men det kommer att finnas en BiB rödvin där.

# Det kommer även att finnas färska räkor och sol.

# Träningen kommer att bestå av dels Utomhusfys vid havet som är ett specialanpassat träningspass för min vän och dels löpning för egen del. Har varit duktig under veckan och bockat av både distanspasset och intervallerna i mitt träningsprogram. Löpstyrkan och teknikträningen kommer jag att kombinera med utomhusfysen vi kör tillsammans och det återstående löppasset (en progressiv tia) kör jag på söndag när besöket har åkt hem.

# Vi får heller inte glömma en påse smågodis och salta chips.

# Och så ska vi gå promenader med barnvagnar och småtroll på cykel, vilka brukar bli ganska krävande där ute vid kustbandet som är ack så kuperat.

Om det uppstår något smolk i bägaren under helgen, så lovar jag att berätta om det nästa vecka…